När övervakning och kontroll spårar ur

Divergent-TitelbildStatens övervakning och kontroll av enskilda personer är ett faktum i vår tid, där FRA, Ipred, Tamiflu, polisregister, antihomolagar och massövervakning har skapat häftiga debatter. Divergent, en av årets storfilmer, ställer sig kritisk mot rigid kontroll. Filmen väcker frågor om hur staten förhindrar avvikande beteenden och hur den har gjort det förr. Vad ligger bakom att övervakning och kontroll spårar ur? Hur ska vi möta det problemet?

Storebrorssamhällen som uppvisar totalitära drag är inga nya fenomen. De har länge varit intressanta ämnen i både filmer och böcker, där identitetskontroll, censur och kameraövervakning har varit grunden till många spännande berättelser. Metropolis (1927), 1984 (1949) och Gattaca (1997) spelar alla på rädslan för att statens kontrollbehov en dag skall spåra ur. I år undersöks temat i filmer som Captain America: The Return of the First Avenger och Divergent.

För att handskas med vår egen situation och förstå vad som händer idag, kan en film som Divergent förse oss med perspektiv. Filmen handlar om en avvikare – the ”divergent”. ”Tris” måste klara sig i ett framtida och dystopiskt Chicago, där hon upptäcker en konspiration om att döda alla avvikare. Berättelsen utspelar sig i ett till synes perfekt samhälle, där medborgarna är indelade i fem olika grupper och ledaren utger sig för att vilja skapa ett ”stabilt samhälle” och ”återställa freden”. Den rigida kontrollen som sägs vara för allas bästa visar sig dock, inte helt oväntat, vara fascistisk och den senaste teknologin används för att gallra ut avvikarna.

Div2Orwellskan som används i Divergent påminner om språkbruket som används av dagens ledare. Stater som vill ha större övervakning av sina medborgare talar inte om fascism och förtryck. Till och med utplåningen av de europeiska judarna ombesköttes av en avdelning som lät harmlös och förnuftig att ha inom SS-högkvarteret: ”Avdelningen för administration och ekonomi.” När ledare propagerar för större övervakning, så använder de ett förskönande språkbruk. De talar om ”säkerhet”, ”stabilitet” och ”teknologins möjligheter”, trots att storskalig övervakning kanske leder till raka motsatsen: att osäkerheten ökar.

Statlig övervakning sägs vara viktig för att fördriva brottslighet, övergrepp på gatorna och piratkopiering på nätet. Den finns inte för att våldföra sig på människor utan för att skydda oss. Edward Snowdens avslöjanden om NSA:s avslyssning och Skånepolisens registrering av romer är dock skäl till att åtminstone fundera över vad storskalig övervakning faktiskt innebär.

Divergent är i grunden en mörk berättelse och en metafor för Förintelsen, då nazisternas övervakning och kontroll av judarna slutligen spårade ur. Konspirationen att döda alla avvikare i Divergent påminner om nazisternas försök att utrota alla europeiska judar. Filmen påminner om att vi ännu har något att lära av Förintelsen.

Sociologen Zygmunt Bauman menar i Auschwitz och det moderna samhället (1989) att det är ett misstag att se Förintelsen som en sorts ”ond avstickare” i historien. Förintelsen var ett mycket mer centralt problem. Den var en produkt av moderniteten som sådan och vårt rationella samhälle:

”Den mest förkrossande lärdom som kan dras från analysen av den ‘slingrande vägen till Auschwitz’,” skriver Bauman, ”är att valet av fysisk utrotning som det riktiga medlet för uppgiften att nå målet Entfernung [avlägsnandet av judarna] – i sista hand – var en produkt av rutinmässiga, byråkratiska förfaringssätt: mål-medel-kalkyl, budgetbalansering, sträng regeltillämpning. Ännu tydligare uttryckt – valet var en följd av den uppriktiga ansträngningen att finna rationella lösningar på successiva ‘problem’, allt eftersom dessa uppstod under de skiftande omständigheterna.”

Förintelsen är inte ett avlägset problem som endast skakade om en annan tid och ett annat land. Den är ett problem för vår moderna civilisation i stort, om så delar av världen idag har accelererats upp till att bli ”hypermoderna”. Övertron på det rationella tänkandet finns ännu kvar, enligt Bauman, vilket leder till att Förintelse-lika företeelser ännu uppstår.

Förtryck och förföljelser av etniskt och kulturellt slag är alltför bekanta i historien. De är inte typiska för Nazityskland. Turkar har arkebuserat armenier. Engelsmän uppfann koncentrationslägret under Boerkriget. Det finns en rad historiska hemskheter som kan nämnas, vilket gör det klart att Förintelsen inte var en unik händelse. Den är snarare del av en större tradition av statlig kontroll som slår över till systematiska, industriella och statligt organiserade mordmetoder.

f3Förintelsen var till viss del ett resultat av Hitlers besatthet och det moraliska fördärv som hans nationalsocialism producerade, men det skulle vara ett misstag att bara skuldbelägga de högt uppsatta nazisterna som skurkarna. Nazityskland hade inte helt andra sorters ledare än vad vi har idag. Problemet med en sådan skuldbeläggande inställning är att Förintelsen då egentligen inte har något att säga oss. På sin höjd kanske den äcklar oss och får oss att avsky nazister, och partier med nazistiska rötter som Sverigedemokraterna, men inställningen låter oss samtidigt urskulda oss själva. Den gör oss bekväma. Den resulterar i självurskuldandets moraliska tröst.

Om man ser det som en angelägen uppgift att dra lärdom av Förintelsen, kan man inte vara för snabb med att peka finger och kasta sin sten. Om man vill att lärdomarna ska påverka oss själva och våra nuvarande institutioner, kan det vara värt att fråga sig om Förintelsen också hade djupare rötter i moderniteten som sådan.

Det är lockande att anklaga den onda ledaren Jeanine, som är Hitlers motsvarighet i Divergent, för allt ont som händer avvikarna, men det finns en djupare avsky i samhället mot de som inte passar in, som Jeanine inte har skapat utan snarare använder till sin fördel. Det är lockande att föreställa sig en svart och vit-värld, uppdelad i vansinniga mördare och oskyldiga offer, nazister och judar, sverigedemokrater och invandrare. Men det finns djupare faktorer som leder till att avvikare kommer till skada. Det kan vara värt att titta närmare på den moderna statens förhållande till avvikare i stort.

En modern stat har funktionen att göra samhället rationellt organiserat, så det kan manipuleras och kontrolleras. ”Att människor litar på att Säkerhetspolisen och övriga polismyndigheter ska upprätthålla en trygg och säker miljö är rimligt”, skriver Matilda Broman, chef för SÄPO:s analysenhet. Det är således inte överraskande att staten välkomnar ny teknologi som övervakningskameror och nätavlyssning, som kan förhindra ”gemena” tendenser och förbjuda beteenden som inte passar in.

När staten får uppgifter om att vissa samhällsgrupper är farligare än andra, om så det är judar, romer, nazister eller vänsteraktivister, så har polisen hållit ett extra öga på dessa grupper. Under 1950- och 60-talet registrerades över hundratusen svenskar utifrån sin politiska åskådning av SÄPO, för att bekämpa hot mot rikets säkerhet. Idag ses åsiktsregistrering som den här inte förenlig med demokratiska värden, men SÄPO:s kritiker menar likväl att personer utifrån vissa trosuppfattningar och ideologier bör förföljas: ”Många vill att vi ska motverka nazismen”, skriver Matilda Broman. ”Andra tycker att vi ska ta våldsbejakande islamism på större allvar, somliga påstår att vi är fixerade vid den. Ytterligare några anser att vi är fast vid idén att den extrema vänstern är det största hotet.”

Trots att vi idag inte sympatiserar med nazisternas judeförföljelse, så finns det likväl röster som höjs för att SÄPO ska förfölja andra folkgrupper som anses ha ”fel” åsikter. Hotbilden har ändrats, men hoten består och utökad statlig kontroll, om så det tummar på demokratiska värderingar, fortsätter att locka till sig röster för att få bukt med problemen.

Judarna ansågs inte vara ett hot i Nazityskland för deras extremistiska våld, likt vänsteraktivister i dagens Sverige. Judarna ansågs däremot vara gemena för att de inte räknades som tillräckligt tyska. De uppfattades som ett nationalistiskt såväl som ett ekonomiskt hot, vilket invandrare uppfattas som än idag. Sverigedemokraterna skriver på sin hemsida att ”invandringen måste hållas på en sådan nivå och vara av en sådan karaktär att den inte utgör ett hot mot vår nationella identitet eller mot vårt lands välfärd och trygghet”.

När judarna slutligen uppfattades som direkt ohanterliga och sågs som ett reellt hot, var den nazistiska ledningen tvungen att hitta en ”slutgiltig lösning” för att klara en uppgift av aldrig tidigare skådad storlek. Målet som först hade varit att skapa ett judenfrei Tyskland ändrades snart till ett judenfrei Europa, desto mer Tyskland expanderade. De judiska områdena blev för stora för att övervaka och emigrationen gick för långsamt för att nå det utsatta målet. Fysisk utrotning framstod till sist som ett lämpligt medel rent kostnadsmässigt. Nazisterna var tvungna att ta till drastiska medel för att hindra judarna från att bli en börda för Tyskland.

div4Judar betraktades ungefär som nazister betraktas idag. Allt de stod för och allt de gjorde var fel och farligt. Kunde man på något sätt motverka dem så var det för det bättre. Målet var att inte ens ge dem en röst, att slippa ha med dem att göra helt och hållet, vilket påminner om de vilda protesterna i Stockholm förra året, när Svenskarnas parti bemöttes av motdemonstranter med vuvuzelor, som skanderade ”Inga nazister på våra gator”. Protester av det slaget fortsätter än idag. Nu talas det också om att nazister inte borde få ha någon yttrandefrihet eller ha rätt att hålla torgmöten.

Judarna betecknades som smutsiga kryp i Nazityskland, inte som fullvärdiga människor. På samma sätt sågs amerikanska slavar mer som arbetsdjur än som människor under 1800-talet. Judarna var ”ogräs” som ”trädgårdsmästar”-staten tog hand om med de medel som krävdes – koncentrations- och förintelseläger – för att effektivt få bort ogräset och skapa ordning och reda. ”Utrotningen av judarna bär sålunda vittnesbörd om civilisationens framsteg”, skriver författaren Richard L. Rubenstein.

Förintelsemaskineriet var, ur ett rationellt perspektiv, en viktig uppfinning för att organisera samhället. Det var en triumf för den nazistiska staten och lösningen på ett ”problem” som höll på att skena iväg. Även om Förintelsen idag ser ut som övervakning och kontroll som spårade ur, så är den alltså tvärtom ett fruktansvärt avslöjande av vad den moderna staten är kapabel till när den oförhindrat får hitta rationella lösningar i svåra situationer.

För att upprätthålla en trygg och säker miljö för sina medborgare, alltså de som inte räknas som avvikare inom de egna gränserna, så har den moderna staten återkommande tagit till drastiska metoder för att lösa problem som annars hade blivit ohanterliga.

div5Nazityskland löste ”judefrågan” med förföljelser och förintelseläger. Sverige har löst ”rashygieniska” problem och kontroll av ”asociala” personer med tvångssterilisering, åsiktsregistrering och polisregister. England har infört nätcensur ”för att städa upp internet” enligt premiärminister David Cameron. Ryssland har infört antihomolagar och USA:s massövervakning avslöjades förra året av Edward Snowden. Nazitysklands övergrepp mot sin egen befolkning är alltså bara del av en större tradition. Den moderna staten har alltid velat ta hand om den egna befolkningen och upprätthålla trygghet och säkerhet med rationella medel. Den har också alltid misslyckats fatalt.

Den moderna staten är skrämmande oförmögen att motverka Förintelse-lika företeelser från att uppstå. I själva verket erbjuder den tvärtom effektiva medel för att få dem genomförda. När moderna ledare blir alltför kallt kalkylerande och vill ta snabba beslut som kan ha ödesdigra konsekvenser, som när Bushadministrationen pressade hårt för en omedelbar attack mot Irak, så är det hög tid att vara skeptisk mot vad ledarna säger och ge plats för en ordentlig debatt som häller grus i systemet. När eventuella ingrepp i Ukraina och Syrien reduceras till en ekonomisk fråga om gastillgångar och vapenexport, eller en fråga om att slå ner de som har ”fel” åsikter, så är det viktigt att också ta upp etiska och kulturella aspekter av sådana ingrepp, vilket kan problematisera och sakta ner den moderna statens ”rutinmässiga, byråkratiska förfaringssätt: mål-medel-kalkyl”.

Ledarna kommer inte nämna fascism och förtryck, utan stabilitet och säkerhet. De kommer att förenkla och vinkla, så drastiska medel som invasioner och antihomolagar framstår som självklara. De kommer tala om problem som är på väg att spåra ur om inte staten tar till handling direkt och får kontroll över situationen, men historien lär oss att inte nicka med som marionetter åt sådan hetsande retorik, att inte peka finger för snabbt och ta drastiska beslut. Om vi istället är skeptiska blir det åtminstone svårare för statens övervakning och kontroll att fortsätta bli det ännu större problemet, som verkligen spårar ur i sin iver att gå framåt.


Mats Hansson är idéhistoriker och författare till ”Myten om Narcissus – en språkopera”. Läs mer på Oddnejm.se.

12 kommentarer till ”När övervakning och kontroll spårar ur

  • Beträffande att förintelsen inte är unik och att nazisterna inte uppfann koncentrations- och förintelselägren:

    Med tanke på förskönandet av monarkier som i viss mån förekommer här på Mises.se, kan man kanske även påpeka, att indianerna, australierna och tasmanierna t.ex. varit utsatta för det innan.

    Européerna kände sig av en eller annan anledning mer värda, och att de därför hade rätt till det.

    Kineserna, indierna och afrikanerna som de inte kunde klara av att utrota, utnämnde de till ”den gula faran” och till undermänniskor.

    I Sverige hade det också kunnat hända efter freden i Lund 1679. Kungen och officerarna menade att skåningarna aldrig skulle låta sig pacificeras. Därför föreslogs att man skulle ”utrota” skåningarna. Termen användes flera gånger.

    • Förskönandet av monarkier? Ge några exempel, tack. Vad jag vet är det ”mot staten” som gäller som motto här. Monarki-vurm går tvärt emot detta. Armborstet i vapenskölden torde även det peka på att vi står på individens sida också mot monarker.

      Vad som ibland hävdas är att monarki kan vara att föredra framför demokrati. Och när man jämför dessa empiriskt bör man jämföra dem inom liknande omständigheter i tid och rum.

    • Apropå Monarki och massmord:

      Belgiske Kung Leopold hade länge Kongostaten som lekstuga. Där låg han och hans medarbetare bakom det största koloniala massmordet vi känner till (det dog visserligen oerhört många Indianer av att spanjorerna m.fl. kom till nya världen, men mycket av det var oavsiktliga konsekvenser av farsoter som europeerna fick med sig och inte bara massmördande/slaveri).

      Det är stor osäkerhet med siffrorna (har för mig att skattningarna ligger på mellan 8 och 30 miljoner), men helt i klass med 1900-talets diktaturer. Så vitt vi vet nu är det långt mer omfattande än något av de andra koloniala förbrytelserna vare sig dessa utfördes av.

      Leopolds agerande kännetecknades för övrigt inte av någon låg tidspreferens eller prioritering att göra sina arvingar välbärgade (vilket Hoppes teori om monarker förutsäger kvalitativt, ceteris paribus). Snarare hade han lägre tidspreferens än till och med den Belgiska staten som han fick lämna över kolonin till när det blivit för skandalöst.

      Detta är förstås inget bevis mot Hoppes teori, men är en indikation på hur fragil och oanvändbar hans ananlys av monarki är. Premisserna är för ofullständiga och följdaktligen inte särskilt tillämpbara, de ger föga hjälp till att tolka historien (till skillnad mot ex. Mises ekonomiska teorier som ger ofantligt mycket hjälp att förstå historiska förlopp).

      • Ja, man blir konfunderad då man läser på den här sidan: en mängd inlägg är extremt frihetliga, vill inte ha någon stat alls och inga tvingande lagar. Men oj, så lite här och där finner man hyllningar till en rysk författares dröm om en rysk ortodox stat och uppfattningen att en absolut monarki kan vara att föredra framför en demokrati (som kan ha målet att skapa frihet) bara för att monarken kan göra troligt att staten är hans privata egendom!

        Man tar sig för pannan!

      • Dan: Och så läser man ju dina inlägg. Folk är olika och skriver olika saker och väldigt få inlägg modereras bort. Vad är din poäng? Människor har olika åsikter.

      • @ Norpan

        Jag bara konstaterar att det finns en större spridning av åsikter än vad man först kan föreställa sig. Det är inte att förstå som att jag menar att alla ska tycka likadant. Tvärtom är det skoj att det finns olika åsikter.

        @ Göran

        …”att inte ha en stat och tvingande lagar” kan bli att ha en rysk ortodox kyrka och tvingande normer för medlemmarna och en social press på de som är utanför. Kanske inte riktigt vad man förknippar med en libertariansk hållning. Därmed inte sagt att det är fel eller inte skulle fungera. Kanske skulle det bli mycket bättre än idag.

      • Vad är det för fientligt att inte ha en stat och tvingande lagar? Säkert såg slavägaren slavarna som fientliga om slavarna inte ville bli piskade. Vi får nog hitta på något nysvenskt ord för människor som har fobier mot att andra människor får ha vilka åsikter de vill och dessutom får yttra och diskutera dem.

  • Känner mig kluven inför denna artikel, som av någon underlig anledning fokuserar på minoriteters förföljelser i det förgångna. Vilken relevans har det idag?

    Idag är det ju tvärtom, åtminstone i västerländska samhällen. Allehanda minoriteter, inom våra länder, ges privilegier på majoritetens bekostnad. Hatobjektet nr 1 är normala vita män och pojkar. Vi är roten till allt ont enligt propagandan. Alla andras tillkortakommanden påstås vara vårt fel.

    Det finns även andra mycket oroande tecken på vad de antivita staterna planerar: Sätta in militär emot majoritetsbefolkningen, t.o.m. med utländsk militär: http://www.friatider.se/h-r-var-nato-p-att-kriga-mot-svenskar

    Även tröttsamt med det ständigt återkommande om judeförföljelserna under andra världskriget. Något som ältas i teveprogram nästan dagligen för oss som har satellit-TV.

    Däremot inget om avrättningar och svält utförda i socialistkusinernas proletariatets diktaturer, där judar till stora delar var ansvariga för långt fler dödade kristna i Sovjet och dess lydstater än vad nassarna åstadkom. Inget om massmorden i Pol Pots terrorvälde i Kambodja och masssvälten i Maos Kina.
    Inget om de bestialiska brott tyskarna utsattes för i krigets slutskede och efteråt. Terrorbombningarna av civila, såsom i Dresden, miljontals tyska kvinnor våldtogs av Röda Arméns soldater, miljontals tyska krigsfångar svältes till döds år efter krigsslutet. Den största etniska rensning som någonsin skett, åtminstone i modern tid, drabbade tyskarna efter kriget.

    Menar inte att ovanstående skulle ha varit med, men åtminstone annan vinkel än den som servades. Jag skriver inte detta för att förringa nationalsocialisternas vidrigheter, utan för att framföra ett annat perspektiv som nästan alltid förtigs. Segrarna skriver förvisso historien, där fienden demoniserats för att dölja sina egna bestialiska handlingar…

    Vidare förekommer i artikeln en tydlig underton emot rationalitet och emot modernism. Vad är bättre då? Irrationalitet och postmodernism?

    Stora delar av textmassan i artikeln kunde ha författats av nästan vilken PK-tomte som helst. Jag ställer större krav på en person som uppges vara idéhistoriker och publiceras på denna hemsida.

    Jag vänder mig inte emot huvudbudskapet, utan dess skrud. Vidare finns andra smärre konstigheter såsom påståenden om ”antihomolagar” (vilka då?) och klagan över existensen av att (kriminella) zigenare finns i polisregister. Ska icke-vit etnicitet ges brottsliga fördelar och inte heller beivras?

    Knappt något om hur vi kan försvåra övervakningen. Till sin hjälp har staten inte bara sina egna resurser, utan även företag såsom telebolag, banker, Google och Facebook.

    Vad man kan göra själv är bl.a. att sluta använda Facebook där personer själva frivilligt blottar sig och där personers nätverk kartläggs. Eller åtminstone göra sin sida privat och inte publik. Även Facebook spionerar på dig.

    Använd https://startpage.com/ eller liknande söksida, istället för Google. Registrerar inte dina sökningar.

    Använd starka och olika lösenord.

    Kryptera din e-post, hårddisk och smarta telefon. Det senare är inte nödvändigtvis enkelt. Ger ett exempel på Android-telefoner eftersom det har jag. Gå till ”Inställningar” och välj där först skärmlås (kod eller lösenord) samt ställ in tiden för skärmlåset; jag valde 2 minuter. Detta krävs för att kunna kryptera telefonen. Hittas på olika ställen beroende på Androidversion. På den senaste (4.4.1) finns detta att under ”Säkerhet” och heter ”Skärmlås”. Välj sedan ”Kryptera telefonen” och sätt i laddaren. Då ges möjlighet att kryptera via en ”knapp” där det står ”nästa” eller ”kryptera”. Kan ta upp till en timme att utföra, men på en ny telefon i bästa fall på ca 10 min. Varje gång telefonen slås på dekryperas den, inte varje gång skärmlåset går in. En annan fördel är att om telefonen blir stulen eller borttappad påslagen kan ingen komma åt telefonen efter att skärmlåset trätt i kraft.

    Låt inte appar som inte ska ha koll på din position ha det. Installera inte appar som tar sig rättigheter de inte ska ha, såsom tillgång till dina kontakter, vilket nummer du ringer eller ringer dig, etc.

    Ha en andratelefon med anonymt kontantkort, där man förslagsvis inte använder sina officiella konton, för då kan din identitet spåras den vägen. Mobiltelefonen är en potentiell stor fara, då det via operatören går att få reda på var du, eller åtminstone telefonen befinner sig och när.

    Kolla upp t.ex. VPN-lösningar, Hushmail, samt tilägg till Firefox såsom BetterPravacy, NoScript, PrivacySuite, anonymoX, etc. Detta är några lösningar.

    Agera anonymt när det är att föredra. Själv har jag ett par anonyma e-postadresser. Dock upptäckte jag för ett par veckor sedan att Skype hade lyckats koppla ihop ett av dessa med mitt öppna e-postkonto på gmail. Hur det har gått till vet jag inte, men gissar att jag någon gång varit inloggad på båda kontona samtidigt och på så vis har de kommit över informationen. Skrämmande!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *