Vad har staten gjort med våra pengar? Del 19: Dagens rörliga fiatvalutor

I denna artikelserie publicerar vi hela den svenska översättningen av Murray Rothbards klassiker ”What Has Government Done to Our Money?” Den som är otålig och vill läsa boken direkt kan ladda ner den gratis från vårt bibliotek. Missa inte heller Per Bylunds introduktion till den svenska utgåvan.

9. Fas IX: Rörliga fiatvalutor Mars 1973 – ?

cover-229x300

Med dollarn i upplösning gick världen ännu en gång över till ett system av rörliga fiatvalutor. Växelkurserna inom det västeuropeiska blocket knöts till varandra, och USA devalverade återigen den officiella dollarkursen med ett symboliskt belopp till 42 dollar per uns. När dollarn sjönk mot utländsk valuta dag efter dag, och den västtyska marken, den schweiziska francen och den japanska yenen steg uppåt, började de amerikanska myndigheterna, uppbackade av Friedmanitiska ekonomer, att tro att detta var det monetära idealet. Det är sant att dollaröverskott och plötsliga betalningsbalanskriser inte längre plågar världen under rörliga växelkurser. Dessutom började amerikanska exportfirmor skrocka om att fallande dollarkurser gjorde amerikanska varor billigare utomlands, och därför gynnade exporter. Det är sant att stater envisades med att fortsätta störa valutakursernas rörelser, men på det stora hela verkade det som att den internationella monetära ordningen hade splittrats till en Friedmanitisk utopi.

Men det blev mycket snart tydligt att allt står långt ifrån rätt till med dagens internationella monetära system. Det långsiktiga problemet är att länder med hårda pengar inte kommer att sitta vid sidan av för evigt och se på medan deras valutor blir allt dyrare och deras exporter drabbas till förmån för deras amerikanska konkurrenter.

Om den amerikanska inflationen och dollarns värdeminskning fortsätter kommer de snart gå över till konkurrerande devalveringar, valutaregleringar, valutablock och ekonomisk krigföring, precis som på 1930-talet. Men den andra sidan av myntet är mer överhängande: det faktum att en försvagad dollar innebär att amerikanska importvaror är avsevärt dyrare, amerikanska turister drabbas utomlands, och billiga exportvaror snappas upp så snabbt av andra länder att exportvarornas priser stiger på hemmaplan (exempelvis den amerikanska vete- och köttinflationen). Så amerikanska exportörer kan mycket väl gynnas, men bara på bekostnad av den inflationsdrabbade amerikanska konsumenten. Den förlamande osäkerhet som hastiga svängningar i växelkursen ger upphov till slog tillbaka kraftigt mot amerikanerna i och med dollarns hastiga dykning på valutamarknaden i juli 1973.

Sedan USA helt övergav guld i augusti 1971, och etablerade det Friedmanitiska fiatsystemet med rörliga växelkurser i mars 1973, har USA och världen utsatts för världshistoriens mest intensiva och ihållande dos av fredstida inflation. Det borde vid det här laget stå klart att detta knappast är en tillfällighet. Innan dollarn skars loss från guld förutspådde Keynesianerna och Friedmaniterna, var och en på sitt sätt hängiven fiatpappersvalutor, med stor tillförsikt att när en fiatvaluta väl hade etablerats skulle marknadspriset på guld snabbt falla till sin icke-monetära nivå, som då uppskattades till 8 dollar per uns. Båda grupperna hävdade i sitt hån av guld att det var den mäktiga dollarn som höll guldpriset uppe, istället för tvärtom. Sedan 1971 har marknadspriset på guld aldrig legat under den gamla fasta nivån på 35 dollar per uns, och den har nästan alltid legat enormt mycket högre. När ekonomer som Jacques Rueff under 1950- och 1960-talet efterlyste en guldmyntfot till ett pris på 70 dollar per uns, ansågs priset vara absurt högt. Det är nu ännu mer absurt lågt. Det långt högre guldpriset är en indikation på dollarns olyckliga försämring sedan “moderna” ekonomer fick som de ville och all koppling till guld togs bort.

Det står nu alltför klart att världen har fått nog av den exempellösa inflation i USA och resten av världen som tändes av den era av rörliga fiatvalutor som inleddes 1973. Vi är också trötta på växelkursernas extrema volatilitet och oförutsägbarhet. Denna volatilitet är en konsekvens av de nationella fiatvalutasystem som fragmenterade världens pengar och la artificiell politisk instabilitet till den naturliga osäkerheten i den fria marknadens prissystem. Den Friedmanitiska drömmen om rörliga fiatvalutor ligger i ruiner, och det finns en förståelig längtan efter en återgång till internationella pengar med fasta växelkurser.

Tyvärr har den klassiska guldmyntfoten glömts bort, och slutmålet för de flesta amerikanska och internationella ledare är den gamla Keynesianska visionen om en global pappersmyntfot, en ny valuta utgiven av en global centralbank. Det spelar ingen roll om den nya valutan kallas “Bancor” (som Keynes föreslog), “Unita” (som föreslogs av Harry Dexter White, den amerikanska finansministern under andra världskriget), eller “Phoenix” (som The Economist föreslog). Huvudpoängen är att en sådan internationell pappersvaluta, trots att den faktiskt skulle sakna betalningsbalanskriser eftersom den globala centralbanken skulle kunna ge ut exakt så mycket papperspengar som den önskade och tillhandahålla dem till vilket land som helst, skulle innebära en öppen kanal för obegränsad världsomspännande inflation, återhållen varken av betalningsbalanskriser eller nedgångar i växelkurser. Den globala centralbanken skulle då komma att vara allsmäktig beslutsfattare beträffande penningmängden i världen, samt dess fördelning länder emellan. Den globala centralbanken skulle ha både förmåga och vilja att underkasta världen vad den tror skulle bli en klokt kontrollerad inflation.

Tyvärr skulle då ingenting stå i vägen för en ofattbart katastrofal ekonomisk förintelse i form av global hyperinflation, annat än den globala centralbankens tvivelaktiga förmåga till finjustering av världsekonomin.

Även om en global pappersenhet och centralbank fortfarande är det slutgiltiga målet för världens Keynes-inspirerade ledare, är ett mer realistiskt och närliggande mål en återgång till ett uppiffat Bretton Woods-system, fast denna gång utan någon spärr i form av koppling till guld. Redan nu försöker världens stora centralbanker att “koordinera” monetär och ekonomisk politik, harmonisera inflationsnivåerna, och fixera växelkurserna. Den aggressiva kampanjen för en europeisk pappersvaluta, utgiven av en europeisk centralbank, verkar vara nära att lyckas. Detta mål säljs till en lättlurad allmänhet med det felaktiga påståendet att ett europeiskt frihandelsområde med nödvändighet kräver en övergripande europeisk byråkrati, enhetlig beskattning inom den europeiska gemenskapen, och framför allt en europeisk centralbank och pappersenhet. När detta väl har åstadkommits kommer närmare samordning med den amerikanska centralbanken och andra stora centralbanker omedelbart att följa efter. Och hur långt bort ligger en global centralbank då? Men istället för detta slutmål kan vi snart komma att kastas in i ännu ett Bretton Woods-avtal, med de kriser för betalningsbalansen och Greshams lag som följer av fasta växelkurser i en värld av fiatvalutor.

När vi blickar framåt ser prognosen för dollarn och det internationella monetära systemet sannerligen dyster ut. Om vi inte återgår till den klassiska guldmyntfoten till ett realistiskt guldpris kommer det internationella monetära systemet vara dömt att pendla fram och tillbaka mellan fasta och flytande växelkurser, med olösta problem i varje system, som fungerar dåligt, och till slut helt bryter samman. Och sammanbrottet kommer att eldas på av den fortsatta inflationen av dollarmängden, och därmed av amerikanska priser, som inte visar några tecken på att avta. Framtidsutsikterna består av accelererande och till slut okontrollerad inflation på hemmaplan, åtföljt av monetärt sammanbrott och ekonomisk krigsföring utomlands. Denna prognos kan endast ändras med en drastisk förändring av det amerikanska och globala monetära systemet: genom en återgång till varupengar från den fria marknaden, till exempel guld, och genom att staten helt och hållet avlägsnas från den monetära scenen.

1 kommentarer till ”Vad har staten gjort med våra pengar? Del 19: Dagens rörliga fiatvalutor

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *