Lägg ner centralbankerna

Inequality-SymbolUnder den senaste tidens oväsen kring inkomst- och välståndsskillnader är det aldrig någon som har ställt frågan varför just ojämlikhet är så himla hemskt. Som jag har skrivit tidigare är det allra viktigaste inte alls jämlikhet – det allra viktigaste är din levnadsstandard.

Föreställ dig att du tjänar 400 000 kronor per år och din chef har dubbelt så hög lön som du har. Företaget var framgångsrikt under 2013, och du fick en löneförhöjning på 25%. Inte illa, och din chef ökar i sin tur sin årslön med 250 000 kronor, vilket motsvarar ungefär 30%. Du kommer att tjäna 500 000 kronor per år, och din chef kommer att tjäna 1 050 000 kronor.

Gör detta dig glad? Förmodligen. Men vänta ett tag nu! Ni är nu mindre jämlika än ni var tidigare! Din chef hade tidigare 100% av din lön, men nu har han 110%!

Vi kan vända på exemplet i ett försök att göra oss kvitt denna nyskapade ojämlikhet:

Anta att företaget inte hade ett bra år, utan ett väldigt dåligt år, och allas löner måste sänkas. Du får en lönesänkning på 25% så att du nu tjänar 300 000 kronor per år, och eftersom chefen har mer ansvar för företagets affärsverksamhet och dess misslyckande sänks hans lön med hela 250 000 kronor. Denna situation är spegelbilden av det tidigare exemplet. 

Du tjänar nu mycket mindre än du gjorde det föregående året. Gör detta dig upprörd? Förmodligen. Men vänta ett tag nu, det finns tydligen något positivt med detta. Din chef tjänar nu enbart 80% mer än du, att jämföra med de 100% mer han tjänade förra året. Inkomstskillnaden har minskat!

Kanske är det så att allt prat om huruvida jämlikheten ökar är ett svar på helt fel fråga. De flesta människor är dock av uppfattningen att vissa ojämlikheter faktiskt är värre än andra. Ingen gillar någon som inte spelar efter reglerna, och det är själva tanken på oförtjänat eller orättfärdigt välstånd som gör folk upprörda.

Thomas Piketty menar att den växande klyftan mellan de som har och de som inte har står att finna i avsaknad av utbildning, en alltför låg minimilön och en otillräckligt progressiv inkomst- och välståndsskatt. Det må vara fallet, men jag kan ärligt talat inte förstå hur han kan hävda detta då den period där han hävdar att klyftan har växt är den period där den västerländska världen har 1) mer utbildade medborgare och mer utbildningsmöjligheter än någonsin tidigare, 2) en minimilön som är historiskt hög, även om vi inflationsjusterar den, samt 3) ett högst progressivt skattesystem, i alla fall för 99% av befolkningen.

Kanske är svaret egentligen mycket enklare än Piketty hävdar. Hans centrala tes att välståndsklyftan har växt sedan mitten av 1970-talet och detta är enkelt att förena med många undersökningar som visar att inkomstskillnaderna har ökat under samma period. Som jag skrivit tidigare klarade sig dessa 99% lönearbetare i botten väldigt bra fram till 1973. Detta var året som de resterande 1% tog ledningen, och de har haft den sedan dess.

Vad var det då som hände under det tidiga 1970-talet, och kan det hjälpa oss hitta en förklaring? Kan svaret vara att det var då som Bretton Woods – systemet kollapsade, vilket innebar slutet på alla de begränsningar som hindrade den amerikanska centralbankens möjlighet att inflatera efter behag?

När österrikiska ekonomer pratar om att pengar är icke-neutrala, illustrerar inkomstskillnader på ett sätt deras poäng. Nya pengar måste introduceras någonstans i ekonomin. Någon måste spendera dem. De som får pengarna först kan också spendera dem först. Detta resulterar i högre priser, och i längden blir alla andra fattigare.

Sedan 2008 har den amerikanska centralbanken ökat den monetära basen med 3 biljoner dollar, vilket motsvarar en ökning på 350%! För att sätta det i perspektiv motsvarar det ungefär 10 000 dollar för varje person i USA. Fick du en check hemskickad till dig, med Ben Bernankes eller Janet Yellens underskrift? Oroa dig inte, jag fick inte heller någon.

Men någon måste i varje fall ha fått just en sådan check. Finanssektorn agerar mellanhand mellan centralbanken och företagarna och konsumenterna. Den fördelar pengarna som skapats ur tomma intet av centralbanken. Den har också möjlighet att köpa tillgångar till de gamla priserna med de nya pengarna, vilket leder till att priserna stiger och att resten av oss måste gräva djupare i våra fickor för att få hushållsekonomin att gå ihop.

Om du på allvar är oroad över dagens inkomst- och välståndsskillnader, varför lyfter du då inte blicken och fokuserar på den mest uppenbara källan till dem?

Lägg ner centralbankerna och avlägsna finanssektorns privilegier.


Originalartikeln har översatts till svenska av Joakim Kämpe.

6 kommentarer till ”Lägg ner centralbankerna

  • Intressant. Som djävulens advokat vill jag hävda att politikerna inte såg till att skatterna hängde med.

  • Det mest patetiska med socialister är att de så enkelt är bortfintade av fiatvalutorna efter bretton woods. Inflation är skapad av den improduktiva eliten(staten och bankerna)
    q för improduktiva eliten.. Den produktiva tillverkande eliten och folket är de stora förlorarna.

  • Det borde skrivas mer om vad centralbanken i Tjockult ägnar sig åt, ett försummat kapitel bland svenska libertarianer. T.ex.:

    ”För att hylla honom [libertarianen Sven Rydenfelt] mailade jag Sveriges Riksbank och föreslog att han skulle avbildas på en av de nya sedlarna som de har för avsikt att ta fram under året.

    Det är faktiskt tack vare bland annat honom som vårt land fortfarande har en egen valuta. Därför kan det vara lämpligt att han avbildas på en av sedlarna.”

    http://henrikalexandersson.blogspot.se/2011/01/sven-rydenfeldt-100-ar.html

    • Jag läste för ett tag sedan Frihetsfrontens ”Till minne av Professor Sven Rydenfeldt”. Kapitlet Marknaden, makten och myterna, ur boken Sådan är kapitalismen.

      Riktigt bra skrivet, enkelt, rakt på sak. Helt suveränt.

      Det var väl S.R som elakt kallades ”Den ensamma rösten i öknen”?

      Han skrev sina böcker när den röda pesten härjade som värst. Inte för att den röda pesten har slutat härja, men nu förtiden har den blivit blå, eller rättare sagt brun…

      • Rydenfelt har också en kritisk artikel ”Ayatollorna i riksbanken” i boken Nyliberalismens idéer utgiven av Frihetsfronten (1994).

        Men av någon anledning kräver han inte centralbankens avskaffande där.

        En aha-upplevelse för mig som tonåring i början av 90-talet var Robert Ringers bok ”Dags för frihet” som på ett mycket lättfattligt sätt förklarar problematiken i kapitlen Inflationsbedrägeriet och Staten slår sig på bankaffärer.

        Jag kunde aldrig förstå varför svenska libertarianer inte verkade vilja ta i frågan om centralbanker med tång ens.

  • Jag lyssnade på ”Plånboken” idag på P1. Det var någon s.k. expert där på placeringar som sade att det är bra med lite inflation, två procent var lagom. Naturligtvis följde inte programledare upp med att fråga varför just 2 procent.

    Lite lag hycklande tycker jag det är när ”experter” föreslås placeringar som tar sig precis ovanför inflationen på två procent. Med avgifterna så blir det minus mer eller mindre.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *