Företagens syfte

purposeDet är populärt bland både marknadsförespråkare och marknadsmotståndare att påpeka att företagens enda uppgift är att maximera vinsten åt sina ägare. De förra hänvisar till detta argument för att motivera uppsägningar, skatteplanering och höga dividender, de senare för att illustrera företagens, dess ägares och marknadens inneboende omoral, orättvisa, ojämlikhet och girighet. Men oberoende om man är marknadsförespråkare eller motståndare så har man fel om man påstår att företagens enda uppgift är att maximera vinsten. Företag har nämligen ingen enda, allmängiltig uppgift.

Företag är en juridisk konstruktion. Det är verktyg för att organisera, koordinera, administrera och använda kapital, för att definiera ansvar, rättigheter och skyldigheter och för att etablera hierarkier. Ett givet företags syfte är det syfte som dess ägare har givit det, om ett sådant ens har givits. Ett företag kan ha många olika syften och dessa syften kan skifta över tid. Jag vågar dock påstå att företag i de flesta fall inte har något syfte överhuvudtaget eftersom dess ägare sällan tänker i dylika banor. Verktyg har som bekant sällan några syften, det är därför de är verktyg. När har man senast hört någon påstå att en snickares hammare eller kodares dator skulle ha egna syften?

De allra flesta företagen i världen är små- eller medelstora företag. Största delen av dessa är en- eller fåmansbolag. Frågar man enmansföretagare om deras företag tror jag att väldigt få skulle säga deras företags enda syfte är att maximera vinsten. För dem är företaget ett sätt att skapa sysselsättning och därmed inkomst åt sig själva i stället för att ta anställning. För dem är det inte fråga om vinstmaximering mer än för vanliga arbetare. Ett företag kan också handla om att skapa sysselsättning för sina barn, eller åtminstone skapa något av värde att ge till sina barn. Också det ligger långt ifrån maximen om vinstmaximering. Lika vanligt är företagarens genuina vilja att producera varor och tjänster som är till nytta för sina medmänniskor, att skapa och producera något som har verkligt värde för andra människor.

Den som har läst Steve Jobs självbiografi vet att Apple på intet sätt enbart handlade om att maximera vinsten för sina ägare, i synnerhet inte för Steve Wozniak. Deras vision var att göra datorn tillgänglig för alla och envar, att göra den användarvänlig och estetisk, till något som alla kunde ha nytta och glädje av. Woz kunde inte bry sig mindre om att bli rik på kuppen. Jobs å sin sida ville nog gärna tjäna pengar, men det var inte enbart för pengarnas skull han skapade Apple.

Ett annat exempel är Whole Foods. Man kan omöjligen påstå att John Mackey skapade Whole Foods enbart i syfte att maximera sin egen förmögenhet. Man kan tycka vad man vill om företaget i fråga, men det grundades på och drivs fortfarande enligt en filosofi som är mycket bredare än att bara maximera vinsten åt sina ägare.

En intressant fråga i det här sammanhanget är huruvida vinstmaximering överhuvudtaget kan vara ett syfte. I den diskussionen halkar man lätt in på semantiska dispyter, men till syvende och sist är ett företags vinst eller förlust bara en funktion av de faktorer som företaget består av. Man kan säkert anföra att företagsledare och ägare gärna ser att företaget går med vinst, frågan är snarare hur man lyckas med det.

Det enda sättet att maximera vinsten är att använda det investerade kapitalet på effektivast möjliga sätt. I praktiken innebär det att producera varor och tjänster som konsumenterna gärna betalar för samtidigt som man eliminerar alla onödiga kostnader. Det är en fantastisk svår uppgift även i ett statiskt, teoretiskt scenario, i den verkliga världen är det omöjligt.

Om man med våld vill ålägga ett allmängiltigt syfte för samtliga företag så är det inte att maximera vinsten för sina ägare, utan att tillfredsställa konsumenternas efterfrågan. De som är bra på det kommer att belönas med stora vinster. Vad de sedan gör med dessa vinster är en annan sak.

14 kommentarer till ”Företagens syfte

  • De flesta av Era definieringar tycks totalt glömma att människan är ett djur som i stort saknar empati speciellt för dom man anser vara sina frände.

    • @Lennart : Ett alldeles utmärkt exempel på den traditionella människosynen hos statsförespråkare. Människan är ett ondskefullt djur som lever på hat och mord!

      Jag får anta att du talar i egen sak, vad oss övriga gäller får jag be dig att inte projicera dina egna tillkortakommanden på oss.

  • Jag tror ingen menar att företag enbart är ute efter att maximera vinsten. Vinsten hade säkert kunnat bli en tia högre om man agerat på ett annat sätt. Vad det handlar om är snarare att det är som om företagen handlar så. Om en vitvaruproducent är duktig på att producera vitvaror kommer vitvaruproducenten att sälja så mycket av detta slags vara som möjligt. En ökad order eller beställning eller köp betyder att det finns folk som vill ha varorna. Varför då stanna på en lägre nivå om man kan både tjäna mer pengar själv och tillgodse fler konsumenters behov av vitvaror?

    Andra typer av företag agerar på ett analogt vis.

    Exemplet med Steve Jobs visar att det är möjligt för folk med nytänkande att vinna framgång även i regioner med etatism.

    • ”…att det är möjligt för folk med nytänkande att vinna framgång även i regioner med etatism”.

      Jag skulle vilja betona: Än så länge. Möjligheten försämras för varje år som går tack vare etatism, speciellt när etatism växer för varje år som går.

      • Det är viktigt att se till att marknaden växer mer än staten men att den gör det på ett sådant sätt att kretsloppsmålen kommer närmare.

    • Jag tror ingen menar att företag enbart är ute efter att maximera vinsten.

      Jodå, det gör det visst. Det finns t ex ett känt citat av Milton Friedman där han hävdade just detta – i kontrast till företags ”sociala” ansvar. Och enligt en equilibrium-modell är det ganska uppenbart sant.

      Vinsten hade säkert kunnat bli en tia högre om man agerat på ett annat sätt.

      Fast då har du redan antagit ett specifikt tidsperspektiv – och bortser ifrån kapitalkostnad. Är det kvartalsvinsten som ska ”maximeras” utan konsekvensanalys så är det säkert bättre att strunta i investeringar, fuska med kvaliteten och lura både anställda och kunder. Men det finns nog ingen utanför vänsterpartiet som tror att det är detta som avses med vinstmaximering.

      • Vinstmaximering är ett begrepp som snarare är en funktion av företagandet. Det ligger i sakens natur att om du har ett företag så vill du att det ska gå bra. En kioskägare som kan sälja fler påsar gottochblandat stannar inte då ”lagret” är slut utan beställer nya påsar, nu i större kvantiteter..

        Blir hälsoaspekten ett problem kanske godis kompletteras med nötter och frukt. Det är att agera på marknaden, att svara på efterfrågesignaler. Att anpassa sig.

        Är detta att vinstmaximera? Ja, på ett eller annat sätt slutar det väl där för oss alla, helt enligt vad utilitarismen och ekonomismen lär oss. Om du inte maximerar den ekonomiska vinsten avstår du kanske för att du vill maximera andra värden. Vi går från ekonomi till ekonomism.

        Många företagare gör saker utan att fordra maximalt utbyte av transaktionen. Men detta är för marginellt för att vara ”det stora hela”. Om dessa transaktioner har ett långsiktigt vinstsyfte eller ej vet bara företagaren själv. Vissa kan agera altruistiskt medelst företagets resurser sedan de fått en betryggande vinst. Andra företagare agerar med den penningmängd de tagit ut ur företaget. Det säger sig självt att dessa två flöden har samma källa, varför vi måste förstå att vinstmaximering låter sig väl förenas med altruistiska handlingar och med sociala engagemang.

        Som stoikern Seneca hävdade är det en sak att skänka bort frukter ifrån det träd man har, en helt annan att skänka bort trädet.

        Bara den som menar att andra sköter trädet bättre gör en otvetydigt bra sak av att skänka bort trädet. Detta är dock långt över ribban för vad som kan sägas vara en moralisk skyldighet för den som nu anser att moralnormen ”Du bör göra dig nyttig för andra” är bindande.

      • Jag vet allvarligt talat inte vad du menar. Det verkar som att du med ”ekonomisk vinst” menar reda pengar – och i så fall så kan jag delvis förstå vad du talar om. Men du får nog svårt att hitta någon här som anser att ekonomi handlar bara om pengar och finansiellt överskott. Ekonomi handlar om värde, vilket är helt och hållet subjektivt. I equilibrium (se Friedman ovan) sammanfaller värde och finansiellt överskott.

        Den så kallade ”ekonomismen”, och framför allt när den används negativt, är en halmgubbe.

      • Med ”ekonomism” menar man att maximera andra värden än strikt ekonomiska. Ett äktenskap kan således beskrivas som att det ger parterna ömsesidiga bytesvärden av bl a emotionellt slag.

        Då du vill göra ekonomi till mer än pengar så är det klart att du kan göra distinktionen mellan ekonomi och ekonomism meningslös.

        Ett företag har naturligtvis inte vara till syfte att ge kronor och ören. De anställda får en social gemenskap m m. Företaget spelar en roll i ett socialt sammanhang. Men vi har ju olika vetenskapliga discipliner för att belysa olika delar av verkligheten. En ekonomisk analys av ett företags agerande ger ett annat utfall än en sociologisk. Det betyder inte att den ena är rätt och den andra fel.

        Skulle inte ”ekonomisk vinst” handla om pengar? Om ett resultat mätbart i en vinst- och förlusträkning, om en ställning visad av en balansräkning?

        Vad jag vill betona är att en företagare kanske vägrar att ta lån mot ränta eller kräva ränta av religiösa skäl, en annan är djupt kristen och nöjer sig med en enkel livsstil, låter företaget vara med i projekt där det inte är ekonomisk vinstmaximering man är ute efter utan något annat, att betyda något socialt.

        Alla enskilda företagare vinstmaximerar inte, alltså. Men i det stora hela är det ändå som så att man kan säga att en företagare på marknaden är ute efter att maximera sin vinst. Kan du sälja fler reservhjul tenderar du att vilja göra det och gör du det inte gör en konkurrent det. Att enskilda företagare visar ett socialt ansvarstagande som visar i en annan riktning kan inte rubba detta funktionsförhållande på marknaden. Företag skulle ta platsen att se till att leverera vad som efterfrågas och det är med dessa frukter som man kan göra något, bjuda något, utan att ge bort trädet, företaget.

        Förstår du inte vad jag menar bör du väl knappast kalla dig ekonom. Eller är det så att det är svårt för dig att säga att ”Jo, den där Dan har en poäng här! Jag tycker nog något liknande!”

      • Att den som driver ett företag, såvida det inte är inom den finansiella sektorn, också gör något annat än sådant som har med pengar att göra visar bara att det finns en distinktion mellan handel och ekonomi och mellan produktion och ekonomi. Det är ju självklart så att en barista kan älska kaffe och människor, inte bara att få in pengar. Det är ju det som är så fel då folk klagar på att företagare är ute efter att maximera vinsten. De har ett legitimt skäl att önska försörja sig själv och de sina och de vill naturligtvis göra detta på ett kompetent sätt. har du kunskaper om kaffe och sådana kontakter att baristaverksamheten kan vara något för dig, ja, då kan du tänka dig att yrkesmässigt mot betalning servera folk kaffe, kaka, macka och en upplevelse av något annat än det egna hemmet.

        Vad jag vill få fram, utan att kanske ha lyckats särskilt väl, är att vinstmaximering och girighet är allt annat än synonymer. Wittgenstein skulle ha sagt att de hör hemma i olika språkspel.

      • Du måste missförstå mig och du skriver ju rent ut att du inte riktigt fattar vad jag menar.

        Därför ett förtydligande: Om ett företag försöker maximera vinsten genom att strunta i investeringar så vinstmaximerar det kortsiktigt. Om ett företag gör investeringar så vinstmaximerar det långsiktigt. Det är vinstmaximering i båda fallen. Eller rättare: Det kan vara så.

        Vill du tjäna så mycket pengar som möjligt kanske du säljer alla inventarier, alla maskiner, hyr ut personalen eller säljer skalet (om nu inte förbud instiftats och ett sådant instiftat förbud vill ju ni reduktioetatister ta bort).

        Men sedan är du borta från marknaden!

        Då tar ett annat företag din marknadsandel. Vill sälja så mycket som möjligt. Det ter sig som vinstmaximering men vad som varit i företagarens huvud kan vara något helt annat. Han kanske inte ens tänker på vad han gör utan bara apar efter vad farsan lärt honom.

        Vinstmaximeringen är en objektiv analys av ett skeende. Det är inte girighet det är fråga om. Girigheten gäller något subjektivt. En vinstmaximerande företagare kan vara altruistiskt sinnad och aktiv i många ideella organisationer, en annan kan vara girig och bara tänka på pengar (något en arbetslös också kan vara besjälad av!)

        Nog för den här gången, hoppas jag blev klarare!

  • Eftersom Kaj klampar in precis på det område jag forskar på (och forskat på sedan 2007), så känner jag mig manad att kommentera. Det finns en hel del litteratur (som är nästan uteslutande akademisk och därmed okänd för de flesta som inte gömmer sig dagligen i universitetskorridorer) om detta, både sådan som stämmer och sådan som är felaktig (och som jag och andra försöker korrigera).

    Kajs kommentar om att egenföretagare har andra syften än vinstmaximering är t ex ”spot on” vad gäller den akademiska forskningen. Så är det. Det som driver folk att starta företag är ofta en passion för antingen en idé eller en önskan att bli ”sin egen lyckas smed” – inte vinst. Men pengar har förstås också med saken att göra, men snarare som ”golv” (om man inte kan tjäna ”tillräckligt” som egenföretagare så tar man inte steget – och många ”tvingas” till företagande genom så kallat ”necessity entrepreneurship”).

    Men det finns ett problem här, som dessvärre genomsyrar forskningen: vad är ett företag? Kaj diskuterar uteslutande den legala dimensionen av det. Detsamma görs tyvärr av en mängd forskare inom entreprenörskap. Men det är konstigt och missvisande att tro att företag bara är en legal konstruktion (en ganska inflytelserik litteratur inom mainstream-nationalekonomi på 1970-talet diskuterade just företaget som ”legal fiction”).

    Finns det ingen anledning för så kallat ”integrerad produktion” på en marknad, som är helt oberoende av legala aspekter? Jag hävdar att det finns en sådan – och att ”företaget” (som integrerad produktion, inte en legal enhet) har en mycket viktig funktion i marknadsprocessen. Faktum är att det är just detta min forskningsgärning kretsat kring de senaste åren. Jag har publicerat ett antal artiklar på det här ämnet och håller på att skriva en bok om just detta: The Problem of Production.

    För den som är intresserad av mitt argument kan man läsa min artikel i QJAE från 2011: The Division of Labor and the Firm eller boken (länk ovan – jag postar kapitel allt eftersom de är ”klara”). Kritik och kommentarer mottages tacksamt!

  • Per,

    tack för dina kommentarer, de har som vanligt varit väldigt intressanta att läsa!

    Jag håller egentligen med dig att ett företag är mer än en legal konstruktion. Ett företag är precis som du säger en del av produktionsprocessen. Det var det jag försökte säga med

    ”Det är verktyg för att organisera, koordinera, administrera och använda kapital, för att definiera ansvar, rättigheter och skyldigheter och för att etablera hierarkier.”

    Den forskning du bedriver är väldigt viktig för det finns en mängd missförstånd om företag, både bland marxister och liberaler.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *