Staten lever i sina offers sinnen

371_downward_spiralVad är en stat? En vanlig definition är att den är ”ett territoriellt våldsmonopol”, men vad betyder då ett inbördeskrig där en gammal regim och en regim som vill ta makten strider mot varandra för kontrollen? I det fallet har vi inte längre att göra med ett territoriellt våldsmonopol där striderna pågår, men kan vi verkligen säga att sådana områden är ”statslösa”?

När en regim förlorar sitt våldsmonopol över en region blir den inte helt plötsligt mer välvillig, och det faktum att ”rebellerna” ännu inte innehar ett våldsmonopol innebär inte heller att de är välvilliga. Båda är skadliga på ett mycket viktigt och distinkt sätt: de innehar privilegiet att kunna utföra aggressiva våldshandlingar som i all fall vissa anser vara legitima. Båda har givits tillåtelse av sina följeslagare att bestämma över andras person och egendom.

Det är detta fundamentala problem som gör att båda grupperna måste anses vara särdeles ondskefulla jämfört med andra kriminella, oavsett om de ännu har lyckats uppnå sin eftersökta dominans eller ej. Och därför är det detta kriterium som bör anses vara unikt för en stat. Genom att definiera en stat som ”alla vars aggression vissa anser vara legitim” snarare än ”ett territoriellt våldsmonopol” fokuserar vi på det allra viktigaste då vi talar om en stat.

Och det existerar skiftande grader av legitimitet. En krigsherres tribut, som ännu inte uttömts, anses sannolikt inte vara lika legitima som en skatt som betalas till en sedan länge etablerad byråkrati. Så länge som allt detta är normalt, oavsett om det är på grund av vana eller om det uppnås genom propaganda, skiljer det sig åt från en pirats eller en stråtrövares byte. De flesta krigsherrar borde således anses vara småstater.

När vi ser på det på detta vis inser vi att situationer som ofta kallas ”anarkier”, som Somalia, i själva verket är kroniska inbördeskrig som utkämpas mellan konkurrerande stater. Som Charles Johnson sa, det är inte ett ”maktvakuum” utan ett ”maktplenum”. Det faktum att det finns flera stater som krigar om samma mark, istället för en stat som dominerar den, betyder att de stackars invånarna har fullt upp med ”statsfullhet”, inte ”statslöshet”. Ta till exempel det som Sunnistammarna utsätts för i Alam-distriktet i Irak. De lider såväl under ISIS anspråk över dem, vilket de aktivt bekämpar, som under regeringen i Baghdad som bombar dem ändå. Detta är inte anarki, utan multiarki: inte avsaknaden av en stat utan övermättnad av stater.

Det allra viktigaste ”monopolet” som staten innehar är inte territoriellt utan andligt; det är den priviligierade plats som staten har i sina undersåtars hjärtan; den plats i allas hjärtan som innebär att de inte behöver följa samma lagar som undersåtarna kräver att alla andra måste följa.

En stat är inte en grupp människor som har vapen, fängelser och andra instrument. Staten utgörs av undersåtarnas inställning till dessa människor och deras redskap, samt de myter som upprätthåller denna inställning. Den är en ”stor illusion”, som Frédéric Bastiat uttryckte det, och en ”farlig vidskepelse”, som Larken Rose benämnt den. Den är förövarens lögn förvandlad till offrets sanning. Den är en institutionalisering av stockholmssyndromet. En stat är en sjukdom som infekterar sina offers tankar. Det är enkom där, på idéernas slagfält, som en stat kan kan bli fullständigt besegrad. En avlegimitiserad stat är en självemotsägelse. Förgör en stats legitimitet i sinnena hos dess undersåtar genom att avslöja de lögner som bygger upp dess legitimitet och du kommer att samtidigt ha förintat själva staten. I det utrymme den ockuperade finner man blott en hopplöst underlägsen hop simpla förbrytare.

Ett mycket mer angeläget problem än tron på en specifik stat är dock tron på etatismen i sig. Att avlegitimisera, och därmed störta, en given stat, om så en tyrannisk sådan, gör inte nödvändigtvis någon nytta. Om människornas hjärtan fortsätter att slå för etatismen är det troligt att en revolution förvärrar saker. Direkt tyrannen fallit kommer troende etatister att börja leta efter ett nytt ok och en ny herre, och det kommer inte saknas kandidater. Det nya oket kommer vara tyngre än det som just kastats av, eftersom revolutionen rör upp rädsla. När människor är slagna av fruktan är de mycket mer benägna att ge härskare (även helt nya sådana) omfattande makt för att hantera nödläget. Revolutioner resulterar nästan alltid i tyrannier som är värre en de som nyss ersatts.

Detta är ett extra angeläget konstaterande eftersom vår nuvarande tyranni är på väg att falla, helt oavsett vad vi gör eller inte gör. Imperiet befinner sig i en nedåtgående spiral, kraftig överansträngd av krig och välfärdsåtaganden (speciellt av den sort som håller storföretagen under armarna) och den är extremt betungande för sitt värdfolk. Det är en tidsfråga innan spiralen går in i en ohjälpligt accelererande fas där imperiet, liksom en gång Rom gjorde, nedfaller till en ursinnig kapplöpning där den, i sin jakt på inkomster, kommer slakta var höna som lägger gyllene ägg och, i desperata försök att bibehålla kontrollen, ta till allt mer totalitära grepp. Eftersom en viktig del i jakten på inkomster går via flitigt användande av sedelpressen kommer detta leda till än mer oreda i ekonomin och fler panikalstrande krascher. Det kommer antagligen också att förstöra dollarn, vilket, i avsaknad av valutaalternativ, kommer omöjliggöra ekonomiska beräkningar och upplösa marknadens, för vår nuvarande levnadsstandard så nödvändiga, arbetsdelningsmekanismer. På detta sätt kommer imperiet förstöra sin egen legitimitet mycket snabbare än någonsin anarkister skulle kunna åstadkomma.

Det här betyder att libertarianernas roll inte är att frambringa den kollaps som ändå är oundviklig. Vår roll är att förbereda vår omgivning för det som sker efter kollapsen. Vårt uppdrag är inte att avlegitimisera en viss stat, utan att avlegitimisera ”Staten” som institution. Detta genom att använda sund ekonomisk vetenskap, social teori och politisk filosofi för att avslöja de lögner som underbygger etatismen. Den är att lära ut de anarkolibertarianska principer som baserar sig på respekten för privat egendom som, efter kollapsen, kommer hålla människor från att ge sig på andras liv och egendom, göra dem immuna mot demagogers och krigsherrars makt, och bevara civilisationen.

Och det är enbart mycket ingående lektioner i anarkistiska principer som kommer göra någon som helst nytta när saker faller samman. Teoretisk minarkism förbyts till totalitär styre i praktiken under trycken från en kris. Om människor får lära sig, även implicit, att civilisationen kräver åtminstone en minimal stat för att hålla kaoset stången, kommer de, i tider av tumult, att förläna härskarna omfattande ”temporär” nödlägesmakt för att etablera och bevara staten.

Och vi måste arbeta snabbare eftersom vi deltar i en tävling med spiralen. Om folk, när kollapsen inträffar, fortfarande är ungefär lika trogna etatismen som de är idag, kan bokstavligen allt vara förlorat. Det är högst osäkert om mänskligheten kommer överleva de krig som kommer utbryta när olika falanger försöker forma den nya etatistiska ordningen till sin egen fördel.

Så, låt oss sätta igång. Låt oss ta tillfället i akt medan läget ännu inte är helt mörkt. Vi måste besegra vår blygsel och vår tvekan att ställa oss upp i båten och ge oss hän åt att läsa. studera, samtala, skriva, agitera, organisera och sponsra. Vi måste prioritera om för att skapa tid för detta. Var libertarian bär betrakta spridandet av frihetens principer som ett andra arbete. Om fler gör detta, kanske vi kan klara uppdraget.

Imperiet kommer sjunka ner i avgrunden helt oavsett vad vi gör. Det är vår ofrånkomliga och pressande plikt att säkerställa att det inte drar med sig civilisationen.

Originalartikeln har översatts till svenska av Joakim Kämpe och Peter Strömberg.

7 kommentarer till ”Staten lever i sina offers sinnen

  • Fast….nu gör ni samma fel igen. Ert idealtillstånd förutsätter fri tillgång till information och att människor har goda intentioner. Tror nog att en stat kommer att behövas för inre och yttre säkerhet av det enkla skälet att alternativet är värre.

  • @Peter : Intressant, utveckla gärna :

    1 ) Varför behövs fri tillgång till information? För att det blir orättvist annars, eller hur menar du?

    2 ) Majoriteten av mänskligheten har relativt goda intentioner. En minoritet har det inte. Denna minoritet måste man skydda sig mot, vilket vi inte motsätter oss, bara sättet på vilket detta ”skydd” i dagsläget organiseras. Eller anser du att en majoritet av människor har onda intentioner?

    3 ) En stat är ett ”territoriellt våldsmonopol”, men det är långt ifrån det enda sättet att organisera skydd mot såväl ”inre” och ”yttre” hot. Den demokratiska nationalstaten är inte den enda organisationsformen som funnits i världshistorien? Eller?

  • Hej Hans!
    Vill börja med att understryka att jag absolut inte har något emot era ideer i stort. Tror definitivt att vi behöver organisera samhället på annat sätt och är inte speciellt förtjust i ”staten” (läst Gottfried?), men retar mig på när det förutsätts en massa saker som jag inte tycker stämmer. Om du kan övertyga mig om motsatsen vidgas mina vyer. 😉

    1) Lär väl ändå krävas om allt bygger på frivilligt samarbete? Annars misstänker jag att det bara blir en massa lokala samarbetande monopol.

    2) Majoriteten av människor är opportunister. ”Goda intentioner” är en funktion av grundläggande moral och den aktuella situationen.

    3) Här är vi helt överens.

    • Alltid intressant med lite saklig debatt!

      1 ) Fri tiillgång till information kan ju aldrig vara absolut, vi kan ju bara ha mer eller mindre fri tillgång till information. Självklart är det ett mål att eftersträva, men det är svårt att tänka sig ett samhälle där information var till 100% tillgänglig. Jag ser heller inte att det är ett måste – man kan möjligen säga att när det finns alldeles för lite tillgång till information är ett vettigt samhällsbygge omöjligt. Svårt att definiera en gräns dock.

      2 ) Självklart krävs en viss moral, men jag skulle vilja hävda att människan har en grundläggande moralisk läggning. Det kan vara värt att fråga sig vad som är mest förödande för mänsklig moral – ett system där människan tvingas ta ansvar för sina moraliska ställningstaganden, eller en modern demokrati där alla tror att poängen är att göra högljudda, moraliska ställningstaganden som någon annan sedan skall betala för.

      Uppenbarligen kan man inte bygga en vettig statskonstruktion om man bor bland barbarer, men ett grundantagande om en genomgående brist på moral eller förmåga till moral bland människor tycks leda till en strikt, moraliserande diktatur som bästa alternativ.

      3 ) 🙂

      • 1) Håller med om att dålig/svårtillgänglig information gör att samhällsbygget inte kommer att fungera. Tror inte heller på att ”osynliga händer” kommer att lösa problemet av sig självt. Om ingen översyn finns kommer de i maktposition att ge folket precis den information de tror optimerar ekvationen deras makt*deras trovärdighet. Samma gäller för övrigt politiker.

        2) Tycker precis tvärtom. Om något har vi visat att vår genomsnittliga moral begränsas av när ”rätt” handlande börjar få konsekvenser för oss själva. Vi är opportunister. 🙂

      • Jag fattar inte vad ”fri tillgång till information” betyder. Om det betyder att man inte med våld får förhindra människor att delge andra information, det vill säga att censur och liknande inte är tillåtet så håller jag med.

        Men om det betyder att man inte ska få hålla på information så förstår jag inte riktigt. Ska man inte få ha affärshemligheter till exempel?

        Kanske förstår jag bättre om ni talar om vad det är för information ni pratar om som människor behöver fri tillgång till? Utgå från att det inte finns några maktprivilegier förstås. Finns det maktprivilegier så bör man ju börja med att avskaffa dem.

  • 1) Bryter vi ner samarbeten i mindre och mindre delar kommer vi nog fram till att de små delarna blir monopol. Skillnaden är att med små monopol går det att gå ur dem och gå in i andra. Det är lite svårt med landsomfattande monopol.

    2) En del av den onda minoriteten har en tendens att hamna i styrande positioner. Det gäller även att skydda sig mot dessa, vilket verkar vara omöjligt eller näst intill i en demokrati eftersom det i demokratier ändras på precis vad som helst i det allmänna bästas namn.

    Alla människor och grupper anammar den moral som passar deras syften. Även brottslingar har sina etiska normer även om de som inte är brottslingar finner dem en aning konstiga.

    Slutligen vill jag säga, att i stället för att konstatera att det inte funkar utan en stat går det att rent filosofiskt fundera på hur något skulle kunna fungera i stället utan stat. Polisen anses vi inte kunna klara oss utan. Det går alldeles utmärkt. Sverige har haft en nationell polis i bara 46 år. Innan polisen blev statlig var den kommunal och innan dess regional där de boende valde vem som skulle vara landsfiskal. Då valde de boende någon de hade förtroende för.

    Polis, domstolar och fängelser går alldeles utmärkt att lösa med hjälp av försäkringar. Ett samhälle utan stat innebär inte att det blir lättare att begå brott. Det kan bli svårare att begå brott.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *