En asfaltsblommas mödor

Asfaltsblomma”340 000 nya jobb sedan 2006”

Med detta budskap försöker den sittande regeringen locka väljare. Vi antar här att siffran stämmer. Trehundrafyrtiotusen. Det är en ansenlig mängd jobb! Hundratusentals medsvenskar som räddats ur utanförskapet och inkluderats in i värmen. Bra jobbat Alliansen! Eller? Det knepiga med den här typen av retorik är att det inte går att resa bakåt i tiden till 2006, installera en rödgrön regering och jämföra hur många jobb som hade tillkommit tills idag. Det är fritt fram för regeringen att ta åt sig äran för alla dessa jobb som den skaaaapat.

Detta för oss till nästa problem med retoriken. Kan politiker verkligen skapa jobb? Haha, ja, det är en retorisk fråga. Naturligtvis kan de inte det. Men retoriken fungerar eftersom de flesta svenskar är kreationister i detta avseende. De tror att politiker skapar jobb och den enda anledningen till att de tror så är att politikerna har sagt att de kan det. Sanningen, som är att endast marknaden skapar jobb, är tydligen lika svår att se som den är lätt att förstå, om man tänker till lite.

Politiker kan endast omfördela jobb. De kan beskatta, förbjuda och reglera bort jobb på ett område för att sedan subventionera fram jobb på ett annat. Det kan ske väldigt direkt, man kan till exempel avlöna tusentals människor att på ett ineffektivt sätt bygga en tjock mur kring Skogskyrkogården i Stockholm (sann berättelse). De kan också, via skattelättnader eller direkta bidrag, se till att det blir lönsamt att producera något som marknaden själv inte har bedömt som lönsamt. Hit hör mycket miljöteknik, men även annan industri som JAS och Saab och liknande. Illusionstricket är inte så svårt att utföra. Människor kan ju direkt se framför sig hur mängder av arbetare lägger sten för sten på muren. Speciellt om man pekar på det med trollstaven och avleder uppmärksamheten från det som är lite svårare att föreställa sig: Hur resurser har tagits från de projekt som fria människor annars spontant hade startat. Dessa ostartade projekt är abstrakta, ingen vet vilka de hade varit och det är därför de så lätt glöms bort. Frédéric Bastiat skrev om det redan på 1800-talet under rubriken ”Ce qu’on voit et ce qu’on ne voit pas” (det man ser och det man inte ser). Jag rekommenderar en googling på ”The Broken Window Fallacy” för den som vill ha en möjligen ögonöppnande snabbkurs i ekonomi.

Jag skrev att endast marknaden kan skapa jobb och kan utveckla det aningen. Ett jobb definieras här som något som någon annan är beredd att betala för. Frivilligt. Att erbjuda beskydd till en restaurangägare under förtäckta hot är inte att skapa jobb. Men att driva ett bevakningsföretag som affärsidkare och privatpersoner kan anlita helt frivilligt, det är att skapa jobb. I de fall då det skapade jobbet är en anställning måste arbetsgivaren beräkna att kostnaden för arbetet understiger den intäkt han kan väntas få som resultat av att anställa. Kort sagt måste marknaden bedöma arbetet som lönsamt för att det skall skapas ett jobb. När denna prismekanism satts ur spel blir det omöjligt att bedöma om ett arbetstillfälle är ett jobb, helt och fullt, eller ej. Detta är en bidragande orsak till att politikerna så lätt kan lura folk med sina ”vi skapar jobb”-budskap.

Detta med att jobb måste vara lönsamma beror på att arbete är en vara bland andra varor på marknaden. Man bör även notera att på en fri marknad ”strävar” ekonomin alltid åt att balansera tillgång och efterfrågan. Ett exempel: Låt oss ta en produkt som politikerna i Sverige inte har reglerat sönder och samman än: toalettpapper. När du börjar få slut hemma går du till affären och, gud ske pris, där finns toalettpapper! Vad är det som har hänt? Har politiker måttat och räknat, reglerat, styrt och ställt för att se till att det i stort sett aldrig slår fel — du behöver toalettpapper och det finns i affären? Nej, naturligtvis inte. Marknaden löser detta genom ett system som ibland kallas spontan ordning. Toalettpapper är ett löjligt exempel kan tyckas, men plocka vilken vara som helst där politikerna inte har reglerat bort marknadsmekanismerna för mycket och du kommer se att det är sant — tillgång möter efterfrågan. Vid naturkatastrofer kan detta tillfälligtvis sättas ur spel, men även där har marknaden mekanismer för att ransonera varor så att de inte tar helt slut.

Det här gäller vilken vara som helst, även arbete. Ja, det betyder att på en fri arbetsmarknad råder ingen arbetslöshet. En del av anledningen till det är att människan är ett strävande djur. Vi är sällan nöjda utan föreställer oss hela tiden att det kan bli bättre och strävar efter att göra det bättre. Människor handlar, som Ludwig von Mises utryckte saken. Med en hel värld av strävande människor finns det alltid saker som behöver göras. Det vill säga, det råder aldrig brist på arbete att utföra. Via marknadens ransoneringsmekanismer säkerställs att det heller aldrig råder brist på människor som kan utföra det viktigaste, mest lönsamma, arbetet annat än som en eftersläpning vid förändringar. Stora förändringar leder till större eftersläpning, men marknaden är hela tiden på väg mot jämvikt.

Alltså, utan politik råder noll procent arbetslöshet. Hur skulle då politik kunna skapa jobb? Svar: det kan den inte. Politik kan bara förstöra arbete, liksom politik kan orsaka massiv överproduktion eller brist på vilken vara som helst. I Venezuela har politikerna, för att kompensera effekter av diverse regleringar, reglerat marknaden för, du gissade det, toalettpapper. Resultatet är att där råder stor brist på den varan. Tills för ett tag sedan kunde venezuelanerna torka baken med tidningspapper, men nu har regleringar på den marknaden resulterat i brist även på den varan. Vad de torkar sig med nu vill jag inte tänka på. Så även om man i Sverige inte kan gå till val med att lova mer papper, kommer politikerna i Venezuela kunna köra det klatchiga ”vi skapar 340 000 nya toalettpappersbalar” i nästa kampanjomgång. Kommer folket gå på det? Sarkasten i mig svarar med en fråga. Går folk på ”340 000 nya jobb sedan 2006”? Enligt mitt Facebookflöde: ja.

Politiker har det bra till viss del av samma anledning som mänskligheten har det allt bättre, mänsklig strävan. Människornas okunskap och ovilja att tänka till gör att de kan ta åt sig äran för vad som egentligen är resultatet av människornas oförtröttliga längtan efter att förbättra sin och andras situation. Detta är vad som har skapat 340 000 nya jobb sedan 2006. Detta trots, inte tack vare, den förda politiken. Politikernas regleringar ligger som en tjock, mycket våt, filt över marknaden och hindrar oräkneliga jobb från att skapas. Det syns på den höga arbetslösheten. De 340 000 nya jobben är snarast att likna vid en asfaltsblomma som vägrar ge upp sin strävan efter solljuset, trots tjocka lager av vägbeläggning.

Tänk på detta nu när det är dags att välja vilka politiker som skall styra och ställa i fyra år. Valet står absolut inte mellan vilka som kan skapa flest jobb. Det står mellan vilka som kan förstöra minst antal jobb.

(Själv tycker jag inte det är OK att politiker tillåts förstöra jobb så jag kommer avstå från att rösta.)

40 kommentarer till ”En asfaltsblommas mödor

  • Det där med muren kring Skogskyrkogården har jag aldrig tänkt på.

    Ett annat exempel är att vi hade en stor ungdomsarbetslöshet på 1930-talet som socialdemokraterna delvis försökte lösa genom att sätta ungdomar i arbete med att bygga cykelvägar till fäbovallar.

    Glaskrossningsteorin är intressant eftersom den upprepas hela tiden. Nu sker den med subventioner av miljöbilar. I princip handlar det om att förstöra marknaden för billigare bilar.

    I USA införde de en hög skrotningspremie på bilar när man köper en ny. Vad hände. Marknaden för billiga bilar försvann, vilket gjorde att folk som inte har råd med en ny bil eller mindre begagnade inte kunde köpa en riktigt billig bil längre.

    Det som fungerar på en fri marknad är att den på något viss alltid lyckas skapa en produkt för alla; rika eller fattiga. Politiker å andra sidan lyckas alltid ta bort produkter och tjänster för mindre bemedlade människor. Sedan ska det ekonomiskt omfördelas tillbaka.

  • Men hur ska vi bygga vägarna då?

    Skämt åsido, enda ljusglimten så här valtider är alla fantastiska artiklar på mises.se. Stort tack!

    • Vi ska bygga vägar vi behöver, men inte bygga för arbetsskapandets skull.

      Tänk, att när Bert Karlsson och Ian Wachtmeister härjade i politiken åkte de land och rike runt och talade om dynamiska effekter. Alla skrattade åt dem, folk, politiker och massmedia. Idag talar alla om dynamiska effekter från både höger och vänster.

  • Hej!
    Vad är dina reflektioner kring naturlig arbetslöshet? Alltså att det skulle finnas en jämviktsarbetslöshet som innebär att x antal människor måste vara arbetslösa så att inte konkurrensen om arbetskraft gör inflationen till ett faktum.

      • Är du seriös? Hur hög är inflationen?

        Därtill: Vi kommer aldrig kunna undvika prishöjningar. Dessa är signaler till marknaden att här finns det efterfrågan. Då kommer aktörerna att investera mer, utöka utbudet och därför åstadkomma en sänkning av priset.

        Detta var något Ludvig von Mises förstod. Han förstod också att vi måste ha en sammanhållande stat, ty allt kan inte lösas på marknaden.

        Om det finns arbetslöshet kan detta ses som att antingen efterfrågan är för liten eller att lönerna är för höga. Ett sätt kan vara att ha is i magen och planera lite långsiktigare. Om vi just nu fordrar att alla ska sättas i arbete kan vi missa möjligheten att få marknaden att sysselsätta fler, då nya förhållanden råder, ny teknik m m anskaffas.

        Det är naivt att tro att alla ska kunna få jobb. Då är det bättre tänka sig en basinkomst åt alla och att detta blir en grundtrygghet som man sedan har variablerna att rätta sig efter. Givetvis måste man nyttja en omställningsstrategi för att undvika förlustförsäljningar.

      • Ingen fordrar att alla skall sättas i arbete. Själv skulle jag gärna se att det åter kom på mode att en förälder stannade hemma mycket längre med barnen. Det skulle ge stabilare familjer och tryggare människor som växte upp och därmed ett stabilare samhälle. Till exempel. Vad artikeln handlar om är att de som prioriterar att jobba skulle ha jobb på en fri marknad.

        Det kommer alltid finnas omställningsutmaningar på marknaden så klart. Men en fri marknad hatar slöseri och kommer alltid klå centralplanerare med hästlängder i att få värdefulla frigjorda resurser i produktion till mer värdefulla och hållbara ändamål.

      • Att vara anhängare av en fri marknad är inte detsamma som att vara emot existensen av en stat. Men det finns många faktorer som avgör varför det finns en efterfrågan på något eller inte. Att säga att alla skulle få jobb på en fri marknad låter sig sägas. För de skulle åtminstone kunna arbeta ideellt.

        Vi kan se det som att vi idag håller uppe priset på juristtjänster. På en helt fri marknad skulle vi fått en större spridning på juristtjänsterna. Många skulle haft lägre lön än idag.

        Att det avtalas om minimilöner kan ses som att 1) individer frivilligt gått samman i intresseorganisationer (arbetsgivare i arbetsgivarorganisationer och arbetstagare i arbetstagarorganisationer) och 2) att dessa organisationer frivilligt slutit avtal om att hålla uppe lönerna på visst vis.

        Detta för att skydda medlemmarnas intressen.

        Detta är okej. Man förstår att kvaliteten bör hållas hög och att man ska kunna leva på sitt arbete, speciellt om man har en lång utbildning bakom sig.

        Men självfallet måste de som inte kunnat hävda sig på arbetsmarknaden i konkurrensen ha en grundtrygghet att falla tillbaka på. Detta gäller också företagare som slagits ut från marknaden, kanske för att en stor multinationell jätte köpt upp en konkurrent firma och ja, gissa fortsättningen.

        Läs lite juridik och ni förstår den dimensionens vikt för ekonomin. Ekonomi är överlåtelser och andra dispositioner av rättigheter.

      • Bra exempel på hur inflationen (värdesänkningen) tvingar båda parter i en familj att jobba. Hade vi haft det som förr med en familjeförsörjare hade vi idag med jämlikhet sett att i varje familj hade pappan jobbat 4 timmar per dag och mamman 4 timmar. Men när staten vill ha in sina pengar måste vi jobba mer och mer och högre upp i ålder.

      • Innan inflationen satte igång kunde man inte få enkla varor för pengar. Dessa små valörer saknades. Inflationen har alltså möjliggjort en differentiering. I den historiska utvecklingen har en viss inflation varit nödvändig. Därtill har du ju mer att handla för nominellt och den fria konkurrensen möjliggör lägre dagligvarupriser och också på kapitalvaror. Vi hade knappast sett sådant om vi aldrig skulle ha inflation någon gång.

        En kortare arbetstid är möjlig att gå mot om det finns en efterfrågan på marknaden bland arbetssäljarna att ta ut en ökning av förtjänsten i form av mer ledig tid. En vettig linje.

    • Det här med förhållandet mellan jämviktsarbetslöshet och inflation är en lite tokig idé vi får lära oss på universiteten. För det första är det inte efterfrågan på arbete som driver den systematiska inflationen, den kommer av penningtryckandet som centralbanksystemen håller på med. En plötslig ökad efterfrågan på arbetskraft kommer driva upp lönerna en aning, men till största delen tillfälligt, och över tid så propagerar sig denna impuls igenom ekonomin så att priser och löner återgår ungefär (men inte exakt) till de tidigare. Det fungerar på samma vis som en plötslig ökad allmän efterfrågan på paraplyer tillfälligt driver upp priset på paraplyer.

      På en arbetsmarknad som är fri finns det oändligt med jobb, men inte oändligt med jobb som betalar över 100kr per timme. På en fri arbetsmarknad är arbetslöshet frivillig i den meningen att somliga väljer att inte ta jobb som de tycker betalar för dåligt. Så på så vis kan man kanske säga att det finns en viss jämviktsarbetslöshet med personer som inte tycker deras tid är värt den lön de kan få. Men den har ingen koppling till den allmänna centralbanksorsakade prisinflationen.

      • Det skapas inte pengar utan låntagare. Det är alltså ett kreditavtal som ligger bakom att pengar skapas, men dessa ska betalas tillbaka. Det är den centrala punkten i kreditavtalet!

        Alltså: Det är företag och hushåll som expanderar penningmängden medelst lån som går till något. Mängden varor och tjänster ökas då lånet innebär betalningsförmåga som inte fanns lånet förutan. Vinsten för låntagaren beräknas överstiga ränta och amortering av lånet.

        Med en vettig kreditvärdering och krävande av säkerhet har vi alltså att se något sunt i att pengar skapas då varor och tjänster skapas. En simultanitet vars vikt inte minst Milton Friedman påpekade värdet av för en stabil ekonomisk utveckling.

      • Det är skillnad på skapande av pengar och distribution av de skapade pengarna. Du talar om distributionen som om det var den som skapade pengarna. Staten kan mycket väl trycka upp sedlar och sedan dela ut dem till var och en.

      • Det är inte så enkelt att bara dela ut pengar till medborgarna. Visserligen har de säkert många till de vill handla men dessa pengar skulle öka penningmängden utan att öka mängden varor och tjänster i samma utsträckning. Vi skulle riskera ett urholkat penningvärde.

        Den som lånar gör följande 1) lovar att betala tillbaka beloppet, och 2) gör något med pengarna som inte skulle ha gjorts utan lånet.

        Låntagaren vill inte betala ränta om inte pengarna används till något vettigt. Då pengarna betalas tillbaka expanderas inte penningmängden vilket fallet blir om medborgarna får pengar av staten. Även om det bara skulle vara säg 8000 kronor skulle beloppet betalas ut till alla och varje månad. Det är klart att detta utvidgar penningmängden och leder till problem som måste lösas innan det kan vara tanke förverkliga någon basinkomst. (Man har då att dra allt som inte kommer att betalas ut då basinkomsten finns och se mellanskillnaden samt värdera de dynamiska effekterna.

      • Dan,
        kolla upp Says lag. Det måste finnas ökad produktion innan det kan bli ökad konsumtion. Att bara öka mängden pengar ökar inte mängden kapital, utan omfördelar det bara till produktion av det som de nya pengarna vill köpa.

        Resultatet är att det t.ex. produceras en massa hus istället för att det produceras det som folk egentligen behöver, eftersom det går att låna pengar för att köpa hus.

      • Men folk behöver ju hus!

        Du har rätt i att nya pengar har att utvidga produktionen av varor och tjänster. Om de lånade pengarna läggs på det man ändå skulle handlat kommer priset på dessa varor att stiga. De nya pengarna omfördelas, cirkulerar, på marknaden och beskattas.

    • Andreas,

      Det kan vara värt att påpeka, i tillägg till det som Klaus har sagt, att arbetslöshet på en marknad uppstår om lönenivån (i den mån man kan prata om en lönenivå) är högre än marknadsnivån, dvs. det som gäller för alla andra varor gäller för arbete också.

      För att en marknad ska ”rensas från arbetslöshet” krävs att reallönenivåerna sjunker till marknadsnivån. Liberala ekonomer som hävdar detta kallas ofta omänskliga, men Keynes idé om inflation och arbetslöshet var väsentligen densamma. Skillnaden var att han ansåg att folk och facket aldrig skulle gå med på att sänka lönen frivilligt, sk. sticky wages. Hans lösning var att inflatera penningmängden och skapa en illusion om att lönerna gick upp, medan de i själva verket, på grund av inflationen, sjönk. Dvs. de nominella lönerna ökade med x procent, men eftersom denna ökning var mindre än den underliggande inflationen innebar det en reallönesänkning. Detta har samma effekt som att sänka reallönerna, och sätta folk i arbete, s.a.s., men det leder så klart, likt alla statliga interventioner, till en massa andra problem.

      Med andra ord, denna person Keynes, som hyllas av diverse socialistiska ideologer ville alltså lura arbetarna att tro att deras löner steg, medan de i själva verket sjönk.

      Allt detta är dessutom enbart ett problem på en reglerad marknad. På en fri marknad skulle arbetslöshet i detta avseende inte existera, utan den skulle vara frivillig.

      • Det är inte sant, Joakim! Det förutsätter åtminstone orealistiskt långa tidsperspektiv.

        Att utbud och efterfrågan ökar och minskar är väl en sanning som få torde bestrida. Hur ni än försöker skapa ett idealsamhälle kommer ny teknik att rationalisera produktionen eller en ny vara göra att en gammal inte är lönsam att producera mer, den nya fodrar mindre folk för att producera. Detta leder till arbetslöshet.

        Denna arbetslöshet tas sedan i anspråk för nytt företagande. Arbetslösheten är alltså en nödvändig ingrediens i en fungerande ekonomi.

        Du menar alltså att en fri marknad inte skulle fungera?

      • Då är den frivillig nu också. Kom inte och försök slå i oss att de arbetare som förlorar jobbet då ett stort företag med flera hundra anställda slår igen är arbetslösa frivilligt. Det är sant att det väl ofta lär komma ett jobberbjudande längre fram. Men vid arbetslöshet är det väl främst det lite kortare perspektivet som är det intressanta. En A-kasseersättning gäller exempelvis inte under resten av livet utan under en kortare tid, en tid beräknad så att den arbetslöse ska kunna söka och få ett nytt jobb, kanske på annan ort.

        Fråga: 1) Är ni emot att det finns A-kassa och socialbidrag?

        och 2) Är ni motståndare till tanken på en grundtrygghet åt folk?

        Om ni är emot dessa skyddsmekanismer tycks ni sakna empati för utsatta människor. Antingen det ena alternativet eller det andra borde ni kunna stöjda (och nu oavsett vid Mises tyckt. Bryr ni er inte om vad han menat i ena fallet behöver ni inte heller göra det i det andra.

        Ska alla löner pressas nedåt vid en ekonomism kris, inga ersättningar finnas? Då får vi en form av mördande konkurrens för arbetssäljarna. De måste sälja vad de har men de erbjuds så låga ersättningar att de inte kan sälja med vinst utan tvingas till förlustförsäljningar. Ovanpå detta vill ni inte ha buffert för kreditsektorn, ingen insättningsgaranti. Ni tycks inte ha lärt er av historien. Ni tillämpar Mises argument som var riktade mot en tid då man ville styra ekonomin med statliga åtgärder mot helt andra förhållanden. Ni har inget annat att önska än statens avskaffande, då staten numera inte vill styra ekonomin så som förr.

      • Dan,

        Läste du Mises artikel? Där förklaras det mycket tydligt vad som menas med frivillighet och arbetslöshet, och varför arbetslöshet på en reglerad marknad inte är frivillig.

        För övrigt är den här typen av argumentation, att kalla sina meningsmotståndare för empatilösa, och förespråkare för en så kallad ”mördande konkurrens”, inte seriös.

      • Om man som arbetare behöver trygghet kan man på en fri marknad teckna en privat arbetslöshetsförsäkring, vars premie naturligtvis är väldigt beroende på vilka villkor man vill ha, vilket arbete man har, arbetsgivarens stabilitet, osv.

        Trygghet behöver inte innebära tvång.

      • Aldrig funderat på att produktionskostnaden påverkar rationalisering och då även arbetslöshet? I många fall är det just arbetarna som går att rationalisera bort.

      • Även om det kan vara konsekvensen så är det i allmänhet fel att säga att arbetare ”rationaliseras bort” eftersom man då hoppar över det viktiga. Det som händer är att utveckling inom kapital (dvs ny teknik eller humankapital i form av effektivare organisation) ökar produktiviteten hos arbetskraften, vilket i sin tur gör att färre arbetare krävs för samma produktion. Det är hela syftet med utveckling av kapital att det förstärker effektiviteten hos arbetskraften, vilken är den sant knappa resursen (men också den mest användbara/värdefulla). Så visst kan ett företag genom omställningar frigöra arbetskraft, men det är ett resultat av en rationaliserad (förbättrad) produktionsprocess som alltså ger oss ”mer för mindre” och friställer resurser för ökad produktion annorstädes.

  • ”Fråga: 1) Är ni emot att det finns A-kassa och socialbidrag?

    och 2) Är ni motståndare till tanken på en grundtrygghet åt folk?”

    Jag är emot fråga 1 och jag är också emot fråga 2.

    Saknar jag empati? Det kanske jag gör, men det bryr jag mig inte så mycket om. Dock anser jag mig har en gnutta empati som i alla fall överstiger socialisters eventuella empati.

    Anledningen till det är att som svar på fråga 1 så anser jag att socialister inte ska reglera en fri marknad vilket gör att det alltid kommer att finnas jobb åt folk. Var och en kan bli arbetslös men kommer alltid veta att ett nytt jobb finns på en vecka eller i värsta fall några veckor. Varken a-kasse eller socialbidrag behövs således inte.

    Vad en grundtrygghet är för något är olika för alla men för mig är det att jag aldrig behöver varar orolig att bli av med jobbet för ett nytt finns att få utan problem. Hur det sedan ser ut ekonomiskt för mig är upp till mig att bestämma, dvs. om jag vill sätta sprätt på varenda öre jag tjänar och därtill utöka min konsumtion med hjälp av lån eller vara förståndig och spara pengar för framtida behov, oförutsedda händelser och framtida konsumtion.

    Tvärtemot socialisters dåliga människosyn anser jag att var och en klarar av att tänka själv och att fatta bra beslut för sig själv och att det går att lära sig av erfarenhet.

    • En grundtrygghet skulle kunna innebära att 1) du kan klara omställningen till ett nytt jobb och 2) du kan leva kvar på landsbygden och starta en verksamhet där som inte blivit av annars och 3) du nöjer dig en tid med en lägre levnadsstandard istället för att ta ett lönearbete och få en högre.

      Om grundtryggheten innebär en lägre miljöskuld än lönearbetet är grundtryggheten en investering i framtiden. När tekniken fortskridit finns den lönsamhet i gröna alternativs tillväxt. Vi kan se sådant som avsaltning av havsvatten, vågkraftverk i zoner där man sett till att fisk m m inte kommer in, vattenbruk i för därför avsedda anläggningar. Solceller i större skala. Syntetisk olja som tillverkas och nyttjas för produktionen.

      Vi bör alltså, enligt min mening, inte i det här läget tänka på att maximera antalet löneanställda utan på att minska miljöskulden. Det sker genom investeringar som leder till fler lönejobb i framtiden.

      Grundtryggheten är viktig. Hur ska folk annars kunna klara sig? Ordet ”ekonomi” betyder ”hushållning”. Ja, då måste man ju också hushålla med resurserna.

      Ser man dagens samhälle som socialistiskt trots att du inte hindras att löpa lyxvilla m m så har vi väl att göra med någon som antingen fejkar en politisk antisocialistisk uppfattning eller som inte har begreppen klara för sig.

      • Problemet med i stort sett varenda en av dina kommentarer, Dan, är att du hela tiden missar skillnaden mellan våldsbaserad centralplanering (staten, lagar, osv) och marknad. Av någon anledning tar du upp miljöfrågan som vore den ett argument emot marknad och för stat, trots att den absolut största miljöboven, tillika den kraft som tillåter och t o m subventionerar miljöförstöring av andra aktörer, är just staten.

        Detta uttalande, t ex:

        Grundtryggheten är viktig. Hur ska folk annars kunna klara sig? Ordet ”ekonomi” betyder ”hushållning”. Ja, då måste man ju också hushålla med resurserna.

        Det finns egentligen ingenting i detta som varken kräver eller ens förenklas av centraliserat styre eller stat. Men du får det till detta. Att ha ”grundtrygghet” genom ett tvingande system skapar allehanda problem i hushållningen av resurser – det leder till slöseri och resursförstöring (alldeles oavsett den moraliska dimensionen).

        Visst måste man hushålla med resurser! Vi har ett alldeles ypperligt sätt att göra detta – det kallas pris och uppkommer spontant på en marknad. Det är det enda sätt vi känner till som vi kan få ”mest för minst” – i termer av det vi som individer värderar (inklusive miljö). Det är högst naivt att tro att politikens undermåliga, barbariska verktyg, och de absurda incitament de ger upphov till, skulle ens komma i närheten av sådana lösningar som uppkommer i en fri och fungerande ekonomi.

      • Då det gäller exempelvis att skydda kuster vid stigande vattennivåer har vi att göra med något som rör en hel befolkning och alla företag där. Att bara tro att detta bättre hanteras av privata aktörer helt utan stat är skrattretande naivt. Det är här vi har ett behov av publika instanser så som städer och stater.

        Marknadsaktörerna har att agera inom exempelvis städernas ram. Dessa kan säga om helheten, staden: NOT FOR SALE!

        Du har som aktör att se din roll.

        Ska vi kunna avsalta vatten har staterna att agera för att tillsammans med privata aktörer få igång en fungerande struktur. På sikt kan denna förhoppningsvis bli självgående. Då börsintroduceras verksamheten.

  • Vilka orsakerna än är tycks det mig konstigt att kalla all arbetslöshet frivillig bara för att arbetsmarknaden inte är reglerad. Vad vi efterfrågar och vad det finns möjlighet att producera skiftar från tid till annan. Inget är statiskt.

    Teknik kommer att öka produktionskapaciteten och då kan företag producera mer med färre anställda. Då gör företaget sig av med personal. De ”rationaliseras bort”. Det är så saken uttryckes.

    Att i det läget inte vilja erbjuda något stöd åt arbetslösa och sjuka gör att folk, vid rationaliseringar, måste söka sig till annan verksamhet. Detta är i och för sig inget konstigt utan något naturligt. Får du inte jobb som ingenjör men väl som taxichaufför, ja, då tar du det jobbet.

    Ska nu alla arbetslösa konkurrera om jobben kommer arbetsgivarna kunna välja den som kommer med det lägsta budet. Den som säljer ett hus väljer det högsta budet. Folk med nya jobb kommer inte ha råd att ha kvar sina hus, klarar kanske inte lånen vid försäljning då priserna på hus faller då folk får mindre med pengar att handla för och har grundad anledning anta att det kommer att bli mindre i framtiden, tills krisen vänder.

    Vi har här en mördande konkurrens för arbetssäljarna. Detta är ett ekonomiskt fackuttryck och inget nedsättande jag häver ur mig. Samtidigt kommer folk rusa till bankerna då ni inte vill ha statliga insättningsgarantier. Den 20-talskris man nu lärt sig undvika genom att något variera variablerna på marknaden kommer att vara tillbaka. Trots att problemet inte är dålig produktionsförmåga utan motsatsen!!!

    • Poängen med att kalla arbetslöshet för frivillig är att det är helt subjektivt vad som är ”arbetslöshet”.

      Om jag säger att jag vill inte jobba för mindre än en miljon om året, och det visar sig att ingen vill anställa mig, är jag arbetslös då? Ja, det kan man ju säga. Den arbetslösheten går inte att få bort med politik, det går inte att höja minimilönen till en miljon. Jag är frivilligt arbetslös.

      Det är ingen principiell skillnad mot att säga att jag inte vill jobba för mindre än jag kan ”klara mig på”. Människor klarar sin överlevnad på nästan ingenting. Förr jobbade man för mat och husrum och det fanns jobb åt alla som ville.

      • Före källskattens införande (infördes 1947, men för korttidsjobb mm. fungerade det knappast förrän mot slutet av 50-talet) så visste ”alla”, att det alltid fanns jobb direkt på morgonen i hamnen, flyttbyrån och i disken på restaurangen – eller dagen efter på varven eller ”fabrikerna”. Den som sökte jobb på ”fabriken” fick börja dagen efter, efter en kort pratstund med förmannen, och med den yrkesman som just då behövde en hantlangare…

    • Vad är det för fel med att anställa den som kommer med lägsta budet? Det kan vara så att Kalle är en slarver som har fixat sina levnadskostnader på sådant sätt att hans lön precis räcker till dem. Stina är förståndig och har bara levnadskostnader som uppgår till 30% av samma lön som Kalle begär. Stina kan således klara sig mycket bättre på en lägre lön än den som Kalle behöver.

      Det regnar inte gröt varje dag. Ibland är det uppehåll.

      • Nej, kanske är det bra med en svältkur ibland. Vill man ha något får man väl putsa skorna eller kratta i någons trädgård och åtminstone få en kaka för besväret. Så sant så sant, så fort det regnar blir det snart uppehållsväder!

        En ekvation kan många gånger ha flera lösningar!!! Beskriver den en kurva är det bara den då både x- och y-koordinaterna befinner sig till höger där uppe sett från (0,0) som har positiva koordinater för båda värdena!

        O Sol, skin över oss ty det regnar!

      • En sak som jag inte förstår. När det ska pekas på något negativt så används yrken som socialister verkar se ner på typ putsa skor, kratta någons trädgård, rut-jobb osv.

      • Jag argumenterade för avdrag för hushållsnära tjänster för över 30 år sedan.Jag ser inte ner på det slagets arbete utan tvärtom kommer jag ifrån ett hem där det bland annat städats för att få mat på bordet.

        Kanske är det en förklaring till motsättningen mellan oss. Vi har olika klassbakgrund.

      • Det är sanningen att vi tillhör olika grupper. Blundar man för detta är det inte konstigt om man får svårt att se.

        Ett förhållande på marknaden som tillfredsställer både arbetssäljare och arbetsköpare är det som är att föredra framför obalanserade tillstånd. En marknad i balans är också en marknad där olika intressegrupper kan känna sig tillfreds med samhällstillståndet.

        Enligt den s k intressejurisprudencen så är dessa olika grupper förklaringen till lagstiftningen och dess förändring.

  • … för dagslönejobben fick en alla pengarna – i ett brunt kuvert – på kvällen… sen fick var och en deklarera året efter ”på heder och samvete”…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *