Frivilliga statskonstruktioner och filosofisk anarkism

Det absolut vanligaste problemet i diskussioner gällande staten och anarkism är att ingen är överens om vad staten är. Det andra problemet är att ingen är överens om vad ordet anarkism innebär. För att i någon mån försöka förhindra att diskussioner fastnar i det rent definitionsmässiga stadiet tänkte jag försöka reda ut begreppen något. Låt oss börja med staten, för att sedan fortsätta med anarki.

1. Vad är staten?

Staten är inte en frivillig konstruktion. Den demokratiska välfärdsstaten är förvisso frivillig ur majoritetens synvinkel, men frivillighet är inte ett statistiskt fenomen. Frivillighet testas enklast genom att ställa frågan : Kan man låta bli att vara med? Kan man avsluta sitt medlemskap. Svaret är helt uppenbart nej. Följaktligen kan vi fastslå att staten, även om den har stöd av den absoluta majoriteten, inte är en frivillig institution.

För att få en bättre bild av vad staten är kan det vara värt att se till dess ursprung. Den absolut bästa introduktionen till statens framväxt är Franz Oppenheimers “Der Staat” [1]. I den spåras statskonstruktionenas framväxt och förändring; utan tvivel är stater av idag mycket annorlunda än de var för tvåtusen år sedan. Det som dock är tydligt är att stater inte är ett gemensamt kontrakt, skapat av människor för gemensamt skydd och försäkran. Det är fullt möjligt att många ser det som så, men faktum kvarstår att ingen statskonstruktion någonsin har skapats på det viset. Det är om något en Lockeansk myt.

Det finns de som tror på implicita samhällskontrakt, att vi tillsammans genom vårt gemensamma intresse för en ordnad tillvaro och skydd från våld och erövring skapar ett implicit kontrakt som binder oss samman. Tyvärr blir ett sådant resonemang uppenbart nonsens-artat om man betraktar det noggrannare. Om majoriteten av befolkningen är överens om att vi inte vill svälta, innebär det då att vi har ett implicit matkontrakt? Att staten därmed skall förse oss med mat för att undvika svält? [2]. Om majoriteten av befolkningen föredrar att inte gå barfota, innebär det då att vi har ett implicit skokontrakt, och att staten därmed bör starta ett skoverk?[3]

Denna typ av jämförelser kan verka löjliga, då det helt uppenbart finns en skillnad mellan att ha gemensamt försvar och polisväsende, och gemensam mat- och skoproduktion. Men vad är då skillnaden? Skor åsido, är inte mat minst lika livsnödvändigt som försvar? Det brukar hävdas att utan lag och ordning, utan polis och ett rättsväsende så kan ingenting av vikt uträttas i ett samhälle. Det är förvisso sant, men det samma gäller även för mat, och kläder (i teorin kan ett samhälle säkert producera någonting när alla är nakna, men ju längre man kommer från ekvatorn, desto mer kritiska blir årstidernas växlingar). Vad är denna skillnad som säger att säkerhet och polisväsende är såpass viktigt att det därmed finns ett implicit kontrakt om det, men inte mat och kläder?

Ytterligare en fråga av intresse är under vilken statskonstruktion som detta implicita kontrakt började existera. Finns det i en totalitär diktatur? I en måttligt förtryckande monarki? I en aristokratisk republik? Eller är det enbart i den moderna, social-liberala demokratin? Argumentet för kontrakt som ingen skrivit under är minst sagt skakig, och utan denna konstruktion så kan demokratin inte rättfärdigas på annat än pragmatisk grund. Ludwig von Mises såg den liberala demokratin rättfärdigad just så – att det innebar ett rimligt självstyre, och förhoppningsvis kunde folk tillåtas ha såpass små statskonstruktioner att de gemensamma nämnarna skulle förhindra större konflikter. Men vi är dessvärre inte intresserad av pragmatik, utan moral. Det vi vill veta är inte att en liberal demokrati kan existera, och ge vissa fördelar och andra nackdelar, utan om det är moraliskt rätt att ha majoritetsstyre.

Staten är alltså inte frivillig, och inte ett implicit kontrakt. Vad är då staten? Enligt Franz Oppenheimer är den ett resultat av den historiska tendensen för olika grupper att erövra och förslava varandra. Slaveriet har sedan genom historiens gång mildrats, och övergått först till livegenskap, senare till mer frihet och rättigheter under skattetryck. Oppenheimer trodde att slutet på denna resa skulle vara ett medborgarskap enbart till för att skydda rättigheter, d.v.s. den liberala nattväktarstaten. Huruvida Oppenheimer hade rätt är naturligtvis för tidigt att säga, men för de av oss som inte tror på historisk determinism utan snarare idéers makt över människor så tycks det osannolikt. Att alla olika intressegrupper i samhället skulle vara förutbestämda att inse samma sak, nämligen att det är i allas intresse att det enda krav man via staten har på övriga i samhället är gemensamt skydd mot våld och hot, tycks osannolikt.

2. Är en frivillig statskonstruktion möjlig?

Frågan om en frivillig statskonstruktion beror på definitionen av stat. Enligt Max Webers definition är en stat ett “monopol på våldsutövning” inom ett geografiskt område. Om vi följer denna definition finns det två möjligheter till en frivillig statskonstrukiton. Antingen måste secession tillåtas, d.v.s. att områden får bryta sig loss och skapa egna jurisdiktioner. Detta andra, och mindre sannolika, är om möjlighet ges till överlappande jurisdiktioner så att en enskild person kan välja vilken jurisdiktion denne vill tillhöra.

I den moderna nationalstats-konstruktionen är inget sådant tänkbart. Secessioner tillåts ej, utan erkänns enbart efter att de faktiskt skett, och antas bli permanenta. Ingen fredlig secession är möjlig, utan enbart sådan understödd av vapenmakt, vanligtvis beskriven som landsförräderi. Inte heller tillåts överlappande jurisdiktioner generellt, men p.g.a. västerländsk oförmåga att hantera vissa aspekter av islam så har vissa länder givit undantag för sharia-lag[4]. Inom kommersiella verksamheter så finns vissa internationella handelsdomstolar som hanterar internationella handelstvister, men denna jurisdiktion får ses som starkt begränsad.

Utöver de två lösningarna secession och överlappande jurisdiktioner finns bara en enda teoretisk möjlighet till en frivillig statskonstruktion, och det är en situation där en omröstning hölls och staten upplöstes om inte samtliga medborgare ansåg sig vara för staten, och därtill var villiga att skriva upp sig på att vara medlem för resten av livet. Utöver det skulle man behöva ha ett godkännande för statens fortsatta existens av varje person som uppnådde myndighetsålder Detta får anses såpass orimligt att det inte behöver diskuteras vidare. Det kan dock vara värt att notera en konsekvens av detta resonemang; vilken organisation skulle någon, om de gavs möjlighet att välja, skriva upp sig på medlemskap i för resten av sitt liv oavsett vad denna organisation sedan ålade dem att göra? Detta är vad det implicita statskontraktet innebär, minus möjligheten att överhuvudtaget få rösta om saken.

3. En frivillig “stats-liknande” konstruktion

Svaret blir dock väsentligt annorlunda om vi talar om “stats-liknande” konstruktioner, som till sin funktion och administration till stor del må likna nuvarande statsmakt, men med vissa väsentliga skillnader, den främsta att de enbart kan vara tvingande på kontraktsbasis.

Det går mycket väl att tänka sig en gemensam sammanslutning för lag, polisväsende och försvar, baserad på att alla markägare ingick kontrakt om det. Utträde ur en sådan sammanslutning skulle vara problematisk, men inte omöjlig. Den som utträder ur en sådan “stats-liknande” konstruktion kommer att bli statslös och laglös, vilket inte kommer att vara ett särskilt attraktivt alternativ. Möjligheter till samarbete och handel med andra kommer att vara kraftigt begränsade. Men samarbete med andra kommer inte gratis – och den som inte vill vara med på andras villkor kan inte kräva deras samarbete. Konceptet lag kräver att lagen står över individuella önskemål och är i stor utsträckning allmängiltig. Det är dock av principiell vikt att utträde ur denna typ av organisation är tillåtet, även om det sannolikt i princip aldrig kommer att utnyttjas av individer. Däremot kommer det sannolikt att utnyttjas av grupper av individer, som önskar en annan samhällsutveckling än majoriteten. Det är just detta som kommer att förhindra att en “stats-liknande” konstruktion blir en faktiskt tvingande stat.

Det argumenteras ibland att idéer om secession och allas rätt till självstyre är orimliga, eller omöjliga och enbart uttryck för en naiv utopism. Som motargument skulle jag vilja lyfta frågan om vad som är en optimal storlek på en stats-konstruktion, kontraktsbaserad eller tvingande. Det vanliga svaret är att status quo utgör det optimala tillståndet, tills något annat tillstånd inträder. Detta är förvisso ett bekvämt sätt att se på saken, men det klarar inte ens av de mest grundläggande kraven på att få kalla något ett argument. “Det är för att det är” tycks som ståndpunkt indikera en fullständig brist på argument. Om vi däremot accepterar att vi är oförmögna att argumentera för en given storlek på en stats-konstruktion som nödvändig, har vi mycket enkelt påvisat att det inte finns någon anledning att tro att en delning av nuvarande statskonstruktion i två eller flera självstyrande regioner nödvändigtvis skulle vara sämre. Det kan finnas pragmatiska anledningar till varför en given statsdelning inte är lämplig, men ingen generell anledning varför alla statsdelningar skulle vara olämpliga. Därtill tål det att påminnas, att bland de ursprungliga, liberala argumenten för demokrati framhölls just rätten till självstyre. Självstyre innebär inte medstyre, där alla får underkasta sig majoritetsröst, utan rätten för enskilda grupper att styra sig själva. Detta kan enbart uppnås genom secession, och skapandet av en ny jurisdiktion.

Jag skulle vilja påstå att argument för secession på intet sätt är utopiska, och att det är högst rimligt att argumentera för att människor skall tillåtas att slå sig fria och skapa “stats-liknande” konstruktioner istället för vår nuvarande stat, med skillnaden att dessa skall vara frivilliga. Människor har i alla tider organiserat sig gemensamt helt enkelt för att detta leder till fördelar för alla inblandade. Ett argument för att kaos skulle uppstå om människor själva fick välja hur de ville organisera sig håller inte.

4. Anarkism

Om staten är en tvångsapparat som kräver monopol på våldsutövning, vad är då anarkism? Anarkism är i grund och botten ett uttalande om att denna tvångsapparat inte är legitim. Det är inte en önskan om att staten skall försvinna och ersättas av ingenting alls. Det är inte en önskan om att kaos skall inträdda, där våldet och vapnens makt tar över. Det är inte en önskan om upplösning av ordning och de sociala strukturer som utgör vårt samhälle. Däremot finns det många som har tolkat det så, såväl anarkister som icke-anarkister. I någon mån blir detta därmed en partsinlaga, där författaren gör ett ställningstagande mot juvenil vänster-anarkism, och samhällshatande drömmar om alla strukturers upplösande. Det finns människor som står för detta och kallar sig anarkister, men det är inte den anarkism libertarianer är för. Libertarianer argumenterar för en anarkism baserad på äganderätt och frivilliga avtal, något som per definition kommer leda till hierarkier och strukturer.

I någon mån blir detta självklart en etymologisk strid, där det kan diskuteras vem som har rätt till ordet anarkism [5]. De två förklaringar som ordböcker ger till ordet anarkism är ungefärligt enl. följande :

  • En tro på frånvaron av alla hierarkier och auktoritet
  • En politisk teori där alla ofrivilliga former av styre är onödiga och ej önskvärda

Den traditionella europeiska (vänster-)anarkismen stod i mångt och mycket för den tidigare tolkningen. Den individualistiska anarkismen står för den senare tolkningen. Upplösandet av alla hierarkier och auktoriteter är en traditionellt utopisk världssyn, och som sådan såväl naiv som farlig, då den förutsätter att människan skulle magisk uppgå i ett änglalikt tillstånd om hierarkier och maktstrukturer upplöstes. Den individuella anarkismen, å andra sidan, är realistisk och inser behovet av lag, försvar och auktoriteter. Den hävdar dock att alla sådana relationer mellan individer skall vara frivilliga, d.v.s. tvång om medlemskap kan inte existera i någon organisation.

Den sedvanliga debatten brukar vid det här läget resultera i att någon släpar fram Hobbes, och förklarar att under individuell anarkism skulle livet bli kort, hårt och brutalt. Det skulle omedelbart utbryta ett allas krig mot alla, där paranoida individer skulle skjuta först och fråga sedan, där rivaliserande “gäng” skulle hävda sig ha lag och rätt på sin sida och sedan ägna sig åt “rättsskipning” med automatvapen. Kort sagt, utan staten skulle vi alla inom loppet av veckor, ja kanske till och med dagar, förfalla från civilisation till barbari. Denna syn tyder dock på en mycket selektiv historieskrivning.

Barbari är inte ett resultat av avsaknad av lag och ordning, rättsmedvetande och våldsmonopol. Orsakssambandet är tvärtom – i ett barbariskt tillstånd har lag och ordning, rättvisa och förståelsen för att våld är fel ännu inte utvecklats. En civilisation rör sig från barbari till mer civiliserade tillstånd genom att det långsamt växer fram en förståelse för just dessa saker. Historie-determinismen kommer självklart omedelbart att dra slutsatsen att då detta har lett till vår moderna, social-liberala demokrati, så kommer det oundvikligen alltid att leda till den moderna, social-liberala demokratin och alltså är debatten över. Lyckligtvis har historie-determinism visat sig relativt fatalt efter att Marx prediktioner om arbetarklassens utarmande visade sig vara motsatsen till vad som faktiskt skedde.

Det finns alla möjligheter att tänka sig att lag, rättvisa och självförsvar kan organiseras på ett annat sätt än idag. Den filosofiska anarkismen är inte en karta eller ritning som förklarar exakt hur ett fritt samhälle ser ut. Att försöka gissa sig till hur strukturen på framtida sociala relationer mellan miljardtals människor skulle se ut är meningslöst. Den filosofiska anarkismen hävdar enbart den simpla sanningen att om våld och tvång är fel, så är det fel oavsett vem som står bakom. Om våld enbart är rätt i självförsvar, så blir den oundvikliga frågan vem det är den social-liberala demokratin försvarar sig mot, då den konstant hotar oss med påföljder om vi inte finansierar dess verksamhet och underkastar oss alla regler och föreskrifter den än må komma på. De av oss som läst Oppenheimer vet vad svaret är – staten försvarar sig mot medborgarna, i syfte att bevara sig själv. Att majoriteten av statens verksamhet är ägnad åt att ta in pengar från befolkningen med ena handen, och dela ut dem med den andra är i frågan irrelevant. Som alla organisationer måste staten i alla skeden främst se till sin egen överlevnad, annars går den under. Självklart komplicerar det situationen att det finns andra statsmakter runt i kring, som i många fall står redo att börja utöva politisk inflytande om staten försvagas.

5. Finns en väg mot anarki?

Vad är då den anarkistiska lösningen? Det finns varierande åsikter i frågan, men jag ämnar försöka mig på ett rimligt svar på frågan. Måhända kommer andra hävda att jag dyker raklång ned i konservativa farvatten, men faktum kvarstår att Edmund Burke hade rätt i ett flertal saker. [6] [7] Han fann att revolution och omkullkastande aldrig kunde leda till något bra, och att det vore naivt och fruktansvärt farligt att tro att man kan kasta ut resultatet av hundratals eller tusentals års historisk erfarenhet och försöka resa upp en ideal papperskonstruktion i dess ställe.

Det är tvärtom så att vi borde finna och förankra de delar av vår historia och vårt kulturarv som har givit det positiva av utvecklingen vi har sett de senaste tvåtusen åren, och därifrån framföra idéer om hur ett fritt, moraliskt rättfärdigat samhälle skulle se ut. Detta svar lär göra vissa libertarianer och anarkister djupt besvikna, då de tror och hoppas på dagen då den moderna staten utraderas med ett magiskt knapptryck. Problemet är att om knappen fanns idag, hur många skulle vilja se det som uppstod i det vakuum vi skulle befinna oss i imorgon?

I dagsläget är stora delar av befolkningen dödligt beroende av statsapparaten, oförmögna att tänka sig ett samhälle där de var tvungna att ta ansvar för sina egna liv, och framför allt ointresserade och ovilliga att upprätta de frivilliga sociala strukturer som skulle behövas för ett liv utan staten. Detta är exakt det som anarkismens motståndare talar om, och så till vida får jag ge dem rätt. Upplöser man samhällsordningen idag, så behöver alla ett gevär imorgon. Inom kort riskerar alla att ha marscherat på led efter förste charlatan som hävdar att hans nya idealstat kommer att lösa problemen.

Benjamin Franklins berömda citat om att “de som är villiga att ge upp grundläggande frihet för tillfällig säkerhet förtjänar ingendera”  insinuerar ett grundläggande faktum om människor; nämligen att den typen av människor som lättvindigt ger upp frihet för trygghet  finns och sannolikt är ganska vanliga.

Skillnaden mellan denna typ av realism och Hobbes syn på “allas krig mot alla” är att Hobbes hävdade att det per nödvändighet alltid skulle vara så. Vi skulle aldrig kunna leva i ett fritt tillstånd utan att omedelbart sjunka ned till barbari. Staten var oundviklig och nödvändig. Jag skulle vilja hävda att människan är fullt kapabel att leva i frihet, men att det krävs en grundläggande förändring av kulturen först. Mänskliga samhällen anpassar sig och har alltid gjort så. Frihet är vare sig en omöjlighet eller en självklarhet. Det finns gott om exempel på saker som har utvecklats i frihetlig riktning genom historien, och det finns ingen anledning att tro att det inte kan ske igen. Men det kommer inte ske genom revolution, och det kommer inte ske imorgon. Det kommer ske när ideér om rätt till frihet och självbestämmande vinner över idéer om statens självklara position som slutgiltig beslutsfattare över våra liv.


[1] Oppenheimers “The State” (eng.) finns tillgänglig på Mises.org http://mises.org/document/4970. För en mycket kort sammanfattning av Oppenheimers teori, se kap. 2 (From God or the Sword) av “The Rise and Fall of Society” av Frank Chodorov, även den tillgänglig på Mises.org http://mises.org/document/3091/The-Rise-and-Fall-of-Society

 [2] Alla statliga försök att förse befolkningen med mat har slutat i katastrof, från spannmåls-subsidier i det antika Rom, till svält i Sovjet och Kina under kommunismen.

 [3] En satirisk bild av skoverket, av Klaus Bernpaintner https://www.mises.se/2014/08/06/skoverket-2/

 [4] Se t.ex. http://www.dailymail.co.uk/news/article-1196165/Britain-85-sharia-courts-The-astonishing-spread-Islamic-justice-closed-doors.html eller relaterade tidningsartiklar

 [5] Man kan argumentera om vem som har rätt till ordet anarki, men etymologiskt är det ganska tydlig.t Ordet anarki kommer från grekiska ἀναρχία, vilket betyder “utan styrande” eller “utan härskare”. Anarki innebär alltså “självstyre”, vilket tycks stå närmare den individualistiska tolkningen av ordet.

 Huvudfrågan är huruvida man anser att det finns en skillnad på “auktoritet” och “makt”, där en auktoritet innebär någon som står över men inte nödvändigtvis utövar tvång, och “makt” innebär en auktoritet som står över uttryckligen med tvång. Den vänster-orienterade anarkisten menar att ingen frivilligt skulle underkasta sig en auktoritet, och att det därmed är synonymt med makt.

 [6] Edmund Burkes “Reflections on the Revolution in France” ( http://www.amazon.com/Reflections-Revolution-France-Oxford-Classics/dp/0199539022/  ) var mycket förutseende, och han förutspådde med all önskvärd tydlighet hur olika intressegrupper raskt skulle lägga beslag på statsmakten och orsaka en situation långt värre än den var innan.

 [7] Som ett lustigt sidospår kan nämnas att samme Edmund Burke som satt i brittiska parlamentet och var en mycket konservativ herre, författade skriften “A Vindication of Natural Society” i sin ungdom, vilket sällan nämns. Denna är i princip en argumentation för en anarkistisk världsordning och förkastades senare av sin författare som en satir-skrift. Detta är dock till viss del omdebatterat, och Burke kan mycket väl ha varit en filosofisk anarkist i sin ungdom.

http://www.lewrockwell.com/1970/01/murray-n-rothbard/the-conservative-anarchist/

 Att han senare blev djupt konservativ och argumenterade emot stora, omstörtande samhällsförändringar vet vi. Som många av historiens stora författare fanns det både bra och mindre bra saker i hans skrifter.


41 kommentarer till ”Frivilliga statskonstruktioner och filosofisk anarkism

  • Hej Hans,
    jag föredrar ordet ”oordning” framför ”kaos”. ”Kaos” har grundbetydelsen oförutsägbarhet ochär inte motsatsen till ordning utan är en beskrivning av den fysiska verklighet vi lever i.

    Men det kan förstås bero på att jag är naturvetenskapligt lagd. Kaos är inte något negativt. Kaos är det som har skapat oss. Utan kaos, ingen evolution.

  • Bra påpekande vilket får mig att spåna vidare på om inte politik kan beskrivas som läran om att organisera kaoset, dvs. reglera evolutionen.

  • Det här med utträde är jag kluven inför. Hur skulle det fungera i praktiken? Ta en så enkel sak som ett privat fritidshusområde, där gemensam väg, vatten och t.ex. vattenförsörjning förvaltas gemensamt genom en förening. En slags anarki i det lilla.

    Dessa gemensamma angelägenheter fungerar normalt utan nya beslut, men ändringar tas med majoritetsbeslut och ingen har veto, annat än om besluten går utanför reglerna. En avgift för gemensamma kostnader tas ut. Man kan heller inte välja att vara med eller ej, utan då får man sälja fastigheten.

    Om jag förstår er ”ankor” rätt, skulle ni även i detta fall vilja kunna ändra kontraktet så att utträde är möjligt utan att sälja?

    Vidare har vi attacken på den västerländska civilisationen och dess invånare genom västmarxismen som omhuldas av nästan alla ”viktiga” statsfunktionärer. Nationalstatens försvagning pågår sedan länge, till förmån för överstatlighet; typ EU och FN, där global diktatur hägrar för t.ex. miljöfascister.

    Som jag ser det, försämras stadigt möjligheten både till en ministat eller anarki. Vad kan/bör göras för att vända avvecklingen?

    • Från början har varje stugägare anslutit sig till föreningen och då antagit de regler som gäller. Den som köper en stuga som säljs har att acceptera reglerna eller välja att inte köpa en stuga om denne inte vill anta reglerna.

      Den som äger en stuga kan sälja den och flytta därifrån om reglerna inte passar.

      • Är för lat att orka läsa den långa lathunden. Ids du förtydliga?

        Själv ser jag nationalstaten försvagas till förmån för EU, FN och annan oönskad överstatlighet, 1-2 tiopotenser värre än nu…

      • @ Tålis

        ”Oönskad överstatlighet”!?

        Är inte överstatligheten av godo om den just kan göra regioner expansiva, dvs regionernas Europa är ett Europa som låter områden få vars dynamiska som hyser en inneboende dynamik på grund av geografisk och kulturell närhet, något som inte får förhindras av att några lagböcker ritat en gräns mellan regionen långt innan någon idag levande föddes.

      • Det behövs ingen överstatlighet för samarbete över nationsgränser. Sådana som Dan kunde väl ha nöjt sig med det nordiska samarbetet som funnit länge, långt innan ens EU kom till.

        Själv är jag mer bekymrad över frånvaron av kritik av överstatlighet, även från frihetligt håll. Fokus ligger för mycket på staten som sådan. För mig del är det mycket, mycket hellre krylla av nationalstater än en/få gigantisk/a.

        Starka krafter verkar för nationernas upplösning till förmån för en grå/brun och starkt decimerad mängd människor. Uttryck för detta är t.ex. det påhittade klimathotet, massinvandringen till vita länder och genustramset. Allt för att göra oss fattiga, skapa onödiga konflikter och för att skapa kaos. Söndra och härska!

      • @ Tålis

        Du menar att det är okej att den vite mannen är över hela jorden men då det kommer människor ifrån andra länder hit blir det protester. Jag tycker det underliggande problemet måste vara varför människor lämnar sina hemtrakter. Att säga att ”visst vi är för fri rörlighet eller att de kan betyda mycket för Sverige” låter ju hårt och kallt om det är till priset av släktingar och medresenärers liv folk kommer hit. Folk skulle inte behöva lämna Afrika. Där borde, för att nu ta ett exempel, finnas så mycket som skulle locka att reser utanför kontinenten enbart skulle bero på att folk ville turista någonstans eller åka för att förkovra sig, göra business e dyl. Nu ser det inte ut på det viset. Krig och elände härskar.

        Överstatlighet som gör att vi får en gemensam regel för ett större område och större frihet för individerna är inte av ondo. Lika lite som det har varit av ondo att tullarna inom landet tagits bort. Vissa saker bör vara på kommunal nivå, andra på nationell, en tredje grupp på överstatlig och en fjärde, som framhäves på den här sidan, ligga på den individuella nivån.

        Klimathotet är inte påhittat. Orsakerna kan man diskutera. Vissa menar att det är naturliga cykliska förlopp. Men det är en klen tröst om man bor vid en kust där havsnivån kommer att stiga.

        Med tekniska innovationer och ett gott näringslivsklimat kommer det finnas en framtid alldeles oavsett storleken på invandringen.

  • @ Hans

    Alla som intresserat sig lite för rättsteori lär ha stött på Karl Olivecronas bok ”Rättsordningen” som varit obligatorisk läsning eller rekommenderad bredvid läsning under flera decennier. Olivecrona menade bl a att rätten skapade moraliska attityder, även om han inte menade att rättigheter och sådant egentligen fanns. Han såg rätten som något slags trollkonst skapat för att styra folket, eller dupera det om man så vill.

    Tycka vad man vill om själva den filosofiska grunden för Olivecronas ställningstaganden så kan man nog instämma i att rätten påverkar våra seder. Kanske har lagstiftningen använts så frikostigt eller på andra grunder så har rätten lite förlorat denna styrande verkan. De familjer som satt och tittade på Hylands hörna och sjöng med i karusellen, dessa familjer finns inte längre. De arbetarfamiljer som sedan barnsben fått lära sig att inte såra folk, att göra rätt för sig, att inte bryta mot lagen. De finns inte längre. I deras ställe har det kommit normöverträdelser efter normöverträdelser. Kanske kan man finna en del av förklaringen i vad Jan Guillou skrivit om en spionchef, Birger Elmér, som ville att andra skulle följa lagen men själv gjorde eget äppelvin. Det ville folket också göra. Och så har det fortsatt.

    Hycklandet kan inte fortsätta. Maktens medelklassmänniskor kan inte tillåta sig själva en sak som det breda folklagret ska förbjudas. Vi kan väl bara med en tår i ögonvrån minnas de som satt och såg Hylands hörna. De som gjort att hopp ännu finns är muslimerna. När man ser de ordentliga muslimska flickorna med sjal erinrar man sig vad kristenheten en gång har varit, långt innan tuttarna både skulle visas och silokonfyllas och tjejernas nycker bli den trollstav som skulle dominera samhället och domdera killarna, de som kanske fått ledande befattningar men som varit nickedockor i ett samhälle som begapar mot ojämlikhet på samma sätt som polacker efter kriget kunde göra mot judar, i ett samhällle där de inte fanns.

    Ja, härskarteknikerna är många och det gäller att se igenom dem. Dessa underliggande värderingar är vad som spelar någon roll. Hur vi ska organisera samhället kommer i andra hand. Det är en formell, teknisk sak.

  • Det finns en motsägelse i det du skriver. Du påtalar vikten av strukturer och hierarkier samtidigt som du menar att t o m det militära försvaret ska bygga på frivillighet. Du ska alltså kunna få del av skyddet men inte vara med om att bekosta det eller ska de som inte vill finansiera eller tjänstgöra för försvaret i en krigssituation fängslas?

    Staten är den struktur du talar om. Det finns inte bara en hierarki utan flera.Vi fattar vi också att det måste finnas en chef på en arbetsplats. Att alla inte kan leda. Vi förstår att den som startat ett företag har en mer inflytelserik ställning än den som anställts av företaget för att utföra tjänster enligt ett avtal.

    Vi förstår också att ett hierarkiskt samhälle kan ha fördelar ett icke hierarkiskt, eller mindre hierarkiskt inte har. Det hinduiska kastväsendet stänger visserligen in folk i olika kaster, men du blir som medlem av en kast samtidigt berättigad till något som andra inte har rätt till, inte ens om de är krigare eller präst. De kastlösa har ett monopol på att fånga råttor på fälten och att bränna lik. Det är inga attraktiva sysselsättningar, men många lär betrakta dem som nödvändiga och de ger de som utövar sysslorna en försörjning. De kanske skulle svultit annars i ett råkapitalistiskt samhälle utan minsta skyddsnät.

    Ska hierarkierna kunna avskaffas har man att gå till väga på ett sådant sätt att det inte blir sämre än innan, även om vissa kan tvingas byta syssla e dyl.

    Ständerriksdagen gav bönderna representation i riksdagen. Idag är det kanske inte så många utan akademisk utbildning som sitter bland de folkvalda. Risken finns där att adel och borgare tränger undan de s k ofrälse och då kungamakten trängs tillbaka kan folket missta en viktig beskyddare. Detta är ett allmänt resonemang. Jag påstår inte att det så det gått till i Sverige. Det får läsaren av dessa rader själv bedöma.

    • Det finns en viss poäng med ett frivilligt försvar. De som ingår i det kan vägra ställa upp på att kriga i situationer som politiker ställer till. I stället skulle det frivilliga försvaret kunna överlämna Carl Bildt till Ryssland för att göra vad de vill med honom. Ett försvar är inte till för politikerna utan för människorna.

      Jag tror inte det skulle vara några som helst problem att få ihop ett frivilligt försvar med så pass många man att vilket land som helst skulle avstå från att anfall Sverige. Det handlar dessutom inte om att Sverige skulle vara ett land av anarki utan vi ser gärna att alla länder har anarki och dessutom har vi inte längre de stora nationerna längre utan är nationslösa med tiotusentals autonoma områden över hela jordklotet. Vart och ett för litet för att föra krig.

      Människorna kommer att inse fördelarna av det och reagera direkt mot nationsbyggande eller liknande.

      • @ Göran

        Hm, jo i grunden väl en sympatisk tanke att människor inte vill kriga med varandra om de bor i små självstyrande områden. Men tittar vi på verkligheten så ser vi ju hur det kan krigas även utan stat och med små autonoma grupper, exempelvis ISIS.

        Varför måste dessa grupper vara små? Är inte det samma sak som med bankerna: Ju större de är desto bredare blir kapitalbasen?

        Kan människor över hela världen bindas samman av marknadslösningar kanske saker kan fixas utan krig. Vem vill inte göra buiseness?

      • ISIS har fått både vapen och pengar från en stor stat med ett visst intresse i bakhuvudet. Om vi då tänker oss att det inte skulle finnas en sådan stor stat och att försvar består av frivilliga med intresse att försvara och inte att annektera andra autonoma områden hur stor sannolikhet är det att ISIS hade varit vad det är idag? Dessutom är ISIS en stat. De ska bara lägga under sig ett landområde för att sedan börja stjäla frukten av undersåtarnas arbete.

        Kapital har inget behov av stora banker. Tvärtom breddas kapitalbasen av många mindre banker.

        Om du inte kan se fördelarna med små enheter tror jag inte att jag kan förklara det för dig. Men i princip bygger det på att många idéer är bättre än få eftersom det aldrig går att veta vilka idéer som är de bra idéerna. På en bra idé kan det gå tusentals dåliga idéer. Utan dessa tusen idéer blir det inga bra idéer eller ytterst få.

        Därför är centralstyrning och regleringar så dåliga. Det hämmar idéerna. Dessutom kan en idé vara bra för mig och dålig för dig och vice versa. Centralstyrning kan aldrig veta vad som är bra för dig eller för mig, för det kan vi bara avgöra själva och endast med kunskap som vi har fått som inte är centralstyrda.

      • @ Göran

        Jag ser visst fördelar med små enheter. Ju lättare det är för småföretag att klara sig desto fler jobb kan det bli. Desto fler initiativ kan bli verklighet.

        Men att hacka ner på att bankerna blivit stora ser jag bara som insiktslöst socialistiskt svammel. Bankerna har rationaliserats. Att vi har färre banker betyder inte att färre banktjänster produceras. Då fler häradsbanker blev en länsbank blev det inte sämre för folk. De hade kvar sin bank. Denna hade gått samman eller köpts upp av en annan och blivit en större starkare enhet. Har du pengarna i en bank betyder det inget för dig att det nu finns färre små och istället en större.

        Bankkontor har blivit färre. Det har postkontoren också blivit. Men varken post- eller banktjänsterna har blivit färre. Vi kan ta ut pengar i butiken ”över beloppet”. Vi hämtar paket i livsmedelsbutiken. Vi kan sitta hemma och göra överföringar via nätet.

        Kan en företagare i framtiden få ett lån av China Bank eller dylikt så har valfriheten ökat. Vi går mot banker som verkar i regioner. I Regionernas Europa har vi Danske Bank här i Skåne, där jag bor, och det gläds vi åt.

        Missnöjt mummel är inte konstruktivt.

      • @Dan

        Du skjuter över målet. Jag talar inte om det du skriver utan jag påpekade att mindre banker får stänga på grund av att de inte kan leva upp till regleringar eller att regleringarna kostar för mycket att efterleva.

        Det spelar ingen roll om en bank består av en enda person eller av hundratusentals. Alla kan få existera.

      • @ Göran

        Bankerna får existera! Det är för att det finns fördelar med större banker finns som avtal om uppköp eller samgående ingås. Det är en helt naturlig utveckling som pågått alltifrån det en guldsmed eller liknande började låna ut sitt överskott.

        Hela tiden kommer nya aktörer och erbjuder kredittjänster! Företag som har fått överskott startar kreditbolag eller företag inom handeln erbjuder kredit, antingen lån eller det kanske vanligare avbetalningsköpet.

        Ibland måste mindre aktörer bomma igen. Ett konditori stänger då ett nytt öppnat. Det nya hade godare kakor och bättre kaffe samt bättre service. En bilverkstad stänger, en annan uppköps av en kedja. Ja, detta är ett naturligt förlopp på marknaden!

        De som äger banker, det kan vara privatpersoner, bolag eller kooperativa (som böndernas Föreningsbanken) vill inte förlora pengar. De kan därför inte sitta stilla i båten och blott åse hur vågorna börjar bli större och större runt omkring. De vill komma ombord på en större båt, antingen genom att tas upp av en större eller själva bygga en större.

        Det är ingen tragedi, det är inte jordens undergång, att aktörer måste agera för att vara kvar på marknaden. Det är ju till syvende og sist detta som gjort att vi fått ekonomisk tillväxt.

        Vakna upp, Göran, ur din rosenröda dröm och se verkligheten!

        Stop dreaming in the night,
        wake up and see the light!

  • ”… En avgift för gemensamma kostnader tas ut…”
    Detta är ju inte alls nödvändigt i de samhällsstrukturer som inom med en snar framtid med bl.a. ”web3”, distribuerad konsensus, decentraliserade autonoma organisationer (DAO) osv…
    Gemensamma kostnader för t.ex. DAO-vägar tas ut genom vägavgifter (jfr-bart med tekniken för trängselskatter) osv…osv…

    ”… Man kan heller inte välja att vara med eller ej, utan då får man sälja fastigheten…”
    Varför är det ett stort problem att sälja fastigheten om det finns hundratals nästan identiska närskaliga fastigheter inom ett närliggande DAO?

    • Tja, visst kan vägavgifter tas ut istället för en årlig avgift, men ser få fördelar med det och gör ingen egentlig skillnad. Det alternativet blir dyrare om man inte får en massa ”obehöriga” som kör in och betalar bommen och driftskostnaderna. Detta är dock teknialiteter och ändrar ingenting i sak. Körde en väg i Norge i somras som hade en hutlös bomavgift på flera hundra kronor för en grusväg som vi skulle köra två km på.

      Att sälja, blir samma som att flytta och det var inte det som menades, utan undrade om utträde även skulle vara möjligt/önskvärt i en sådan situation.

      • Såg på TV om en person i England som hade en grusväg som han tog 20 kr för att köra några kilometer på och vinsten att åka på den vägen var cirka 50 minuter mot att köra en annan väg. Priset var baserat på antalet resenärer varje dag och vad som krävdes för att få ingen de 3 miljoner vägen hade kostat att bygga under en tid av cirka 1 år. Efter ett år fyllde vägen inte längre någon funktion.

        En vägavgift på alla väger förutsätter att skatten på bensin tas bort. Mer rättvis med vägavgift då eftersom vägavgiften bygger på antalet mil du kör och inte hur mycket bilen förbrukar i bensin.

      • I ett fritt samhälle är väl alla vägar avgiftsbelagda. Varje fordon betalar väl vägavgiften autonomt. Om den som kör inte ser till att det finns ”pengar” (bitcoin eller motsvarande) i fordonets ”plånbok”, som finns i en huvudbok (blockchain) i ”molnet” på nätet, så stannar bilen, tills pengar överförts. Några bommar behövs ju inte. Vägen ”äger” sig själv. Bilen kanske äger sig själv.

    • @ Uno Hansson

      Kan du förklara vad du menar med ”distribuerad konsensus” och redogöra varifrån du fått begreppet (om det nu inte är egenproducerat)!

      • @Dan
        Ursäkta, jag gick enbart efter några av de första Googlesök-rubrikerna som jag hittade. När jag tittade lite närmare så är det mycket text innan de säger vad det handlar om.
        Dessutom borde jag kanske skrivit ”decentraliserad konsensus” istället för distribuerad.

        Bodil Jönsson förklarar ganska enkelt vad det kanske egentligen handlar om så här:
        ”… Möjligheten att exakt förstå en annan människa, att veta precis vad vi är överens om utifrån experimentella resultat och/eller fysikaliska teorier var det som i grunden attraherade mig. Det handlade alltså egentligen om själva det naturvetenskapliga språket som en unik förutsättning för ett lärande.
        Det är f.ö. sorgligt att denna mellanmänskliga funktion hos fysiken så sällan framhävs, och att så få människor fått chansen till närkontakt med den mentalhygien som faktiskt naturvetenskapens stringens kan tillföra ett mänskligt samspel – på sitt område…”

        Jag är pensionär sedan länge, men på min arbetsplats med dussintals fysikutbildade så upplevde jag det på samma sätt. Så fort som någon pratade om något som föll utanför formlers eller algritmers precisa begränsning, så var det bara att hänvisa till dessas exakthet och prcision – och fråga ”Var i dessa formler och algoritmer hittar du det som du just nu påstår – det hör ju inte hit på något sätt!

      • @ Uno Hansson

        Tack för länkarna!

        Citatet ifrån Bodil Jönsson om den stringens fysiken eller naturvetenskapen kan tillföra – på sitt område visar just dilemmat: Stringens på sitt område! Men utanför labbet, i den vardagliga mellanmänskliga interaktionen, hur ska man då uppträda för att uppträda med naturvetenskaplig stringens? Vad har det för relevans för marknaden? För produktionen, för företagens interna agerande, ja, men på marknaden där har vi alltid haft distribuerad eller decentraliserad konsensus, då det först är vid konsumentens godkännande av produkten som ett köpeavtal ingåtts att nyttja produkten.

      • @ Uno Hansson

        Tack för länken!

        Kanske har bitcoins en framtid. Jag vet inte. Som det står där så beror det på hela nätverket om det ska fungera. Hur trovärdigt bedömer man det vara. Kanske kan det bli lika naturligt med tiden som att e-handla – som dock inte är lika lätt för många som vanlig handel.

        Ryktesvägen kommer väl bitcoins som valuta att få allt fler användare (eller färre). Jag menar att avtalsfrihet bör råda och har inget emot att en ny valuta kommer om den kan medföra fördelar som folk attraheras av och riskerna är hanterliga.

  • Intressant att artikeln nämner Islam och Sharialagen och hur vissa västerländska länder gett den undantag, och låter bli att nämna att det är Sharialagen och inte västerländsk lagstiftning som erbjuder överlappande jurisdiktion, förvisso inte till den grad att en anarkist känner sig tillfreds med det, men ändå i historisk särklass. Kanske är det ett starkare exempel att ta upp än Shariacourts i Storbrittanien, speciellt med tanke att man nämner Sharialagen i exemplet och att det inte alls är fråga om överlappande jurisdiktion?

    • @ Mr_X

      Då jag lite intresserar mig för Koranen och hur en text som är över tusen år gammal ska läsas idag och då du skrivit många insiktsfulla inlägg som vittnar om att du är insatt i frågan vill jag fråga dig: Om en kvinna enligt Koranen ska ärva en tredjedel och enligt svensk lag hälften, kan hon ärva hälften utan att detta ses som stridande mot Koranen?

      Om Koranen ger kvinnan ett minsta skydd borde det vara möjligt att hon ärver mer. Ser vi förhållandet ur ett historiskt perspektiv måste vi inse hur radial Koranen var som gav kvinnan rätt att äga hus och att hålla sig med medel för att klara det, medan kvinnan var mannens lösa egendom i Norden långt in i modern tid.

  • @Dan

    Jag är tillräckligt insatt att jag vet att jag inte kan ge ett svar på den frågan, det krävs kunskap på en helt annan nivå för det.

  • Det påhittade klimathotet som nämns ovan är helt klart ett medel för att få till en överstatlig beskattning av varje enskild individ på jorden där FN är konfiskationens mottagare.

    FN:s mänskliga rättigheter kan de använda som dasspapper. Alla rättigheter som vi får är bra begränsningar av friheter. Att ingen reagerar på att vi har en rättighet att leva. Har FN missat att evolutionen har skapat oss och är det så att en gud har skapat oss tror jag knappast att den guden hade i åtankarna att några hundratusen år senare skulle en suspekt organisation ge oss rätten att leva.

    • @ Göran

      Det är inte FN som ger oss den rätten. Den bara kodifierar vad som gällt innan.

      Det är väl självklart bra att krav ställes på staterna. Hur kan du som libertarian mena att en stat ska kunna behandla folk hur som helst och sedan argumentera för att problemet är att staten finns? Är inte detta att missa målet! Problemet är ju inte att staten finns utan då den godtyckligt fängslar, torterar och dödar människor.

      • Visst är det ett problem att vissa människor tycker det är ok att härska över andra människor.

      • @ Jonas Ek

        Det är ett stort problem. De vill utnyttja andras skrivande för egna syften. De kan störa folk i skolarbetet, stalka dem år efter år, men det enda de kan bevisa är att de är lögnare, förtryckare och sådana som bör bekämpas då de står i vägen för frihet, harmoni och välstånd.

        Girigheten inom människan får henne att trakta efter köttgrytorna. Där vill hon berika sig själv, trampa på andra, sprida lögn och farsot.

        Du inser dock att det finns ett annat slags människor. Ödmjuka människor. De håller ett öga på oss och att de är toleranta visas av att de inte fördömt oss trots att andra gjort det.

        Läs de heliga texterna och du förstår att ibland har det varit bra för dig som individ att det finns något trots allt som står högre än friheten att göra vad man vill.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *