Sokratiska visdomar

Följande citeras ur Platon – Staten (Jan Stolpes nyöversättning)

(Thrasymachos talar)

”- Du är verkligen enfaldig, Sokrates! Glöm inte att den rättrådige mannen i alla lägen får stå tillbaka för den orättrådige. Tänk först på affärslivet, när en rättrådig går i bolag med en orättrådig: när bolaget upplöses finner du aldrig att den förre vinner mer än den senare, utan alltid mindre. Och när det gäller offentliga angelägenheter och extra pålagor skall betalas, då betalar alltid den rättrådige mer än den andre fast de har lika stora tillgångar, och när man ska få pengar av staten vinner den ene ingenting, den andre massor. Och anta att de har offentliga ämbeten: även om den rättrådige inte drabbas av någon annan påföljd försämras hans egen förmögenhetssituation därför att han inte hinner se om den, och eftersom han är rättrådig får han inget av allmänna medel, och dessutom blir han avskydd av släktingar och bekanta eftersom han inte är beredd att göra orätt för att bistå dem. Men för den orättrådige blir det precis tvärtom över hela linjen. Jag menar en sådan som jag nämnde nyss, alltså den som kan sko sig i stor skala”

Värt att notera är att Sokrates efter detta argumenterar emot Thrasymachos, och försöker leda i bevis att en stat måste agera rättrådigt, annars kommer den splittras inifrån. Thrasymachos är en cyniker som hävdar att den orättrådige för alltid kommer vinna över den rättrådige. Kanske har båda rätt – Thrasymachos så till vida att det är den orättrådige som vinner över den rättrådige så länge det handlar om maktspel, och Sokrates när han hävdar att de styrande måste agera rättrådigt åtminstone mot varandra för att inte staten skall splittras.

En libertariansk klass-analys gör gällande att bland de med den illegitima makten (politiker och deras byråkrater) så kommer den orättrådige att vinna, och göra sig vinst på andras bekostnad – medan det i sfären av frivilligt agerande, d.v.s. civilsamhället,  krävs rättrådigt agerande då enbart utbyte som gagnar båda parter kommer finnas. Dessvärre gjorde inte de gamla grekerna någon tydlig distinktion mellan samhället och de styrande, vilket är mycket typiskt för ett demokratiskt styrelseskick.

5 kommentarer till ”Sokratiska visdomar

  • Ponera två bostadsrättsföreningar. En förening där ingen kan vräkas oavsett vad personen gör eller hur den beter sig. Låt oss kalla denna ”Hus tolerant”. Och en förening där alla medlemmar möts varje månad och kan vräka vem som helst i föreningen med ett enkelt majoritetsbeslut och utan motivering. Låt oss kalla denna ”Hus intolerant”.

    Min tro är att i Hus tolerant kommer det vara oljud nätterna igenom, ständiga konflikter, den gemensamma tvättstugan kommer skötas så illa att den blir oanvändbar, trappuppgångarna kommer vara ständigt skräpiga och trasiga, gården kommer fyllas med bråte och användas som sopcontainer och medlemmarna kommer vara snäsiga, arga och hänsynslösa mot varandra och ingen dyker upp på de gemensamma städdagarna.

    Min tro är att i Hus intolerant kommer ordning och hänsyn råda och varje boende kommer vara mån om att ta hand om sitt hus och dra sitt strå till stacken vid gemensamma aktiviteter.

    Min tro är att vi inte kan uppnå pålitligt moraliskt beteende genom hjärtats godhet utan bara genom terrobalans.

  • Jag är inte säker på om jag vill kalla det för terrorbalans. Man kan inte ”terrorisera” människor till ansvarsfullt beteende. Däremot kan man rent krasst kräva det för att ingå någon form av samarbete med dem, och där är bostadsrättsförening ett utmärkt exempel. Reglerna är klara från början, och passar det inte så går det bra att flytta någon annan stans.

    ….fast hur relaterade detta till Platon 😛 ?

  • Ja, ledesen, jag hamnade fel. I viss mån ifrågasätter jag möjligheten till ”rättfärdighet” överhuvudtaget antar jag. Men ta gärna bort min kommentar så använder jag den i ett bättre sammanhang i framtiden istället 🙂

  • #Klas
    Det enklaste är väl att från början ha enkla hyfs- och resonregler. Vissa enkelt acceptabla regler bör förstås alltid finnas inom all form av samvaro och gemenskap. Såsom någon form av ”portalparagraf” i stadgarna från första början. En lek eller ett spel utan regler finns inte! En förutsättning för att kunna delta i olika lekar och spel är att frihets- och strategimöjligheterna begränsas av vissa enkla regler som alla förstår och fullt ut accepterar. Annars bör en ju inte alls delta. Som barn minns jag tydligt… att så fort som det blev uppenbart att någon gång på gång började fuska eller slira på reglerna så avstannade leken eller spelet… så att antingen blev fuskaren utesluten… eller så startade det ganska så snart med en helt annan lek…

  • I hus tolerant skulle det uppstå en situation att lägenheterna tappar i värde och jag tror det toleranta beteende skulle självsanera sig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *