Vem som sanktionerna egentligen riktas mot

sanctionsBråket om Ukraina har som de flesta vet dominerat media de senaste månaderna. EU/USA har lagt sanktioner mot Ryssland och vice versa i eskalerande takt. Det har spekulerats mycket i vad för konsekvenser dessa sanktioner har fått och kommer att få, men oberoende hur negativa konsekvenserna är så verkar alla vara överens om de är berättigade.

När staten och dess företrädare talar om något, vad som helst, så har det oftast en helt annan innebörd än vad de påstår. När EU talar om att straffa Ryssland och ryska bolag så är det en sanning med väldigt stor modifikation. För EU kan förstås inte straffa ryska bolag i Ryssland mer än vad Ryssland kan straffa europeiska bolag i EU. Däremot kan de straffa sina egna bolag och det är precis det som sanktioner gör.

När EU till exempel tar i bruk sanktioner som förbjuder ryska bolag att skaffa kapital på den europeiska kapitalmarknaden har tillämpningen av dessa sanktioner väldigt litet med de ryska bolagen att göra. I stället är det ett allmänt förbud mot att ge lån till ryska bolag och det förbudet är riktat mot europeiska långivare. Om ett ryskt bolag bjuder ut obligationer och dess tecknas av en europeisk bank så är det den europeiska banken som straffas, inte det ryska bolaget.

Ett av det tydligaste exemplet på detta är det blåsväder som den franska storbanken BNP Paribas råkade ut för i USA. Amerikanska myndigheter fann banken skyldig till att ha verkställt transaktioner till förbjudna länder, i det här fallet Sudan, Iran och Kuba. Böterna uppgick till ca 9 miljarder dollar. USA straffade förstås inte något av de sudanesiska, iranska eller kubanska kunderna, bara den franska bankens amerikanska filial.

Sanktioner är följden av att stater bråkar, det är deras hårdaste påtryckningsmedel förutom faktiska militära åtgärder. De som drabbas är dock privata företag och personer som inte har något med konflikten att göra. Svenska bolag har inte ett jota med Ukraina-krisen att göra. De har inte inga kopplingar vare sig till Putin, de så kallade separatisterna eller regimen i Kiev. Det har inte de flesta ryska bolag och privatpersoner heller. Men det är ändå de som får lida. Den politiska eliten lider sällan någon skada av sanktioner, tvärtom brukar de bli mer populära hemmavid. USA:s sanktioner mot Irak hade ingen som helst effekt på Saddam, men över 500,000 irakiska barn dog bara under 1990-talet på grund av sanktionerna.

Ett tragikomiskt bevis på att det är alla andra än den politiska eliten som lider är att EU och dess medlemsländer nu pressas till diverse stödåtgärder för att kompensera de europeiska bolagen för de förluster de lidit på grund av sanktionerna. Av naturliga skäl är Finland ett av de länder vars bolag lidigt och lider mest, i synnerhet detaljhandeln och livsmedelsindustrin. EU ger alltså först en massa stöd till jordbruket så att det överhuvudtaget produceras något, sedan stänger EU en av jordbrukets största exportmarknader, varvid EU måste ge mera stöd. Detta samtidigt som största delen av EU:s ekonomier går kräftgång.

Tydligare exempel på innebörden av uttrycket ”skjuta sig själv i foten” får man nog leta efter.

5 kommentarer till ”Vem som sanktionerna egentligen riktas mot

  • Men nog straffas väl ändå ryska bolag i viss mån av sanktionerna?

    Om vi tar långivningen/låntagningen som exempel så hindrar ju sanktionerna europeiska långivare att låna ut, men de tvingar ju också de ryska bolagen att välja alternativa långivare som erbjuder mindre förmånliga villkor.

  • Är det inte just sämre marknadsvillkor som är tänkt att fungera som straff för Ryssland? Transaktionen hade ju två parter, den ryska låntagaren och den europeiska långivaren. Båda såg transaktionen som ekonomiskt fördelaktig.

    Förbjuds den med tvång så måste ju båda lida.

    Nu stöder jag inga sanktioner, men det verkar ändå som om alla (inkl. Ryssland) lider av dem.

  • Sanktioner är ju en väldigt bra grej om de är frivilliga från den ena parten. Det är ett sätt att bestraffa någon annan genom att själv betala för det. Istället för att tvinga någon annan att betala.

  • Om jag bor i Ryssland och vill köpa en ost från Finland och inte får det, är det då ett straff för mig? Knappast. Jag lider inte så mycket av att inte få köpa en finsk ost i jämförelse med de ostarbetare i Finland som blev av med jobbet.

    Vi kan lägga in graden av straff eftersom det blir två parter som straffas: säljaren och köparen. Vem av dessa lider mest? Jag tror det är mer av bekymmer för säljaren än för köparen (naturligtvis beroende av produkt). Frågan är då vem vi ska straffa mest och hur gör vi det?

    Men som rubriken säger, vem straffas egentligen. Målet är att straffa Putin och straffen träffar tredje part, dvs. den ryska ostköparen och den finska ostarbetaren. Putin lär bara straffas om han råkar vara förtjust i finska ostar.

    Dessutom verkar människor i gemen vara totalt förblindade av vad dess egna politiker ställer till med. Ryska köpare av finska ostar lär knappast beskylla Putin för ostbristen utan lär skylla på EU. På samma sätt skyller inte EU:s medborgare på EU för att finska ostjobbare blir av med jobbet utan på Putin.

    Människor i EU borde ställa sig frågan vad det är EU-politikerna vill med Ukraina? Vad är det som gör demokratin i Ukraina så viktig att EU och USA är beredda att starta ett tredje världskrig.

    Personligen tror jag på en konspirationsteori att både EU:s och USA:s ekonomi är så körd i botten att den enda vägen ur den är ett krig om inte våra politiker ska behöva säga att de är så förbaskat inkompetenta att de måste sätta varje EU-land i konkurs och börja om på nytt. Kan ni se Carl Bildt säga något sådant? Deras egen självgodhet föredrar nog ett krig med millioner döda människor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *