Varsågod Lisa, vi fixade till din text!

Av Lisa Magnusson i Metro, tillfixad av Mises-redaktionen.

Hur kan man vara för fritt skoval?

bootsUrsäkta, men hur har fritt skoval kunnat bli något så självklart? Man läser ibland debattartiklar om det sjuka i att Sverige tillåter skotillverkare att gå med vinst. Och nog knorras det när dessa skotillverkare drar in på sneakers, stövlar och tofflor för att tjäna pengar, eller – som nu i dagarna – när det framkommer att konsumenterna själva är tvungna att köpa det material som behövs för att använda skorna: skosnören, skokräm, extra skosulor, etc. Men i ett land där skor ständigt är en av de absolut viktigaste fotnära frågorna är det ändå inte ett enda parti som tar ställning mot fritt skoval som idé. Jag förstår inte.

Redan vid en första anblick är det uppenbart att det fria skovalet förutsätter en annan värld än den vi lever i. I denna värld bryr sig alla föräldrar om sina barn (för i och med att inga barn som har skor är myndiga är det ju föräldrarna som bestämmer detta fria val). Inte bara har föräldrarna tid och lust att gå igenom alla olika skoalternativ, de har också förmågan att se bortom säljklyschorna, vara kritiska, ställa de rätta frågorna. Dessutom fortsätter de hålla noggrann koll under de tolv år som deras barn går i skor, och om skorna på något sätt brister köper de helt enkelt nya skor någon annanstans.

Även om man tror att vi lever i ett sådant paradis borde man redan här inse att det finns allvarliga problem med detta system. Dels för att det både är grymt och svårt rent praktiskt att rycka barn ifrån ett par skor, vilket innebär att de som går i dåliga skor förmodligen kommer att behålla dem minst ett halvår och därmed ligga hopplöst efter när de köper nya. Men barnbidraget gör dessutom barnen till kunder, och därmed skorna till varor.

När skotillverkarna sätter priset baseras det inte enbart på kundernas önskemål, utan även på de egna önskemålen. Vilket förstås innebär en mycket hög risk för att de kommer att producera fler och billigare skor än de borde. Annars kanske kunderna köper någon annanstans där de får bättre skor för sitt barnbidrag, med risk för att skotillverkaren går i konkurs och strandsätter både de anställda och de kvarvarande konsumenterna.

Men den allvarligaste invändningen mot det fria skovalet är själva huvudtanken, nämligen att det skall finnas olika sorters skor. Vad hände med målet att alla skor skall vara bra, oavsett vilka föräldrar man har? Vad hände med idén om att ge alla barn lika skor? Att förespråka fritt skoval är att ge upp detta, det är att godkänna att skor – och därmed barnen som går i dem – skiktas redan från början. Jag kan komma på många ord för dem som vill göra något så demokratiskt grundläggande som bra skor till något förhandlingsbart, men inget enda av orden jag kommer på stavas frihetsälskare.

Se även Skoverket av Klaus Bernpaintner

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

11 kommentarer till ”Varsågod Lisa, vi fixade till din text!

  • Fantastiskt! Undrar om Lisa tänkt på hur otroligt ojämlikt det är när det gäller mat! Vissa barn får ju äta skit (nästan bokstavligen) medan andra kan få oxfilé minst en gång i veckan. Att staten förser barnen med näringsmässigt korrekt och god (ärtsoppa!) mat bara fem gånger i veckan är knappast tillräckligt för att de ska växa upp till friska och produktiva(!) byråkrater.

    Nästa vecka kanske vi får se Lisa skissa upp en plan för att förse varje barn i landet med en, av statens experter beräknad, optimal diet som täcker näringsbehovet varje dag året runt. Specifikt innehåll för varje årskull naturligtvis. Och så kan man på sikt utvidga det till även vuxna, och på så vis utan några bekymmer förbjuda privat (vinstdriven! Tvi!) försäljning av alla former av matvaror.

    Se! Ännu en bransch räddad från vinstintressets giriga käftar. Halleluja!

  • Riktigt lustig att jag för några minuter sedan läste Lisas krönika i tidningen Metro och blev förbannad över att jag lade tid på något så onödigt. Jag trodde rubriken syftade på motsatsen. Annars hade jag inte läst artikeln.

    Att dra en parallell med mat visar på tydligt på hur knasigt det kan bli. Statens kostråd från Livsmedelsverket och som alla statliga institutioner, som förvarar människor, följer gör människorna sjuka över tid. Tänk vad orättvist och ojämlikt det är mot de barn som inte har föräldrar som intresserar sig för kost. Vi måste således raskt tvinga folk att bli sjuka av sin mat även om de inte vill det. En sjuk befolkning garanterar dessutom att politikerna får sina röster eftersom befolkningen kräver sjukvård som politikerna ska ge dem. (Dålig mat gör dessutom att hjärnan fungerar sämre.)

    Någon som har reflekterat en liten bit över hur självgoda personer som Lisa Magnusson är. Hon vet bäst vad andra behöver. Hon har ett förakt för folk som inte är lika bra som henne och dessa stackare som inte är lika bra som hon, dem ska hon bestämma över vad de ska ha för skor eller skola. Hela socialdemokratin genomströmmas av denna självgodhet och förakt över de människor som de påstår sig värna om.

    En liten undran bara. Hur kommer det sig att de 49 kommuner (är inte säker på exakt antal men det ligger runt den siffran) i Sverige som inte har friskolor presterar sämst i de nationella proven?

    Sist. Vad en person klarar av på sin arbetsplats är långt mycket mer viktigt än vilka betyg personen har med sig i bagaget. Är betygskonspiratoriska människor som Lisa avundsjuka på höga betyg, inför då intagningsprov till högre utbildningar.

    Absolut sist. Ta en titt på våra högskolor som sänker kraven på tentorna från år till år på grund av att de vill få igenom fler studenter för att få pengar av staten. Hur många fri-högskolor och fri-universitet har vi i Sverige?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *