Scientismens utmaning: Positivism och Behaviorism

Följande artikel är ett utdrag ur ”Theory and History” och har översatts till svenska av Robert Sundström. 

Theory-and-History1Det som särskiljer naturvetenskapen från vetenskapen om mänsklig handling är det kategoriska system som används i de båda när man tolkar fenomen och konstruerar teorier. Naturvetenskapen känner inte till något om slutgiltiga orsaker; undersökning och teoretisering vägleds helt av kategorin om kausalitet. Området för vetenskapen om mänsklig handling kretsar kring syfte och om att medvetet sträva mot mål; det är teleologiskt.

De båda kategorierna vidtogs utav den primitiva människan och vidtas idag av alla i dagligt tänkande och handling. De enklaste färdigheterna och teknikerna insinuerar kunskap som  samlats genom rudimentära undersökningar av kausalitet. Där människor inte visste hur de skulle söka efter sambandet mellan orsak och verkan så letade de efter teleologiska tolkningar. De uppfann  gudar och djävlar vars avsiktliga handlingar man tillskrev vissa fenomen. En gud sände ut blixtar och dunder. En annan gud, vred över någon människas handlingar, dödade lagbrytarna genom att skjuta pilar. En häxas onda öga gjorde kvinnor ofruktbara och kor uttorkade. Sådana övertygelser genererade definitiva sätt att handla. Agerande som tillfredsställde en gud, att erbjuda offer och bön ansågs vara lämpliga medel för att blidka gudens ilska och för att avvärja dess hämnd; magiska riter nyttjades för att neutralisera häxeri. Långsamt började människor lära sig att meteorologiska företeelser, sjukdom, och spridningen av pester är naturliga fenomen och att åskledare och antiseptiska medel ger effektivt skydd medan magiska riter är oanvändbara. Det var inte för än i modern tid som naturvetenskapens alla studieområden ersatte finalism med undersökning om kausalitet.

Den experimentella naturvetenskapens fantastiska bedrifter drev fram uppkomsten av en materialistisk metafysisk doktrin, positivismen. Positivism förnekar uttryckligen att några undersökningsområden är öppna för teleologisk forskning. Naturvetenskapens experimentella metoder är de enda rätta metoderna för alla sorters undersökning. Endast dessa är vetenskapliga, medan de traditionella metoderna i vetenskapen om mänsklig handling är metafysiska, det vill säga, i positivistisk terminologi, vidskepliga och felaktiga. Positivism undervisar att vetenskapens uppgift exklusivt är att beskriva och tolka sinneserfarenhet. Den avfärdar introspektion i psykologi likväl som historiska discipliner. Den är särskilt fanatisk i dess fördömande av ekonomi. Auguste Comte, inte på något sätt grundaren av positivism utan enbart dess namngivare, föreslog som ersättning för de traditionella metoderna för att behandla mänsklig handling ett nytt vetenskapsområde, sociologi. Sociologi skulle vara samhällsfysik, formad enligt de epistemologiska mönstret i Newtons mekanik. Planen var så svag och opraktisk att inga riktiga försök gjordes för att förverkliga den. Den första generationen av Comtes anhängare vände sig istället till det som de trodde vara den biologiska och organiska tolkningen av sociala fenomen. De unnade sig fritt ett metaforiskt språk och diskuterade ganska allvarligt problem som vad som i ”samhällskroppen” bör klassas som ”intercellulär substans”. När det absurda i denna biologism och organisism blev uppenbar så övergav sociologerna helt Comtes ambitiösa anspråk. Det var inte längre en fråga att upptäcka a posteriori lagar för samhällsförändring. Diverse historiska, etnografiska, och fysiologiska studier utgavs under etiketten sociologi. Många av dessa publikationer var amatörmässiga och röriga; några är acceptabla bidrag till diverse områden för historisk forskning. Utan något värde, å andra sidan, var skrifterna skrivna av dem som kallade sina godtyckliga metafysiska utgjutningar om den otydliga innebörden och slutet på den historiska process som tidigare hade titulerats filosofin om historia, för sociologi. Därför återupplivade Emile Durkheim och hans skola det gamla spöket från romanticismen, den tyska skolan om historisk rättsvetenskap, under benämningen gruppmedvetande, Volksgeist (folksjälen).

Trots detta påtagliga misslyckande i det positivistiska programmet så har en nypositivistisk rörelse uppkommit. Den upprepar envist alla Comtes falska slutledningar. Samma anledningar som inspirerade Comte inspirerar dessa författare. De drivs av en idiosynkratisk avsky för marknadsekonomin och dess politiska följd: representativ regering, tanke-, yttrande-, och pressfrihet. De längtar efter totalitarism, diktatur, och skoningslöst förtryck av alla oliktänkande, självklart tagande för givet att de själva eller deras nära vänner kommer att utrustas med överämbetet och makten att tysta alla motståndare. Comte förespråkade utan skam att alla doktriner som han ogillade skulle förtryckas. Den mest påfallande mästaren inom nypositiviska program gällande vetenskapen om mänsklig handling var Otto Neurath, som år 1919 var en av de mest enastående ledarna i den kortlivade sovjetiska regimen i München och senare samarbetade kort med den bolsjevikiska byråkratin i Moskva. [1]Medvetna om att de inte kan lägga fram några hållbara argument mot ekonomernas kritik av deras planer, försökte dessa passionerade kommunister misskreditera ekonomerna totalt på epistemologisk grund.

De två huvudtyperna av nypositiviska angrepp på den ekonomiska vetenskapen är panfysikalism och behaviorism. Båda hävdar sig ersätta vad de anser vara en ovetenskaplig teleologisk behandling av mänsklig handling, med en uteslutande kausal behandling. Panfysikalismen lär ut att tillvägagångssättet i fysiken är den enda vetenskapliga metoden för alla vetenskapens områden. Den förnekar att det finns några väsentliga skillnader mellan naturvetenskapen och vetenskapen om mänsklig handling. Detta förnekande ligger bakom panfysikalisternas slagord ”förenad vetenskap” Sinneserfarenhet som tillför människan information om fysiska händelser, tillhandhåller henne också med information om hennes medmänniskors beteende. Studiet av hur hennes kamrater reagerar på diverse stimuli skiljer sig inte i grunden från studiet av hur andra objekt reagerar. Fysikens språk är det universella språket för alla kunskapens grenar, utan undantag. Det som inte kan framföras på fysikens språk är metafysiskt nonsens. Det är en arrogant aspiration hos människan att tro att hennes roll i universum skiljer sig från andra objekts. I vetenskapsmännens ögon är allting likvärdigt. Allt tal om medvetande, vilja, och att fullfölja mål är tomt. Människan är bara ett bland elementen i universum. Den tillämpade samhällsfysiska vetenskapen, den sociala ingenjörskonsten, kan hantera människan på samma sätt som teknologi behandlar koppar och väte.

Panfysikalisterna kan erkänna åtminstone en väsentlig skillnad mellan människan och fysiska objekt. Stenar och atomer reflekterar varken om sin natur, egenskaper, eller beteende och inte heller om människans. De tillämpar inte ingenjörskonst för varken sig själva eller människor. Människan skiljer sig från dem åtminstone såvitt hon är fysiker och ingenjör. Det är svårt att föreställa sig hur man kan behandla en ingenjörs aktiviteter utan att komma till insikt att han väljer mellan olika möjliga sätt att agera och är fast beslutsam att nå fram till bestämda mål. Varför bygger han eller bro snarare än en färja? Varför bygger han en bro med kapacitet för tio ton och en annan med kapacitet för tjugo ton? Varför är han fast beslutad om att konstruera en bro som inte kollapsar? Eller är det bara en tillfällighet att de flesta broar inte kollapsar? Om man eliminerar uppfattningen om medvetet handlande mot bestämda mål från behandlingen av mänsklig handling, så måste man ersätta det med den verkligt metafysiska idén att någon övermänsklig makt leder människor, oberoende av deras vilja, mot ett förutbestämt mål; det som satte brobyggaren i rörelse var en folksjälens (Geist) förutbestämda plan eller de materialistiska produktionskrafterna som dödliga människor tvingas exekvera.

Att säga att människan reagerar på stimuli och anpassar sig själv till förhållanden i sin omgivning ger inget tillräckligt svar. Utav den stimulus som ges utav den engelska kanalen har vissa reagerat med att stanna hemma; andra har korsat den med roddbåt, segelskepp, ångbåtar eller i moderna tider helt enkelt simmat. Somliga flyger över den med flygplan; andra tar fram förslag för en tunnel under den. Det är fåfängt att tillskriva skillnaden i reaktion till skillnaden i närvarande förhållanden så som skedet i teknologisk kunskap och utbudet av arbetskraft och kapitalvaror. Dessa andra villkor är också mänskliga i ursprung och kan enbart förklaras genom att använda teleologiska metoder.

Behaviorismens tillvägagångssätt skiljer sig i vissa avseenden från det panfysikaliska, men liknar det senare i sitt hopplösa försök att hantera mänsklig handling utan hänvisning till medvetande och strävande mot mål. Den baserar sitt resonemang på slagordet ”anpassning”. Likt andra varelser anpassar sig människan  till de rådande villkoren i sin omgivning. Men behaviorismen misslyckas med att förklara varför vissa människor anpassar sig själva till samma villkor på olika sätt. Varför flyr vissa människor våldsam aggression medan andra står emot den? Varför anpassade folken i västra Europa sig annorlunda till sakers knapphet som människors välbefinnande är beroende av på ett helt annat sätt än de orientaliska folken?

Behaviorismen föreslår att man ska studera mänskligt beteende enligt metoderna som utvecklats av djur- och spädbarnspsykologi. Den strävar efter att undersöka reflexer och instinkter, automatismer och omedvetna reaktioner. Men den har inte berättat något för oss om reflexerna som har byggt katedraler, järnvägar och fästningar, de instinkter som har producerat filosofier, dikter och rättssystem, den automatism som har resulterar i framväxten och nedgången av imperier, de omedvetna reaktionerna som klyver atomer. Behaviorism önskar observera mänskligt beteende  utifrån och hantera det enbart som reaktioner på fastställda situationer. Den undviker pedantiskt  någon som helst hänvisning till mening och syfte. Hur som helst kan en situation inte beskrivas utan att analysera meningen som den berörda människan finner i den. Om man undviker att behandla denna mening så förnekar man den grundläggande faktor som slutligen avgör sättet att reagera på. Denna reaktion är inte automatisk utan beror helt på tolkningen och värdebedömningarna hos individen, som försöker få till stånd en situation som han föredrar framför tillståndet som skulle råda om han inte ingrep. Föreställ dig en behaviorist beskriva en situation som ett erbjudande till försäljning medför utan att hänvisa till den mening som de båda parterna tillskriver det!

Faktum är att behaviorismen skulle förbjuda studiet av mänsklig handling och ersätta det med fysiologi. Behavioristerna lyckades aldrig klargöra skillnaden mellan fysiologi och behaviorism. Watson förkunnade att fysiologin är ”särskilt intresserad av funktionen hos djurs delar…,behaviorismen å andra sidan, medan den är oerhört intresserad av alla dessa delars funktion är  egentligen intresserad av vad hela djuret kommer att göra” [2] Hursomhelst, sådana fysiologiska fenomen som kroppens motstånd mot infektioner eller en individs uppväxt och åldrande kan bestämt inte kallas delarnas beteende. Å andra sidan, om man vill kalla sådana gester som en arms rörelser (antingen ett slag eller en smekning) beteendet hos hela det mänskliga djuret, då kan idén bara vara att en sådan gest inte kan tillskrivas en separat del hos varelsen. Men vad annars kan detta någonting som det måste tillskrivas vara om inte meningen och intentionen hos aktören eller denna icke namngivna sak från vilken meningen och intentionen har sitt ursprung? Behaviorismen hävdar att den vill förutspå mänskligt beteende. Men det är omöjligt att förutspå reaktionen hos en människa som tilltalas av någon annan med orden ”din råtta” utan att hänvisa till meningen som mannen som tilltalas ger epitetet.

Båda typerna av positivism vägrar att erkänna det faktum att människor strävar meningsfullt mot bestämda mål. Som de ser det så måste alla händelser tolkas med förhållandet mellan stimulus och respons, och det finns inget utrymme kvar för ett sökande efter slutliga orsaker. Mot denna stela dogmatism är det nödvändigt att betona poängen att avvisande av finalism i hanterandet av händelser utanför sfären för mänskliga handlingar föreskrivs vetenskapen endast på grund av bristfälligheten hos det mänskliga förnuftet. Naturvetenskapen måste avstå från att behandla slutliga orsaker för att den är oförmögen att upptäcka slutliga orsaker, inte för att den kan bevisa att inga slutliga orsaker verkar.

Kunskapen om sammankopplingen av alla fenomen och om regulariteten i deras sammanlänkning och sekvens) och det faktum att kausal forskning fungerar och har ökat mängden mänsklig kunskap utesluter inte kategoriskt antagandet att slutliga orsaker är effektiva i universum. Anledningen till att  naturvetenskaperna negligerar slutliga orsaker och deras exklusiva upptagenhet med kausal forskning är för att denna metod fungerar. Anordningarna som utformats enligt de vetenskapliga teorierna fungerar så som teorierna förutspådde och tillhandahåller således en pragmatisk bekräftelse av deras korrekthet. Å andra sidan så levde inte de magiska apparaterna upp till förväntningarna och bär inte vittne för en magisk världsuppfattning.

Det är uppenbart att det också är omöjligt att genom slutledningsförmåga på ett tillfredsställande sätt demonstrera att alter egot är en varelse som meningsfullt strävar efter mål. Men samma pragmatiska bevis som kan framläggas till stöd för exklusiv användning av kausal forskning i naturen kan framläggas till stöd för exklusiv användning av teleologiska metoder i området om mänsklig handling. Det fungerar, medan behandlingen av människor som om de vore stenar eller möss inte fungerar. Det fungerar inte bara i sökandet efter kunskap och teorier utan inte mindre i dagligt bruk. Positivisten når fram till sitt synsätt i hemlighet. Han förnekar för sina medmänniskor fakulteten för att välja mål och medel för att uppnå dem, men samtidigt hävdar han åt sig själv förmågan att medvetet välja mellan olika vetenskapliga metoder. Han ändrar sitt underlag så fort det gäller ingenjörsproblem, såväl teknologiska som ”samhälleliga”. Han utformar planer och politik som inte kan ses enbart som automatiska reaktioner till stimuli. Han vill beröva sina medmänniskor rätten att agera, för att säkra detta privilegium för sig själv. Han är en virtuell diktator.

Som behavioristen förklarar för oss kan människan liknas vid en sammansatt organisk maskin som är redo att köras. [3] ”Han frånser det faktum att medan maskiner fungerar så som ingenjören och operatören får den att fungera så rör sig människor spontant lite var stans.” Vid födseln så är mänskliga spädbarn, oavsett sitt arv jämlika som Fordar.” [4] Om vi startar från denna uppenbara osanning så föreslår behavioristen att man ska styra denna ”mänskliga Ford” så som en operatör kör sin bil. Han agerar som om han äger mänskligheten och var ålagd att kontrollera och forma den enligt sina egna avsikter. För han själv står över lagen, den gudasända härskaren över mänskligheten. [5]

Karl Mannheim tog fram en omfattande plan för att producera de ”bästa möjliga” mänskliga typerna genom att ”medvetet” omorganisera de olika grupperna av sociala faktorer. ”Vi”, det vill säga Karl Mannheim och hans vänner, kommer att bestämma vad som krävs för ”det högsta goda för samhället och individens sinnesfrid”. Sedan kommer ”vi” att förnya mänskligheten. För vårt kall är den planerade vägledningen av människors liv. (Mannheim, Man and Society in an Age of Reconstruction (London, Routledge & Kegan Paul, 1940), sid. 222.) Den mest märkvärda saken med dylika idéer är att de under trettio- och fyrtiotalen ansågs vara demokratiska, liberala, och progressiva. Joseph Goebbels var mer modest än Mannheim då han bara ville förnya det tyska folket och inte hela mänskligheten. Men i sitt förhållningssätt till problemet så skiljde han sig inte i grunden från Mannheim. Olyckligtvis så berättade varken Mannheim eller Goebbels för oss vem som hade anförtrott dem uppgiften att rekonstruera och återskapa mänskligheten. Så länge som positivismen inte förklarar filosofier och teorier, och planerna och politiken som härletts från dem,  med hjälp av sin stimulus-respons plan, så omintetgör den sig själv.


[1] Otto Neurath, ”Foundations of the Social Sciences”, International Encyclopedia of Unified Science, Vol. 2, No. 1.

[2] John B. Watson, ”Behaviorism” (New York, W. W. Norton, 1930), s. 11.

[3] Watson, s. 269.

[4] Horace M. Kallen, ”Behaviorism” Encyclopaedia of the Social Sciences, 2, 498.

[5] Karl Mannheim utvecklade en omfattande plan för att producera det ”bästa möjliga” mänskliga typerna genom att ”medvetet” omorganisera de olika grupperna av sociala faktorer. ”Vi”, det vill säga Karl Mannheim och hans vänner, kommer att bestämma vad ”samhällets högsta värde och vad individens frid” kräver. Sen kommer ”vi” att omforma mänskligheten. För vårt kall är ”att planera andras liv”. Mannheim, ”Man and Society in an Age of Reconstruction” (London, Routledge & Kegan Paul, 1940), s. 222. Det mest anmärkningsvärda med sådana idéer är att de på trettiotalet och fyrtiotalet kallades demokratiska, liberala och progressiva. Joseph Goebbels var mer ödmjuk än Mannheim eftersom han enbart ville omforma det tyska folket, och inte hela mänskligheten. I sitt tillvägagångssätt var de dock i allt väsentligt lika. I ett brev daterat 12 april 1933, till Wilhelm Furtwangler, gjorde han en hänvisning till ”vi, som har anförtrotts detta uppdrag, att forma nationens välskapta struktur or massornas råmaterial” (denen die verantwortungsvolle Aufgabe anvertraut ist, aus dem rohen Stoff der Masse das feste und gestalthafte Gebilde des Volkes zu formen). Berta Geissmar, Musik im Schatten der Politik (Zürich, Atlantais Verlag, 1945), s. 97-9. Tyvärr låter varken Mannheim eller Goebbels oss veta exakt vem det är som har anförtrott dem med uppdraget att omforma och återskapa människan.


Läs fortsättningen här.

2 kommentarer till ”Scientismens utmaning: Positivism och Behaviorism

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *