Är fri invandring förenlig med libertarianism?

fenceSedan 1990-talet har det pågått en intensiv debatt om invandring bland intellektuella libertarianer. Två läger med olika åsikter har i tjugo år trätt om vad som verkligen är den sanna libertarianska positionen i invandringsfrågan. Två av de största intellektuella i den moderna libertarianska rörelsen har stått emot varandra. Hans-Hermann Hoppe har argumenterat för en restriktiv invandring och Walter Block för fri invandring.

Syftet med denna text är inte att nå ett svar på frågan om vad den libertarianska positionen ska vara i invandringsfrågan. Det är en uppgift över min nuvarande tankeförmåga. Jag tänker istället för att bidra till diskussionen bara beskriva den. Två stora tänkare har utan tabun diskuterat en svår fråga i tjugo år och det finns mycket man kan lära av diskussionen. Idag florerar mycket missförstånd kring denna debatt, särskilt om Hans-Hermann Hoppes position, och förtjänsterna av att bara förstå den kan därför vara stora.

It usually begins with Murray Rothbard

Det var Murray Rothbard som under 1990-talet inledde den libertarianska invandringsdebatten. Rothbard var under den stora delen av sitt liv för fri invandring. Likt sin intellektuella förebild Ludwig von Mises såg han fri invandring som en liberal princip lika självklar som principen om frihandel. Människor har rätten att bestämma över sig själv och flytta var de vill. Fri invandring är ingenting annat än frihandel med arbetskraft istället för med varor. Alla invandringsbegränsningar innebär en kränkning av människans rätt att äga sin egen kropp.

När det libertarianska partiets kandidat till att bli USA:s president, Ed Clark, år 1980 antydde att fri invandring kanske inte borde införas direkt blev Rothbard rasande. Han kritiserade Clark för att ha lämnat den libertarianska positionen. Det var ett så uppenbart avsteg att det inte ens behövde diskuteras.

Men Rothbard skulle ändra sig. Inte genom att överge den libertarianska positionen, utan istället genom att ifrågasätta vad den egentligen var. I artikeln Nations by Consent: Decomposing the Nation-State, som publicerades år 1994, förklarade Rothbard sin nya åsikt. I artikeln skriver han:

Frågan om öppna gränser, eller fri invandring, har blivit ett accelererande problem för klassiska liberaler. I första hand på grund av att välfärdsstaten, i ökande grad, subventionerar invandrare att komma och ta emot permanent hjälp, och i andra hand på grund av att kulturella gränser har översvämmats i ökande grad. Jag började ompröva min syn på invandring när det, då Sovjetunionen kollapsade, blev tydligt att etniska ryssar hade uppmuntrats att flöda in i Estland och Lettland för att förstöra dessa folks kulturer och språk.

[…]

Emellertid blev det, när jag åter funderade kring invandring med utgångspunkt i den anarkokapitalistiska modellen, tydligt för mig att ett fullständigt privatiserat land inte alls skulle ha ”öppna gränser”. Om varje bit mark i ett land ägdes av någon person, grupp eller bolag, skulle det innebära att ingen invandrare skulle kunna komma in om de inte vore välkomna att komma in eller tillåtna att hyra eller köpa egendom. Ett fullständigt privatiserat land skulle vara så ”stängt” som de specifika invånarna och egendomsägarna önskar.

Några månader senare dog Murray Rothbard. Kvar lämnades hans studenter med den nyväckta frågan om fri invandring verkligen var en libertariansk princip, och de skulle inte komma överens.

Giganternas kamp

Walter Block och Hans-Hermann Hoppe är två av världens främsta libertarianska tänkare, om inte de främsta. Block har bidragit med många insikter till den libertarianska samhällsfilosofin rörande ämnena frivilligt slaveri, abort, negativ annektering och rättssituationen för statsanställda. Hoppe har ensam gett upphov till teorin om argumentationsetik, byggt den ekonomiska och sociologiska analysen av demokrati och monarki från grunden samt utvecklat den sociologiska förståelsen av beskattning. De har båda visat samma totala hänsynslöshet gentemot alla sorters tabun som Rothbard.

De respekterar båda varandra och hyllar ofta varandras verk och insikter. Men trots det och att de alltid hållit med varandra har de inte kunnat enas i frågan om invandring. Block har gått så långt att han beskrivit meningsskiljaktigheten som ett tecken på att den libertarianska samhällsfilosofin är ung och behöver utvecklas.

Vem är Hans-Hermann Hoppe?

Att det fortfarande är möjligt att bidra till den svenska invandringsdebatten bara genom att beskriva en utländsk debatt är förvånande. Anledningen till det beror nog på att många bedömt vikten av debatten som ganska liten och därför låtit bli att läsa dessa verk. Många svenska liberaler verkar betrakta särskilt Hans-Hermann Hoppe som ointressant, vilket nog kan förklara varför så få har läst honom. Det kan därför vara behövligt att förklara vem han är, inte för att det skulle ge hans argument någon auktoritet, utan för att det kan förklara varför han är relevant och varför han är mer värd att läsa än vem som helst som har lite åsikter om invandringspolitik.

Hans-Hermann Hoppe föddes i Peine i Västtyskland år 1949. Han doktorerade vid Göthe Universitetet under Jürgen Habermas och fick sin doktorstitel år 1974. År 1981 tog han sin habilitationstitel vid samma universitet. Han var mellan åren 1982 och 1986 “Heisenberg Research Fellow” på German National Science Foundation, vilket är en tjänst som ges till framstående tyska forskare med möjlighet att i framtiden erhålla en vetenskaplig ledarposition. Men under skrivandet av sin doktorsexamen hade han insett, i motsats till vad hans lärare trodde, att det inom den ekonomiska vetenskapen måste finnas kunskap som säger något om verkligheten men som samtidigt inte är härledd från erfarenheter. När han förstod att en framliden professor i USA vid namn Ludwig von Mises inte bara hade insett det tidigare, men också utvecklat hela systemet, blev han Misesian och flyttade till USA för att studera under Murray Rothbard. “I believed that Ludwig von Mises was the man, and because Murray Rothbard had completed the Misesian system, he too was the man.”

Under de nio år de arbetade tillsammans före Rothbards död var Rothbard ofta mycket imponerad av Hoppes artiklar och böcker. Om Hoppes argumentationsetik sa Rothbard att han hade under hela sitt liv haft den starkaste övertygelsen om att det inte var möjligt att göra det Hoppe hade gjort, men att det nu hade blivit bevisat att det var det. Efter Rothbards död har det varit Hoppe som har utvecklat de tankar Rothbard hade om invandring.

Invandring i ett anarkokapitalistiskt samhälle

Walter Block och Hans-Hermann Hoppe är anhängare av libertarianismens yttersta form, anarkokapitalismen. Ideologin går från den libertarianska tanken om att aggressionsvåld alltid är fel och förespråkar därför att staten måste avvecklas. I dess ställe ska ett fritt samhälle resa sig, ett samhälle utan aggressionsvåld. Äganderätten kommer att vara en ledstjärna i detta samhälle. När du är fredad från aggressionsvåld äger du naturligt din kropp och frukterna av ditt arbete.

I ett fritt samhälle finns inga stater och begreppet invandring fyller en ganska begränsad funktion. Det finns antingen oägd mark eller privatägd mark. Den första kan vem som helst annektera genom att blanda sitt arbete med jorden enligt den Lockeanska idén om annektering. Den senare kan man bara vistas på om man äger egendomen eller om man har tillåtelse från egendomsägaren, på samma sätt som man i dagens samhälle kan vistas på privata tomter.

Sätts det upp ett stängsel runt dessa tomter innebär det ingen frihetsinskränkning, utan tvärtom ett skydd av friheten. Det skyddar egendomsägarens frihet och hennes rätt att äga sin egen kropp och frukterna av sitt arbete. Det kan bara beskrivas som ett uttryck för “våld” i meningen “försvarsvåld”, självförsvar, och inte som aggressionsvåld, eftersom det inte kränker någons rättmätiga ägande av någonting.

I ett fritt samhälle är det svårt att avgöra vad som ska kallas ett fikabesök och vad som kallas invandring. Vad man kan veta med säkerhet är att äganderätten respekteras.

Allt detta är Walter Block och Hans-Hermann Hoppe helt överens om. Deras meningsskiljaktighet handlar inte alls om invandring i ett fritt samhälle. Block och Hoppe skiljer sig i invandringsfrågan först när de diskuterar utifrån antagandet om att det finns en stat.

Invandring i ett statligt samhällssystem

Det vanliga argumentet för fri invandring utgår ifrån att invandraren med sin invandring inte kränker någons äganderätt, ungefär som att hon anländer till en oägd mark. Invandring är inget permanent oinbjudet fikabesök på någons tomt, utan är snarare att jämställa med att någon flyttar ut till skogen. Hans-Hermann Hoppe invänder att det är någonting man inte längre kan föreställa sig. Det finns knappt någon mark som inte redan har blivit annekterad. När det sker invandring i ett statligt samhälle så innebär det alltså att staten låter människor besöka och bosätta sig på platser där de skulle ha behövt egendomsägarens tillstånd, utan att ha det, bara för att staten “å egendomsägarens vägnar” gett ett tillstånd.

Det kan förekomma leveranser (av invandrare) utan välkomnande inhemska mottagare. I detta fall är invandrare utländska inkräktare och invandring är en invasionshandling. En av regeringens grundläggande funktioner skulle vara att skydda mot utländsk invasion och hindra utländska inkräktare. Precis för att göra detta och ställa samma krav på invandrare som på importvaror (att vara inbjuden av en redan boende) kan en regering inte rättmätigt tillåta den typ av fri invandring som de flesta frihandlare argumenterar för. (H-H. Hoppe 2001)

Av citatet framgår det tydligt att argumentet inte är ett generellt mot invandring, utan bara mot fri invandring. Problemet med fri invandring är att det då också förekommer oönskad invandring. På samma sätt som ett oönskat fikabesök inte skulle vara tillåtet i ett fritt samhälle skulle inte heller oönskad invandring vara det. Hoppe menar att även om man tvingats leva i ett samhälle med stat bör det, i den mån det är möjligt, anpassas till hur ett fritt samhälle skulle ha sett ut.

Walter Block börjar sitt svar till Hans-Hermann Hoppe med att beskriva vad frågan handlar om. För libertarianen handlar allt om huruvida fri invandring innebär en aggression mot egendomsägare, inte om huruvida man med pragmatiska glasögon kan finna invandring bra ibland eller dåligt ibland. Libertarianen måste vara konsekvent, antingen är fri invandring en aggression mot egendomsägaren och ska då inte vara tillåtet, eller så är det inte en aggression och det ska då vara tillåtet.

Han går därefter vidare till att ifrågasätta Hoppes argument. Han undrar om det finns en rimlig teoretisk grund för att hävda att ett statligt samhälle borde anpassas till ett hypotetiskt fritt samhälle. Skulle positionen tillämpas i ett flertal ytterligare frågor skulle man, för libertarianen, nå helt absurda resultat. System med skolpeng, medborgarlön och sådant skulle behöva förordas, eftersom det iallafall är “näst-bäst”.

Han menar dessutom att det inte är uppenbart att man i ett fritt samhälle skulle ha mindre invandring. Det skulle i många fall ske invandring, om än genom att invandraren betalat för att släppas in.

För att framföra ytterligare en poäng jämför Block det hela med en bråkmakare som stör i ett offentligt bibliotek. I ett fritt samhälle så skulle man antingen lyssna till resterande biblioteksbesökare eller till bråkmakaren för att avgöra vem som ska skickas ut. Men det beror på vem som äger biblioteket, och det går inte att säga säkert i ett statligt samhälle. Enligt honom är ett offentligt bibliotek att jämföra med icke-annekterad mark, då man inte kan äga någonting man inte kontrollerar. Och det går därför inte att tillämpa samma lösning som i ett fritt samhälle.

Hoppes åsikt i biblioteksfrågan är att det viktiga är vem som har den legitima rätten att äga biblioteket, och att det är skattebetalarna. Därför är det i fallet med invandring skattebetalarna som är de rättmätiga ägarna av all mark som annekterats, även om de inte kontrollerar den.

Vad Hoppe skulle sagt i frågan om att invandring ändå skulle ske i ett fritt samhälle vet jag inte. Men jag antar att han skulle peka på att priset skulle vara väldigt högt och att frihandel tenderar att sänka behovet av fri invandring.

Diskussionen kokar alltså ner till frågan om det är libertarianskt att försöka anpassa ett statligt samhälle till ett fritt sådant, och hur ett sådant skulle ha kunnat se ut. Den beror även på vilken karaktär statlig egendom har, om den är att betrakta som ‘oägd’ eller som skattebetalarnas privata egendom. Det är svåra frågor att lösa och de beror på huruvida man kan lösa ett flertal andra trätofrågor för den libertarianska samhällsfilosofin.

Avslutning

En gång besökte några svenska liberaler en libertariansk konferens nere i Tyskland. Efter att ha hört en föreläsning av Hans-Hermann Hoppe blev de bedda att utvärdera föreläsningen. En av dessa svenskar ritade då ett hakkors på utvärderingsbladet för att visa vad han tyckte att Hoppe var.

Jag hoppas att jag visat att frågan är mer komplex än så. Hans-Hermann Hoppe är ingen nationalsocialist, och Walter Block är ingen vänsterhippie. Båda är de libertarianer som i denna fråga har respekt för varandra, men ändå olika uppfattningar.

..

Detta är ett utdrag från en uppsats som skrevs inom ramen för utbildningsprogrammet Stureakademin.

9 kommentarer till ”Är fri invandring förenlig med libertarianism?

    • Intressant! Hade missat din text. I denna text har jag försökt att bara sammanfatta andras idéer men när det kommer till sakfrågan, vilken jag har tänkt väldigt mycket på, tror jag att jag tycker ungefär som dig. ”There is no conflict between these views, except when each perspective is presented as a policy to be enforced by the state. ”

      Jag brukar tänka att det inte går att lösa frågan om vad som är ett libertarianskt svar på frågan om hur mycket invandring det ska finnas i ett libertarianskt samhälle. Det finns inget libertarianskt svar. Vi vet att det både är teoretiskt möjligt att alla skulle få invandra och att det är teoretiskt möjligt att ingen skulle invandra, eftersom inga av dessa tillstånd per definition är aggression. Då är frågan: men hur stor mängd invandring mellan de här två skulle man ha? Och då blir det libertarianska svaret samma som på frågan om vad priset ska vara på tjänster som staten säljer: vi vet inte, vi tycker att det ska avgöras på ”marknaden” (dvs det resultat som uppkommer när människor får handla fritt utan tvång).

      Uppdelningen mikro-makro var förövrigt väldigt elegant för att beskriva debatten idag. Hade inte tänkt på det.

      • Det här är för övrigt bara ett exempel på en hel klass av libertarianskt olösliga problem, nämligen alla de problem som handlar om hur man får staten att fungera ”bäst”: Är det libertarianskt med friskolor? Privata (men reglerade) apotek? Vårdval inom ramen för vårdmonopolet? Etc. etc.

  • Enligt min rings åsikt är det tämligen enkelt. Äganderätten ska respekteras.
    Skattebetalarna har en indirekt äganderätt till sina skatter, och har därmed rätt att också diktera villkoren för hur dessa ska användas.

    I ett välfärdssamhälle som sverige så är jag säker på att fri invandring inte är möjlig, välfärden börjar krackelera mer och mer, och de närmaste åren, särskilt om ekonomin skulle haverera, kommer straffa sig hårt. Å ena sidan lider jag med de som betalar in mycket skatter och faktiskt förväntar sig en hygglig pension/omvårdnad/välfärd i allmänhet, å andra sidan kommer detta även leda till att den socialistiska modellen havererar helt, vilket jag ser fram emot.

    I ett anarkokapitalistiskt samhälle är det faktiskt mycket enkelt att införa fri invandring eftersom frivillighet och välgörenhet kommer utgöra basen för den välfärd som erbjuds. Effekten blir ju att ”marknadskrafterna” avgör hur många som får möjlighet att stanna. (Mao, det enda skattebetalarna har att erbjuda är en enkel biljett hem, med billigaste färdmedel)

  • Skall man ha invandring OCH gemensamt ägda resurser vore det rimligt om invandrare betalade värdet av statens resurser delat med mängden befintliga delägare plus ett som inträdesbiljett.

  • Jag tycker också att statlig egendom borde ses som indirekt ägd av skattebetalarna. Det har ju de bekostat, om än inte frivilligt. Det borde vara ett demokratiskt beslut som avgör. Man kan väl demokratiskt komma överens om hur mycket välgörenhet man vill ha genom invandring. Det är ju en välgörenhet i sig att låta invandrade nyttja gemensamma resurser som infrastruktur, bibliotek osv. Utöver det finns ju välfärden som mer direkt kostar per invandrad. Då är det enda rimliga att skattebetalarna får avgöra. Men om demokratiska beslutet blir att tillåta fri invandring, så borde det få bli så?

    • Fast då konfiskerar du det kollektiva ägandet från medborgare/delägare som ej vill dela med sig av sin egendom? Du kränker äganderätten?
      Bör inte välgörenhet vara ett privat beslut? Snarare än någonting som genomdrivs kollektivt med tvång?

  • Fri invandring måste kunna finansieras, och vi ger inte invandrare var sin spade och ber dem klara sig själva vad gäller boende, mat, kläder, medicin, språkundervisning, etc. Det vore inget humant liv och det skulle också leda till tiggeri och stöld för att kunna överleva. Eftersom vi tar på oss ansvaret för ett livslångt uppehälle för varje asylsökande så kan vi heller inte ha fri invandring eftersom vi helt enkelt inte har råd. Vi kan inte ha en årlig massinvandring och välfärd på samma gång. Vi måste välja.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *