Att bryta normer

runner2I ett samhälle finns flera normer som påverkar oss positivt men också ett flertal som är direkt skadliga. Ett bra exempel är jantelagen som genomsyrar hela vårt samhälle. Jantelagen definierades med tio bud i Aksel Sandemoses bok En flykting korsar sitt spår (1933):

1. Du skall inte tro att du är något.
2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
7. Du skall inte tro att du duger till något.
8. Du skall inte skratta åt oss.
9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Jantelagen är en av de bidragande faktorerna att vi allt för ofta fokuserar vi på vad vi tror att vi inte kan göra istället för på vad vi kan göra. Vi tenderer att fokusera på våra begränsningar istället för att se möjligheterna och hur långt vi alla kan nå som människor oavsett olika förutsättningar. Just olika förutsättningar är ett favorittema för politiker. Desperat försöker man i absurdum att utjämna medfödd intelligens och ekonomiska förutsättningar, avundsjukan växer i takt med att denna desperata och meningslösa kamp fortsätter. Normen blir att fokusera på att andra har mer eller är bättre.

Den svenska avundsjukan är något som är extra stark och provocerande. Ett bra exempel på detta är den fantastiska entreprenören Ingvar Kamprad. Det är svårt att räkna ut hur mycket han verkligen har gjort för Sverige. Tänk bara på alla arbetstillfällen och bara det att en svensk familj relativt billigt kan inreda hela sitt hem. För sin fantastiska insats har han tjänat pengar, högvis med pengar. Vad är då fokus när man pratar om Kamprad? Det är återigen avundsjukan, han har betalt för lite i skatt, han har skatteplanerat och varit allmänt snål och egoistisk. I själva verket borde han bäras fram på gatorna och få gator och torg uppkallade efter sig men det är sällan entreprenören blir hjälten i Sverige. Då är det mer socialt accepterat att hylla en politiker som aldrig har haft ett riktigt jobb i hela sitt liv.

Många skulle må bra av att inse att det alltid finns någon som är rikare, snabbare, starkare och intelligentera än en själv och istället fokusera på hur de ska maximera sitt eget liv utifrån sina egna förutsättningar. Istället kombineras jantelagen med en stark kan-inte-mentalitet och en hög tidspreferens. Hög tidspreferens är att vilja ha något nu på en gång, din tidpreferens ändras genom hela livet och i olika sammanhang. Ett exempel på personer med hög tidspreferens är barn som vill ha allting på en gång. En person med låg tidspreferens är beredd att vänta och skjuta upp en eventuell belöning som lön för mödan trots att chansen att lyckas kan vara låg. Ett exempel på personer med låg tidspreferens är entreprenörer.

Dagens samhälle genomsyras av hög tidspreferens. Ungdomar ska ha toppjobb utan utbildning eller direkt när de är utexaminerade utan att ha skaffat sig relevant erfarenhet. Otaliga gånger har jag suttit i anställningsintervjuer med nyutexaminerade ungdomar som är ca 23 år gamla som tror att de ska få ansvar för miljontals kronor utifrån att de har studerat på högskola 3 år och saknar all annan relevant erfarenhet. Den bästa gåvan man kan ge dessa ungdomar är ett rejält uppvaknande och en lektion i livet för de har med stor sannolikhet inte fått det hemifrån. Allt ska fås nu helst utan någon ansträngning alls. Hus, bil och en stor tv lånas det till enkelt och snabbt.

Samma sak är det med friheten, alltför ofta fokuserar vi på vad vi inte kan göra eller vad som är reglerat av staten. I själva verket är det mycket vi kan göra men självklart är det mycket svårare än det hade varit i ett fritt samhälle. Vi måste lära oss att se igenom etablerade normer och strukturer som är skapade för att hindra oss i våra liv.

Hur klarar man sig då så friktionsfritt och enkelt som möjligt i dagens samhälle? Hur klarar man sig med så få sanktioner ifrån resten av samhället? Det är idag populärt att prata om åsiktskorridoren när det gäller politiska åsikter. Denna korridor gäller inte bara åsikter utan även hur du förväntas leva ditt liv. Det finns sätt att leva i denna korridor och om du gör detta så kan du vänta dig ett minimum av problem ifrån resten av samhället. Det börjar i skolan, bäst klarar du dig om du är medelmåttig, du får inte prestera för bra eller för dåligt. Om du är för dålig innebär det negativ uppmärksamhet och problem. Om du är för duktig innebär det andra problem som avundsjuka, du upplevs som jobbig när lärarna måste anstränga sig för att stimulera dig i den fyrkantiga läroplanen. De som presterar sämre får självklart all uppmärksamhet i dagens samhälle medan de som presterar bättre får tyna bort i tristess. När du sen börjar jobba gäller det att du inte tjänar för mycket pengar och starta för allt i världen inte något eget för då kanske folk tror att du är något. Se bara till att du håller dig till socialt accepterade politiska åsikter på fikarasterna och röstar på något socialt accepterat parti. Om du är osäker på vad som gäller för dagen så kan du lätt uppdatera dig genom att ta del av media och s+v+mp+fi är oftast alltid rätt. Om du vill ha uppskattande spontanapplåder i fikarummet så är det alltid rätt att hylla extremfeminism och mångkultur i absurdum.

Framförallt se till att du inte sticker ut, det är viktigt med ett hus och en bil som är lagom. Tänk även på att barnen inte får vara för duktiga så att du för rätt mentalitet vidare. Viktigt också att du ser till att få in barnen i någon statlig institution tidigt som t.ex. dagis för att fostra det rätta grupptänket. Listan med råd kan göras lång men självklart är det möjligt att leva och verka i denna korridor även om det inte är enkelt, men frågan är om du vill göra det?

Jag ska ge några exempel på det jag pratar om och vad som händer när du avviker ifrån etablerade normer. För ett och ett halvt år sedan hade jag fram och tillbaka varit skadad ifrån löpning under en lång tid och hade i stort sett gett upp att jag någon gång skulle kunna springa igen. Jag hade gjort allt enligt konstens regler och fått de rätta skorna av experterna, tränat korrekt med uppvärmningar stretching m.m. Trots kunskap, pengar och råd så blev det aldrig bra. Under julen läste jag den numera kultförklarade boken Born to run – jakten på löpningens skäl. I korthet handlar boken hur ett antal människor springer 16 mils lopp i öknen barfota eller med s.k. minimalistiska skor utan dämpning. Tesen är att löpskor har blivit mer och mer dämpad sedan 70-talet vilket har lett till en löpstil där folk springer med långa steg och hälen först. Trots mer avancerade löpskor så har antalet löpskador inte gått ner. I barfotalöpning springer du på ett annat sätt och mer på mellanfoten och med kortare steg. Denna mer naturliga löpstil ökar effektiviteten i löpstegen men ger även upphov till mindre skador.

Jag började genast lära mig mer om detta och blev genast varnad av flera personer, jag skulle skada mig allvarligt för livet och få stressfrakturer. Jag blev till och med på gränsen till hånad att det vid huvudtaget skulle vara möjligt. Mitt första kortsiktiga mål var att springa ett marathon och det långsiktiga var att springa 16 mil. Den första maj 2013 sprang jag 1 km med mina första barfotaskor, den 23 februari 2014 sprang jag ett marathon, den 3 maj 2014 ett ultramarathon på 50 km och nyligen den 14 juni 2014 ett ultramarathon på 70 km i terräng. Kritikerna har tystnat och det är svårt att beskriva effekten av att bryta dessa mentala barriärer mer än att jag kan rekommendera andra att prova på. Även om jag inte själv missionerar om detta så får jag i tid och otid försvara mig p.g.a. av mitt skoval. Jag kan bara konstatera att under mitt senaste lopp kunde jag se hur andra satt med brutna blåa naglar och skoskav som blödde med helt söndertejpade fötter, själv hade jag inte ens ett skoskav. En varning om du funderar på att prova detta är att du kan skada dig allvarligt av barfotalöpning om du inte gör övergången rätt så se till att skaffa dig rätt kunskap och träning.

Andra exempel på att avvika kan vara att ha barnen hemma länge och undvika dagis med alternativ med t.ex. en privat dagmamma som du har bra kontakt med. Om du skulle våga dig på att kritisera dagis framför föräldrar som har sina barn just på dagis så är det ett säkert koncept att bli attackerad och hatad. Kan man verkligen avvika ifrån ett kollektivt fenomen som knappt har existerat i knappt 50 år?

Ett annat säkert val om du vill avvika och bli hatad speciellt i Sverige är att leva som kristen. Det ger inte upphov till några spontanapplåder i fikarummet.

När du gör ett val som avviker ifrån andra så ser folk ser det som en kritik av det val som de själva har gjort som att det bara finns en väg att vandra. Därför blir angreppen på dig extra hätska och kritiska. Likadant är det med frihet, det räcker inte att folk själva vill leva i socialistiska kollektiv utan alla andra måste obönhörligen tvingas leva i samma.

Listan över hur du kan avvika kan göras lång och detta var bara några exempel på hur du kan avvika och vad som kan hända om du avviker. För du kan vara säker på att om du avviker så blir du attackerad av fårskocken. Fårskockens uppgift är att fostra varandra att stanna i flocken, en kamratuppfostran som ska vara ett vaccin mot avvikande beteende. Fårskocken som fenomen kan sammanfattas i Étienne de La Boéties klassiska citat:

Resolve to serve no more, and you are at once freed. I do not ask that you place hands upon the tyrant to topple him over, but simply that you support him no longer; then you will behold him, like a great Colossus whose pedestal has been pulled away, fall of his own weight and break in pieces.

Staten behöver väldigt sällan ta till våld för att hålla oss på plats det sköter resten av flocken så bra ändå. Statens makt vilar framförallt på stödet ifrån resten av fårskocken vilket har visat sig vara mycket effektivt.

När du avviker och går emot strömmen så kommer du att i många fall bli betraktad som paria, det kan stundtals vara mycket tufft. Men det är också då du kommer att få se vilka dina riktiga vänner är. Vänner ifrån den äkta fårskocken kommer att ta avstånd ifrån dig, däremot så kommer riktiga vänner oavsett om de håller med dig eller ej inte ta avstånd ifrån dig. Jag har många vänner som jag avviker ifrån ganska kraftigt politiskt men vi kan se bortom det och hur roligt hade livet blivit om du bara hade vänner som tyckte exakt likadant.

Men när du avviker så kommer du att hitta andra nya vänner i helt nya grupperingar. Du kommer att hitta människor som lever livet helt annorlunda än vad som anses vara norm. Det är i de här utspridda grupperna inom olika områden som du hittar Kvarlevan som t.ex. läsare av mises.se. Alla som avviker har själva inte insett det utan lever i små isolerade öar men det som skiljer dem ifrån resten av flocken är att de har börjat tänka själva.

Det är inte nödvändigtvis så att du måste bryta normer för att förbättra ditt liv men en bra början är att omge dig med en fårskock som uppmuntrar dig istället för att fostra dig och hålla kvar dig i skocken.

Värnplikt är inte populärt i libertarianska kretsar men jag vill ändå skicka med några karaktärsdanande inställningar som har format mig och mitt liv. Jag tror att många ungdomar idag skulle må mycket bra av att få detta inpräntat tidigt. Jag minns fortfarande när man stod klockan fem på morgonen 20 mil om polcirkeln med en fänrik som hade rödsprängt ansikte framför sig skrikande ”God morgon gräddan av svensk ungdom!”. Jag minns fortfarande hur alla dagligen fick inpräntat att du kan dubbelt så mycket som du själv tror och tio gånger mer än din mamma tror. När du kräks av fysisk utmattning så har du endast uppnått 50% av din kapacitet, inte när första svettdroppen bryter ut. Jag minns hur ett problemorienterat tänkande byttes ut mot ett lösningsorienterat. Mentaliteten att inte gnälla utan att istället lösa problemet oavsett hur svåra omständigheterna var. Jag minns även min majors underbara inställning och visdom i att man kan göra mycket fel men det som räknas är hur du hanterar det och vad du gör åt det. Jag var långt ifrån bäst eller vidare bra i min årskull men jag kan säga att oavsett förutsättningarna så gjorde det oerhört mycket med min inställning och mentalitet.

Fundera igenom vad just du kan göra med dina förutsättningar och vad din startpunkt är idag. Hur kan du uppnå mer frihet redan idag? Du kanske startar ett företag, skaffar en utbildning som ger dig ett flexibelt jobb eller du kanske flyttar någon annanstans. Vad just du kan göra kan vara svårt att säga och något du måste upptäcka själv, men jag lovar det finns massor du kan göra. Det viktiga är att du omger dig med människor som uppmuntrar dig till detta och som fokuserar på vad du kan göra och inte vad du kan göra.

En av Sveriges mest kända ultralöpare sa nyligen att man måste ha en bra relation till kampen. Under träningarna ska man längta till kampen på nästa tävling, man måste hitta sin förmåga att älska kampen. Du måste lära dig att älska kampen och den har bara börjat när första svettdroppen bryter ut.

10 kommentarer till ”Att bryta normer

  • Helt fantastisk artikel Joakim, ett mästerverk!
    Det är knepigt det där med den karaktärsdanande lumpen. Jag har också en oerhört positiv upplevelse av min lumpen av samma skäl men jag vill inte ha ”slaveriet” återinfört. Det måste finnas andra sätt att uppnå samma effekt på frivillig basis. Ett bootcamp som man söker till frivilligt för att det är en tuff och karaktärsdanande grej.

  • Beträffande:
    ”Ett annat säkert väl om du vill avvika och bli hatad speciellt i Sverige är att leva som kristen.”

    I det svenska Bibelbältet eller t.ex. Knutby i Mälardalen gäller väl precis tvärtom?

    Finns i övrigt någon historisk forskning om 68-revolten som sitt viftande med sovjetflaggor och hyllande av blodiga diktaturer till trots även hade en liberal sida – den var ju också en revolt mot den svenska puritanismen – ur ett regionalt perspektiv? Vilka skillnader fanns härvidlag t.ex. mellan frikyrko-/nykterhetsfria universitetsmiljöerna i Köpenhamn-Lund, och frikyrko-/nykterhetstäta Stockholm-Uppsala?

    Och är förresten inte ”socialkonservativa” libertarianers förordande av ostracism raka motsatsen till att bryta normer?

    http://en.wikipedia.org/wiki/Ostracism

    Intressant ur libertarianskt perspektiv är kanske också hovintellektuellas och hovhistorikers roll som normskapande elit. T.ex. debatten om hur den svenska staten kom till:

    Under mycket lång tid fanns vid universitet och fackmannakretsar inget alternativ till den sedan länge etablerade Svealandshypotesen, med rötter i 1600-talets statliga totalmobilisering av alla resurser under en centralbyråkrati, då landskapspartikularismens tid var förbi, och den storsvenska staten fick sin främste profet i Olof Rudbeck.

    I enlighet med fransmannen Pierre Bourdieus ”fältteori” har dissidenter haft små möjligheter att göra karriär inom det etablerade systemet.

    Därför fick nytänkarna och de icke karriärberoende hålla till utanför det akademiska åsiktsfältet.

    Detta innebar att den etablerade akademiska forskningen inte behövde ta hänsyn till dem.

    Men när tv-mannen Dag Stålsjö via ett helt nytt medium vände sig direkt till historiekonsumenterna, folket, blev de etablerade tvungna att lämna sina skyddade ställningar och ta en debatt på lika villkor.

    Nu är Götalandshypotesen, dvs. Sveriges ursprung i en lös landskapskonfederation på god väg att efterträda Svealandshypotesen som utgår från centrala statsinstitutioner och betraktar staten som en urgammal enhet med ursprung där de centrala statsinstitutionerna NU befinner sig, såsom förklaring till den svenska statens uppkomst.

    https://www.youtube.com/watch?v=A-De9TnKt20

  • Att införa allmän värnplikt igen är meningslöst, det finns inget Sverige kvar, värt att försvara…

    • Värnplikt är slaveri. Det skulle säkert gå alldeles utmärkt att försvara Sverige med ett frivilligt försvar.

      Personligen tror jag inte vi behöver ett högteknologiskt försvar som vi inte ens har råd att köpa material till, utan vi kan bygga vårt försvara på mängden människor som försvara landet utrustade med mindre högteknologiska vapen. Krig handlar om att ha råd och resurser att dels erövra ett annat område och sedan att hålla detta område. Vi behöver i princip bara göra det väldigt dyrt att erövra Sverige och att sedan hålla det ockuperat. Ungefär så är Schweiz försvar uppbyggt. Jag har för mig att de har två miljoner människor beväpnade vilket bara det kräver enorma resurser av det land som vill erövra landet.

      Det finns gott om folk i våra bygder som är villiga att försvara sina hemtrakter helt på frivillig basis. Folk försvarar gärna det som känns nära än främmande politiker i Stockholm.

  • Angående Kamprad, jag läste artiklarna när han flyttade hem till sverige. Jag upplevde att media gjorde sitt bästa för att baktala honom och försöka piska upp avundsjuka mot honom. Medan kommentarsfälten var övervägande positiva och skyddande och respekterande mot Kamprad. Så det är inte självklart att avundsjukan kommer ur ”folkdjupen” så att säga. För något som faktiskt är en annan svensk egenhet är rättvisa, vi vill att den som har gjort någonting skall få erkännande för det, vi vill inte ta äran åt oss av vad någon annan gjort. Upplever jag det som.

    Här är förresten en intressant föreläsning om löpningens betydelse för människans evolution. En av de bättre av CARTA föreläsningarna, ”CARTA: The Upright Ape: Bipedalism and Human Origins – Running Walking and Evolution ”:
    http://www.youtube.com/watch?v=YTv5KhUtbx0

  • Mycket fint skrivet Joakim!

    Håller med dig om lumpen. Värnplikt är i sig en helt oförsvarlig företeelse, men den har onekligen gjort sitt för att dana karaktär hos folk. För mig var tiden som stadsskyttegruppchef oerhört värdefull för min personliga utveckling, och jag tycker mig ha sett att den bidrog med nyttiga utmaningar, påfrestningar och disciplin för många andra också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *