Scientismens utmaning: Begreppet samhällsvetenskap

Följande artikel är ett utdrag ur ”Theory and History” och har översatts till svenska av Robert Sundström.

Theory-and-History1Den kollektivistiska filosofin förnekar att det finns något sådant som individer och individers handlingar. Individen är enbart en fantom utan verklighet, en illusorisk bild som uppfunnits av apologeter för kapitalismens pseudofilosofi. Följaktligen avfärdar kollektivismen mänsklig handling som en vetenskap. Som den den ser det så tillhandahålls den enda legitima behandlingen av de problem som inte behandlas av den traditionella naturvetenskapen utav det som de kallar samhällsvetenskapen.

Samhällsvetenskapen antas behandla gruppaktiviter. I detta kontext så räknas individen endast som en medlem i en grupp. [1] Men denna definition innebär att det finns handlingar i vilka individen inte agerar som medlem i en grupp och därför inte intresserar samhällsvetenskapen. Om detta stämmer så är det uppenbart att samhällsvetenskapen endast behandlar en godtycklig utvald del av hela området för mänsklig handling.

Genom att agera måste människan nödvändigtvis välja mellan många olika sätt att agera. Genom att begränsa sin analys till endast en klass handlingar så avsäger sig samhällsvetenskapen på förhand alla försök att undersöka idéer som fastställer individers val av bestämda sätt att agera på. Den kan inte behandla värdebedömningar som i reella situationer gör att människan föredrar att agera som medlem i en grupp före att agera på ett annat vis. Inte heller kan den behandla de värdebedömningar som får en människa att agera som en medlem i grupp A snarare än en medlem i någon icke-A grupp.

Människan är inte bara medlem i en grupp och framträder inte på scenen för mänskliga angelägenheter enbart i rollen som medlem i en bestämd grupp. Genom att tala om samhällsgrupper måste det kommas ihåg att medlemmarna i en grupp samtidigt är medlemmar i andra grupper. Gruppkonflikt är inte en konflikt mellan prydligt integrerade människoflockar. Det är en konflikt mellan individers olika intressen.

Det som utgör ett gruppmedlemskap är sättet på vilket människan agerar i konkreta situationer. Därför är gruppmedlemskap inte något stelt och oföränderligt. Det kan ändras från fall till fall. Samma människa kan under en enda dags gång utföra handlingar som kvalificerar honom som medlem i olika grupper. Han kan bidra till sitt samfunds kassa och lägga en röst för en kandidat som motverkar detta samfund i väsentliga frågor. Han kan vid ett tillfälle agera som en medlem i en fackförening, vid ett annat som en medlem i ett religiöst samfund, vid ett annat som medlem i ett politiskt parti, vid ett annat som medlem i en språklig eller radikal grupp, och så vidare. Eller så kan han agera som en individ som arbetar för att tjäna mer inkomst, för att hans son ska komma in på universitetet, för att köpa ett hem, en bil, eller ett kylskåp. Faktum är att han alltid agerar som en individ, söker alltid sina egna mål. Genom att ansluta sig till en grupp och agera som en medlem i den så strävar han inte mindre efter att fullfölja sina egna önskningar jämfört med om han agera utan någon koppling till en grupp.

Han kan ansluta sig till ett religiöst samfund för att söka frälsning eller uppnå sinnesfrid. Han kan ansluta sig till en fackförening för att han tror att det är det bästa sättet att få en högre lön eller att undgå att bli kroppslig skadad av organisationens medlemmar. Han kan ansluta sig till ett politiskt parti för att han förväntar sig att förverkligandet av dess program ska göra levnadsvillkoren mer tillfredsställande för han själv och hans familj.

Det är fåfängt att behandla ”individens aktiviteter som medlem i en grupp” [2] medan man utelämnar individens andra aktiviteter. Gruppaktiviteter är väsentligen och nödvändigtvis aktiviteter utförda av individer som bildar grupper för att uppnå sina mål. Det finns inga sociala fenomen som inte härstammar från diverse individers aktiviteter. Det som ger upphov till gruppaktiviteter är bestämda mål som individer eftersträvar och dessa individers tro att samarbete i denna grupp är ett lämpligt medel för att uppnå det mål som eftersträvas. En grupp är en produkt av mänsklig önskan och idéerna om de medel som ska förverkliga dessa önskningar. Dess rötter finns i individers värdebedömningar och i åsikterna som varje individ har om effekterna som förväntas av bestämda medel.

För att behandla samhällsgrupper adekvat och fullständigt så måste man utgå från individers handlingar. Ingen gruppaktivitet kan förstås utan att analysera ideologin som formar gruppen och får den till att leva och fungera. Föreställningen om att behandla gruppaktiviter utan att behandla alla aspekter av mänsklig handling är absurd. Det finns inget område skiljt från området som utgör vetenskapen om mänsklig handling som kan undersökas av något som kallas samhällsvetenskap.

Det som förmådde de som föreslog att ersätta vetenskapen om mänsklig handling med samhällsvetenskap var, så klart, ett bestämt politisk program. I deras ögon vara samhällsvetenskapen utformad för att utplåna individualismen som samhällsfilosofi. Mästarna inom samhällsvetenskapen uppfann och populariserade terminologin som kännetecknar marknadsekonomin, i vilken varje individ har beslutat att förverkliga sina egna planer, som ett planlöst och därför kaotiskt system och reserverar begreppet ”plan” för de ändamål hos en makt som, genom stöd från eller identisk med regeringens polismakt, förhindrar alla medborgare från att förverkliga sina egna planer och ändamål. Man kan knappast överskatta rollen som associationer till de idéer som har genererats av denna terminologi spelar i att forma samtida politiska grundsatser.


[1]  E.R.A.Seligman, ”What Are the Social Sciences?” Encyclopaedia of the Social Sciences , 1, 3.
[2]  Seligman, loc. cit

Läs de föregående kapitlen :

1. Positivism och behaviorism
2. Kollektivismens dogmer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *