Veckan som förgick: Vecka 42

Vi sammanfattar vecka 42, 2014. Veckan då vi fick lära oss att det är viktigt att ha kondom om man har sex med en Ebolasmittad, att palatskonspirationer inte alls tillhör det förflutna, och att varken kunskap, anvsvarstagande eller intelligens bör avgöra rösträttsåldern, och således bör den alltså sänkas. Frågan är, hur mycket? Vi fick även lära oss att universalmedicinen feminism så klart även gäller i försvars- och militärfrågor (var det egentligen någon som tvivlade?), och att staten återigen hade otur när den beställde ”konst”.

Ebolakondomer?

full_body_condom_naked_gun

Ebolakådis?

Om du inte befunnit dig under en sten de senaste veckorna har du säkert uppmärksammat att det talas mycket om Ebola i media, och säkerligen även på din arbetsplats och bland dina vänner. Ebola är med andra ord på folks tankar dessa dagar, och SVT, som onekligen tar sitt samhällsansvar på stort allvar, reder ut begreppen med en artikel. Enligt artikeln finns det en rad försiktighetsåtgärder som du kan använda för att skydda dig själv, om du nu råkar befinna dig i ett av de drabbade områdena. Följande råd har utfärdats av europeiska smittskyddsmyndigheten, ECDC:

  • God handhygien.
  • Tvätta och skala frukt och grönsaker.
  • Undvik kontakt med blod och kroppsvätskor från en person eller kropp som är infekterad med ebola.
  • Undvik nära kontakt med alla vilda djur, levande och döda, liksom all form av kött från vilda djur.
  • Undvik alltid oskyddat sex.
  • Undvik kontakt med alla typer av instrument, till exempel nålar och föremål som varit i kontakt med blod eller kroppsvätskor
  • Undvik att vistas i miljöer där det bor flyghundar och andra typer av fladdermöss, till exempel i grottor och gruvor.

Tillåt mig poängtera det uppenbara: Om du har sex med en Ebola-smittad person, räcker det knappast med att använda kondom. Eller är det någon sorts speciell kondom vi talar om? Kanske var gänget bakom Nakna Pistolen-filmerna mer profetiska än de insåg?

Palatskonspirationer

mustash Juholt704_928554aVem kan väl glömma Håkan Juholt, detta ljus på politikerhimlen! Det var länge sedan vi var så nära den Rothbardianska drömmen om politiker som knappt kan knyta sina egna skosnören. Men ack, säg den glädje som varar för alltid. Guldkorn som ”det kanske inte är sant, men det är bra retorik” är helt enkelt lite för bra för att vara sanna. Den fantastiska historien går dock ändå att dra lärdom från. Från medias första försök att skapa en ”story” om hur Juholt var den intelligenta strategen som låg och väntade på att övriga kandidater skulle spela ut varandra. I själva verket hade man sannolikt panik över det faktum att ingen ville kandidera, för att det riskerade att vara politiskt självmord. Därefter gick Juholt igenom den sedvanliga kärleksfasen : beröm från kollegor, ovationer och rosor, tal till kongressen, framläggande av floskler. Och sedan gick det, som alltid, käpprätt åt helvete. Det visade sig att Juholt hade fått för sig att hans uppdrag var att kommunicera en politisk plattform, och inte likt de flesta andra politiker undvika att svara på frågor om sin politik. Resultatet blev därefter. Varje gång Juholt svarade på frågor så sjönk socialdemokraternas partistöd i en takt som förutspådde total förintelse långt innan den Juholtska pensionen. Det blev panik i leden. Vem var denna clown? Just ja – det var honom de valde till partiledare. ***vete.

Och sedan kom avpolletteringen. I veckan anlände en bok som enligt ryktet avhandlar en Juholtsk dolkstöts-legend. Högersossarna, i konspiration med media och högt uppsatta……andra samlade gemensamma krafter för att avvärja detta stora politiska hot. Nästan som att Juholt var ett hot p.g.a. sin kompetens, sin ledarförmåga, och sin framtida karriär. I själva verket var det nog snarare som Étienne de La Boétie sade om staten : Så fort den stora massan slutar att ge sitt implicita stöd, så faller den av sin egen vikt och blir maktlös. Kanske inte riktigt lika grandiost dock. Så fort det politiska och mediala etablissemanget slutade att förhindra Juholt från att säga dumheter, hoppade det så många grodor ur dennes mun att han avsatte sig själv. Den sista lektionen kan vi dra av medias behandling av Juholt under slutskedet. Enligt fastställt mönster så skall en politisk avrättning gå till genom en eskalerande ”skandal” där man utmålar varje ny ”upptäckt” (som alla redan visste) som mer katastrofal än den förra. Till slut skall en ångerfull politiker meddela sin avgång, och melodramat upplösas för den här gången.

Utan tvivel fanns det människor som med ena handen gratulerade Juholt, och med andra handen skrev ett email till lämplig redaktion som man köpt med tjänster och gentjänster (ingen nämnd och ingen glömd, eller hur Carin Jämtin?). Att påskynda det som redan är på gång finns det alltid människor som tar glädje i, vilket borde säga oss lite om vilket virke politiker generellt är gjorda av. Kanske förstod socialdemokraterna i slutändan det RIKTIGA hotet från Juholt – medborgarna kunde ha lärt sig en del om politiker fungerade genom att bevaka Juholt. Han var nog aldrig särskilt bra på lögner och obfuskering. Istället tillsatte man Stefan ”Stoneface” Löfven. Snipp snapp snut, så var sagan slut. För den här gången.

Ropen ska skalla, rösträtt åt… alla?

I Dagens Nyheter argumenterade zoologen (?) Patrik Lindenfors för en sänkning av rösträttsåldern till 16 år.

Lindenfors menar att vi bör sänka rösträttsåldern av en mängd olika skäl, bland annat för att andra länder redan gör det. Men andra länder gör en herrans massa saker som ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle anses vara bra eller värdiga att ta efter. Jag behöver knappast ta upp den retoriska frågan föräldrar ställer sina, låt säga 16-åriga barn då de påkommits med något dumt och ursäktat sig med att deras kompisar ju gjorde samma sak: Om dina kompisar valde att hoppa från en bro, skulle du göra det då också?

Ett annat argument som Lindenfors för fram är att i nuvarande system, där rösträttsåldern är 18 år, och mandatperioden är 4 år, innebär det att vissa inte får rösta tills de blir 22 år. Ja, det stämmer ju. Men om man sänker rösträttsåldern till 16 år betyder det ju att vissa inte kommer att få rösta förrän de är 20 år! Tar man det här argumentet till sin logiska slutpunkt innebär det så klart att även spädbarn bör få rösta. Allt annat är inhumant. De är ju också människor.

Dessutom, eftersom vi lever längre idag innebär det att 16-åringarna är de som kommer att leva längst i världen, och därför bör de ha rösträtt. Fast det stämmer ju inte riktigt, de som kommer att leva allra längst i världen är återigen spädbarn. Eftersom Lindenfors menar att det varken är kunskap, ansvarstagande eller intelligens som ska avgöra vad röståldern bör vara, bör alltså argumentet, logiskt draget till sin slutsats, vara att ge spädbarn rätten att rösta.

Så klart bör även Sverige leda den här utvecklingen.

Ett tredje argument är att politisk fokus skulle ändras om man sänkte rösträttsåldern. Ja det är ju onekligen sant, som Hans-Hermann Hoppe uttryckte det:

”Om rätten att rösta sänktes till att innefatta sjuåringar … skulle politiken med största säkerhet reflektera dessa barns ”legitima intresse” att ha en ”tillräckligt bra” och ”jämställd” tillgång till ”gratis” pommes frites, saft och tv-spel”

Det är i dagsläget oklart om Lindenfors skulle tycka att detta vore en önskvärd utveckling eller inte.

Allt detta är så klart nonsens, så låt oss komma med ett motförslag istället.

Lindenfors menar att en ”övre gräns för rösträtt är varken önskvärd eller möjlig”, men en sak han inte nämner är en väldigt hög undre gräns. Varför inte höja rösträtten till 100 år, och ge rösträtt enbart till de som är över 100 år som är icke-straffade, klara i huvudet, och som inte lever på statliga bidrag, givetvis med reservationen att åldern kan höjas om det visar sig ohållbart.

Det borde dessutom gynna kvinnor eftersom de i medel lever längre än män.

Ubåtar och feministisk utrikespolitik

mink-in-the-marsh-sun-ng-01

Mink eller bäver?

Alla som växte upp under kalla kriget minns jakten på ubåtar i svenska skärgårdar. Var det sovjetiska ubåtar? På senare år har det förekommit teorier om att det skulle kunna varit Nato-ubåtar. Officiellt vet man inte. Säkert är dock att 1981 gick den sovjetiska ubåten U-137 på grund i Karlskrona skärgård. Det blev en världshändelse.

Nu tycks det vara dags igen.

Sist det begav sig hade Sverige två ubåtsjaktgrupper med ca tio fartyg i varje plus helikoptrar. Nu finns två fartyg och inga helikoptrar.

Men det finns inga skäl till oro. Robert Egnell, docent i säkerhetspolitik vid Georgetownuniversitetet i Washington DC, forskare på institutet för kvinnor, fred och säkerhet vid samma universitet, docent i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan försäkrar oss att Feministisk utrikespolitik är effektivaste vägen mot fred. Hur kokar han ihop denna tes?

En feministisk utrikespolitik som innefattar genderperspektiv på både problem och lösningar kan bli ett viktigt redskap för att hantera de många utmaningar som världen i dag står inför. Wallström är dessutom långt ifrån ensam om den insikten. Nobels fredspris tilldelas i år Malala Yousafzai för hennes kamp för flickors rättigheter. Den förra brittiska utrikesministern William Hague har argumenterat för att ”det främsta strategiska målet under 2000-talet är att försäkra oss om att överallt öka kvinnors ekonomiska, sociala, och politiska makt”. Den mest inflytelserika feministiska företrädaren inom internationell politik kan dessutom bli USA:s nästa president – Hillary Clinton. Som utrikesminister framhöll hon kvinnors rättigheter och deltagande som en strategiskt viktig fråga.

Ja Hillary Clinton är just ett snyggt feministiskt föredöme. Som utrikesminister må hon ha framhållit kvinnors rättigheter etc. etc. men hon tycks inte haft något emot att bomba dem. För övrigt borde den som använder det språkvidriga ordet gender i svenskan åtalas för hets mot folkgruppen språkpoliser…

Ett genderperspektiv kan också bidra mer praktiskt genom att maximera de positiva effekterna av våra insatser för nationell och internationell säkerhet, ekonomisk utveckling och respekt för mänskliga rättigheter… Biståndsprojekt som utförs med genderperspektiv uppnår dessutom både bättre resultat och hållbarhet. Inom den humanitära sektorn effektiviseras verksamheten genom en genderbaserad situationsanalys och könsaggregerad data som skapar en tydligare bild av den humanitära situationen och som bättre inriktar insatserna för att minimera mänskligt lidande. Inom den militära sektorn har det senaste årtiondets insatser i Kosovo, Irak och Afghanistan visat med tydlighet att även militära insatser ofta kräver genderperspektiv för att vara effektiva, oavsett om det handlar om underrättelseinhämtning, bekämpandet av fiender i en region, fredsfrämjande insatser eller säkerhetssektorreformer.

Docenten i ”krigsvetenskap” Egnell uppvisar också en intressant syn på krigs orsaker:

Genom att prioritera hot mot mänsklig säkerhet – bland annat epidemier som ebola, miljöhot, internationell brottslighet och sexuellt våld – hanterar vi också kontinuerligt flera av de underliggande orsakerna till att väpnade konflikter bryter ut.

Vem vågar möta denne docent i bullshit bingo?

Nåväl. Ett nyckelkriterium för att svenska staten ska ”erkänna” en annan stat är att den senare kan hävda sitt territorium. De gamla Moderaterna hade alltid försvaret som hjärtefråga. Efter åtta år med De Nya Moderaterna finns inte ens helikoptrar att jaga ubåtar med. Svenska staten skulle idag inte kunna erkänna sig själv som stat. Minarkister och nattväktare brukar hävda att staten behövs för att tillhandahålla militärt försvar. När den nu bevisligen gör allt annat förutom försvar kan vi då vara snälla att lägga ner den per omedelbums?

Staten har otur igen

Det finns ingen organisation som har så mycket dokumenterad otur som staten. Det gäller särskilt när den köper konst med andras pengar. Oftast blir det motiv med könsorgan, kiss, bajs och mera könsorgan. I Paris har stadens styrande godkänt en installation kallad ”Tree” som ska föreställa en julgran. Men döm om stadens förvåning när den upptäckte att ”granen” som staden köpt med skattepengar oturligt nog liknade en analplugg. Nu har dock allmänheten återställt sedligheten och punkterat den uppblåsta ”granen”.

4 kommentarer till ”Veckan som förgick: Vecka 42

  • Ofta ursäktas staten med att den behövs för att hjälpa barn, gamla och sjuka. Då är det väl inte mer än rätt att det bara är dessa grupper, som skall ha rösträtt? Det är bara de, som är yngre än 18 år, och de som är äldre än 65 år, och de som ligger på sjukhus, som skall ha rösträtt. Det är bara de själva, som vet hur de vill ha det.

    • Ligger något i det. De som behöver staten kan rösta. Resten behöver inte det. Sist jag pratade röstning med en vän blev jag attackerad för att jag inte hade rätt att uttala mig om jag inte hade röstat. Nästa gång ska jag prova med att säga att jag inte röstar för jag har inget behov av staten och dess tjänster och kontrafråga med vad vederbörande har för hjälplöshet som denne vill överlåta till staten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *