033: Familjepolitik

Den profylaktiska socialpolitikens direkta uppgift är att framskapa ett bättre människomaterial. Så säger Gunnar och Alva Myrdal. De var oroliga över ”befolkningsfrågan”, dvs. de hastigt fallande födelsetalen efter preventivmedlens genombrott och föreslog en genomgripande kollektivisering av samhället för att skapa incitament för att upprätthålla och förädla folkstammen. Åttio år senare kan vi konstatera att svenska familjer håller på att kvävas av den Myrdalska utopin, men huruvida människomaterialet därvidlag förbättrats är ännu oklart. Studion gästas av mises.se-medarbetaren Peter Strömberg, ”far till fem inomäktenskapliga barn med en och samma präktiga kvinna till mor”. För övrigt anar Hans Hegel i mossen och Klaus föreslår en radikal libertariansk strategi för världsherravälde där präktiga kvinnor spelar en nyckelroll.

47 kommentarer till ”033: Familjepolitik

  • Pratade just med en man som varit telegrafist och radioamatör i hela sitt liv. Att någon skulle ha plockat upp ett radiomeddelande från en ubåt låter enligt honom som en omöjlighet. Att det vidare skulle ha gått att se att meddelandet gick till Kaliningrad är ytterligare en omöjlighet. Ubåtars kommunikation går rakt upp, till satelliter, och sänds sedan från satelliten till destinationen. Att den skulle gått på, som SvD påstår, ”rysk ubåts nödfrekevens” är ytterligare omöjlighet då all militär kommunikation går på hoppande frekvenser.
    Nåja, jag är lekman på området, försöker bara återberätta vad en expert påstod, så gott jag förstod det.

  • Intressant program. En snabb reflektion: jag har hört några av era program och tänker att ni är lite rädda för att avvika från er ”ideologi” och det gör att det känns mindre frihetligt.

    Och sedan Familjen, jättebra inslag och intressant. Själv gick jag både hos dagmamma och på en ”Lekskola”. Det var på 1970-talet.

    Tänkte jag skulle skriva något om urbaniseringen och just som jag tänkte det började ni tala om detta. Min familj består nämligen av en förälder från både norra och södra delen av Sverige som möttes i Stockholm. Därav förlorade jag lite av kontakten (som många andra) till resten av släkten och kanske som ni sa blev kärnfamiljen på så sätt upplöst. Kanske ni kunde ta upp det om ni inte tycker det redan är tillräckligt sagt inom området.

    Tack
    Martin

    • Tack! Väldigt vad lik bakgrund vi har, du och jag. Dagmamma, lekskola, 70-talet, mamma och pappa från norra och södra Sverige sammanstrålade i Stockholm. =)

      Jag blir nyfiken på vad du menar med avvika från vår ideologi? Kan du ge några exempel och resonera lite kring hur de skulle kunna hanteras bättre? En sak jag tänkte på inför programmet var att en del lyssnare har önskat sig gäster som inte delar programledarnas (i sig väldigt synkade) syn på saker i det mesta. Och så får just lilla jag äran att bli gäst och jag passar ju inte in på det önskemålet eftersom jag inte vet många frågor där jag inte är patetiskt överens med Klaus och Hans. Men vi lovar att försöka krydda med lite andra synvinklar framöver. Det blir ju lättare i takt med att vår podcast växer.

      Vinkeln att rörligheten i var man hittar sin livskamrat, som var väldigt vanlig i vår föräldrageneration och som, tror jag, fortsätter att vara vanlig, skulle påverka kärnfamiljernas sammanhållning är intressant. Definitivt värt att vrida och vända på lite. Vi bara snuddade ämnet familjen i programmet och kommer nog vilja komma tillbaks till det. Lite beroende på vad vi får för återkoppling på detta avsnitt.

    • @Martin : Jag ogillar ordet ”ideologi”, men skall man vara noga så är vi naturligtvis rent ideologiskt libertarianer. Jag får tala för min egen del (och inte för Peter och Klaus), men om jag inte hade varit relativt fast cementerad i libertarianska idéer skulle resten av min syn på friheten och vad som är moraliskt riktigt bli mycket klen och fladdrig.

      Argument behöver en grundläggande moralisk övertygelse att stå på, för att inte bara bli lösa åsikter och tyckande.Sedan kan man självklart argumentera för att libertarianism inte är den utgångspunkt man bör ha, utan att någon annan utgångspunkt är mer rätt och riktig.

      Urbanisering är mycket intressant, men det känns som ett jätteområde. Vore mycket intressant att gräva i så fort vi får tid. Det finns därtill en intressant grundläggande samhällsaspekt vad gäller stad och land.

      • Jag kanske skulle preciserat mig bättre. Vad jag menade var att ibland kan jag höra att ni så att säga funderar högt över om det ni ska säga passar in i det ni står för. Vilket känns lite osäkert. bättre att då istället säga direkt vad ni tänker istället för att tro att det kan missuppfattas av lyssnaren.

  • ”Traditionen; det vill säga den irrationella bindningen av våra föreställningar och åsikter”.

    Det måste vara befriande att pyssla med social ”vetenskap” om man i ett slag bara kan avfärda den sociala empirin som ”irrationell”…

    • @Jon : Det finns mycket som är befriande med en progressiv världsbild och politisk grundsyn. Huvudsakligen det att man kan skita i allt som alla intelligenta människor genom historien sagt, och hitta på en helt egen världsbild 🙂

      Fruktansvärt politiskt användbart.

  • Angående att ett kriterium för erkännande av en stat är att den kan försvara sitt territorium, och att frågan är om den svenska centralmakten i så fall skulle erkänna sig själv:

    Har den inte alltid varit beroende av bistånd från stormakterna?

    http://anslag.rj.se/sv/anslag/47625

    Intressant är hur den svenska staten t.ex. i sina ”fornstora dar” var en köpt bricka eller legoknekt, i Frankrikes maktpolitiska spel.

    I det Skånska kriget t.ex. dikterade den franske kungen helt sonika en tvångsfred mellan Danmark och Sverige, utan att höra sina svenska bundsförvanters/biståndsmottagares mening.

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Freden_i_Fontainebleau

  • Jon: jag har inte lyssnat på avsnittet så jag känner inte till sammanhanget för citatet, men ordet rationell har ju en mer specifik betydelse inom filosofi och vetenskap än i dagligt tal. Om den som uttalade sig gjorde det i ett sammanhang där rationell betydde ungefär ”grundad på logiska resonemang” så stämmer det ju rent tekniskt att traditionen är irrationell eftersom den inte tillkom genom bevisföring eller logiska deduktioner. Tradition är ett emergent fenomen, inte något som är logiskt konstruerat (eller designat över huvud taget.)

    Med detta menar jag dock inte att den som fällde uttalandet var neutral. I och med att irrationell betyder ungefär ”korkad” för gemene man så får man antaga att det var en bild som den talande ville ge.

  • Vad skulle hända i ett fritt samhälle ifall barnet for illa hos sina föräldrar. Låt oss säga att båda föräldrarna är tunga narkomaner som är oförmögna att ta hand om ett barn, Idag använder dom socialstyrelsen som tar barnet och placerar det i något fosterhem. Kort fråga, finns det någon frihetlig lösning?

    • @Joel : Det finns två aspekter av det hela.

      1 ) Vem är ansvarig för det juridiska
      2 ) Vem kommer ta hand om barnet.

      Punkt 2 är fruktansvärt enkel, för fosterhem är idag en till stor del frivillig verksamhet och har varit i alla tider. Att hitta nya vårdnadshavare till barn som råkat illa ut är nog vare sig lättare eller svårare i ett system där socialstyrelsen inte finns.

      Vad gäller punkt 1 finns det mer att fundera på. Jag minns en amerikansk dokumentär (som handlade om något helt annat, om en man som var duktig med hästar), där det beskrevs hur det gick till för 40-50 år sedan. Då upptäckte läraren i skolan att barnet hade blivit misshandlat hemma och kontaktade sheriffen. Pojken skickades till sjukhus för undersökning och man kom fram till att det rörde sig om systematiska övergrepp.

      Därefter kontaktade man en familj man visste var pålitlig och gärna hjälpte till. De gick med på att ta in pojken som extra barn. Sagt och gjort, sheriffen körde pojken dit, och åkte sedan över till fadern som konsekvent hade misshandlat pojken och meddelade att han inte längre var vårdnadshavare, och så var det med det. Pojkens far överklagade inte i domstol.

      Värt att notera vid en dylik historia är följande :

      a ) Det måste finnas ett starkt civilsamhälle, vilket statliga myndigheter har dödat. Detta är ett återkommande problem när man talar om övergången till ett fritt samhälle – de frivilliga strukturer som en gång fanns är inte längre där.

      b ) Vad gäller rättssäkerhet så landar vi i en Rothbardiansk princip där alla måste ta ansvar för sina handlingar. Såväl lärare, läkare som sheriff skulle mycket väl kunna bli juridiskt ansvariga för kidnappning om de gjort en felbedömning. Detta kräver alltså att människor har en grundläggande förståelse i hur samhället fungerar, och vad som är rimliga bedömningar att göra. Det krävs en medmänsklighet som saknas idag – återigen p.g.a. vår brist på frivilliga associationer (se Putnam o.s.v.).

      Om jag fick göra en poäng så skulle det vara denna – inget system är någonsin perfekt, vilket vi ser tydligt av alla historier där socialstyrelsen totalt misslyckats med sina bedömningar och sitt ansvarstagande till den milda grad att barn har slagits ihjäl, trots att socialstyrelsen har haft familjen under bevakning.

      Tror vi att ett frivilligt system skulle fungera bättre? Jag tror det. Ansvarstagande är ett individuellt ställningstagande, precis som välgörenhet och en human inställning till sina medmänniskor. Allt detta går att organisera bättre – men det är svårt att se det idag då civilsamhället är snart utdött.

      Återvänd alltid till dig själv. Skulle du vilja hjälpa? Är du villig att hjälpa? Om svaret är nej, bör man fundera på varför. Som Mises sade – vi bär alla samhället på våra axlar, och det är ett ansvar vi inte kommer ifrån. Jag rekommenderar att man försöker ägna sig åt frivillig välgöranhet även idag, trots att staten beskattar bort resurserna och förklarar att vi är inkompetenta.

      Ursäkta textväggen, ämnet ligger nära om hjärtat.

    • @ Joel

      Faktum är att frimurarna var tidigare ute med hem åt föräldralösa barn än vad den offentliga sektorn var, vilket åter igen illustrerar att det är sinnelaget som betyder något, inte det juridiska huvudmannaskapet.

    • Jag diskuterade det här med några vänner. Och jag insåg under diskussionens gång att det är oacceptabelt för oss människor att lyssna på ett barn som far illa, dag ut och dag in. Oavsett vad så skulle vi till sist använda tvång mot den familjen, tror jag. Så även i ett libertarianskt samhälle skulle vi använda tvång. Men sättet och toleransen för det skulle variera mellan olika lokala samhällen. För det är åtminstone något, att rätten att använda tvång flyttar så lokalt som möjligt. Jag vet inte om ”lokalismen” är en nödvändig del av libertarianismen men det känns så.

      Sen skulle det naturligtvis gå att inta en superbrutalistisk hållning och säga att barn är föräldrarnas egendom. Om de beter sig illa mot dem eller förstör dem så är det bara till men för dem själva. Jag har för mig att en del samhällen i historien har fungerat så rent formellt.

      • Dan Carlins ”Hardcore History”-episod om detta ämne, kan rekommenderas.

        http://www.dancarlin.com/product/hardcore-history-31-blitz-suffer-the-children/

        Det är ingen upplyftande historia.

        I avsnittet undersöker Dan Carlin huruvida i princip alla barn genom hela historien kan anses vara ”misshandlade” barn, med tanke på den förmoderna föräldraskapspraxisen, och undrar vilken effekt detta har haft på de historiska skeendena.

        Han diskuterar också om några århundraden av mer civiliserat föräldraskap kan ge oss hopp om att slippa våra ändlösa cykler av våld.

      • @Halsingen
        Jag har missat det avsnittet. Men för mig låter det som en mycket ”progressiv” hållning. När vi bryter mot traditioner så ger vi oss ut i okända vatten. Nästan alltid gör vi större skada än nytta. Vår tid är en formlig orgie i att skada människor genom att ta ifrån dem deras traditioner och arv och genom ”nya modiga ideer” och genom att riva ner saker ”för att få luft och ljus är inte det tillräckligt”. Jag ser Dan Carlin som socialist, låt vara en intellektuellt hederlig sådan som jag har lärt mig mycket ifrån.

        Det bästa är att INTE ge sig på andras föräldraskap, tycker jag. För om det då går fel så drabbar det bara de föräldrarna och deras barn. Och deras barn hade ej funnits om det ej var för föräldrarna. Men det är ett mycket svårt ämne.

      • @ Klas

        Menar du att Stefan Molyneux och andra libertarianer som förordar peaceful parenting är progressiva socialister?

      • @Halsingen
        Nej. Och Dan Carlin är inte moralist, vilket väl min kritik av honom förutsätter att han skulle vara. Men det är den här drivkraften i många politiska/intellektuella människor, jag vet bättre, det här är det moraliska, om alla bara gjorde så här skulle alla få det bättre, den sortens tänk. Det finns en moralism där som lätt går över till tvingande, eller blir till rättfärdigande av tvång. Nåja, jag kanske är ute och cyklar.

      • @Klas : Ett samhälle helt utan tvång och våld kommer nog aldrig finnas. Att ta ett barn som råkar illa ut i försvar är dock att räkna som självförsvar (om du frågar mig), vilket innebär att det inte bryter mot några principer om icke-våld. Däremot kommer det garanterat att leda till konflikter, och det är väl här juridiken kommer in. När är ett sådant ingrepp rätt och nödvändigt? Å ena sidan bör barn skyddas, å andra sidan kan man ju inte gå och ta ifrån andra människor deras barn utan rimlig grund. Det blir som vanligt en bedömningsfråga.

        Vad gäller ”lokalism” är vi flera som lutar i den riktningen.

        Barn kan aldrig (om du frågar mig) vara egendom. Föräldrar har ett förmyndarskap, vilket skiljer sig markant från någon form av äganderätt, och då det är att betrakta som ett implicit avtal då barnen inte valde sina föräldrar så bör det även kunna upphävas. Däremot måste man nog juridiskt vara relativt strikt med under vilka omständigheter det kan upphävas.

      • Att ta ett barn ifrån dess föräldrar är det värsta övergrepp det går att utsätta andra människor för. Och om du när du har gjort det råkar ge barnet en dålig uppväxt är du för evigt fördömd. Ok, melodramatiska ord från mig, men du förstår min poäng? Det är inte självklart att ta ett barn ifrån föräldrarna ens om barnet far illa.

      • @Hans
        Märk väl att jag menar ett brott mot föräldrarna. Jag tycker att föräldrarnas rättigheter är större än barnets rättigheter eftersom barnet ej hade funnits om det ej var för föräldrarna. Och att det här med att sätta andras barns rättigheter främst är ett angrepp på familjen och nog lätt kan användas för att skrämma och terrorisera andra människor och för att låta ge egen intolerans fria tyglar.

      • @Klas : Jag förstår poängen. Det är uppenbarligen en fruktansvärt svår bedömning vad man bör eller inte bör göra om barn far illa. Och uppenbarligen kan sådant missanvändas å det grövsta (tyvärr ser vi det redan idag med diverse fall där socialtjänsten gjort grova fel).

        Som sagt – jag tror inte en perfekt lösning existerar på problemet. Frågan är om en centraliserad eller decentraliserad lösning är bäst – och frågan är vad det gör med människors medmänsklighet om ansvaret för barn lämpas över på en anonym statlig koloss.

      • @Hans
        Det kanske är så att när makten flyttar lokalt så kan människor välja? Vissa samhällen kan konfiskera barnen från föräldrarna om föräldrarna ej följer det samhällets regler för hur barn skall behandlas. Medan andra samhällen överhuvudtaget inte konfiskerar barn. I det ena slipper du vara med om att grannarna behandlar sina barn hjärtskärande illa och du är hjälplös att göra någonting, i det andra så slipper du riskera att få dina barn konfiskerade av maktfullkomliga människor?
        Lindybeige, A point about historical perspective:
        https://www.youtube.com/watch?v=Pkhaneo25Mc

  • Det där med att västvärldens imperialism haft viss positiv effekt, är i sig inte ett felaktigt påstående. Jag antar att man måste väga fördelarna med nackdelarna, bortse gärna ”förbud eller frihet” debatten när det gäller exemplet jag nu kommer ta upp, men även alkohol och droger har viss positiv effekt. Vidare måste man fråga sig om priset man fick betala och fortfarande betala är värt det? Jag menar att tredjevärlden i allmänhet och Afrika i synnerhet fortfarande inte är självständigt, pga IMF och att de knappt äger sina egna naturtillgångar, jag skuld belägger ingen, detta är möjligt pga mutbara ledare, och ett fattigt folk som är för upptaget med att överleva för att reflektera över helhetsbilden. Så det finns ingen kritik utan självkritik.

  • Dagmamma är en betydligt bättre och rimlig lösning än dagis om man ser till barnens bästa. Däremot så finns det ett flertal kommuner som inte anser att det är något värt att betala för, och såldes försöker göra det så svårt som möjligt att ens veta att det finns som alternativ, och som sådant kunna lägga ner det.

  • Det här är ett viktigt ämne och jag hoppas ni återkommer till det i fler avsnitt.

    Har ni några tips till dem som tänkt bilda familj inom Sveriges gränser? I detta land är det ju dessvärre i princip omöjligt att fostra sina barn som man själv vill utan att staten lägger sig i. Skatterna är så pass höga att det för många blir svårt att försörja en familj på endast en lön (plus bidrag) om man vill ha barnen hemma de första åren. Och då hemskolning är förbjudet och svensk skola snarare är en indoktrineringsanstalt än skola räknar jag med att man blir tvungen att både skola och omskola sina barn i någon mån.

    • @S, ett tips är att trotsa staten redan från det barnen är helt nyfödda och idka anknytningsföräldraskap (Attachment Parenting, AP, på engelska). Då får barnet med sig att anknytningen till föräldrarna och syskonen är starkare än den mot staten redan med modersmjölken (så att säga, men självklart hör det till anknytningen att barnen bör ammas också). Denna anknytning får man jobba på hela tiden. Det intressanta är att man kan se när man har med en AP-familj att göra. De håller ihop och tyr sig till varandra. (Ser lite ut som en mini-sekt faktiskt). Staten får enormt svårt att stjäla dessa barns sinnen. Speciellt om man praktiserar lite avskolning.

      Statens indoktrineringsmaskin är förvånansvärt lätt att motverka. Dels via anknytningen som jag redan nämnt, men även genom att bara vara där och erbjuda lite alternativa synsätt och ställa små frågor för att uppmuntra det rebelliska tänkandet. Istället för att fråga barnen vad de lärt sig i skolan idag brukar jag fråga dem vad de försökt tuta i dem i skolan idag.

      De lär sig snabbt att bli väldigt skeptiska. Min äldsta dotter brukar skicka meddelande till mig på telefonen när hon hör något extra tokigt. En gång löd meddelandet ”Haha, nu försöker de med broken window fallacy här!” (Det handlade om hur man skapat jobb en gång i tiden genom att låta arbetslösa bygga muren kring Skogskyrkogården.)

      I vilken utsträckning barnen ger sina lärare motstånd får de bestämma själva. Mina väljer oftast att spela med, och fnissa åt dumheterna tillsammans med mig hemma i stället. Ibland gör de på annat sätt. Min dotter valde till exempel att inte delta i skolans låtsasval till riksdagen, trots att hennes lärare tydligt markerade att de tyckte mycket illa om valskolk. En annan gång lät hon inte en lärare som påstod att staten gjorde mjölken billigare komma undan med det utan fortsatte ställa frågor tills läraren bytte ämne.

      Vi hinner inte med att skola dem så mycket som det antagligen skulle behövas för att kompensera för den usla utbildning som skolan står för. Det blir lite sådant om de visar nyfikenhet för något och driver det själva, men i övrigt tycker jag de behöver få vila från skola under de tider på dygnet när de inte är instängda i en.

      Men nyckeln är att spendera så mycket tid man bara kan med barnen. Det är en prioriteringsfråga som inte är speciellt svår för just mig. Jag lever ju för dem och min fru. Allt annat får komma i andra hand. (Men självklart måste man ta hand om och värdera sig själv och sina egna intressen också. Familjen har ingen nytta av en far som skiter i sig själv.)

      Min präktiga fru hälsar: ”Om man är med sina barn den övriga tiden så har man en ganska bra chans att uppfostra dem till justa individer ändå. Då lär de ju sig bland annat att ifrågasätta det de får höra på annat håll.”

      • @ Peter Strömberg
        Tack så mycket för det uttömmande svaret. Anknytningsföräldraskap (eller nära föräldraskap som verkar ha blivit den mer vedertagna benämningen på svenska) låter onekligen intressant, det ska jag se till att läsa på om innan jag själv skaffar barn. Det finns ju en del som pekar på att den ökande psykiska ohälsan bland barn och unga åtminstone delvis beror på anknytningsproblem. Det är knappast bra för små barn att lämnas bort till främlingar i späd ålder och sedan spendera större delen av sin vakna tid ifrån sina föräldrar.

      • Ja, nära föräldraskap är nog vad det brukar kallas. Men jag tycker att just anknytningen är grejen så håller mig gärna till det begreppet. Jag är övertygad om att barnet behöver lugn och ro och tid att bygga upp några få, väldigt få, djupa och meningsfulla relationer innan det är redo att öppna fördämningarna.

        Läs även allt som Jesper Juul har skrivit!

  • En kommentar borttagen, av anledningar som är så uppenbara att jag inte ens tänker återge dem. Skärpning!

    Mises.se ber om ursäkt för att kommentaren överhuvudtaget lyckades ta sig igenom.

  • I dag hade SvD en rätt bra artikel i Kulturdelen (händer inte ofta!) http://www.svd.se/kultur/hur-svensk-kultur-reducerades-till-gnall_4048351.svd. Författaren är inne på liknande spår som ni, Hans och Klaus. Han menar att Sverige de senaste 50-60 åren nästan helt har utplånat sin historia och sina traditioner. Tanken var att detta skulle ersättas med tron på välfärdsstaten men har istället slutat i kulturell tomhet och en vilsen och osäker befolkning. Något som i slutändan riskerar att leda till konflikter. Författaren är väl inte libertarian men i alla fall.

    • Vilken ”svensk” (stats-nationell) historia och traditioner är det man skulle utplånat?

      Sverige är ett konglomerat av regioner med olika kulturhistorisk bakgrund, och vi är på väg mot ett ”Regionernas Europa” där de gamla centralstaterna av svensk typ fasas ut, och där varje kulturregion har goda möjligheter att forma sin egen framtid.

      Varför måste vi ljuga om historien?

      • Förresten, man kommer tänka på ett berömt tal författaren K Arne Blom höll 1997:

        ”För det första: Sverige är ingen nationalstat. Det är möjligt att den där ministern använde just det ordet i tron att det var synonymt med nation, det vill säga den svenska nationen. Rent politiskt och statsrättsligt juridiskt existerar det nämligen en svensk nation och till den hör de 1658 erövrade provinserna Jämland, Härjedalen, Bohuslän, Blekinge, Halland och Skåne. De ingår i den svenska centralstaten.

        För det andra: Sverige håller inte på att genom invandring från främmande kulturkretsar bli mångkulturellt. Den svenska nationen, den svenska centalstaten är som ett resultat av genomförd erövring i Norden, ett mångkulturellt samhälle – som genom nutidens invandring blir än mer härligt, spännande, fantastiskt mångkulturellt brokigt; därmed samtidigt mer tydligt och mer konkret en del av större sammanhang, en del av världen. /—/

        För det tredje: det handlar inte om separatism när man hävdar den självklara rätten till regional identitet. Det handlar om det rättmätiga kravet på att bli anständigt behandlad, betraktad som en unik individ, rätten till den kulturella och den kulturhistoriska egenarten, rätten till sin egen historia, rätten att bli i respekterad för vad man är och slippa underkuvas för att se ut som makthavarna vill att man ska framtona genom en utplånad identitet. ”

        https://web.archive.org/web/20020121114043/http://hem.passagen.se/saxo/Skaaneland_4.html

  • Tack för ett intressant avsnitt, spännande med familjepolitik också. Ser, som andra kommentatorer, fram emot att avsnitt där ni diskuterar vilka möjligheter det finns för familjer i dag att ta sig fram utan att tvingas underkasta sig dagisstrukturen. Även hemskolning är ett ämne jag ser fram emot.

    • @Anders : Finns inte i dagsläget på stitcher (så vitt jag vet), men jag skall kolla och se om vi kan få till så vi finns även där.

  • Vore intressant med ett avsnitt om hur anarkistiska ickevåldsprinciper tillämpas för utsatta grupper som inte kan skydda sig själva, barn utvecklingsstörda, djur osv.

    Ett annat är mekanismer för hantering av miljöproblem som spridning av giftiga ämnen via luften för att nämna ett exempel.

    Områden som ofta kommer fram i diskussioner.

    • Jag skulle också vilja veta hur libertarianer i allmänhet tycker att vi ska behandla individer som inte är vid sina sinnens fulla bruk, såsom utvecklingsstörda, dementa och psykotiska personer. Personligen hade jag inte låtit en äldre dement släkting irra runt utan uppsyn och jag hade inte tvekat att bruka våld mot en närstående om denne blivit psykotisk så att den utgör en fara för sig själv eller andra.

  • Kul med någon annan som kör AP, är militant med amningen och värnar om den första tiden med kidsen. Vi hade inte ens en barnsäng under de två första åren och körde co-sleeping vilket funkade hur bra som helst. Dottern vaknade upp mitt i natten, hittade bröstet självt, ammade sig till sömns själv, repeat. Inga sömnlösa nätter för någon av oss.

    Skall man lyssna på rekommendationerna är det tydligen livsfarligt och man riskerar att klämma ihjäl barnet, och man skämmer bort barnet, etc. Jag vet inte hur man ”skämmer bort” en bebis som uttrycker hunger, annat än att man matar barnet och erbjuder en sovplats om barnet är sömnigt. Och vadå klämma ihjäl barnet, precis som om vi människor är några slags stora okänsliga valrossar som sover som romindränkta däckade sjömän. Det finns få saker som är så mysigt som en sovande bebis bredvid sig. F.ö. är det lika sjukt i USA vad gäller rekommendationer som härstammar ifrån de federala organen FDA, och USDA. Alla rekommendationer verkar vara baserade på att minimera kontakten med familjeenheten så mycket som möjligt. Jag fick inte ens bära mitt eget barn utanför vårt rum på sjukhuset ”av säkerhetsskäl”, när jag tänkte att min fru skulle få sova lite efter förlossningen.

    Vi ville oxå vara tillsammans så mycket som möjligt efter att vår dotter föddes så vi sålde av 90% av vårt bohag och flyttade ifrån ett hus till en tvåa så att min fru skulle kunna stanna hemma under de tre första åren (jag tog ett jobb utomlands ett par år). Sedan flyttade vi tillbaka till ett hus när min fru återvänt till sitt gamla jobb, där hon blev återanställd. Vi fick ligga i lite mellanåt men på det stora hela funkade det hur bra som helst.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *