Lagstiftning: Den misslyckade guden

3863201Följande är ett citat av Herbert Spencer, vars ord tyvärr är lika aktuella, om inte mer aktuella, idag än de var då han skrev dem.

”Även om vi har slutat att anta att våra teologiska trosuppfattningar är ofelbara, och av denna anledning slutat lagstadga dem, har vi ännu inte slutat att lagstadga en mängd andra trosuppfattningar av likvärdigt tveksam sort.

Även om vi inte längre försöker tvinga människor för deras eget andliga bästa, anser vi oss fortfarande uppmanade att tvinga dem för deras eget materiella bästa utan att inse att det ena tvånget är precis lika värdelöst och obefogat som den andra.

Oräkneliga misslyckanden verkar än så länge oförmögna att lära oss detta.

Öppnar du en dagstidning är chansen stor att du får reda på något som avslöjar korruption, försumlighet, eller misskötsel inom någon statlig myndighet, och likväl är du garanterad att i samma tidning hitta en text som föreslår att statens makt ska utökas.

Igår anklagades koloniministeriet för grov oaktsamhet. Idag narras man med amiraliteten. Imorgon ställs frågan, ”Borde det inte finnas fler kolgruveinspektörer?”

Samtidigt som hälsostyrelsen anklagas för att vara värdelös uttrycks det krav på mer järnvägsregleringar. Medan det fortfarande ekar i dina öron efter den senaste tidens fördömmande av kanslersrätten, eller medan dina kinder fortfarande glöder av ilska efter någon av kyrkorättens väldokumenterade orätter, snubblar du plötsligt över förslag på att organisera ett ”vetenskapligt prästerskap”.

Och här kan vi läsa hur polisen fördöms i kraftiga ordalag för att ha låtit en grupp människor slå ihjäl varandra. Samtidigt letar du efter den naturliga följdartikeln som borde ha tagit upp det faktum att man inte kan lita på statliga regleringar; istället hittar du, à propos ett skeppsbrott, ett brådskande krav på att statens inspektörer ska se till att skeppen alltid har sina nödbåtar i gott skick.

Således, trots att var dag bär vittne om dessa misslyckanden, återuppstår var dag tron på att det enda vi behöver är ett regeringsbeslut och en tjänstemannakår för att uppnå alla våra mål.

Ingenstans ser vi mänsklighetens eviga tro mer tydligt.

Ända sedan samhällets uppkomst har Missnöjet predikat för oss, ”Sätt inte din tilltro till lagstiftning”; och ändå har vår tro på lagstiftning knappast minskat.”

Herbert Spencer, Man vs. The State, Essay: Over-legislation.

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

47 kommentarer till ”Lagstiftning: Den misslyckade guden

  • Påminner mig om ett begrepp jag är allergisk mot: Den mystiske ”Lagstiftaren”
    Äter Lagstiftaren Gröt?

    I juridiken hänvisas ofta till lagstiftaren. Den kan handla om vad lagstiftaren avsåg då en lag formulerades, eller om hur denna skulle antas hantera en ny fråga. I den juridiska litteraturen refereras till lagstiftarens relationer, problem, fel och försummelser o.s.v.

    Lagstiftaren är emellertid en abstraktion. Ingen lag har någon identifierbar enskild avsändare med mänskliga egenskaper.

    I praktiken är hänvisningar till lagstiftaren retoriska grepp. Genom att hänvisa till lagstiftaren och lägga ord i munnen på denne går det att få en juridisk argumentation att framstå som mer eller mindre legitim.

    • Ja, vad då att ”Lagstiftaren” är en abstraktion? Det är inte det saken gäller!

      Då det är riksdagen som stiftar lagar i Sverige är riksdagen Lagstiftaren. Denna Lagstiftare består av ledamöter som ju stiftar lag. De är lagstiftare.

      Den sistnämnda klassen(lagstiftare med litet ”l”) kan mycket väl tänkas äta gröt till frukost.

      ”Lagstiftaren” med stort ”L” används då man argumenterar juridiskt eller politiskt.

      Menar du att vi istället, exempelvis i domstolar, ska rada upp namnen på de riksdagsledamöter som röstade ja och då även ange om de står fast vid uppfattningen?

      Kanske med ett litet tillägg om de åt gröt på morgonen den dag lagen klubbades igenom i parlamentet?

      • Nej, men man bör kanske tänka efter innan man skriver något. Vad är ett företag? Skulle man inte, med ett liknande resonemang som det Klaus för, kunna hävda att det finns inga företag, det finns bara människor, maskiner, råvaror och varor och tjänster som man färdigställer? Var ser du företaget?

        Du ser företaget som detta organiserade kapitals sammanhållande struktur. Då företaget agerar på marknaden kan du se det som att det har en vilja, en målsättning. Detta är en annan sak än vad som rört sig i ägares och företagsledares huvuden. Dessa har kanske bara agerat mekaniskt, gjort vad de kan för att arbeta av orderboken för att kunna få stålar att bygga ut villan med en altan och en pool.

        Vi behöver en stat för att inte företagens kapitalmassa ska skövlas. Det visste Mises. Man kan se det som att parlamentets beslut är uttryck för en vilja. Det är denna vilja som det är intressant att vaska fram. Alltså: Vad säger lagen om den avsedda intentionen? Vi har lagförarbeten m m att tillgå som vägledning. Vi söker stöd här. Vad riksdagsmännen säger om vad som var deras privata viljor är i detta sammanhang sekundärt. Den enskilda riskdagsledamotens vilja processas tillsammans med andra till att bli en Lagstiftarvilja som helt naturligt har mycket av konstruktion över sig. Det är ju en konstruktion. Inget konstigt, bara naturligt.

  • Klaus! Du som bor i USA borde snubbla på mängder av korkade lagar, som du kan ge exempel på. Inte för att svartmåla USA utan bara som exempel på vad senare komma ska i Sverige.

    • @ Göran

      Inte sällan går influenserna i motsatta riktningen, vilket internationellt givit upphov till öknamnet Förbudssverige.

      Orden i Gustav Sundbärgs drygt 100 år gamla klassiker ”Det svenska folklynnet” är kanske nästan lika giltiga i dag:

      ”Svensken utvecklar energi, endast när det gäller att hindra en sak, säger Strindberg. Detta är en af de bittraste sanningar, som någonsin sagts om vårt folk, men en sanning är det.

      De folkrörelser, som vinna mest anslutning i vårt land, äro gärna de, hvilkas syften äro negativa.

      Förbud! Förbud! — det är en älsklingsfordran och ett universalmedel mot allt ondt i Sverige.

      Sker någon förbrytelse, strax skall man i våra tidningar finna en hel rad insändare, som fordra inskränkningar i friheten för hela den klass eller grupp, som brottslingen tillhör. Och så inbillar man sig hafva kommit till roten af det onda. ”

      Enligt många forskare beror det på att grundpelaren i den svenska demokratin – arbetar-, frikyrko- och nykterhetsrörelsen – var utopisk och besatt av att systematiskt skapa det perfekta samhället.

      • Ja, det är en styggelse att tro att det går att förbjuda fram saker. Fast när det gäller kontroll tro jag Sverige ligger i lä jämför med USA. Ett litet exempel. I Sverige kan vilket barn som helst sätta upp ett saftstånd hux flux. I vissa delstater i USA krävs det först ett tillstånd, sedan en utbildning på typ tre dagar och sist ska det stå en brandsläckare bredvid saftståndet. I mina ögon sett ett effektivt sätt att krossa barns första steg till näringsidkare. Tala om för dem hur krångligt och dyrt det är.

        Bland det värsta var när jag såg på en video av John Stossel om EPA (den statliga myndigheten Environment Protection Agency) som försöker ta kontroll över regnvatten. De vill kunna bestämma vad folk får göra med det regnvatten som faller på deras marker. Ett effektivt sätt att ta bort äganderätten.

        I programmet framgick också hur statlig kontroll över miljöskyddet försämrade det i jämförelse med när privata markägare stämmer förorenare, så som förespråkas på mises.se.

        I USA finns det tydligen 115 myndigheter som reglerar och kontrollerar bankerna. Trots det fungerar det dåligt. Det löses dock genom nya lagar och en 116:de myndighet som kontrollera de nya lagarnas efterföljande. Så naivt.

  • Mises var aldrig någon anarkist, så varför översvämma sidan med artiklar som förespråkar anarkism eller snarare föraktar statism? Det bör finnas plats för sådan artiklar också, men det får oproportionellt mycket plats, varför är inte sidan eller institutionen döpt efter någon anarkist isåfall? Bara en tanke….

    Vad gäller anarkism är det ingen anarkist som vågar gå till botten med saker och ting. Allt som en anarkist föraktar med staten kommer leva vidare, även om anarkisten får träda ur staten med sin bit mark, kommer han representera staten i sin mark, vem vågar påstå att det inte stämmer, utan att se dum ut? Rada gärna alla punkter som är förkastliga med en stat och jag kommer visa er, att de också kommer gälla i din bit mark. Enkel utmaning.

    • Nej Mises var aldrig anarkist, däremot var han rent principiellt för rätten till obegränsat individuellt utträde ur staten, se ex denna artikel:
      https://www.mises.se/2010/04/21/ratten-till-sjalvbestammande/

      Hans har även skrivit en artikel med titeln Ludwig von Mises och anarkismen:
      https://www.mises.se/2014/03/11/ludwig-von-mises-och-anarkismen/

      Notera även att vi inte enbart har Mises på vår vapensköld, utan den pryds även av Hans-Hermann Hoppe: https://www.mises.se/om/historien-bakom-vapenskolden-for-ludwig-von-mises-institutet-i-sverige/

      Historien bakom institutet kan du läsa om här:
      https://www.mises.se/om/
      https://www.mises.se/om/mises-sweden/

      • @Kämpe

        Jag vill tro att österrikisk ekonomi står högre i dagordningen än anarkism, och att Mises är en större inspirationskälla för institutionen än Hans-Hermann Hoppe.

      • Orden ”övertygande tekniska orsaker” (den första länken) för att ett område bör styras som en administrativ enhet, och inte av helt fristående individer, visar att Mises var klar över ett hur marknadsvänlig man än är kan ett samhälle inte fungera om allt ska avgöras på marknaden.

        Om skatt tas ut i viss utsträckning kommer samhället att bli kreditvärdigare. Man ser till att det sparas i ladorna och att allt inte konsumeras så fort det producerats.

        Det säger sig självt att detta gagnar de företagare som bedriver rörelse i landet.

      • De enda som får högre kreditvärdighet av skatter är staten och dess beroende parter men på bekostnad av de bestulna. På det stora hela så minskar självklart kreditvärdigheten för samhället. Transfereringen är ju inte gratis, våld föder våld och stöld föder stöld.

      • Du har fel, Jonas Ek!

        Kreditvärdigheten beror på hur stark ekonomin är. Kan sådant som infrastruktur, utbildning m m fungera på en tillfredsställande nivå är det naivt att tro att det inte fordras en stat. Mises insåg detta. Såg staten som en nödvändig administrativ enhet.

        Om allt skulle vara fritt skulle vi här och var få problem med sådant som sophantering m m. Folk skulle bosätta sig här och var och inte kunna avhysas. Sådant blundar ni för. Det är beklagligt.

        Milton Friedman gjorde det inte. Han umgicks med tanken på medborgarlön som negativ skatt.

        Buchanan blundade inte han heller. Han försvarade en oberoede centralbanks arbete.

        Friedman jr menade att domstolar, fängelser m m kunde läggas ut på entrepenad. Det fanns alltså en stat i bakgrunden som kunde fås att fungera bättre om ”alla var med”, dvs att folket och deras företag fick arbeta och förräntas.

        Vi betalar skatt varje gång vi handlar. En liten summa bör det givetvis vara men då den är regelbundet återkommande för oss alla får det allmänna pengar. Detta är guld i kreditvärdighetssynpunkt. Det gör att en utländsk långivare eller investerare ratar Sverige som ett intressantare land än denna skatt förutan.

        Om det skapades en global instans som värdesatta våra marker skulle vi få ett pris på regnskogen. Denna har ett mycket stort framtida värde. Inte minst ekonomiskt. För mänskligheten. Ska den skyddas måste aktörerna veta att den har ett värde för att skydda den.

        Det räcker inte att släppa allt fritt. Vi fordrar en stat eller något över staterna som ser till att det finns fungerande marknader. Inte minst att skydda aktörer mot intrång av andra, hot m m.

        Ni är inte så lite naiva som bortser ifrån den obehagliga sidan av verkligheten, en kritik som inte träffar Mises, Hayek, Rose och Milton Friedman med son, Buchanan m fl ansvarsfulla tänkare.

      • Nej då, du har fel igen Dan.

        En stark ekonomi får man genom att undvika stater och dess socialism och det gäller självklart även infrastrukturssocialism, utbildningssocialism o.s.v.

        Mises hade inga argument mot anarkism utan endast en religiös tro på den sista socialismen han trodde på; säkerhets- och rättssocialism. Någon övrig funktion för staten har jag inte sett att han förespråkade eller kan du visa vart och hur han argumenterar för statlig skola och infrastruktur?

        Sophantering var en av de första tjänsterna på marknaden som kom till helt utan staten i irak efter efter invasionen 2003. Så öppna dina ögon och öron själv.

        Jag skiter i vilka av dina auktoriteter som står bakom en idé. Idéns meriter skall enbart bedömas efter dess innehåll.

        Ja tack vare en massa skatteintäkter så ökar statens och dess beroendes kreditvärdighet.

        Om staten säljer ut sina regnskogar så prissätts och värderas de, krävs ingen ”global instans” för det.

        Marknaden distoreras och blir svagare av stater, mer kriminalitet är en naturlig utveckling i ett sådant samhälle.

        Nej vi bortser inte från den obehagliga sidan av verkligheten; du är ju här och argumenterar med oss nu.

    • På min mark kommer inte socialistisk fördelningspolitik finnas.

      Om jag anställer någon t.ex. för att gräver en brunn åt mig kommer jag inte att avkräva skatt från denna person efter det att jag har betalat ut lön till personen.

      • Jag vill tro att det finns stater utan skatter och socialistisk fördelningspolitik. Saker och ting är inte så komplicerade som många vill få det till, man måste orka med sin intellektuella gympa bara.

        Kanske var Mises intelligent nog att förstå att rätten till obegränsat individuellt utträde ur staten, bara skapar en ny stat. Har gjorde nog sina gympa övningar.

      • Mises gav folket rätt att träda ut ur en stat om de ansåg att de borde tillhöra en annan. Men han insåg att det måste finnas en administrativ organisation för ett område. Därtill ser vi nu i Ukraina hur vanskligt det är att träda ut ur en stat för att antingen bilda en egen eller ansluta sig till en annan stat.

      • Skulle du vilja definiera vad du menar när du skriver stat?

        Och skulle du vilja beskriva processen där en individs utträde ur en stat skulle leda till en ny?

      • @Mr X : Det finns en definitionsproblematik här. Vad är en stat? Om en stat är frivillig bland alla som tillhör den, är den då en stat eller en privat organisation? Självklart kommer människor alltid organisera sig – högst sannolikt för gemensamt försvar och lagstiftning. Frågan är var gränsen för legitimitet går.

        Vi skulle vilja säga att gränsen går vid full secessionsrätt. Vad anser du?

      • Ja, tänk om alla hade haft den inställningen! En mer generös inställning till andra människor och inte denna sätta-krokbens-mentalitet som tycks stå i omvänd proportion till tyngdkraften i det här landet. Alltså: Ju högre upp du kommer desto benägnare tycks du vara att sätta folk på plats istället för att generöst låta dem få göra sig nyttiga för varandra och begränsa staten till den nödvändiga grundtryggheten och att göra jorden grönare.

  • @Hans

    Finns ett våldsmonopol och allt som kommer tillföljd av det i form av försvar och lagstiftning, då är det en stat vi har att göra med, med eller utan tvång. Det som skiljer privat från stat, är att det privata är underställd det statliga pga statens våldsmonopol. Det är som du säger en definitionsfråga, men låt oss vara överens om att våldsmonopol är en verklighet som inte går att eliminera ens i teorin, därför är det intellektuellt ohållbart. Att man vill bli kvitt tvånget är teoretiskt hållbart däremot. Däremot är vi rörande överens vad gäller den moraliska aspekten.

    • Våldsmonopolet är bland det enklaste att avskaffa. Det finns ingenting som hindrar att vi har flera brottsförebyggande organisationer. Tvärtom skulle det vara mycket sunt och förhindra mycket onödiga övergrepp som nu kan ske näst intill ostraffat.

      I stället, som idag, betala pengar till polis som aldrig visar sig där jag bor kan jag lägga de pengarna på en privat organisation som övervakar området där jag bor. Upptäcktsrisken ökar betydligt för brottslingarna och är faktiskt en ganska avgörande faktor om en brottsling vill begå brott eller inte.. Dessutom kan de boende välja den organisation som gör sitt jobb.

      • Det finns redan privata säkerhetsbolag som utför något i stil med polisiära utredningar. Vid tvister använder näringslivet gärna skiljemannaförfarandet som är privat och inte öppet för insyn.

        En stor del av lagstiftningen är dispositiv, dvs du kan förhandla bort den och själv skapa villkoren för ert avtalsförhållande. Om du är näringsidkare. Dock är det av värde att ha den dispositiva rätten som en supplerande rätt, då många näringsidkare inte avtalar om vissa villkor för att de inte tänker på dem. Vid tvist är deet då bra att ha något att gå efter, något som man också modifierar då man skapar avtalet.

      • @Göran

        Våldsmonopolet kan aldrig avskaffas, det är tvånget som kan avskaffas och det håller åtminstone i teorin. Våldsmonopol är den exlusiva rätten att bruka våld, ger du den rätten till en privat organisation, så har den organisation våldsmonopol, även om du har en stor pool av organisationer att välja emellan, så kommer du säkerligen inte ha två organisationer som härskar i din mark, någon måste ha exlusiv rätt till att bruka våld, icke sant? Ja, och då har du ett våldsmonopol att göra med. När vi ändå pratar teori, så är det inget krav att tvång måste vara inblandat för att något ska kallas monopol.

      • Varför måste någon ha exklusiv rätt att bruka våld? Du säger det som att det är en självklarhet. Men icke-aggressionsprincipen ger ingen rätt att bruka våld annat än i självförsvar, och absolut inte någon den exklusiva rätten att göra detta inom ett visst område.

        Bara för att man upprepar det om och om igen så blir det inte samt.

      • @Norpan

        Du missar nog att alla som tillskriver sig den exlusiva rätten, påstår alltid att göra det i skydd av någon som drabbats av våld, och de ger alltid rätten till självförsvar för alla. Vad gäller bestraffning däremot, har det att göra med lagstiftning du valt för din mark, och utan piska för brott mot lag eller snarare resurser att kunna göra det, vad har din lag för betydelse då överhuvudtaget? Vad för suveränitet har du, om någon kan bryta mot din lagar, utan konsekvenser? Eller menar du att du skulle lämna våldet oreglerat på din mark, och räkna kallt att den oskrivna lagen ”icke-aggressionprincipen” ska sköta allt??

      • Ditt resonemang liknar en trotskists. Dessa menade att den kommunistiska revolutionen måste vara en världsrevolution för att kunna fungera.

        Du tycks mena att alla stater måste avskaffas för att en stat ska kunna avskaffas utan att en annan stat lägger sig till med området ifråga.

        Hur pass realitetsanpassad är egentligen Norpan?

      • Fattar inte vad du menar. Självklart skyddar inte en princip mot något om ingen följer den. Det är inte magi. Men vi pratar ju om vad som faktiskt är rätt och fel här.

        Den som vill använda våld lär inte stoppas av någon princip. Däremot förhoppningsvis av andra, principfasta, individer.

      • Vi behöver inte gå speciellt långt bakåt i tiden för att finna att monopol på våld var främmande här i Skandinavien.

        En hird var t.ex. hushållstrupper, eller ett informellt följe av personliga beväpnade följeslagare.

        http://sv.wikipedia.org/wiki/Hird

        Dick Harrison ställer också i boken i ”Jarlens sekel” om 1200-talet, århundradet då den svenska staten skapades, frågan:

        ”Uppfattade månne medeltidssvenskarna att offentligt våld var något som kunde monopoliseras av kungamakten? Nej knappast […]”

        (I övrigt är medeltidssvenskar en märklig statsnationalistisk anakronism från en professor, som själv på ett annat ställe i boken påpekar: ”De flesta som levde här visste antagligen inte att de var svenskar. De var götar, närkingar, virdar, hälsingar, gutar eller något annat. Inte svenskar.”)

      • @ Patrick

        Europeiseringen där gamla imperialistiska staters gränsdragningar tappar betydelse, innebär centralstatens försvagning och regionernas förstärkning. Svenska hovhistoriker gör nu allt för att lägga fokus på stora nationalstater som möts istället för ett regionalt kulturellt perspektiv.

        http://www.maltelewan.com/blog/2008/02/statsnationalistisk-forskning-som-skola.html

        Människor har för det mesta haft ungefär likvärdiga multiidentiteter.

        Stockholmare, upplänning, svensk, skandinav, europé. Osv.

        Det är den statsnationalistiska dogmen som säger ”Du skall inga andra jämförbara identiteter hava jämte mig”.

      • Inom Sverige frågar vi vilket landskap vi kommer ifrån. Folk kallar sig smålänningar, dalmas osv. Och inom dessa säger smålänningen vilken ort de kommer ifrån. Och flyttar jag som är född i Stockholm och uppvuxen där till en ort i småland kommer aldrig någon att kalla mig för t.ex. älmhultsbo. Jag kommer att vara stockholmaren i folks ögon där även om jag bott där i 40-år eller mer. Och för mig är det helt okej. Sådant är vårt kynne.

      • @ Göran

        Det speciella med Sverige, är att det regionala bara får lov att finnas, så länge det inte utmanar det stats-nationella eller sätter det på prov.

        Svenskar kan t.ex. komma till Bohuslän eller Gotland och tycka att det är så mysigt med uttryck för den bohusiska eller gutniska kulturen. Men när det blir politik och tros hota den stats-nationella identiteten så vänder de helt. Det får bara vara sådär lite putti-nuttigt.

        Som Sydsvenskan uttryckte saken i sin famösa anti-secessionistiska ledare, som markerade slutet för debatten om secession i Sverige, den 20 maj år 2000:

        ”Visst måste det vara tillåtet att älska Hörby, Bromölla, Hästveda, Malmö eller var man nu har slagit ned sina bopålar. Men när det övergår i politik blir det unket och inskränkt. Då handlar det om att stänga ute. Sådana tendenser måste motverkas.”

        I Europa flaggar man t.ex. utanför rådhusen med en standarduppsättning med EU-flaggan, statsflaggan, regionflaggan och ibland stads-/kommunflaggan.

        Det är det perfekta uttrycket för människornas multiidentiteter.

        Men i Sverige hänger som regel istället bara 10-20 statsflaggor på lika många flaggstänger.

        Hur ofta ser vi ö.h.t. regionflaggorna?

        http://www.varldensflaggor.se/landskapsflaggor.html

        Libertarianer borde IMHO flagga regionalt oftare, eftersom regionflaggorna är symboler för motstånd mot centraliserad statlig makt.

  • @Norpan.

    Visa mig en lagstiftning utan våldsmonopol och/eller som inte ger dig rätten till självförsvar? Är du emot lagstiftning? Eller vill du snickra ihop en där våldet inte är reglerat? Icke-aggression och självförsvars principen i all ära, men bryter man inte mot båda principerna när man skyddar en tredje part mot aggression, för självförsvar är det inte. Tänkt inte i ytliga och fåfänga banor.

    • @ Mr X

      I Norden fanns lagen innan staten (våldsmonopolet).

      Men lag stiftades inte. Lagen ansågs vara gammal, helig och oföränderlig. På tingen försökte man snarare upptäcka hur den existerande lagen tillämpades på varje enskilt fall.

      Som historikern RW Southern skriver:

      ” The hatred of that which was governed, not by rule, but by will, went very deep in the Middle Ages, and at no time was this hatred as powerful and practical a force as in the latter half of the period…. Law was not the enemy of freedom: on the contrary, the outline of liberty was traced by the bewildering variety of law which was evolved during the period…. High and low alike sought liberty by insisting on enlarging the number of rules under which they lived.”

      • @Halsingen

        Det är onekligen intressant det du tar upp, det finns ingen tvekan om att det var just så. Men har inte tingen, våldsmonopolet isåfall?

      • @ Mr X

        Nej det fanns inget verkställande organ. Det var släkten som säkrade att tingets domar och beslut blev verkställda.

  • @Halsingen

    Jag måste erkänna att jag inte tänkt på ett sådant läge, första intrycket är att det är sympatiskt system, jag är sådan som tror på att det finns mycket att lära av historien och du är uppenbarligen historieintresserad, vet du hur det fungerade i praktiken? Jag kan tänka mig att i ett sådant läge, får de med inflytelserika släkt, resurser och stort våldskapital, väldigt svårt att underkasta sig en dom som inte faller de i smaken, speciellt när det inte finns någon verkställande organ? Vad är garantin att lagen efterlevs, eller snarare att den dömde får sona för sitt brott? Sen är en centralfråga, hur utbredd stöder för lagen var?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *