Vad har staten gjort med våra pengar? Del 17: Upplösningen av Bretton Woods

I denna artikelserie publicerar vi hela den svenska översättningen av Murray Rothbards klassiker ”What Has Government Done to Our Money?” Den som är otålig och vill läsa boken direkt kan ladda ner den gratis från vårt bibliotek. Missa inte heller Per Bylunds introduktion till den svenska utgåvan.

6. Fas VI: Upplösningen av Bretton Woods 1968-1971

cover-229x300

Med allt större ansamlingar av dollar utanför landet och fortsatt utflöde av guld blev det allt svårare för USA att hålla guldpriset på de fria guldmarknaderna i London och Zürich vid 35 dollar per uns. Trettiofem dollar per uns var systemets hörnsten, och även om amerikanska medborgare sedan 1934 var förbjudna att äga guld någonstans världen, hade andra medborgare åtnjutit friheten att äga guldtackor och mynt. Således kunde enskilda européer lösa in sina dollar till guld genom att sälja sina dollar för guld till 35 dollar per uns på den fria guldmarknaden.

Allt eftersom dollarn fortsatte att inflateras och minska i värde, och eftersom det amerikanska underskottet i betalningsbalansen fortgick, började européer och andra privatpersoner att snabbt öka sin försäljning av dollar mot guld. Den amerikanska staten tvingades skicka ut guld från sitt krympande förråd för att därmed försöka upprätthålla priset på 35 dollar per uns i London och Zürich.

En förtroendekris för dollarn på de fria guldmarknaderna ledde i mars 1968 USA till att verkställa en fundamental förändring av det monetära systemet. Idén var att stoppa den odrägliga fria guldmarknaden från att någonsin mer hota Bretton Woods-avtalet. Därmed föddes den “tudelade guldmarknaden”. Idén var att den fria guldmarknaden kunde fara åt skogen; den skulle hållas strängt separerad från det faktiskt monetära skeendet i världens centralbanker och stater. USA skulle inte längre försöka hålla det fria guldmarknadspriset vid 35 dollar; de skulle ignorera den fria guldmarknaden, och de och övriga stater kom överens om att hålla dollarvärdet vid 35 dollar per uns för all framtid.

Världens regeringar och centralbanker skulle från och med nu inte längre köpa mer guld från den “utomstående” marknaden, och skulle inte heller sälja guld på denna marknad längre; från och med nu skulle guld enbart flyttas som räknare från en centralbank till en annan, och nytt guldutbud, den fria guldmarknaden, och privat efterfrågan på guld skulle gå sina egna vägar, helt skilda från världens monetära arrangemang.

Samtidigt tryckte USA på hårt för att en ny sorts global pappersreserv skulle lanseras, Special Drawing Rights (SDRs), som de hoppades skulle ersätta guld helt och hållet med tiden, och tjäna som ny global pappersvaluta, utgiven av en framtida global centralbank; om ett sådant system någonsin etablerades skulle USA kunna inflatera okontrollerat i all evighet, i samverkan med andra stater i världen (den enda gränsen skulle då vara den katastrofala gräns som världsomspännande hyperinflation och den globala pappersvalutans sammanbrott utgör). Men den nya globala pappersvalutan har än så länge bara utgjort ett litet tillskott till amerikanska och övriga valutareserver, trots att den intensivt motarbetades av Västeuropa och av de länder som kämpade för “hårdare” pengar.

Alla pappersförespråkande ekonomer, från Keynesianer till Friedmaniter, var nu övertygade om att guld skulle försvinna från det internationella monetära systemet; utan “stödet” från dollarn förutspådde samtliga dessa ekonomer med stor tillförsikt att det fria marknadspriset på guld snabbt skulle falla till under 35 dollar per uns, och till och med hela vägen ner till det uppskattade “industriella” priset på guld, som låg på 10 dollar per uns. Men i verkligheten sjönk det fria marknadspriset på guld aldrig under 35 dollar, utan låg stadigt över 35 dollar, och vid början på 1973 hade det stigit till ungefär 125 dollar per uns, en siffra som ingen pappersförespråkande ekonom hade trott möjlig så lite som ett år tidigare.

Långt ifrån att inrätta ett permanent nytt monetärt system köpte den tudelade guldmarknaden bara ett fåtal år i tid; den amerikanska inflationen och underskotten fortsatte. Eurodollar anhopades i hög takt, guld fortsatte att flöda ut från USA, och det högre fria marknadspriset på guld blottade helt enkelt dollarns accelererande förtroendeförlust i världen. Det tudelade systemet närmade sig snabbt en kris – och den slutgiltiga upplösningen av Bretton Woods.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *