Veckan som förgick – Vecka 47

Vi sammanfattar vecka 47. Miljöministern bekräftat att politikers argument inte alltid är helt förenliga med sanningen, och även om detta kan göra att de är svåra att använda, är det inte uteslutet. Vidare förklarar Kamrat Ingves ekonomi för pöbeln, och en skjorta hålls ansvarig för alla kvinnors problem. Vi förklarar dessutom det alla redan vet: att vi på Mises.se hatar fattiga människor och vägar.

Regimnytt

Vindkrafts-debatten snurrar på fint!

Vindkrafts-debatten snurrar på fint!

En ny vecka för med sig nya ofrivilliga regimlustigheter. Kamrat Romson har varit i debatt med Kamrat Björklund om vindkraft. Kamrat Björklund visade sig inte ha fullständig koll på det han pratade om, men Kamrat Romson förklarade bort detta genom att påpeka att,

”Det är inget ovanligt att alla argument som politiker använder sig av inte är till hundra procent förenliga med fakta. Men det kan bli pinsamt efteråt och det blir svårt att använda det argumentet i fortsättningen.”

Ja, det är ju bara att hålla med här. Politiker är både ovetande och ljuger. Om ett argument visar sig faktuellt felaktigt kan det vara svårt att använda det i fortsättning. Dock uppenbarligen inte omöjligt. Men i själva verket spelar det ju ingen roll, för politiker är ju inte experter, deras uppgift är inte att veta. De ska bara fatta beslut. Och då är ju sådana flyktiga saker som fakta och sanning inte alltid helt relevant.

Vidare hävdar hon att faktuella diskussioner tydligen inte är särskilt upplysande för de som lyssnar. Tydligen håller hon fast vid devisen att folk hellre vill höra trevliga lögner än otrevliga sanningar. Ja man kan nog hävda att det är exakt detta man kan bygga politiska karriärer på. Det är i alla fall bra att veta, om man nu inte redan antog det, att Kamrat Romson inte är så noggrann med sanningen. Fast det är ju för vår egen upplysnings skull.

I andra nyheter förklarade Kamrat Ingves riskpankens teoretiska ramverk för folket, i ett försök att reda ut varför räntan nu är noll:

”När det blir mer pengar i systemet kommer någon att säga ”oj, nu fick jag för mycket pengar här i förhållande till allt annat, alltså sätter jag sprätt på de pengarna”. Och det är liksom själva mekanismen.”

Vi vill inte vara överdrivet kinkiga, men vi kan tycka att det känns lite otryggt att manipulera en ekonomi i storleksordningen 3.000.000.000.000 SEK enligt ekvationen ”oj, nu fick jag lite mycket pengar” => *sprätt sprätt* => ”BNP går upp och alla blir lyckligare”. Men det är klart, vi kan ju inte de här avancerade formlerna man använder för att räkna fram sådant. Vi hör till den gamla skolan som är så primitiva så att vi tror att väntevärdet på centraliserad ekonomisk dumhet är mindre än 0. Tssk, tssk.

Någon annans pengar

Sällan är det så enkelt att påpeka fenomenet ”någon annans pengar” som när det gäller Skatteverket. Här kan till och med den mest inbitne socialist acceptera att det faktiskt inte är deras pengar, utan att andra står för finansieringen. Det är så att säga hela tanken. Därför är vi fullständigt oförvånade när det visar sig att de ägnar sig åt personalfester för att stockholmsregionens chef vill att fler skall heja på honom i korridorerna. Vi förstår faktiskt hur illa det måste kännas att ägna sitt liv åt att samla in andras pengar, och hur svårt det måste vara att få vänner när ett enkelt misstag med Clark-Kent-glasögonen gör att alla ser att det är ”skatt-mas-djäveln” som sitter och stirrar en i ansiktet. Å andra sidan kan vi tycka att svenska folket borde få en eloge för att det vare sig behövs skottsäkert glas eller metall-detektorer kring Skattemyndigheten. Eller gör det det? Någon informerad får gärna upplysa oss. Kanske kunde nya Slöseriombudsmannen undersöka om det inte går att upprätta ett program med låtsasvänner åt de stackars skattmasarna istället, så spritnotan sjunker lite. Eller för all del stänga ned hela verksamheten.

#Shirtgate

Feminister påstår ofta, och med all rätta, att kvinnor som klär sig på ett utmanande sätt inte är att skylla för att de blir attackerade. Är man däremot en vit medelålders man som filmas iklädd en, för vissa, smaklös skjorta får man dock skylla sig själv om man blir verbalt attackerad och nergjord och blir beskylld för att vara ett as. Kläderna gör mannen, som man säger.

Dessutom blev denna man samtidigt beskylld för att vara orsaken till att kvinnor inte söker sig till vetenskapsutbildningar. Som vanligt är allt ”mannens” fel i feministens värld. Att man är kränkt visar att man har rätt. Mina känslor, ditt problem. Kvinnor är reaktiva varelser som är helt beroende av män, och på något sätt ska detta, till skillnad från individualismen som ser män och kvinnor som individer, tänkt att stärka kvinnor och göra dem självständiga.

Att en man har på sig en skjorta med lättklädda kvinnor, en skjorta som för övrigt tillverkats av en kvinna, är hemskt och sexistiskt, är misogynt och måste stoppas med våld. Att feminister samtidigt verkar ha en fetisch för att avbilda kvinnliga könsorgan, har aktiviter som fittaktivism och fittpyssel och springer omkring med nakna bröst offentligt är samtidigt ett uttryck för feminism och mot sexism.

Det kan te sig motsägelsefullt, men det är bara femi-business-as-usual. Kvinnor får inte avbildas lättklädda, åtminstone inte av män eller för män. Däremot bör kvinnor vara lättklädda, för att förklara för män att kvinnor har rätten att vara lättklädda, och tänker vara lättklädda offentligt. Det är trots allt en frihetsfråga. Kvinnors sexualitet bör därtill respekteras, åtminstone av män. Kvinnor å andra sidan, bör förvandla sin sexualitet till ett officiellt spektakel, för att visa att de har rätt att göra det, och kan. Sett ur den synvinkeln är det därför inte särskilt konstigt att de flesta manliga feminister ser ut som könlösa sparrisar.

Feminism vore högst underhållande, om det inte lät så mycket.

Vi hatar vägar och fattiga människor?

Allt som är skadligt skall ju förbjudas, för hur skulle det annars gå. Vänstermedia har uppmärksammat att ett förslag med skatt på läsk tycks ha slagit ur deras synvinkel väl ut i Mexiko. Enkel ekonomisk teori säger att det man beskattar, det får man mindre av. Teori kan dock inte säga oss något om vad vi istället kommer få MER av, utan i den frågan får vi helt enkelt vänta och se. Summan av människans laster är konstant, sägs det, så något annat lär sannolikt dyka upp i Mexiko. Om det inte vore för att marijuana är till stor del avkriminaliserat i Mexiko, hade man ju kunnat gissa på Spice.

Det som är mer skrämmande är den grundläggande synen på fattiga människor. Dessa förtappade idioter är helt enkelt för dumma för att förstå att man får diabetes av läsk, alltså måste vi se till så de inte får tag på läsken! Dessa svagsinta kretin måste skyddas från sig själva! ….skall vi inte ge alla fattiga människor en god man också? Och ta deras barn ifrån dem? Uppenbarligen är de ju oförmögna att ta vettiga beslut. Kanske skall vi sätta alla fattiga människor på rätt sida av en kateder 8 timmar per dag från tidig ålder, så idioterna får lite utbildning också. Vänta, det här har vi ju testat…..

Någon som skrivit en hel del om vad som sannolikt egentligen är orsaken till ”Life at the bottom” är Theodore Dalrymple, vars böcker rekommenderas varmt. Han riktar fingret i rakt motsatt riktning, nämligen mot den välfärdsstat som dyrt och heligt lovar att ta konsekvenserna av alla människors felaktiga beslut. Utan ansvar för sina beslut och möjlighet att egentligen förändra någonting, så kommer människorna i samhällets lägsta skikt i allt större utsträckning att leva ett dagsländeliv utan vare sig möjlighet eller önskan om att ta sig an något mer långsiktigt. Inte för att de saknar förmågan, utan för att nivån på bidrag och det statliga omhändertagandet gör det till ett enormt kliv, med till synes ganska liten vinst, att bli en självförsörjande, ansvarstagande människa.

Välfärdsstaten må framföra motsatsen, men sett till konsekvensen av dess handlingar är det uppenbart att den hatar fattiga människor.

35 kommentarer till ”Veckan som förgick – Vecka 47

  • Glöm inte pajasen Lasse Diding, som i torsdagens SVT Debatt lät förklara, att han ogillar förslaget om införandet av en frivillig kändis- och rikemansskatt, eftersom han av girighet inte skulle kunna tänka sig att betala mer i skatt om det vore frivilligt. En i sanning riktigt god och solidarisk människa!

      • @Göran: Jag förstår inte riktigt din kommentar. Det rörde sig alltså om ett förslag på en f r i v i l l i g skatt.

      • Ja, men Lasse ville att det skulle vara en tvångsskatt vilket inte drabbar enbart honom utan alla även den som inte vill betala en frivillig skatt som är tvång att betala.

        Kort och gott. Jag vill vill betala en skatt vilket även innebär att du måste betala samma skatt.

        Alla som vill betala skatter säger alltid att det är för vårt allas bästa oavsett om det är det eller inte.

      • Jag blev lite förvirrad av din ursprungliga kommentar eftersom jag inte nämnde något om tvång i mitt inlägg. Jag tolkade det som att du trodde att det rörde sig om en tvungen (vanlig) skatt. Diding ville förstås ha tvångsskatt, men skatteförslaget jag pratade om var det som Aron Modig lagt fram.

  • Det är inte så förvånande att nya hopkok av droger som ett stort antal varianter av ”spice” poppar upp för att försöka kringgå lagar och göra det enklare att sälja/inneha droger.

    Staten och media har på den senaste tiden triumferande trumpeterat ut hur många nya sorter av drogen de svartlistat. Hipp hipp hurra, då slipper vi folk som dör av det i forsättningen, eller?
    Det de vägrar inse (eller inte låtsas om) är att det är ett race de aldrig kommer vinna, förbjud några varianter och 10 (och troligtvis värre) poppar upp.

    Och om de ”traditionella” drogerna var någorlunda beprövade och det någorlunda känt vad effekterna och innehållet var är nya droger som poppar upp för att kringgå nya regler rysk roulette.
    Att staten bidrar till mer och mer användning av farligare droger är inget man låtsas om, nej, håll för öronen och prata om en vision av en värld utan narkotika utan att bry er om att restriktiv narkotikapolitik dödar.

    Media kan alarmera om dödsfall på grund av dessa nya droger och statens ”medel” mot dem, men de ger inte nån verklig analys av skeendet, som vanligt är lösningen på problem orsakade av reglering mer reglering.

    I USA och andra delar av världen börjar människor vakna upp och se de konsekvenser hårdför drogpolitik har, om man har ett hjärta och en hjärna kan man inte försvara den när man ser resultatet.
    Men Sverige är ett av Europas mest efterblivna land, här är det skenhelighet för hela slanten.

  • Ni klagar på att skatter är andras pengar men ni tycks inte förstå att skatterna har en inverkan på den övriga ekonomin. Om de som har så gott om pengar att de kan köpa dyra hus betalar lite i skatt kommer det inte vara ett nollsummespel på så vis att den summa de betalar i skatt går de miste om för privat konsumtion. Då mängden pengar tillgänglig för husköp minskar för att det finns en skatt kommer huspriserna att dämpas. Blir lyxvillan mindre för att priset sjunkit?

    Utöver detta finns nu opera, vägar, järnväg, vård att tillgå.

    Förstår du ekonomi inser du att det är gagneligt med en skatt så länge den inte blir så stor att den är hämmande eller på annat vis orimlig.

      • @ Klaus

        Den får inte vara så stor att den omöjliggör transaktioner och inte heller så liten att den inte betyder något för statskassan. Sedan är det den effektiva användningen av skattepengarna som avgör hur stark legitimitet en skatt får. Om utgifterna är höga inom den offentliga sektorn och anställningsförhållandena generösa för offentligt anställda medan den privata sektorn dignar under skattebördan och inte kan unna sig en dag ledighet, ja, då är den offentliga sektorn för stor. Den behöver effektiviseras.

        Är den offentliga sektorn liten, kan inte uträtta något trots att behoven är stora, och skatterna mycket låga så finns det ett utrymme för skattehöjningar. Används pengarna väl kan skattehöjningen få positiva följdverkningar för den privata sektorn.

        Exakta siffror vore det vara löjligt att ange.

      • Så det är mest en slags skattefantasi du sysslar med?

        Eller har du åtminstone en formel, eller en metod, för att räkna ut den för folket och staten optimala skattesatsen?

      • @ Klaus

        Det fordras att man har en överblick över statsfinanserna för att kunna bestämma nivåerna. Bakom ett skrivbord kan blott principiella riktlinjer lämnas.

        Men: Inte för hög, inte för låg men väl nog för att ge vad man vill ha utan att bromsa.

      • @Dan

        Du bara stoppar undan i ett hörn att marknaden inte är en marknad utan i princip oändligt antal marknader. En skatt får inte exakt samma effekt negativt eller positivt på alla marknader utan faller ut olika. Kanske den kan gynna en marknad med missgynnar andra. Med ditt resonemang om skatter kan vi säga att i bästa fall händer ingenting, dvs. de negativa effekterna vägs upp av de positiva.

        Du får nog försöka dig på att precisera lite mer exakt vad som är goda skatter och onda och vid vilka skattesatser respektive stimulerar och när de skadar. Jag har lite svårt att förstå att när man tar en krona från mig och en krona från dig men samtidigt ger min krona till dig att det skulle gynna mig på något sätt.

      • @ Göran

        Vi kan tala om konsumtionsskatterna exempelvis. Då vi handlar går en del till det allmänna i form av moms. Om momsen är för hög drar sig konsumenterna från att köpa men är den låg förhindrar den inte köp.

        Gagnas du inte av att vårdpersonalen utbildas och vidareutbildas? Gagnas du inte av att folk kan lära sig läsa och skriva? Ska läskunnighet bli en klassfråga?

        Visst kan du bryta ner ”marknaden” i en mängd marknader, visst. Skatterna ska inte vara så många eller höga att de hämmar marknaderna då vi inte vill att de ska hämmas, exempelvis för att vi vill spara vissa resurser för att exploateras i framtiden då tekniken kommit längre, gjort produktionen billigare och miljökonsekvenserna rimligare.

    • Vov! En sak Dan vi behöver göra med dig är att folkbilda dig lite. I Sverige har vi privata teatrar. Vi har mer privata vägar än offentliga. De flesta järnvägar som byggdes i Sverige vara privata. Och, vård? Även det har vi privat sådan.

      Och självklart har skatter inverkan på ekonomin för det brukar oftast grus i maskineriet ha.

      • @ Göran

        Jo, det finns privata alternativ och det ska vi naturligtvis vara tacksamma för. Men glöm inte att kulturen får statliga stöd och att skolpeng m m har gjort en utbildningsmarknad möjlig som annars inte skulle ha blivit verklighet. Det gäller nu att rätta till det som inte är bra istället för att sjunga hemska reaktionära mörkersånger om att förstatliga skolan och motarbeta de privata, frihetliga alternativen. Dessa ger oss luft.

    • För att pengarna ska räcka till ”opera, vägar, järnväg, vård” måste alla beskattas i mängder, som sker idag. Det handlar inte om att bara bestraffa de rika, utan att parasitera på alla.

      • @ Tjenis

        Jag anser inte att vård, teater, opera och kommunikationer utgör ”parasitär verksamhet”.

      • @ J Ek

        Det blir ett vinn-vinn-scenario med fractionalreservbanking och en ekonomi som expanderas och med inneboende efterfrågemekanismer lyfter utbutssidan och det som är kostnad uppvägs av vinsten. Om ej så blir det inget av detta.

      • @Dan

        Har du hört uttrycket nyttigt hyckleri någon gång? Om inte så går det ut på att politikerna kan säga att de ska satsa 30 miljarder på skolan nästa år. Det resulterar i att vi medborgare blir glada. Om pengarna sedan går till att något helt annat än skolan spelar ingen roll utan det viktiga var bara att medborgarna kände sig glada.

        Naturligtvis kan vård vara parasitär om den innebär att vården försämras via offentligt monopol. Det blir skillnaden mellan vad vården behöver kosta och vad den kostar som definitivt utgör en parasitär del.

      • @ Halsingen

        Vi tvingas väl leva under löneslaveriet men en dag då vi vet mer om ekonomi kommer det säkert bli möjligt med en form av medborgarlön sådan att vårt agerande på marknaden styrs av morötter och inte av piskor.

  • När vi nu är inne på ämnet skatter och dess eventuella nytta…

    Skatter innebär att man tar från någon för att ge till någon annan, eller som en påtvingad försäkring..

    Det finns väl ekonomer på räknat ut och påstår att vid en total skatt på ca 25% går gränsen för där skatten kan anses funka bäst, vid ögre skatt blir den en såpass stor belastning så folk börjar fuska, men vid ca 25% tycker dom flesta den är acceptabel.
    Visst vill man tro så är det helt ok för min del.

    Problemet med skatter är vad pengarna skulle användas till annars..
    Många tycker att någon som tjänar tex 1 miljon om året har råd att betala mer i skatt, men det handlar inte om ifall någon har råd eller inte, det är obetydligt i sammanhanget.
    Persionen ovan kanske har en livsstil som bara kostar 400 000kr/år (som i sig kapar arbete) men övriga 600 000kr är pengar som utgör dom besparingar som investeras och utgör kapital hos banker filket gör att mer kapital finns tillgängligt i ekonomin vilket ger lägre räntor så folk kan starta eget osv osv utan konstgjord andning och subventioner från staten.

    Sen kan man ju diskutera i oändlighet vad skatter borde betala för eller inte, men i grund och botten blir det ändå att man tvingar någon att betala för någon annans misstag.

    Min syn är att statens enda uppgift bör va att skydda sinna medborgare från brott, thats it. Skatten kan betala en domstol, och kanske polis och brandkår, men allt det bör för min del skötas på lokal nivå så långt det är möjligt.

    Vill någon ge 2% i skatt borde de va lika ok som om någon vill ge 90%.

    • Det finns en teori som säger att när den totala skatten går över 33% så sjunker skatteinkomsterna på grund av att produktionen sjunker. Utifrån det kan vi diskutera vad skatterna ska användas till. De måste inte vara 33% för att vara optimala. De kan lika bra vara 2% eller 10%.

      T.ex. I USA höjde de skatter för att de skulle utrota fattigdomen. Vad hände? Fattigdomsminskningen stannade av.

  • @Dan

    Löneslaveri är det bara om du både överbelånat dig och går till ett jobb du inte gillar mot din egen vilja.

    Ingen har tvingat någon till detta ovan.

    Vill man leva ett bra liv måste man anstränga sig lite och skapa sig själv ett bra liv. Det går inte att låta alla leva på medborgarlön och sen tro att då kommer ingen va tvingad att jobba. Vem ska betala dena medborgarlön om ingen producetar mer än nödvändigt?

    • @ Niklas

      Egentligen har jag slutat skriva här men då du är en ny röst vill jag inte vara oartig.

      Medborgarlönen är tänkt att stimulera folk till arbete. Jag tror inte människor vill leva utan att göra någonting. Bara sitta hemma och lyssna på musik. Efter ett tag vill man själv spela. Blir man duktig vill man höras också. Då kommer det slantar nedregnandes i det öppna fordralet. Kanske blir det kontrakt om en turné.

      Andra mekar med bilar. De skaffar in skrotdelar och sätter ihop till något nytt. Kan de försörja sig så säljer de snart vad de byggt ihop. En liten rörelse vill växa. Då måste man anställa någon. Den anställde får lite mer än medborgarlönen, men man kan avtala om den arbetstid man vill.

      Med en grundtrygghet kan friheten öka.

      Vissa vill kanske vara asketer. Bo enkelt, äta en soppa, meditera, be. Ska de inte få göra detta?

      Om löneslaveriet upphör kommer friheten att öka. Vi behöver en centralbank och några andra centrala myndigheter, men sedan är det frihet som är poängen med systemet.

      Kanske får vi snart se datormodeller på hur ett sådant här system ska kunna se ut.

      Poängen med en frihet debatt är inte att alla inlägg ska vara möjliga att förverkliga men att de ska kunna leda tankarna framåt.

      • Ja kanske så kommer det att skapas datamodeller som säger att medborgarlöner är en god idé när sådana som du finns! 😉

      • Jo jag vet att det du beskriver är tanken med medboegarlön och att det är så den beskrivs i teorin.

        Men i verkligheten funkar det redan så om man bara anstränger sig lite. Dom som gillar man att göra musik gör det redan och vill man kan man leva billigt och spela på gatan. Gillar man att meka med bilar så söker man jobb på en verkstad osv osv. Vill man bara meditera kan man skaffa ett tält och leva på vad man hittar i skogen eller på att panta burkar, eller gå hela vägen och flytta till ett buddistiskt land och bli munk.

        Vad är det idag som stoppar dig eller nån annan?

        I minna ögon är bara medborgar lön ett bättre och mer ekonomiskt allternativ till socialbidrag, men det gör det inte mindre naivt.

      • @ Niklas

        Menar vi att vanliga människor ska vinna något på den robotisering och enorma produktionsökning vi står inför och samtidigt värna om resurserna lär problemet inte vara att folk arbetar för lite utan att resursförbrukandet kan bli för stort.

        Om vissa inte vill arbeta mot en fast månadslön väljer de en lägre levnadsstandard. Men om ekonomin är utvecklad är det fel att tvinga ut dem i skogen att bo i tält. Med medborgarlönen kan de konsumera och samtidigt göra annat.

        Vi ser idag att bloggar skaffas utan kostnad. Det är klart att de som tillhandahåller den tekniska möjligheten åt oss måste tjäna pengar på något. De gör något fritt och tjänar pengar på annat.

        Folk kommer antagligen att göra mycket utan att kräva betalt om de får en medborgarlön. Detta de gör utan krav på ekonomisk ersättning leder till inkomster för annat.

        Medborgarlönen kan alltså mycket väl bli en väg till mer tillväxt, inte minst inom det immateriella området.

      • Tycker det fortfarande är lila naivt.

        Att få något utan att göra något tror jag på lång sikt skapar små brortskämda monster, helt livegna och med orimliga krav på sin omgivning och som föder dom.

        Även om all mat skulle produceras och distribueras av robbotar som drivs av solceller och lagar sig själva genom att äta sopor, så hjälper det inte.

        Vid ovan senario blir isf maten gratis såvida inte efterfrågan överstiget utbudet, men vad ska isf betala för medborgarlönen i den typen av eutopi?
        Visst, allt finns i överföld isf så folk skulle inte behöva pengar, men vad säger våran erfarenhet om folk som inte behöver göra något?

        Vissa driver sig själva, men vad händer efter 2-3 generationer när ingen har något specifikt att jobba med för att säkra sin överlevnad?
        Man får en grupp med producenter och en grupp konsumenter, där producentens enda roll i livet är att tillfredsställa konsumenten utan att få något tillbaks.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *