Den motvillige anarkisten

joseph-sobran-237x320Min väldigt nyliga omvändelse till filosofisk anarkism har stört vissa av mina konservativa och kristna vänner. Faktum är att det är förvånande även för mig då det går emot mina egna böjelser.

Som barn hade jag en djup respekt för auktoritet och var livrädd för kaos. I mitt fall blandades detta med en osäkerhet som var ett resultat av att mina föräldrar skiljt sig och att jag under flera år flängde från det ena hemmet till det andra. Ofta bodde jag med främlingar. En stabil auktoritet var något som jag längtade efter.

Samtidigt fyllde den offentliga skolan mig med den sortens patriotism som intutades i alla barn på den tiden. Jag växte upp med vetskapen om att om det bara fanns en enda sak som jag kunde förlita mig på så var det min stat. Jag visste att den var mäktig och god, även om jag inte visste mycket annat om den. Idén att vissa människor, till exempel kommunister, ville störta den fyllde mig med skräck.

G. K. Chesterton kritiserade en gång Rudyard Kipling för att han saknade patriotism. Eftersom Kipling var känd för att hylla det brittiska imperiet kan detta te sig som en av Chestertons ”paradoxer”; men det var inte alls fallet, förutom att Chesterton förnekade det som de flesta läsare tyckte var uppenbart och oemotsägligt.

Chesterton, som själv var en så kallad ”Little Englander” och en imperiemotståndare, förklarade vad som var fel med Kiplings synsätt: ”Han beundrar England, man han älskar henne inte; för vi beundrar saker av olika orsaker, men vi älskar dem utan anledning. Han beundrar England eftersom hon är stark, inte för att hon är engelsk”. Detta innebär så klart att det inte skulle finnas något att älska om hon vore svag.

Chesterton hade givetvis rätt. Du älskar ditt land så som du älskar din mor, helt enkelt eftersom det är ditt inte eftersom hon är bättre än alla andra, och särskilt inte för att hon är mäktigare.

Nuförtiden ter sig detta nästan axiomatiskt men när jag först läste det förfärades jag över det. Jag var ju trots allt en amerikan, och amerikansk patriotism tar sig vanligtvis uttryck i olika superlativ. USA är det friaste, det mäktigaste, det rikaste, kort sagt det bästa landet på jorden, med den bästa statsformen – den mest demokratiska. Måhända älskar de stackars finländarna och peruanerna också sina länder, men endast gud vet varför – de har ju så lite att vara stolta över, så få anledningar. USA är också det mest avundsvärda landet i hela världen. Önskar inte alla människor i smyg att de var amerikaner?

Det var den här sortens patriotism som ingjöts i mig som ung, och jag var rätt så typisk i detta avseende. Det var överlägsenhetens patriotism. Till att börja med hade USA aldrig förlorat ett krig – jag var till och med stolt över att USA hade skapat atombomben (tack vare Guds försyn verkade det som, eftersom det skedde just i tid för att krossa japanerna) – och det var därför som Vietnamkriget var så oerhört frustrerande. Inte alla de unga män som dog, utan det faktum att vi förlorade! Det innebar slutet på historiens mest fantastiska segerrad!

Medan jag växte upp började min patriotism ta sig en annan form, och det tog mig ett tag innan jag insåg att denna stod i konflikt med överlägsenhetens patriotism. Jag blev en filosofisk konservativ med starka libertarianska drag. Jag trodde på staten, men det måste vara en ”begränsad” stat – avgränsad till ett fåtal legitima funktioner, så som försvar och polisverksamhet. Dessa funktioner, och knappt några andra, accepterade jag, under inflytande av författare som Ayn Rand och Henry Hazlitt, vars böcker jag läste under mina år på college.

Trots att jag ogillade Rands ateism (vid denna tidpunkt var jag förvisso icke-religiös men inte anti-religiös) tilltalade hon min inneboende katolicism. Jag hade läst tillräckligt av Aquino för att lockas av hennes Aristoteliska mantran. Allting var tvunget att ha sin egen natur och begränsningar, även staten; idén om en konstant växande stat, som inte hade några begränsningar, och som för evigt ökade sina krav på medborgarna, skrämde och väckte anstöt hos mig. Det kunde enbart sluta i tyranni.

Jag kände även en stark dragningskraft till William Buckley, en uttalad katolik som anslog samma Aristoteliska not i mig. Under hans borgmästarkampanj i New York 1965 lovande han väljarna att han hade ”det inre lugn som kommer av vetskapen om att politiken har rationella begränsningar”. Detta må ha varit det mest meningslösa kampanjlöftet någonsin, men jag skulle ha röstat på honom!

Det var egentligen denna Aristoteliska idé om ”rationella begränsningar” snarare än någon särskild doktrin som gjorde mig till konservativ. Jag gladdes åt att jag lyckades hitta det i vissa engelska författare som stod långt ifrån den amerikanska konservatismen – Chesterton, så klart, Samuel Johnson, Edmund Burke, George Orwell, C.S. Lewis, och Michael Oakenshott.

Faktum var att jag föredrog en litterär och begrundande konservatism före den aktivistiska sorten som enbart fokuserade på kortsiktiga politiska frågor. Under Reagan-åren, som jag trodde skulle vara väldigt spännande, fann jag mig själv uttråkad av ”utbudsekonomi”, företagarzoner, ”privatisering” av välfärdsprogram, och andra liknande principlösa saker. Jag förstod inte att folk i den konservativa ”rörelsen” var mer intresserade av republikanska segrar än principer, och i den mån jag lyckades förstå detta insåg jag inte vad det innebar.

Trots allt detta var anarkist det allra sista jag trodde att jag skulle bli. I många år visste jag inte ens om att det fanns några seriösa filosofiska anarkister. Jag hade aldrig hört tals om Lysander Spooner eller Murray Rothbard. Hur kunde ett samhälle alls överleva utan en stat?

Det var vid denna tidpunkt som jag började ställa mig kritisk till den amerikanska staten, om än inte särskilt mycket. Jag såg att välfärdsstaten, som i stort sett kan spåras tillbaka till Franklin Roosevelts New Deal, bröt mot den begränsade statens principer och av denna anledning var den förr eller senare tvungen att avskaffas. Men jag höll även med andra konservativa om att det direkta hot som utgjordes av den global kommunismen måste stoppas först. Eftersom jag ansåg att ”försvar” var en av statens legitima uppgifter tyckte jag att det Kalla Kriget var en nödvändighet, den så kallade extrakostnaden som vi betalade för vår frihet. Om Sovjetunionen någonsin skulle upphöra att existera (och detta tedde sig inte särskilt sannolikt) skulle vi ha råd att kapa militärbudgeten och återgå till att försöka nedmontera välfärdsstaten.

Någonstans vid regnbågens slut skulle USA återgå till de principer som hon grundades på. Staten skulle minska, det skulle finnas färre lagar, och skatterna skulle vara lägre. Detta var vad jag trodde, eller i varje fall hoppades, på.

Jag läste mycket konservativ och marknadsliberal litteratur under dessa år och det kändes som om jag kom ikapp den konservativa rörelsen. Jag tog för givet att andra konservativa redan hade läst samma böcker och lärt sig deras lärdomar. Vi ville ju allihopa samma sak! I grunden var det vissheten om att politiken hade rationella begränsningar. Gamle gode Aristoteles. Vid den här tidpunkten tedde det sig som ett litet steg från Aristoteles till Barry Goldwater.

Som bekant började jag arbeta på William Buckleys National Review och jag blev senare en regelbunden krönikör. Jag hittade min nisch inom den konservativa journalismen som en kritiker av liberala* förvrängningar av den amerikanska konstitutionen, särskilt när det kom till högsta domstolens domar gällande abort, pornografi, och ”yttrandefrihet”.

Jag började gradvis inse att den konservativa kritiken av liberalismens vilja att utöka statens maktbefogenheter var bristfällig. Nästan allting som liberalerna ville att staten skulle göra gick emot konstitutionen. Nyckeln i allt var i min mening det tionde tillägget, som förbjöd staten från att utöva någon som helst makt som den inte specifikt hade tillskrivits i konstitutionen. Men det tionde tillägget var i princip dött sedan New Deal då Roosevelt i princip gjorde sig kvitt det.

Detta betydde att nästan all statlig lagstiftning sedan New Deal varit icke-konstitutionell. Istället för att kämpa mot det liberala idéprogrammet bit för bit kunde de konservativa undergräva allt genom att återuppliva den sanna (och uppenbara) betydelsen av konstitutionen. Liberalismen var beroende av en lång rad usurpationer.

Under Robert Borks omstridda kandidatur till USAs högsta domstol spenderade konservativa mycket energi på att argumentera kring det faktum att konstitutionens ”ursprungliga betydelse” måste vara slutlig. Men de applicerade endast denna princip på ett fåtal ambivalenta fraser och stycken som var relevanta för dåtidens mest omtalade ämnen, så som dödsstraffet. Om konstitutionens allmänna innebörd kunde det, i min mening, inte råda något tvivel. Den styrande principen är att vad än staten inte uttryckligen har rätt att göra är den förbjuden att göra.

Enbart detta räcker för att ogiltigförklara hela välfärdsstaten, och egentligen all liberal lagstiftning. Men jag fann det svårt att övertyga de flesta konservativa om detta. Bork själv menade att det tionde tillägget inte gick att upprätthålla. Om han hade rätt var hela konstitutionen meningslös från början.

Jag trodde aldrig att en konstitutionell renässans skulle vara enkel, men jag var övertygad om att det kunde bidra till att förstöra liberalismens legitimitet. Folk inom den konservativa rörelsen lyssnade artigt på mina argument, men de var inte entusiastiska. De tyckte att alla argument som hade att göra med konstitutionen var pedantiska och praktiskt taget meningslösa – de var inte till särskilt mycket hjälp i den politiska kampen. De flesta amerikaner kommer inte ens ihåg vad usurpera betyder. De flesta konservativa hade inte heller en aning.

Självklart hade de, på ett mycket uppenbart sätt, rätt. Inte ens konservativa domstolar (om de fanns) skulle vara modiga nog att nedmontera hela den liberala agendan på en gång. Jag var dock ändå övertygad om att den konservativa rörelsen måste attackera liberalismen vid dess konstitutionella rötter.

På ett sätt hade jag överfört min patriotism från dåtidens USA till ett USA så som det var på den tiden konstitutionen fortfarande upprätthölls. När överskreds gränsen? Till en början var jag övertygad om att det hade skett med Franklin Roosevelts New Deal; senare kom jag att inse att det var det amerikanska inbördeskriget som var den avgörande händelse som effektivt förstörde staternas rätt att träda ur unionen. Detta var dock i mångt och mycket en minoritetsåsikt bland konservativa, särskilt vid National Review där jag var den enda som hade den.

Jag har skrivit tillräckligt om min karriär vid tidningen så jag kommer att avsluta med att säga att det endast var mot slutet av min mer än tjugoåriga karriär där som jag insåg att vi inte alls hade samma mål. När jag kom till denna insikt var det som att få reda på att din fru, efter ett mångårigt och fridfullt äktenskap, hade älskat någon annan under alla dessa år.

Jag var snarare blind än vilseledd, och den enda jag har att skylla är mig själv. Buckleys gäng och den konservativa rörelsen försökte inte vilseleda mig mer än jag försökte vilseleda dem. Vi antog att vi stod på samma sida när så inte alls var fallet. Om det var någon som missförstod något var det jag.

Sent på 80-talet började jag umgås med Rothbardianska libertarianer – de kallade sig själva anarkokapitalister, vilket var ett föga tilltalande namn – och jag träffade till och med Rothbard själv. De var ett briljant och stridslystet gäng, fulla av utmanande idéer och överraskande argument. Rothbard själv kombinerade en djupsinnig teoretisk intelligens med en djup historiekunskap. Hans magnum opus, Man, Economy and State, hade erhållit en fantastisk recension av den annars så reserverade Henry Hazlitt, och dessutom i National Review!

Det enda jag kan säga om Murray är vad så många andra har sagt innan mig: aldrig tidigare i mitt liv har jag träffat någon med ett mer originellt och livligt sinne. En kort och tjock jude från New York med ett explosivt kacklande skratt som alltid var ett underhållande sällskap. Trots att han skrev dussintals böcker och hundratals artiklar hade han tid, och Gud vet hur, att skriva massor av långa och välargumenterade brev, med enkelt radavstånd, till alla möjliga sorters människor. Allt detta skrevs på samma gamla elektriska skrivmaskin som han använde ända till slutet.

Murrays syn på politik var chockerande rakt på sak: staten var inget annat än ett storstilat brottssyndikat. Även om jag höll med honom i stort, och även om jag fann hans argument fascinerande, accepterade jag inte hans slutsats. Jag ville fortfarande tro på en konstitutionell stat.

Murray höll dock inte med mig. Han insisterade på att konstitutionskonventet i Philadelphia, där konstitutionen hade skapats, inte var något annat än en ”statskupp” som centraliserade makten och förstörde de långt mycket bättre Konfederationsartiklarna. Detta stod i bjärt kontrast till allt jag hade lärt mig. Jag hade aldrig hört någon hävda att Konfederationsartiklarna var att föredra över konstitutionen. Men Murray brydde sig inte om vad jag tyckte – eller vad någon annan tyckte. (Han hade varit för radikal för Ayn Rand.)

Både jag och Murray älskade gangsterfilmer och han hävdade en gång i en diskussion med mig att maffian var att föredra över staten eftersom den tillhandahöll tjänster som folk faktiskt ville ha. Jag kontrade med att maffian betedde sig som staten, och utkrävde sin egen ”beskattning” då de hotade butiksinnehavare; dess marknad var inte alls ”fri”. Han erkände att jag hade en poäng, och jag var mycket stolt över detta erkännande.

Murray dog för några år sedan utan att ha lyckats göra en anarkist av mig. Detta lämnade han till sin briljanta lärjunge Hans-Hermann Hoppe. Hans argumenterade för att ingen konstitution skulle kunna begränsa staten. När väl dess våldsmonopol hade legitimerats blev de konstitutionella begränsningarna enbart en sorts friktion som enkelt kunde bortses ifrån; ingen skulle kunna upprätthålla dessa begränsningar. Staten själv skulle bestämma, med våld, vad konstitutionen ”betydde” och den skulle stadigt döma till sin egen fördel och öka sin egen makt. Detta är sant a-priori, och vi behöver bara titta på USAs historia för att få det bekräftat.

Vad skulle ske om den federala staten bröt mot konstitutionen? Skulle staterna tillåtas träda ur unionen? Lincoln sa nej. Unionen var ”permanent” om inte alla stater gick med på att lösa upp den. Det amerikanska inbördeskriget hade avgjort den frågan. Amerikas förenta stater, plural, var i själva verket en enorm stat, vilket bekräftas av den nya vanan att hänvisa till USA som ”det” och inte ”de”.

Folket tvingas alltså lyda staten trots att deras härskare bryter mot sin ed att upprätthålla konstitutionen. Flyktvägen spikas igen. Det Lincoln i själva verket hävdade var inte att det var våra rättigheter som var ”oförytterliga”, utan statens, och han backade upp sitt argument med vapen. Ingen överträdelse av konstitutionen kan påverka unionens nedärvda legitimitet. När den amerikanska staten väl etablerats på särskilda och i begränsade termer är den för evigt även om den inte bryr sig om att följa dem alls.

Enligt Hoppe är det detta som är misstaget i tron att staten kan kontrolleras av en konstitution. När väl statsmakten har etablerats blir den absolut av naturen. Lydnad är enkelriktat. ”Folket upprättar en stat och specificerar vilken makt den får ha över dem; deras ledare svär inför Gud att de kommer att respektera de begränsningar som påtvingas dem; men när de väl struntar i dem återstår likväl lydnadsplikten”.

Men även efter inbördeskriget överlevde vissa samvetsbetänkligheter. Amerikanerna höll fortfarande med om principen att staten endast kunde få nya maktbefogenheter genom konstitutionella tillägg. Det är därför tilläggen efter kriget stipulerar att ”kongressen ska ha makten att” anta den ena eller den andra lagen.

När det var dags för New Deal var dock alla sådana betänkligheter som bortblåsta. Franklin Roosevelt och hans högsta domstol tolkade vissa saker såpass brett att de auktoriserade i stort sett alla statens anspråk. Samtidigt tolkades det tionde tillägget så snävt att det förlorade all sin begränsade kraft. Idag är dessa saker så djupt inrotade att kongressen sällan frågar sig själv huruvida en lag är tillåten eller förbjuden enligt konstitutionen.

Kort sagt är den amerikanska konstitutionen död. Den blev dödligt sårad 1865. Liket kan inte väckas till liv. Detta var väldigt svårt för mig att erkänna och än idag gör det ont att säga det.

Andra saker har hjälpt mig ändra uppfattning. R.J. Rummel från University of Hawaii har räknat på att stater, endast under 1900-talet, har mördat 162 miljoner av sina egna medborgare. Denna siffra inkluderar alltså inte de miljontals utlänningar som de har dödat i krig. Hur kan vi då tala om att stater ”skyddar” sin befolkning? Ingen privat brottslighet skulle kunna ta så här många liv. När det kommer till krigsföring visade Paul Fussels bok Wartime hur fasansfullt krig egentligen är, vilket gjorde att jag kom till att tvivla på om krig någonsin kunde rättfärdigas..

Mina kristna bröder och systrar har argumenterat för att statens auktoritet är given av Gud. De citerar Kristus uppmaning att ”given kejsaren vad kejsaren tillhör” och Paulus ord ”ingen överhet finnes, som icke är av Gud; all överhet som finnes är förordnad av Gud”. Men Kristus sa aldrig vilka saker – om några – som tillhörde kejsaren; hans tvetydiga ord är långt ifrån en uppmaning att ge kejsaren vad än han kräver. Det är även anmärkningsvärt att Kristus aldrig sa till sina lärjungar att de borde upprätta en stat eller syssla med politik. Deras enda uppgift var att predika evangeliet och om de förkastades skulle de flytta på sig. Han verkar aldrig ens ha tänkt tanken att de kunde eller borde använda staten för att uppnå sina mål.

Vid första anblick verkar Paulus vara mer positivt inställd till statens auktoritet. Kom dock ihåg att han själv dog för att han motsatte sig staten och vi hedrar honom för det; i tillägg till detta rymde han även en gång från ett fängelse. Uppenbarligen har detta stycke i Romarbrevet misstolkats. Det skrevs förmodligen under kejsare Neros välde, och han var inte en av de mest moraliska ledarna; dessutom rådde Paulus alla slavar att lyda sina ägare, men ingen tolkar detta som ett argument för slaveri. Han må ha menat att staten och slaveriet var här för att stanna, i alla fall inom den närmsta framtiden, och att de kristna måste lyda dem för fridens skull, men han säger aldrig att de är för evigt.

Augustinus hade en dyster syn på staten, som en sorts straff för alla synder. Han sa att en stat utan rättvisa inte är något annat än ett storstilat rövargäng, men han lämnade frågan öppen huruvida en rättvis stat var möjlig. Thomas Aquino antog en mer välvillig syn då han argumenterade för att staten skulle vara nödvändig även om människan aldrig hade fallit i onåd; men han höll med Augustinus att en orättfärdig lag inte är någon lag alls, en doktrin som kraftigt hade förminskat dagens stat.

Statens väsen är dess våldsmonpol. Men våld är omänskligt; för att citera Simone Weil är våld ”det som förvandlar en person till en sak – antingen ett lik eller en slav”. Ibland kanske det är nödvändigt, i självförsvar eller för att försvara oskyldiga, men ingen kan ha rätt till det som staten hävdar sig ha rätt till: det exklusiva privilegiet att utöva våld.

Det är fullt möjligt att stater – organiserat våld – alltid kommer att styra den här världen, och att vi i bästa fall har ett val mellan olika ondskor. Vissa stater är så klart värre än andra inom vissa väsentliga områden: alla människor som är vid sina sinnens fulla bruk skulle föredra ett liv i USA till ett liv i Stalins Ryssland. Att säga att något är oundvikligt, eller att något är mindre betungande än något annat, är dock inte samma sak som att säga att det är gott.

För de flesta människor är anarki ett anstötligt ord eftersom de associerar det med kaos, våldsamheter, antinomism – saker som de hoppas att staten kan kontrollera eller förhindra. De är dock inte lika rädda för ordet staten trots dess oerhört blodiga historia. Det är i själva verket staten som skapar kaos eftersom staten innebär att det är de starka och listiga som regerar. De tror att anarki av naturen skulle sluta i ett gangstervälde, men blotta gangsters skulle aldrig kunna hävda en rätt att regera. Endast staten med dess tillhörande propagandamaskin kan åstadkomma detta. Det är exakt detta som legitimitet innebär. Anarkister behöver kanske kalla sig något mindre skrämmande.

”Men vad ska vi då ersätta staten med?”. Frågan i sig avslöjar en total oförmåga att föreställa sig ett mänskligt samhälle utan stat. För mig verkar det dock som att en institution som tar 200 miljoner liv under ett århundrade knappast behöver ”ersättas”.

Kristna, och speciellt amerikaner, har länge förts bakom ljuset beträffande allt detta. Sedan Rom blev kristet har de flesta västerländska ledare mer eller mindra hindrats av den kristna moralen (även om det oftast är knappt märkbart), och till och med krigsföringen blev under några århundraden något mer civiliserad; detta har lett till att folk fått uppfattningen att staten inte nödvändigtvis är ett ont. Men när denna moral tappar sitt kulturella grepp, vilket sker i allt hastigare takt, kommer denna förvirring att skingras, och vi kan förvänta oss att statens innersta natur blottläggs i allt större omfattning.

Detta är långt ifrån en glädjande slutsats. Jag saknar friden som följer av tron att jag lever under en god stat, som skapats i vishet och av välvilja. Men som Paulus säger, ”när jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var”.


* När Sobran använder ordet liberalism hänvisar han till så kallad amerikansk liberalism, och inte till klassisk liberalism.


Originalartikeln har översatts till svenska av Joakim Kämpe.

86 kommentarer till ”Den motvillige anarkisten

  • Mycket intressant artikel och en hel del nyttiga reflektioner för mig. Tack för översättning och att du publicerade artikeln här, Joakim Kämpe!

  • Mycket intressant läsning men det krävs mer för att övertyga mig om anarkismens förträfflighet. Hur ska man t.ex. se till att det inte blir den starkes rätt i ett anarkistiskt land? Politiker som missbrukar statens makt kan ju ändå röstas bort, vilket inte går i en anarki.Hur blir det med polis etc? En annan sak som är värd att påpeka om krig, är att inget krig någonsin startats mellan två demokratiska stater såvitt jag vet. Så anarki är inte nödvändigt för fred.

    • Den starke som tar sig rätten att med våld få igenom sin vilja signalerar att så kan vi andra behandla denne tillbaka, ingen kan hålla sig stark en längre tid med den situationen. Ingen stark är ensam med lammen, inte ens staten, det är snarare en illusion.

      De rikaste och mest framgångsrika har gjort så genom att tillfredsställa andras behov, inte genom att skövla och slåss.

      Istället för att tvingas betala för ett nationellt monopolistiskt skyddsföretag (rättsväsendet) så kan nu istället marknaden anpassa sig efter alla de specifika krav och förutsättningar som finns i hela landet.

      http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_wars_between_democracies

      Men varför räknar du inte konflikter mellan demokratier och icke-demokratier som krig?

  • Visst ligger det en sanning i att företag gagnas mer av fred än av krig och att marknadsförbindelser som kapas kan leda till stora förluster. Men ser vi saken historiskt så kan vi konstatera att fursten var en sorts köpman som fick makt över ett territorium. Den var storman som var köpman och kunde ställa upp i krig. Kan du finansiera kan du skydda. Då söker sig andra till dig och erbjuder sina tjänster mot lön och skydd. De avstår en del av sin frihet för att få trygghet.

    Slaveriet var ett extremt exempel på detta. Vissa har till och med frivilligt avsagt sig friheten för att få tryggheten hos en herre och husbonde.

    De framgångsrika stormännen blev furstar. De privata företagen/projekten de ägnade sig åt kom att räknas som en stats angelägenheter.

    I en otrygg värld kämpande staterna mot varandra. De fria har att ingå allianser. Stater blev större genom att furstar besegrade furstar. Besegrade furstar som anhöll om att få behandlade som prinsar fick oftast avslag. De besegrades och underordnades.

    Så kom blott några få furstar att sitta kvar. De blev då relativt enkla för de besegrade och för oäktingar utan rättigheter som dväldes bland det s k folket, vilket de icke sällan kam att leda i revolter mot kungamakten.

    Demokratin innebar att folket utsåg delegater till en ”kollektiv furste”. Folket hade återfått makten efter att tidigare avsagt sig den för att få trygghet.

    Kan balans hållas mellan staterna, kan en grundtrygghet ges medborgarna och kan ekonomiska incitament finnas för ekologistiskt handlande finns stora förutsättningar för marknadsekonomin att bli en verklig framgångssaga.

    • Vart finns kungarna med dess religiösa auktoritet att styra i din historiebeskrivning?

      Slaveriet var i första hand en fråga om skulder, kriminalitet och förslavning. En försvinnande del av slavarna var så av fri vilja.

      Demokrati var en nödvändig akrobatkonst för den härskande eliten att behålla så mycket av sina privilegier. Statens historia är ett för övrigt ett ständigt pendlande mellan populism (bröd och skådespel) och elitism (privilegier/makt). Det duktiga härskarna kan hitta rätt balans för fortsatt härskande.

      Ja balans är viktigt för akrobater.

  • Slaveriet var en försörjningsform. Många slavar for illa. Det gjorde också s k fria arbetare under industrialismens barndom.

    Under en tid då penningen var närmast ett okänt fenomen och då tekniken inte var långt framåtskriden fanns det inga löner att betala ut. Att säga idag att slaveri var fel är detsamma som att säga att det var fel att industriarbetare var lågt avlönade under industrialismens barndom. ”Löneslaveriet” var ett steg uppåt men ser vi på historien har många slavar kunnat leva bättre och längre liv, exempelvis som kockar åt sultaner och kungar.

    Vardagen skulle i någon mån rulla vidare även då krig rådde. Därför kunde adelsklassens söner förlora livet i krig medan slavar klarade sig om de hade en sådan tjänst.

    Kungar och krig är en del av vår historia. Det gäller att förstå skeendet. Vad som styrde kungarna. Att tro att dessa dikterade allt är att inte förstå maktkampens betydelse för samhällsutvecklingen.

    Utan stat, vad får vi då? Svar: Gängkrig.

    Det att vi idag respekterar en stat och dess lagar är utslag av att vi underordnat oss ett vinnande gäng för att få fred.

    Visst, kanske kan vi prenumerera på ett företags tjänster och få våra nyttigheter därifrån. Jag säger alltså inte att vi inte skulle överleva bara att det vore en omställning som skulle innebära KAPITALFÖRSTÖRING.

  • Hur funkar anarkismen i Somalia?

    Hur funkade anarkismen i husby?

    Hur funkande anarkismen för något/ra år sen i London?

    inte så bra va? Tror inte ens det finns något land i moderna tider som har haft anarki och funkat.

  • Ett samhälle utan gemensamt försvar, är dömt att gå under, så länge det finns arméer som har ambition att erövra mark och tillgångar, vilket jag vågar påstå ALLTID kommer att finnas. Hur tror ni ett decentraliserat och osynkat anarkistiskt försvar står sig emot en sådan armé, fråga någon i vilken militär högskola ni vill, vilket general som helst. Eller ska man hyra in eller köpa försvar i någon marknad? Hyr lojala är legoknektar, mot ett samhälle som inte har förmåga att försvara sig, och vem ska betala för kostnaden? Vem ska sköta insamlingen? Oj, det börjar se ut som skatt? Det börjar likna nattväktarstat?

  • Mr X, jag tror inte det är sant att det alltid kommer att finnas arméer som vill ”erövra mark och tillgångar”.

    Förr berikade sig staterna genom att erövra tillgångar. Tillgångar av värde var fast egendom. Alltså ockuperade man land och gjorde det nya området till en del av det egna landet.

    Är det så omöjligt att tänka sig att vi upplevt ett paradigmskifte, ett som kanske inte är helt avslutat, och som går ut på att man nu skapar tillgångarna dels inom det egna landet, dels genom fredlig handel med omvärlden?

    Monopolismen är det stora problemet. Brittiska ostindiska kompaniet förde krig i Indien och uppträdde som en stat. Man hade fått monopol på handeln med Indien.

    När monopolet bröts hände följande: Krigshandlingar från bolagen upphörde och omsättningen på handeln ökade dramatiskt.

    Det var alltså den fria konkurrensen som gjorde att ett bolag inte kunde uppträda som en stat. Bolagen som handlade fredligt fick inga sådana rättigheter av den brittiska staten som monopolbolaget hade haft.

    En ömsesidig handel kan berika båda parter och skapa välstånd. Problemen är att vissa aktörer kan skaffa sig fördelar genom att ha extremt låga löner, långa arbetstider och noll av miljömedvetande. Det är här vi behöver staten och staterna. Om inte andra organisationer kan lyckas fixa en spelplan som får allmän efterföljd.

    Har vi väl underkastat oss rätten, spelplanen, behöver vi inte kriga mot andra. Det är anarkismens stora problem att utan en rättsordning kommer vi att sakna en legitim maktordning. Då kommer grupper att slåss mot varandra.

    Vi kan alltså hamna i ett tillstånd där vi har arméer som INTE vill erövra mark och tillgångar just för att staterna respekteras av sina invånare och att de sedan respekterar varandra.

  • Dan, det är stater, statsmakter som dödar människor, inte människor som lever i frihet.

    De senaste 150 åren av demokratiska statsmakter har varit de blodigaste 150 åren i mänsklighetens historia.

    Varför projicerar du staten på allt som inte är staten?

  • @ Berne

    Där det inte finns en rättsordning finns ingen frihet. Eller är det Somalia du tänker på?

    Utan stat, vem skulle bestämma?

    Svaret skulle stå att finna i det gängkrig som vann striden om drogerna, sexklubbarna och spelklubbarna.

    Mot dessa skulle religiösa sluta sig.

    Ett krig mellan gäng inbördes, mellan religilsa grupper inbördes, mellan religiösa och gäng (som ju förutan staten och rättsordningen inte skulle kunna kallas kriminella).

    Den som med skräck och andra härskartekniker kombinerat med betalning för tjänster får störst inflytande kommer att dominera.

    Du kommer inte att få försörjningsstöd av någon offentlig sektor. Du kanske istället blir torped åt dem för att kunna få mat på bordet.

    • Kan kritiken av anarkistiska lösningar tillämpas på statliga lösningar? En av de vanligaste invändningara mot ett statslöst samhälle är rädslan för att krig och bråk och privata monopol ska uppstå, monopol som på något sätt ska uppstå ur fri marknad för konkurrerande verksamheter. Med andra ord, anarkismen avvisas med enbart den teoretiska möjligheten att sådana monopol kan uppstå.

      Men om politiska monopol är så fruktansvärda, då är ett statligt samhälle som bygger på just sådana politiska monopol fruktansvärda, och bör då avvisas, på samma sätt som vi alltid skulle välja bort blotta möjligheten av att få cancer, över att faktiskt ha cancer.

      Ändrar politiska organisationer den mänskliga naturen? Om folk bryr sig tillräckligt om de fattiga till att rösta för politiska program för statligt stöd, då kommer folk att bry sig tillräckligt om de fattiga för att finansiera privata lösningar. Om folk bryr sig tillräckligt om obildade att rösta för beskattning till statliga skolor, kommer de bryr sig tillräckligt för att donera till privata skolor. Ett avskaffande av staten ändrar inte i grunden den mänskliga naturen. Den välvilja och visdom som samhället är byggt på kommer inte att magiskt förvandlas till ond kall brutalitet i det ögonblick staten avvecklas. Vi kommer att börja hjälpa människor på riktigt, och inte som idag på låtsas via skattesedeln.

      Dan, du kan inte kalla människor goda och välvilliga bara för de tjänar statens intressen, och sedan samtidigt kalla alla andra egoistiska, giriga och farliga som inte gör det.

      • Jag delar din uppfattning att staten inte ska ha monopol. Det är inte samma sak som att säga att den inte ska finnas. Den ska tvärtom se till att inte privata monopol etableras. Alltså: Frihet i sak, inte bara i ord.

        Just det förhållandet att vi i fria val bestämmer gränserna för den politiska aktiviteten gör att den kan ändra med vad folk tycker och tänker. Vi behöver inte bygga upp den statliga apparaten på nytt. Den ska finnas i bakgrunden, eller som en ram för människor att agera på marknaden och där få genomslag för sina önskningar och viljeattityder.

        Jag tror inte att man är god bara för att man är statligt anställd. Jag vill ju, om du läst vad jag skrivit, ha privatsa universitet som konkurrerar med de statliga. Privata domstolar. Också privata företsag som utför polisiärt untredningsarbete (viktigt inte minst då polisen säger ”saken kan inte utredas”, ”utredningen är nedlagd” e dyl).

        De godaste är de som inte bara arbetar privat utan som därtill avstår från att ta betalt. Men det är inte så högt vi ska lägga ribban. Dock bör vi beundra de som kommer till denna moraliska höjd!

        På lite längre sikt tror jag det finns förutsättningar för mänsklig samexistens utan en stat. Det finns andra organisationer, inte bara privata utan EU och våra regionala församlingar.

      • Dan, kan något vara både frivilligt och tvingande på samma gång? Alla inser att en handling kan inte både vara våldtäkt och kärlek samtidigt. Våldtäkt kräver tvång eftersom offret är ovilligt, kärlek kräver inte tvång, det är frivilligt.

        Eftersom ingen åtgärd kan vara både frivillig och tvingande på samma gång, kan staten inte tilltala principen om frivillighet när de försvarar våld av staten. Staten kan inte säga att vi ska beskattas frivilligt, och sedan bedriva beskattning med tvång och våld.

        Tänk dig om staten, alltså statligt anställda byråkrater hade bestämt vem som ska gifta sig med vem. Så föreslår någon anarkist; ”-Hur vore det om var och en fick bestämma det själva?

        Skulle du då ställa dig undrande; ”-Hur ska då människor kunna ingå äktenskap, om inte staten bestämer det?”

      • Du menar att i ditt statslösa idealsamhälle där kan sådant som våldtäkt och pedofeli inte inträffa?

        Staten kan visst erbjuda ett flertal olika alternativ, exempelvis av utbildningar, menandes att vi gör en insats för att höja humankapitalet i landet, att det får positiva spinnoffeffekter att folk har utbildning.

        Men du behöver inte utbilda dig! Du gör valet att inte välja utbildning. För andra kan det bli att inte komma in på det önskade alternativet. Nej, men så är det i verkligheten! Den som vill skapa ett utopiskt idealsamhälle där alla är lyckliga riskerar att sprida allmän olycka.

        Menar du att vi inte ska ha tvingande miljörelger eller tvingande konsumenträttsliga regler? Svara klart på frågan!

        Ska fackföreningar få finnas? Ska arbetsmiljörätten reduceras till ”frivilliga överenskommelser på arbertsplatsen”? Är det frihet i allmänhet och frihet ifrån den onda staten i synnerhet att skadas på arbetsplatsen för att det inte finns någon där som värnar dina intressen?

        Vi har kunnat läsa om restaurangpersonal som inte får löner. Men som fått betala över ett hundra tusen svenska kronor för at få komma hit och arbeta!!!

        Hur ska en rätt finnas om det inte finns några former för rättskipningen?

        Känner du till skillnaden mellan tvingande och dispositiva lagar? En tvingande lag, den måste man följa, en dispositiv gäller om parterna inte avtalat om annat.

        Känner man till detta kommer också snacket om multikulti i annan dager. Du kan ärva enligt svensk lag och fördela enligt sharialag, dvs enligt islamska föreskrifter (som inte måste innebära att medeltida, eller rättare forntida former för straffutmätningen används!). Om X dör och X har ena föräldern i livet och två barn, ja då ska barnet som bröstarvinge ärva allt. Föräldrarna ärver bara om det inte finns några barn i livet. Är det nu en muslimsk familj finns inget som hindrar att barnet skänker bort, som gåva alltså, en viss del, tror det är en sjättedel, till föräldrarna.

        Vi ser här hur dessa normativa system kan harmoniera väl med varandra. Vill man att kvinnor inte ska ärva hälften av vad män gör har man att argumentera för att Koranens påbud var moderna och skyddade kvinnan på 600-talet, förstärkte hennes ställning dramatiskt (också föräldralösas). Då kan man alltså mena att idag har tiden gått så långt att om det varit idag som normen formulerats hade man gett kvinnor samma arvsrätt som män. Vill man inte gå denna väg kan man mena att en del av mannens arv är att räkna som utgifter att hänföra till familjen i dess helhet. Juridik innebär ställningstaganden och val.

        Du kan ingå äktenskap inför den församling du tillhör. Eller varför inte leva som sambo och ”vara gift i hjärtat”?

  • Jag menar torped åt ett gäng, men strängt taget är staten också ett gäng.

    Så när ni säger att staten är kriminell och att skatt är brott så är svaret: Hm, jo så är det väl men vi betalar åt det gänget för att få skydd och frihet, den som ges under lagarna.

    • @Dan

      Och det är i den punkten vi aldrig kommer vara överens, det är där jag anser att du är naiv och du säkert ser mig som en cynisk realist, för att lägga ord i din mun. Anarkister kan inte lösa säkerhetsfrågan, i min värld, och jag baserar det på tusentals år av mänsklig historia, där våld är en faktor, men sker ett paradigmskifte mot alla odds så visst, men jag lever i verkligheten. Jag gillar verklighetsekonomi, verklighetsanalyser, och ideologi som är starkt förankrat i verkligheten och inte bara i ideal, även om antivåld är ganska universiella ideal.

  • @ Mr X

    Bra att du gillar verkligheten men:

    för det första ska du inte anklaga mig för att vara anarkist,

    för det andra innebär anarkismen, åtminstone den som sa sig vara en del av socialismen, gillandet av en organisation. Det skulle finnas kommuner eller några slags kollektiv som människor skulle tillhöra. Dessa skulle sedan inbördes bestämma över sitt styre och utåt ingå frivilliga avtal med andra kollektiv.

    Kanske skulle de komma överens om att bilda ett kommunförbund och sedan låta varja kommun skicka delegater till detta kommunförbund. Kommunförbundet har en styrelse. Styrelsen har en ordförande, en president med ett annat ord.

    Vi skulle fått något som sociologiskt skulle kunna kallas för en stat även om den bildats på ett annat sätt.

    Milton Friedman och Friedrich A Hayek ville alla att det skulle finnas en stat, låt vara att denna inte skulle intervenera i ekonomin. Man ansåg det väl inte som att ett universitet intervenerar i ekonomin. Så kunde Buchanan verka vid det statliga Chicago university och ändå vara libertarian. Men han betonade dock att han inte var anarkokapitalist. Han försvarade centralbankers oberoende.

    Så här skriver F A Hayek i ”Frihetens grundvalar”, Timbro, s 319:

    ”Det vi nu menar med socialhjälp, som i olika former förekommer i alla länder, är endast den gamla fattigvårdslagen anpassad till moderna förhållanden. Att det behövs ett dylikt arrangemang i industrisamhället är obestridligt – om det så bara gäller att bevaka deras intresse som behöver skydd mot desperata handlingar från de behövandes sida.”

    Jag tror Mises också är inne på att det måste finnas en stat men inte för att styra marknaden. Jag hittar just ni inte ställena i den bok jag har av Mises. Man skulle kunna tro att de som är medlemmar av Ludwig von Mises-institutet skulle upplyst om sakförhållandena, men de är antingen för upptagna för att säga sitt i debatten eller så har de inte läst skrifterna själva utan bara andras artiklar om dem.

    Citaten från Hayek friar honom ifrån att framstå som en okänslig människa som inte bryr sig om de utsattas situation. Han var alltså inte blind för deras situation.

    • Många av oss inser att ingen utopi kan existera om nu inte Stålmannen kommer hit fullt engagerad i att upprätta ideal, och som aldrig själv kan bli korrupt av maktutövande.

      Det finns inga människor i historien som ens har kommit i närheten av detta, och Stålmannen är naturligtvis en fiktiv karaktär.

      Vad detta innebär för mänskligheten är att det bästa vi någonsin kan begära och hoppas på, är att det goda besegrar det onda, om och, om och, om igen, för att återställa balansen varje gång.

      Detta låter kanske fasansfullt för vissa. Men det verkar inte finnas några alternativ. Så fort någon tror att en utopi av absolut makt är möjlig så kommer den oundvikligen att bli korrupt, och med den följer en enorm misär. Det är tydligen så allt för många vill ha det, det är så det kommer att bli.

      • Du kan skippa ordet ”stat” och ersätta med ”organisation”. Om alla inte är med i organisationen kan de inte få de fördelar som organisationen erbjuder. Visst det är mycket bättre att du får köpa en bil som vill ha en bil, att jag får köpa konst som vill ha det och en tredje får ägna sig åt hästskötsel än att ett parlament med majoritetsbeslut ska bestämma att vi ska ha en hall för pokerspel i stället.

        Låter det sig göras har jag alltså inget emot att vissa gator får man betala tull för att beträda. Kanske erbjudes man ett kort för att kunna beträda trottoaren vid x-gatan för att på så vis delta i finansieringen av denna. Du behöver inte skaffa kortet. Men då får du inte beträda trottoaren.

        Det är som med Visakortet. Man måste skaffa kortet för att kunna nyttja det. Det är ett privat initiativ ifrån The Bank of California ursprungligen. Det har spritt sig och förändrat penningen ifrån att uttryckas i sedlar och mynt till att bli digitala siffror på konton som överföres via kort, terminaler och magnetremsor. Skaffar du inget sådant kort, då du inte gillar det eller ägarna, ja, då får du inte handla med det. Du får kanske istället idka byteshandel med någon som i sin tur använder sg av kortet.

        Visst, mycket kan vara privat. Men jag tror inte att vi klarar oss utan organisationer. Frågan är alltså om det inte kostar mer än det smakar att avskaffa staterna. Andra organisationer växer fram. Ingen har sagt att människan inte är människa. Se på de kyrkliga organisationerna hur de har drabbats av slitningar trots att där väl funnits eliten av fromma och ädla människor! Så är det också med staterna. Du har rätt då du skriver att vi människor för varje generation, ja varje dag, måste kämpa för det godas seger över det onda.

        Det sades kryptiskt till folk via heliga texter men den som läser och gör insikter förstår att paradiset ska vi människor skapa på jorden och att Hermageddon är ett annat ord för det stora jihad inom oss! Himmeln är huvudet! Och riket bortom OCKSÅ.

        Jag är alltså spektisk till skrivbordslösningar och menar att man stegvis har att förändra samhället utifrån dess bestående grund.

    • Dan : Du insinuerar att vi inte läst Mises här på Mises-institutet? Lustig kille. Vi är fullt medvetna om Mises ståndpunkter både där vi håller med om dem och i de fåtal fall där vi inte gör det.

      Om herrn vill ha en redogörelse över vad Mises tyckte i olika frågor så går det utmärkt att posta en rad frågor så skall du få en artikel. Då slipper du sitta och vara pampig och slänga dig med insinuationer i ett kommentarsfält 🙂

      • @ Hans

        Varför kan ni inte skriva här på sidan, åtminstone om den är öppen för alla att läsa? Varför ska det ske i det fördolda?

        Jag har så mycket annat att läsa att jag inte riktigt känner för att ta mig igenom Mises skriverier just nu. Men jag vet att han accepterar att det finns stater. Frågan för honom är statens inblandning i ekonomin.

        Det hade varit trevligt om ni som ska vara experter i ämnet hade kunnat skriva exempelvis att ”Jo, Mises anser att staten kan ha en roll för att försvara medborgarna” e dyl. Även om den anarkokapitalistiska ståndpunkten är än mer minimalistisk så hade ett sådant svar gett oss en uppfattning om vad Mises ansåg.

        Förlåt om jag uppfattas som pampig! Att jag skrev som jag gjorde berodde på att Patrick Snellman påstått att jag inte läst något i ämnet. Jag har läst texter publicerade på Facebooksidan, eller delade där, och jag har läst några böcker. Det var för att jag känt en stor sympati för den frihetliga saken som jag intresserat mig för sidan, inte för att jag gillar starka stater som förtrycker folk.

        En dag ska staten vittra bort. Ja, det var ju en insikt som t o m Marx hade, men för Guds skull, låt oss slippa diktaturer i proletariatets namn!

      • @Dan
        Det blir rätt tröttsamt att argumentera med en som skall övertyga en om det förträffliga med att denne skall få utöva förtryck mot en. Du får kalla saker för sakfråga eller vad du vill. Det är det ovanstående som är kärnan.

        För övrigt har jag aldrig påstått att du inte läst något. Däremot har jag inviterat dig att läsa.
        ”Är du över huvud taget intresserad av den här websidan och de idéer den försöker sprida så ta och läs runt lite.”

        Du säger också att du är skeptisk mot skrivbordslösningar. Är det inte just det statens lösningar är, administrerade skrivbordslösningar?

        Här är det just det som är poängen. Vi har inga färdiga lösningar som skall tvingas på andra och ingen kan tänka sig alla lösningar som finns på olika problem, värda att lösa.

        Du får gärna ha en valuta ihop med dem som tycker den är bra, starta gärna en riksbank som inflaterar den ständigt. Utse överförmyndare bäst ni vill osv men låt mig välja mina lösningar själv och utse inga överförmyndare åt mig. Jag samarbetar med de jag vill samarbeta för att uppnå det jag vill.

      • @ Patrick Sellman

        Jo, jag är skeptisk till skrivbordslösningar! Jag menar att den anarkokapitalistiska uppfattningen är en skrivbordslösning. Att avskaffa staten och med den alla lagar innebär att man måste bygga upp samhället på nytt med nya normer. Dessa ska enbart vara frivilliga.

        Hur kommer det att se ut i praktiken? Det är där det orealistiska finns.

        Jag vill inte avskaffa staten. Det vore som att avskaffa landet man bor i och helt förneka dess historia. En enorm kapitalförstörelse.

        Staten ska se till att människor kan göra val, dvs staten ska inte vara din överförmyndare utan den som exempelvis ser till att vi inte får monopol.

      • @ Hans

        Att Mises var för en liberal demokratisk stat och såg statens uppgift i att skydda liv och egendom, människors välmående m m innebär att det fanns en roll för staten.

        Då är frågan: Hur ska denna stat organiseras? Var ska gränserna gå? Inte bara för staten utan också för privat mot privat. Som Thackery frågade sig när han såg konsekvenserna av den industriella revolutionen i form av fabriksskorstenar som spydde ut rök: Var har de fått den rättigheten ifrån att förstöra luften och utsikten för andra?

        Miljöproblematiken är en sak vi alla måste adressera. Den gäller verkligen försvar av liv och egendom.

        Varför kan ni då inte ta upp denna sak istället för att förneka värdet av all statlig aktivitet? Om ni är anarkokapitalister borde ni byta flagg. Kalla er ”Murray Rothbard-insititutet” eller ”The School of Friedman jr”.

    • @Dan

      Jag är villig att medge att jag drog förhastade slutsatser, du är ingen anarkist, jag står för mitt inlägg dock, men det borde riktats mot en anarkist.

    • @Dan
      Du tycker inte man kommer rätt långt med det att man får stå till svars om man skadar någon?
      Socialistiska anarkister är lite komiska på det sättet, har faktiskt själv varit en under rätt lång tid. Detta att kalla sig anarkist och sen tvinga in folk i en organisation är rätt motsägelsefullt.

      Du tror inte människor organiserar sig frivilligt på en uppsjö av olika sätt helt frivilligt och efterhand på ett så för dem effektivt sätt som möjligt?

      Fundera sen på om det inte är rätt viktigt att det är några, gärna fler som sätter ner foten och påvisar tvånget, hoten och våldet mot medmänniskorna i ett samhälle där det blivit totalt accepterat att bara det sker tillräckligt långsamt att begå godtyckliga övergrepp mot medmänniskorna med den enda motiveringen att man är fler.

      • @ Patrick Sellman

        Man ska stå tillsvars, jo det låter bra! Men det måste finnas vad jursiter kallar en dispositiv rätt att falla tillbaka på om man inte kommit överens om något i avtalet.

        Om A och B båda kommer in i en affär för att handla en bil och det bara finns en bil, A köper bilen och går sen sin väg för att komma tillbaka senare och hämta bilen. Under tiden köper B bilen och kör i väg med den. Både A och B har betalat för bilen. Inget står skrivet i avtalet om vad som ska hända om säljaren säljer bilen två gånger. Det finns ingen stat och alltså inga regler.

        Vad ska gälla?

        Är det den starkes rätt som gäller? Nävrätten?

        Eller menar du att Bibeln ska vara vad man vänder sig till i detta fall för att hitta vägledning?

      • @Dan

        Bara för att ge dig ett alternativ till staten så skulle det t.ex finnas färdiga lagsystem som används ungefär på det sätt du påstår. Det lagsystem inkl domstol som funkar bäst kommer att få flest anhängare.
        § 36 Om tvist uppstår gäller Justitias lagstiftning.

      • @ Patrick Sellman

        Då gäller inte principen om likhet inför lagen, eller?

        Även extremliberalen måste väl vara anhängare av en viss begränsad rättsordning. Det kan finnas något på att vinna att avkriminalisera bruket av droger och istället erbjuda behandling åt folk. Men även om alla droger vore lagliga att tillverka, sälja, köpa och bruka så kan vi ju enkelt tänka oss ett scenario då någon säljer en drog som inte är vad den utger sig för att vara. Vad ska hända? Krig?

  • Jag kan inte svara på Dans inlägg ovan, så jag gör det här.

    Dan, varför kommer ni etatister/socialister alltid med alla dessa teknikaliteter. Hur ska detta vara då?, hur ska detta ske då?, hur ska detta se ut då?, sitta där och planera allt som händer och sker. Som om vi alla var spelpjäser på ett bräde.

    Tänk dig att du och jag levde i slutet på 1700-talet, och du frågar mig; ”-Hur kommer människor kommunicera i framtiden då?” -Jag vet inte, hade jag svarat.

    ”-Aha, säger du då, du har inga lösningar, alltså socialism.” Allt till alla, nu. Guld och gröna skogar.

    Idag vet vi hur människor kan kommunicera, elektriciteten uppfanns, telefoni, digitaltekniken uppfanns och mobiltelefoni. Något som ingen på 1700-talet hade kunnat veta.

    Överför detta resonemang till idag. Vem kan då sitta där och stjäla pengar av vissa för att muta andra, för att ”planera samhället”? De följer naturligtvis sina egna personliga intressen och ekonomiska incitament först och främst. Inte dina eller mina intressen.

    Alla vill ha något för inget, koppla detta samman med statsmakt och det blir bara fel.

    Du har lång väg tillbaka Dan, till det du egentligen är, innan all statlig fostran förstörde dig.

    • @ Berne

      Du kallar mig ”etatist” och ”socialist”. Det är långt ifrån sanningen! Nå, ”etatist” har jag aldrig hört förut så…

      Jag är en marknadsvänlig ekologist. Jag vill inte att staten ska styra det ekonomiska livet på annat sätt än att hjälpa fram det tillstånd som innebär att marknadsaktörerna väljer miljövänligt tidigare än förutan en statlig inblandning. Alltså: Om du beskattar de fossila bränslena och skattesubventionerar de förnyelsebara kommer ett miljövänligt handlande att stimuleras. Man kan också tänkas tillåta karteller för att hålla oljepriset uppe och få resursen att räcka längre. Om de bolag som går in i kartellen på ett visst generöst sätt investerar i miljövänlig produktion. Då hjälper staten fram ett tillstånd som gagnar oss alla, också producenterna av fossila bränslen. För det första kan vi behöva olja, kol och gas som resurser i framtiden, om än icke som bränsle, för det andra kommer de som äger produktionen av dessa att tjäna pengar på att samarbeta med staterna.

      Man kan se det som att staterna här är en representant för respektive folk och att man frivilligt samarbetar med relevanta marknadsaktörer för att åstadkomma vad som inte kan åstadkommas om allt ska styras av en slumpgenerator. Då blir det kanske dassapapper att slösa oändligt med istället för poesi, gottegott med socker åt barnen istället för skolböcker i matematik åt barn med inlärningssvårigheter.

      Staten stjäl inte pengar, inte då man tillåter en fiatvaluta. Det några av er åtminstone kallat att ”artificiellt höja värdet på betalningsmedlet”. Men penningen är en artefakt och höjer man värdet på ekonomin i stort kan mer pengar skapas via kreditgivning om detta innebär att varor och tjänster som tidigare inte kunde produceras på grund av underfinansiering nu kan produceras.

      Historiskt har en tröskel för utvecklingen varit brist på pengar.

      • Som sagt var, innan all statlig fostran förstörde dig.

        Om efterfrågan är högre än tillgången höjs priset, tillsdess andra alternativ blir attraktivare. Resurser tar därmed inte slut. Det sköter sig själv på en öppen fri marknad. Detta är inget som av statliga sociala ingenjörer behöver manipuleras fram för att skapa ”rätt sysselsättning”. All statlig intervention förvränger bara människors egna incitament, och folk börjar att handla felaktigt.

        Regering är socialism, ju mer regering ju mer socialism, tilldess hela korthuset kollapsar, och vi är på god väg.

      • @ Berne

        Din uppfattning är absurd! Det känns som om du spottar på flaggan, vanhelgar historien, inte inser att det statliga har sin grund i det privata.

        Som att Karl XIV Johan, som räddade Sverige med sin privata förmögenhet, intjänad under den meritokratiska aristokratism Napoleon skapade för att förnya Frankrike och införa en liberal diktatur som med Code Civil och Code Napoleon gav Europa den rätt baserad på jämlikhettstanken som vi fortfarande baserar vårt samhälle på.

        Napoleon införde en likhet mellan olika grupper och införde adelsskap som inte gick i arv. Tiden var inte mogen för en parlamentarisk demokrati. Det hade revolutionen med åtföljande skräckvälde visat oss. Napoleon gav judarna rättigheter de aldrig haft tidigare och han var faktiskt muslim, låt vara att han inte var troende (antog islam för att kunna styra i Egypten på ett effektivt sätt, men den som en gång konverterat till islam…)

        Korthuset kollapsar inte. En dynamisk marknadsekonomi med en bonus pater familias-stat kommer att anpassa sig efter nya förhållanden. Vi hade redan haft små miljövänliga indiska shoppingbilar om inte politikerna gödslat med skattebetalarnas pengar på bilindustrin istället för att låta marknaden styra.

      • @ Halsingen

        Jo, det är ju den vanliga historien att det som är bra för svenskarna inte alltid varit/är bra för skåningarna.

      • På tal om absurditeter. Staten är en gigantisk parasit, som tillslut kommer att ta död på sitt egna värddjur. Det är staten som håller i alla vapen, de fysiska, de känslomässiga och de språkliga.

        Det är privatsektor, marknadsekonomi, företagande, industri och alla dess anställda som bär landet, till 100%, det är det vi alla lever av. Staten lägger mer tillgångar på att komma åt andras tillgångar, än att skapa dessa tillgångar själv. Ja, då blir systemet en parasit på sig själv, och tillslut dör den.

        De flesta länder som dör och tynar bort, gör inte det på grund av andra länder, utan i de flesta fall tynar länder bort på grund av sina egna absurditeter. På grund av människor som inte kan låta bli att styra och ställa över andra. Människor som du Dan.

      • @ Berne

        Det var hårda ord, Berne! Men varför tror du att jag skulle vilja styra och ställa över andra människor?

        När jag, för nu förskräckligt många år sedan, gick i skola, grundskola och gymnasium, försvarade jag de tankarna på skolpeng och friskolor som då var något radikalt och friskt. Jag menade att vi här hade medel för att skapa verklig valfrihet. Att vilja välja men inte kunna är inte samma mängd frihet som att vilja välja och kunna.

        Om frihet är val mellan olika vägar och att man som individ själv får välja, inte staten, ja, då kan staten öka friheten genom att införa en skolpeng, var det många som tyckte (inklusive jag själv). Att inte kunna välja men vilja var en situation som många upplevde. Att gå utan utbildning bara för att man inte vill gå i offentlig skola är inget riktigt val. Det är inget val till en utbildning man vill ha, det är ett val bort ifrån något man inte vill ha.

        Hur kan du skriva att jag vill styra åt folk, välja åt folk?

        Belackarna av ståndpunkten påstod att ”Ja, detta är bara första steget på att avveckla skola åt alla! Nästa steg är att ta bort skolpengen!”

        Jag menade att så inte var fallet.

        Men när jag läser vad du skriver så inser jag att om vi andra inte ser upp så kommer många ungdomar inte lära sig läsa och skriva. De kommer inte kunna tala främmande språk.

        Visst är det bra med utbud och efterfrågan. Men ibland finns det alternativ som inte erbjudes för att det finns för få som KAN betala. De VILL men då de inte kan kommer marknaden inte att erbjuda detta alternativ.

        Vill man inte ha en enorm kapitalförstörelse kombinerad med kulturförstörelse ska man se upp för extrema anarkistiska uppfattningar. Du tycks tro att pengar finns i en bestämd mängd och att statliga utgifter innebär att det blir mindre åt det privata. I en ekonomi med fiatvaluta behöver inte så bli fallet. Men staten har naturligtvis att bädda för det privatsa näringslivet så att det kan frodas. Så att investeringar blir gagneliga. Om du satsar en krona, att du också får tillbaka den.

        Men genom att ha skatt kommer vi se till att företagen får läs och skrivkunnig personal. Just bristen på utbildning är ett stort hinder för många u-länders utveckling.Ska man kunna investera i ett land och få folket i sysselsättning måste arbetarna i vår tid kunna läsa instruktioner. Det behövs en grundläggande utbildning.

        Utbildning är vägen till frihet och välstånd. Leve staten!

      • @ Dan

        Är det som är bra för antingen den starkaste eller den mest talrika gruppen som nu existerar inom de politiska gränser, som kallas ”Sverige”, överhuvudtaget nödvändigtvis bra för någon minoritet?

      • @ Halsingen

        Du menar att vi skulle ha ett samhälle där alla bestämmer vilket språk de ska prata, hur de ska stava och uttala ord, vilken valuta de ska betala med?

        Din fråga är egentligen för svår att ge ett klart kort svar. Kanske måste man som minoritet på något sätt anpassa sig, inse att man lever bland människor som har en annan kultur. Så långt det är möjligt bör en anpassning ske.

        Kanske kommer anpassningen i framtiden ske på et viset att moskéernas böneutrop sker via klockor som klämtar.

        Eller, nej en kyrkas klockor kan också verka störande…

      • @ Dan

        Poängen är konflikten statscentrum-periferi.

        Är det som är bra för folket kring maktens boningar i Mälardalen bra för Sverige?

        ”Ett samhälle där alla bestämmer vilket språk de ska prata, hur de ska stava och uttala ord, vilken valuta de ska betala med” är normaltillståndet.

        Den moderna enhetsstaten skapades genom den franska revolutionen. Dessförinnan bestod Europa av federativa statsformer.

        Också i Sverige blev ursprungsnationerna till provinser (”landskap”, en engelsk term för ett naturområde), dominerade av huvudstaden och av territorialstatens centrala organ.

        Begreppet land övertogs av staten, som började driva tesen ”ett land, ett folk, ett språk, en historia”. Med denna monokulturella ideologi sökte man forma en enhetlig ”svensk” identitet av alla folkgrupperna inom statens gränser.

        Och den minsta minoriteten är individen.

      • @ Halsingen

        Det finns väl sina randiga och rutiga orsaker till att en federativ statsbildning som kommit till stånd till följd av äktenskap och krig föll söner. Där fanns inre motsättningar. Det var exempelvis sådana som utlöste första världskriget. Folken på Balkan var i stor utsträckning medborgare av Österrike-Ungern. Det var inte av fri vilja. Deras länder hade inte gått in frivilligt i en union.

        Den fria rörligheten vi nu har inom EU fanns inte under den federativa tid du omtalar.

        Utan stater, vad hindrar att ett rövarband kräver att folk betalar ”tull” för att ta sig fram? De måste ju också ha mat på bordet.

  • @ Berne

    Jag tackar för länken och ska lyssna på det där när jag har tid. Det lär ta några dagar.

  • @ Berne

    Då du ser övergrepp begångna av en stat reagerar du, och det med rätta.Men du nämner ingenting då det är bolag som begår hemskheter!

    Utan stater skulle vi väl få se arbetare slitas ut mot låg lön.De kommer lätt kunna ersättas av andra. De kommer kunna dödas utan påföljd. Utan stat, ingen strafflag.

    Diktaturer som härskar med våld är inget jag beundrar. De verkar inte för att öka valfriheten utan för motsatsen. En poäng med staten är att den ska garantera våra friheter, exempelvis religionsfriheten.

    Ser vi på övergrepp mot enskilda i Sverige tror jag det går att spåra högst privata motiv bakom, svartsjuka eller något annat. Sedan kanske det ska se ut som om det är staten som är boven. Det är bara någon som vill att det ska se ut så.

    • @Dan : Låt oss fundera på vad ett bolag är, förutsatt att det inte har statens stöd utan är tvunget att agera på en fri marknad.

      För det första – ett bolag består av människor, men är en juridisk konstruktion skapad för att garantera sin egen överlevnad. Var i denna konstruktion ser vi incitamentet för att döda arbetare (skall det här på riktigt föreställa ett argument?). Ett företag lever för monetär vinst – och löner baseras på tillgång och efterfrågan på arbetskraft. Inget nytt under solen.

      För det andra – det du argumenterar för är att bolag, som består av människor, slutar vara civiliserade om inte staten finns. Jag finner argumentet ganska svårbegripligt – enbart ett demokratiskt, byråkratiskt maskineri kan förhindra oss för att börja döda varandra på skoj? Inte ens Hobbes gick så långt.

      För det tredje – att staten är den enda garanten för lag är nonsens. Mer eller mindre varenda organisation för mänskligt samarbete som har existerat har skapat regler och lagar. Självklart måste alla argument för lag och rätt i slutändan kunna understödjas av våld om de utmanas – men att tro att den moderna nationalstaten är den enda tänkbara garanten för någon form av lag och ordning är ganska historielöst.

      Slutligen – du försöker härleda statliga rättsövergrepp till individer? Fair enough – men varifrån fick de sin makt ifrån? Staten.

  • Ett aktiebolag är ett aktiebolag för att lagen säger så.

    Ett handelsbolag är ett handelsbolag för att lagen säger så.

    En enskild firma är en enskild firma för att lagen säger så.

    En näringsidkande stiftelse är en näringsidkande stiftelse för att lagen säger så.

    En ekonomisk förening är en ekonomisk förening för att lagen säger så.

    Jag har alltså ett kraftigt medhåll från jurister och andra som har utrett och infört dessa lagar.

    Jag förstår att det är kloka människor som vill väl. Att det finns skäl bakom associationsrättens framväxt.

    Du avfärdar all rätt som ondödig eller direkti illvillig och menar att jurister och politiker är idioter.

    Jag ser dig som en kryptosocialist, en som antar en liberalare uppfattning än liberalerna för att förvrida den till absurdum och ge de röda stöd.

    Inte en enda stavelse har jag låst ifrån den här sidan där man lovprisar moderaterna exempelvis, för att ha genomfört liberaliserande reformer på skolområdet exempelvis.

    Varför inte?

    Svar: För att ni är antiborgerliga!

  • @ Hans

    Förr några decennier sedan sålde svenska företagare sina företag till utlandet. Det var ingen ekonomi i att låna barnen ta över. Det utlöste skattekonsekvenser. Barnen fick ett företag och det var naturligtvis värt si och så mycket då det såldes. Men tanken var den motsatta. Att barnen skulle ta över och alltså inte sälja. Sossarna ville på den tiden inte ändra detta. Då sålde man alltså många företag till amerikaner och andra utlänningar.

    Det var okej om en utlänning var rik.Så länge han bodde utomlands. Svenskar fick inte vara det. Många som Lundsberg, Penser m fl flyttade till London eller andra ställen.

    Inte minst drabbades svenskar av förmögenhetsskatten. Återigen handlade det om att beskatta något som värderades till si och så. Man skulle få si och så vid försäljning. Saker och ting hade ett marknadsvärde. Hälften av detta beskattades (om jag minns rätt). Men hälften av värdet fanns inte som inkomst!!!

    När nu de borgerliga med moderaterna i spetsen (studera historien!) förändrat detta så får de inte ett tack, inte ens lite uppmärksamhet av herrar och fruar libertarianer.

    Folk med låga inkomster har bott i Simrishamn vid fina fiskelägen. De har drivits ifrån hus och hem då de inte klarat skatterna. De fick ju bara inkomsten om de sålde det eftertraktade huset vid havet! Då tvingades man göra det. Det blev sommarhus åt rika stockholmare som bara är där på sommaren. Vintern blir allt mindre livfull då de som bott i husen inte längre bor där. Då får näringsidkarna på plats en mindre marknad.

    Här kan man verkligen tala om att skatt varit stöld.

    När man inför en skolpeng så att inte bara rika ska kunna välja då vänder ni er mot detta. Det som ni borde ha applåderat vänder ni er emot. Ni vänder er mot valfriheten bara för att staten är inblandad på ett hörn. Vad kan man tycka om detta annat än att det är ett fäktande för fäktandets egen skull!

    Vi vet att det ibland kan vara bra att köpa ut folk från marknaden. Det vet man om man känner till marknadsmekanismernas sätt att fungera. Då fordras en supplerande instans som kan ge de urköpta ersättning.

    Du kan skylta med ett adligt klingande namn. Vad vet du om det vona namn jag hade kunnat ha? Vad vet du om mitt ursprung? Det slår inte högt att anföra ärvd förmögenhet för att hävda sig borgerlig, ha en borgerlig livsföring eller livsstil, och sedan inte visa uppskattning åt de som kanske i grå kostym och enkel lägenhet tänker på att ge Sverige och dess invånare båda valfrihet och trygghet? Eller vad med de företagare med arbetarursprung som har olja på händerna och ibland värk i händer och leder för att de deltar i arbetet bland sina anställda?

    Det är dessa byggklossar jag tänker på. Om de inte har en borgerlig livsstil struntar jag blankt i.

    FRAMTID I FRIHET NEJ TILL ANARKISMEN

  • Jag läste för några månader sedan i Dagens Industri. Någon från något departement, eller om det var Näringsministern själv som sade;

    ”-Ja, vi får höra med världsbanken om hur vi ska lösa sysselsättningen.”

    (Jag har försökt hitta artikeln igen, men inte lyckats).

    Således, Dan, dina tårar gäller inte människors framtid. Det gäller den egna oförmågan att hålla er kvar vid köttgrytorna.

    Vi har alla hört det förut. Himmelen ligger i tjänster, bidrag, subventioner och knegarritt gärna kopplat med skattefrälse på EU-nivå. Ett riktigt arbete, en bra skola eller flitigt företagande räknas inte ens som välfärd i Sverige längre.

    Det ska inte vara möjligt att arbeta sig ur ett hopplöst, tröstlöst, korrupt förmynderi. Vi vet hur det har gått. Sovjeterna överlevde inte, muren föll. Grekland, Spanien och Portugal gör statsbankrutt. Landsbygden utarmas. Människorna flyr från stagnerande högskattekommuner. Den var den här typen av dyrbart överhäng som utlöste krisen i socialistländerna. Nu står vi på tur.

    Socialistisk repression duger inte. Bara fler frihetsgrader och en mobilisering av de mänskliga resurserna kan ge oss den framtida välfärden, och den ineffektiva, roffande, gluffande offentliga apparaten måste slimmas till ett absolut minimum, om den inte ska äta oss alla ur huset.

    Det verkar väl bäddat för en historisk ökenvandring.

    • @ Berne

      Socialistisk repression duger inte. Jag håller med dig! Problemet med er anarkokapitalister är dock att ni inte verkar förstå att skatter behövs för att vi ska få mycket gjort utan att varje företag ska behöva tänka på saken. Staten ska vara där för att skapa möjligheter åt folk, inte för att hindra.

      Jag befinner mig inte vid några köttgrytor. Snarare är det så att jag befinner mig långt ifrån dem och jag taktar inte efter dem heller.

      Jag tror att skatter behövs men att de bör gå till regionerna och regionparlamenten i större utsträckning och till staten i mindre. Om Norrland vill ha en större offentlig sektor än vad man vill ha i södra Sverige är det mest demokratiska att så får ske. Jag vill inte ha en stark statsmakt som förbjuder oss att göra ditten och datten. Jag önskar att skåningarna håller koll på skånska intressen och norrlänningar på norrländksa. idag är det 08 som ockuperat saken och allt tycks ha tagits över av en liten grupp av Palmes pojkar.

      Ditt snack om slimning till ett absolut minimum visar att du har noll koll på hur man kan få ekonomin att växa genom att rätt kontrollera penningmängden.

      • ”skatter behövs för att vi ska få mycket gjort utan att varje företag ska behöva tänka på saken.”

        Det här Dan är så ignorant så jag blir bara paff.

        Att statliga byråkrater tänker åt företagen, så vi får mycket gjort.
        Jag är företagare, Dan. Det är inga byråkrater som planerar och tänker åt mig.
        Och det är det sista jag skulle önska mig att de gjorde.

        ”staten ger folk möjligheter.”

        Vilka sorts möjligheter ger staten folk som inte marknaden redan erbjuder?
        Att leva på någon annans bekostnad, ja. Men något annat utöver det, nej.

        När du menar att det finns problem med anarko-kapitalismen, vad du bokstavligen säger är;

        ”Det finns problem med att inte utöva tvång mot människor som interagerar frivilligt.”

        Som sagt var, då är det du som håller i pistolen, Dan. Det är du som vill ha något för inget, och med statsmakt kan du du tillgodose dig det du vill ha.

        Kapitalismen definieras som handel som inte störs av statens interventioner.
        Återigen, om du motsätter att låta den fria marknaden hantera saker, då per definition, förespråkar du tvång och våld. Det finns inga andra alternativ. Antingen låter man folk agera, eller också inte. Det finns inget tredje alternativ.

        Så ”vi” kan inte lita på människor att styra över sina egna liv, men ”vi” kan lita på att NÅGRA människor med tvång och våld styr sina och alla andras liv via regering?

        Eller fantiserar du att ha regering som styrs av en annan art än homo sapiens?

      • @ Berne

        Du tolkar mig helt fel! Att staten inte sköter ditt företag är väl något man kan ta för givet. Men staten har en roll då det gäller att ansvara för en grundläggande ordning. Nu råkar jag sympatisera med tanken att staten lägger ut mycket av denna verksamhet på entrepenad. Jag tror inte på en stat som lägger sig i hur företag drivs. Men jag tror på en stat som vakar över företagen så att inte den girighet och rovdrift som lurar inom oss alla kan blossa ut ohämmat och skövla allt i sin väg. Ofta i länder med svag stat kan utländska bolag härja vilt, utan att visa respekt för miljö eller människa. Varför? jo, de är långt hemifrån, de åker inte fast och de kan tjäna stora pengar på detta.

        Jag vill inte att företag som beter sig illa mot människor, mot djur eller mot habitat i allmänhet ska få konkurrensfördelar i förhållande till företag som tar sådana hänsyn. Staterna och förbund som EU och FN har att lägga fast en grund, kravmärkning av olika slag blir sedan vad företagen marknadsför och lockar med för att visa att de är goda företag med bra produkter. Vi tjänar alla på detta!

        DEN SOM MENAR ATT DET ÄR KRIMINELLT AV EN STAT ATT SE TILL ATT BARN FÅR LÄRA SIG LÄSA, RÄKNA OCH SKRIVA OCH SOM KALLAR DETTA ATT ”KIDNAPPA” FOLK BÖR DÖMAS FÖR BROTT MOT MÄNSKLIGHETEN!!!

        Ja, det är ett allvarligt brott, en allvarlig försummelse, om ett barn som SKULLE KUNNAT FÅ skolgång inte får detta bara för att föräldrarna istället vill ha dem som sexleksaker!!!

        Kapitalismen är ingen kapitalism utan en rättsordning. Tala om för mig hur en rättsordning kan skapas och upprätthållas så kan vi fortsätta diskussionen. Det är det jag väntar på: Att ni libertarianer ska klargöra gränsen för statens makt. För ni kan inte både säga att ni vill ha en rättsordning men ni vill inte att den ska gälla alla.

      • Om en företagare som är så girig och rovaktig blir anställd av staten, så blir han helt plötsligt så nobel och hederlig, hur går det till?

        Det är stater som härjar vilt i världen, Dan, inte företagare.

        Statlig skola är indoktrinering. Tänk om vi till exempel sa att Goldman Sachs ska driva alla skolor, ni kan bara föreställa er avgrundsvrålen av indignation som skulle uppstå, skrik om farorna med partiskhet, vrål om indoktrinering och programmering.

        Men, nej… vi ger barnen till staten, och alla ler välvilligt, helt säkra på att objektivitet, förnuft och en väl inhärdad kärlek till barnen, och allt lärande kommer att härska allenarådande…

        Alla vet att staten bryr sig inte ens hälften av en råttas rumpa om barnen, och testet är så ömkligt enkelt att alla vet vad det är. T.ex. påminn lärarna om att barn gynnas inte av att vara borta två månader varje sommar, och det är svårt för föräldrarna också många gånger, som båda måste arbeta för att mata staten med alla skatter.

        Och citera även statistik om hur bra barn gör ifrån sig i länder där de är i skolan året runt och inte glömmer allt under sommarlovet. Hur kommer lärarna att reagera över detta? …att ställa frågan är att besvara den..

        ”föräldrarna vill ha dem som sexleksaker!!!” Du är sjuk i huvudet Dan !

      • @ Berne

        Visst har du rätt i att vi på intet vis är skyddade bara för att det finns en stat. Det är inte det det handlar om.Att staten skulle vara genomgod och företagarna onda. jag menar att det i båda fallen rör sig om människor. Vi har inom oss både sådant som kan leda till mirakel och sådant som kan leda till en helt annan konsekvens.

        Vad vi bör sträva efter är således en sådan ordning att det finns incitament att göra vad vi vill ha, inte bara det vi kan betala.Är något gagneligt kan det vara idé att vikta skatteskalan för att gynna detta, medan annat, sådant som är gagneligt eller riskerar att ta slut, påläggs en skatt för att vi på det viset, till följd av staten, får ett tillstånd på marknaden som inte hade rått förutan skatt men som skulle komma att råda då resursen sinar.

        Utan skatt, inga sådana här möjligheter att hushålla med marknaden.

        Vad staten gör är att se om spelplanen. Staten hindrar inte kapitalisten att tjäna pengar. För det första så gagnas kapitalisten av att resursen varar längre. Då kan man tjäna pengar på den längre. För det andra kan kapitalisten bättre än vi andra meddellösa investera i det vi önskar se mer av. Tack vara sin rikedom finns säkerheter att erbjuda för lån. Tack vara att penningen kan skapas såsom en skuld finns det möjligheter att finansiera en expansion in på en marknad som efterfrågar nya produkter eller mer av något som det funnits brist på men som är en bristvara. Staten och centralbanken har alltså viktiga uppgifter i ekonomin. Varken staten eller centralbanken hindrar konkurrensen. Tvärtom! Det är ju tack vare stat och centralbank möjligt att finansiera dagens verksamhet med morgondagens inkomster! Detta kallar vissa att blåsa skuldbubblor. Men om skulden gör att inkomsten finns krävs det ytterst liten tankeförmåga att inse att förutan skulden vore samhället i dess helhet fattigare. Detta är inget argument för dålig bostadspolitik eller för vårdslös kreditgivning. För att inte äventyra den finansiella sektorn har staten gått in med ett regelverk sådant att förutsättningen för både goda finanser hos hushåll/företag och kreditinstitut som banker ska föreligga i så stor utsträckning som möjligt.

        Problemet med er libertarianer/nyliberaler/anarkokapitalister är att ni inte uppmärksammar statens och centralbankens roller. Att vi betalar skatter, om de är på inkomster och på konsumtion är inget som gör att företagare går miste om inkomster. Det är alltså inte så att de pengar du betalar till stat och kommun hade funnits i företaget och det hade bara varit plus för verksamheten. Nej, nu ska du vara med om att finansiera vägar, räddningstjänst, försvar, skolor, barnomsorg, äldreomsorg, värnet om natur och miljö, upprätthållandet av förbindelser med andra länder.Hur ska det gå till? På vilka grunder ska man ta ut avgifter för tjänsterna av de enskilda företagen för utbildandet av personalen och för domstolstjänster?

        Vill ni inte att barn och ungdomar ska gå i skola? .Vill ni inte att de ska få sätta sig in i sådant som historia, språk, natur, teknik? Ska de aldrig få uppleva kulturarvet? Eller ska det vara klassmarkörer i denna sak också, men nu så tydligt att en Esaias Tegnér aldrig hade funnit någon välgörare, ty kan man inte visa sig på styva linan i skolan, då man inte får gå där, ja då får ingen veta att man är en begåvning. Hur många människor har det inte så och har haft det så under historiens gång? Ni vill rasera det fina samhällsbygge, en skola för alla. Jag ser då hellre att den arbetarregering som såg till att arbetarklassen också fick inflytande i samhället, alltså inte bara adelsmän och företagare, tinas upp ur isen för att åter styra. Ni ska inte få ta bort en skola för alla. Då är det bättre att vi tar bort den valfrihetsreform som jag trott på, ty hellre blott ett alternativ än inget.

      • Dan, kan du inte berätta för läsarna här ”hur man kan få ekonomin att växa genom att rätt kontrollera penningmängden”? Det vore oerhört spännande att få inblick i sådan revolutionerande teori, det vore bara ett steg bort från att förvandla bly till guld.

        Denna fantastiska berättelse behöver inte vara lång, men bör minst innehålla svar på följande frågor:

        – Vad är ekonomisk tillväxt?
        – Hur ser algoritmen ut för att ”rätt” kontrollera penningmänden?

        Extra poäng för svar på följande:

        – Behöver vi politiker som reglerar den ekonomiska tillväxten? Vad skulle hända om de lät bli?

      • @ Klaus Bernpaintner

        Först ett klargörande: Riksbanken är en självständig centralbank. Som Buchanan visat finns det ett stort problem med centralbanker som styrs av politiskt tillsatta parlament. Men Riksbanken är en författningsenlig institution.

        Det är inget revolutionerande eller nytt i att pengar kan skapas medelst skuldgivning. Då banken utan att penningen är knuten till guldet lånar ut pengar till en företagare så skrivs ett avtal om att denne ska betala tillbaka lånet med framtida inkomster. Man kan se det som att pengarna skapas nu istället för senare. Vissa vänder sig emot detta och påstår att affärsbankerna skapar pengar ur luft. De ondgör sig över att pengar lånas ut som inte hämtats ur ett valv utan som skapas vid tillfället på grund av den tekniska konstruktionen att en bank kan låna ut pengar, föra in dessa på låntagarens konto, utan att de först har satts in i banken. Om kreditvärderingen är god kommer företagaren att betala tillbaka lånet då han fått inkomster av det lånet var tänkt att finansiera, tillsammans med företagarens eget kapital.

        Vi får ekonomisk tillväxt av att dessa handlingar av ekonomisk natur kan komma till stånd. Att vi idag kan finansiera något med morgondagens inkomster. Guldet är företagens arbete. Det är inte guld i bokstavlig mening och här har vi det alkemiska trollnumret: att vi insett vad som är värdefullt! Det är företagens verksamhet som är det värdefulla, guldet, i ekonomin, då det är detta som efterfrågas. Guld i bokstavlig mening är bara värdefullt om någon efterfrågar det. Det har ett högt relativt värde på grund av sin beständighet.

        Vi behöver politiker som ser till att utbildningar och investeringar kan göras i landet. Att det finns avkastning för investeringarna. Att det finns trygga villkor för befolkningen så att de tryggt kan konsumera. Så fort otrygghetens spöke uppenbarar sig börjar folk hålla på pengarna. Hur går det då för företag som lever på att sälja varor? Dessa varor minskar i värde på grund av minskad efterfrågan. Vi får deflation. Till slut infinner sig tillståndet av mördande konkurrens (obs! ett ekonomiskt fackuttryck med meningen att företagen konkurrerar och måste sälja för att få tillbaka lite av vad som lagts ut men inte nog för att kunna göra vinst).

        Om för mycket pengar kommer ut på marknaden kommer priserna att stiga. Det är sant att varorna inte stigit i värde då det nya högre priset motsvarar det gamla lägre. Men inflationen gör att de drabbas som inte i motsvarande mån får mer pengar att handla för samt att aktörerna kan börja invänta rätt tidpunkt för försäljning för att tjäna så mycket som möjligt.

        Politiker behövs för att hushålla med de resurser som företagen exploaterar för att kunna tillverka och sälja varor. Om inte naturen tas in i kalkylen kan företagen tjäna stora pengar och sedan låta andra stå för kostnaderna att sanera förgiftade marker och vattendrag. Vi ser ju idag med utsläppen av koldioxid och annat vad som kan hända om inte företagen har att följa en spelplan. Vad kan du säga om ett företag förpestar luften med ett tjockt rökmoln om inte politiker stiftat lagar som upprätthålles av domstolar och, väsentligast, leder till efterföljd av hushåll och företag så att miljöskulden kan minska?

      • @ Klaus Bernpaintner

        Jag tror att du missförstår mig. Att det därför är som du inte tycker att jag besvarar dina frågor.Jag tyckte att jag inte gjorde något annat.

        Jag ska ändå försöka en gång till och då uppehålla mig vid frågan om algoritmen för att rätt kontrollera penningmängden. Jag besvarade kanske inte den frågan tydligt men jag trodde du, som verkar vara insatt i ekonomi lite grand i vart fall, förstod hur denna är tänkt.

        Mitt försvar av staten kan sägas vara av ”neofeodalt” slag, dvs att det behövs en stat som täcker det område som täcker ett land. Så är den svenska staten staten i Sverige, den danska staten staten i Danmark. Jag vet inte hur man kan behålla Sverige utan att behålla en stat. Utifrån konstitutionen läggs sedan olika verksamheter ut på entrepenad om de folkvalda menar att detta är lämpligt att göra. Att alltså låta offentlig verksamhet drivas i privat regi. Vi talar här om domstolar, fängelser, omsorg m m. Verksamhet ska utövas under de lagar det folkvalda parlamentet beslutat. Jag är nämligen demokrat.

        Det är inte land som förlänas utan verksamheter som läggs ut att skötas av krafter som visat sig dugliga och lämpliga för ändamålet.

        Det åvilar staten att hålla koll på penningmängden i området. Mängden varor och tjänster omsättes på en marknad varvid penningen tjänstgör som en förmedlande länk. Varor och tjänster bytes mot andra varor och tjänster. Dock kan en tidsfördröjning ske tack vare att konkret bytesvärde inte bytes mot konkret bytesvärde utan mot abstrakt: penningen.

        För att inte för mycket pengar ska cirkulera i omsättningen och trissa upp priserna måste något göras för att se till att penningmängd och mängd omsatta varor och tjänster följs åt någorlunda. Om penningmängden ökar relativt den andra mängden är ett sätt att göra bankernas lån hos Riksbanken dyrare. Bankerna måste då ta ett högre pris av kunderna, vilket minskar efterfrågan på kapital. Den minskade efterfrågan på kapital leder till minskad efterfrågan på varor och tjänster. Pris på fastigheter exempelvis kan nu inte fortsätta uppåt.

        Förutan denna koll av penningmängden skulle allt mer pengar kunna cirkulera runt. Banker skulle riskera att ge ansvarslösa krediter för att få kunder och bara tänka på sina egna intressen, inte samhällets.

        Företagen agerar i ett samhälle för att tillgodose människors behov. Människan står över företaget. Människan ska inte vara företagets slag. Företaget ska vara människans tjänare.

        Vi behöver politiker för att reglera den ekonomiska tillväxten på så vis att om landet dränks av billiga köttprodukter som producerats under ovärdiga förhållanden riskerar svenska producenter som håller en högre standard att slås ut. Politiker bör då reagera genom att kräva en högre standard på importprodukterna. Om detta inte sker, eller i väntan på att så sker, bör importen påläggas en tull som höjer priset och gör importen mindre intressant på marknaden, till gagn för svenska producenter som visar hänsyn till djuren under produktionen. Importförbud kan även tänkas.

        Er ståndpunkt lär göra att sämsta alternativet gagnas medan med min inställning kommer marknaden att arbeta i mänsklighetens tjänst. Då kan du få tjäna hur mycket pengar som helst! För då har du också tjänat andra och är värd all aktning och respekt.

  • Vi får lov att be folk att hålla god ton i kommentarsfälten igen, annars så får vi nog lov att stänga ned debatten. Skippa kraftuttryck, alldeles för mycket VERSALER och personangrepp, tack.

    • @ Hans

      Ska inte en fri debatt vara fri? Versaler är inte att skrika. Det är för att du lättare ska kunna skilja det ena från det andra. Det är grafisk design.

      Du provoceras tydligen av mitt sätt att skriva, men försmår inte att se i vilken utsträckning du provocerar. Du är nedlåtande, men okej, tänker jag, det får man ta. Debatten går vidare då den har ett mål: Att ni med egna ord klargör gränsen för statens makt. Hur ska rätten skapas och upprätthållas? Några hänvisningar vill jag inte ha. Om ni kan er läxa så ska ni med egna ord kunna ge mig ett svar på denna fråga.

      • Dan, det finns många sätt att lösa rätt. Det finns inte bara ett rätt svar på den frågan.

        Mises förordade rätten till fullständig secession, och det är väl en rätt rimlig utgångspunkt även för en statskramare? Idén att ALLA SKA MED är väl rätt fånig om folk inte vill med? Jag bör alltså kunna begära att få bli lämnad i fred från dem som vill prångla på mig dyra och lågkvalitativa skydds-, rätts-, vård-, utbildningstjänster — och naturligtvis slippa betala för desamma. Statskramaren får naturligtvis fortsätta leka stat, underkasta sig den röstande pöbelns nycker, och driva in skatt från alla andra som vill vara med och leka.

        Det mest trivial sättet att lösa rätt blir då att ta hand om det själv. Jag kan till exempel skriva ut mig ur staten och bosätta mig på min egen mark och hävda min rätt medelst högaffel, armborst och pansarskott med riktad sprängverkan när fogdar och prusseluskor visar sig på min dörrtröskel för att driva in tribut eller släpa mina barn till anstalt.

        Utifrån denna grundläggande byggsten kan sedan mer komplexa lösningar byggas upp på frivillig basis. Till exempel kan jag och grannen komma överens om att samarbeta för att skydda oss mot skatteindrivare och farliga män med politiska ambitioner.

        Till syvende och sist är vi inte intresserade av att ta din stödkäpp ifrån dig, du får gärna ha din stat, allt vi önskar är att slippa vara med. Är inte det rimligt? Hur vi och likasinnade sedan löser vatten, avlopp och rättsliga problem slipper du bekymra dig för.

        Hoppas det är till hjälp med din fråga och lite vägledning i ditt sökande.

      • @ Klaus Barnpeintner

        Om du skriver ur dig ur staten kommer du att bli en gratispassagerare. Du vill ha skydd av försvar och polis. Men du vill inte betala för det. Du vill beträda gator. Men du vill inte vara med och finansiera dem

        Du vill kunna bosätta dig på din mark och leva där. Jaha, men det du kallar din mark är bara din mark för att det finns regler som gör att vissa transaktioner räknas som överlåtelse av äganderätt. Eller menar du att vi inte ska ha några regler alls och att jag således kan bestrida din rätt att bo på vad du kallar din mark. ”Nej, Klaus, det är inte din mark och nu kommer jag för att riva vad som finns där och uppföra en enplansvilla med pool. Det finns inga rättsregler, men jag har ju mina killar med mig så bort med dig, Klaus!” O vad du hade önskat existensen av en stat och av rättsregler!

        Det är bara de rika som kan klara att leva utan stat och jag menar att det är fullständigt orimligt att de friköper sig. Däremot bör det vara möjligt för den som agerar klokt och förståndigt att behålla sin rikedom och att få den att växa.

        Vem har enklast att tjäna pengar: Du som äger stora marker eller jag som inte äger mer än gamla möbler och några böcker?

      • Rätten kan skapas och upprätthållas via (sannolikt en mix av):

        -Frivilliga sammanslutningar
        -Politiska organisationer med full utträdesrätt
        -Skyddsbolag
        -Gör det själv
        -Appelationdomstolar
        -Gemensamt överrenskomna principer för hantering av situationer där flera rättssystem är inblandade (t.ex. vid tvist mellan två personer där den ene är med i en sammanslutning och den andre anlitat ett skyddsbolag).

        Gränsen för statens makt, med definitionen att en stat är ett territoriellt våldsmonopol blir då att sådana organisationer inte ska ha någon legitim makt alls då de ej har berättigad existens.

      • @ Christian Strandh

        Tack Christian för ditt svar och för att du försöker säga något om den egna uppfattningen, inte bara påtala brister i min!

        En fråga som infinner sig är: Måste man underkasta sig Appelationsdomstolen eller kan man säga att nej, jag är fri från den?

  • Dan,

    Det är väldigt trevligt att du är intresserad av vår verksamhet. Du är givetvis välkommen att kontakta Mises-instutet i USA om du så vill (Tyvärr finns det inget Mises-institut i Österrike). Information om det hittar du här:
    http://mises.org/page/1448/About-The-Mises-Institute

    Om du vill läsa mer om libertariansk teori kan jag tipsa om dessa artiklar:
    Panarkistiska strategier av Richard CB Johnson
    Till monopolister inom alla partier av Richard CB Johnson
    Klassisk liberalism vs. anarko-kapitalism av Jesús Huerta de Soto

    Det är dock bara ett fåtal av de artiklar vi har publicerat i ämnet. Du kan även titta in på Börja här, eller titta in Hans-Hermann Hoppes artikelarkiv, eller Murray Rothbard artikelarkiv.

    • @ Joakim Kämpe

      Det var snällt av dig att du hänvisade till artiklar och annan information. Men jag hade hellre sett att du klart, med egna ord, redogjorde för gränsen för statens makt.

      Nog vill exempelvis libertarianerna i USA att det ska finnas en stat! Eller vill de upplösa Amerikas förenta stater? Inga fler presidentval, inga guvernörsval, inga kongressval?

      Varför inte ge klara svar på dessa frågor? Finns det inte klara svar?

      Men Ludvig von Mises institutet har väl rimligtvis att förvalta arvet efter den teoretiker som givit institutet dess namn.

      • Dan,

        Du får väl helt enkelt maila och fråga vad de vill och tycker. Det är nog enklast så, snarare än att jag försöker redogöra för vad de står för. Jag har iofs. en aning om vad de kommer att svara med tanke på att institutets grundare nyligen gett ut en bok vars titel på svenska skulle vara ”Det anarkokapitalistiska manifestet”, men det är nog bäst att du tar reda på det själv och inte bara litar på mitt ord.

        Angående ”artiklar och annan information”, det är givetvis helt och hållet upp till dig om du vill läsa och tänka efter, eller om du vill avstå. Orsaken till att vi driver institutet är ju just för att dela med oss av denna idétradition, så om du är intresserad finns det gott om information att hämta. Och om inte, så är det givetvis ok det också.

  • Generellt sett skulle jag säga att man måste (dvs är etiskt och legalt förpliktigad) att acceptera appelationsdomstolens beslut. Det beror på att det med all sannolikhet ingår i kontraktet med domstolen.

    För att accepteras som appelationsdomstol krävs ett bra track record på pålitlig rättskipning, och en misskötsam domstol kan bli utkonkurrerad av rättssäkra domstolar.

    Om vi antar personer som helt väljer att stå utanför allt vad rättskipning och appelationsdomstolar heter, så kommer de sannolikt dömas enligt målsägandens lag om de begår brott.

    • @ Christian Strandh

      Av dina och Klaus svar får jag veta att i ett s k fritt samhälle, där lurar våldet runt hörnet. Du skriver ”enligt målsägandens lag” och Klaus förklarar vad som menas: Grannsamverkan med armborst och pansarskott!!!

      • Nej.

        Jag talar om den laguppsättning målsägandes deltar i dvs skyddsbolagets/politiska organisationens laguppsättning (som med all säkerhet delas i det väsentliga av de flesta aktörerna). Dvs du kan inte undkomma ett straff efter att ha begått brott bara genom att själv stå utanför rättskipningen.

        Har du några belägg för din uppfattning att våldet kommer lura runt hörnet mer än det gör nu?

      • @ Christian Strandh

        En del av historieskrivningen tycks vara en dimmridå. Om inte direkta lögner så en fabricerad kedja av händelser som kanske inte alls har hänt. Om staten övervakar oss för att sprida lögner om oss handlar den fel. Då kan det naturligtvis vara lockande att önska sig en konkurrens av samhällen eller organisationer som man har att söka sig till för att få trygghet. En fri konkurrens av samhällen. Du får trygghet och du betalar med din arbetsinsats. Något i stil med vad Touqeville var inne på. Ett dugligt samhälle kan få fler ”medborgare”.

        Konkurrensen kan få mindre bra samhällen att skärpa sig. Samhället behöver inte vara en geografiskt sluten organisation utan dessa organisationer kan överlappa varandra. Vi får då vad vissa kallar multikulti, ett pluralistiskt samhälle där du följer de normer du underkastat dig. Tvist mellan olika organisationer får då lösas efter förhandlingar och med tiden kommer en rättsordning att växa fram, en praxis.

        Om det är bättre eller sämre?

        Ja, det kan bli bättre med den här modellen utan stat.

        Men jag tror det inte.

  • Dan, du tror inte det finns en modell utan stat om jag ska tolka dig har gett en rad exempel på vad som inte skulle fungera utan en stat.

    Det går att tänka sig många saker som fungerar utan en stat, t.ex.: vägar, skolor, sjukvård, domstolar, polis, kollektivtrafik, järnvägar, badhus osv. Uppräknade saker kan lätt finansieras av var och en, även av de som inte är rika.

    Det är svårt att tänka sig det, men om vi betraktar att vårt s.k. välfärdssystem är ett pyramidspel, som kräver mer och mer ekonomiska resurser som framförallt tas från personer som inte är rika utan faktiskt utarmar de flesta människor och alla tvingas att betala för långt mycket mer saker och ting än de vill betala för.

    Kort och gott. Var och en har de ekonomiska resurser som behövs om inte staten utarmade dem för att ge var och en det som staten påstår att var och en inte har råd med.

    • @ Göran

      Visst finns det modeller för organisation av både mat och försvar förutan en stat! Vi vet ju att Muslimska brödraskapet utövade socialhjälp till nödställda i Egypten och vi vet nu mycket påtagligt att raketer kan skjutas iväg utav andra än stater. Jag tänker på Hamas i Mellan Östern.

      Dessa exempel visar att gränsen mellan stat och icke-stat är flytande. Att staten är en organisation ut av människor.

      Vad jag förstår vill du egentligen ha ett sänkt skattetryck och decentralism. Om regionerna kan bestämma mer över sina egna angelägenheter kommer de att nyttja dessa medel för att det ska bli intressant att komma till regionen. Vi kommer att se muséer stiftas på andra håll än i Stockholm.

      Jag förstår din frustration! Staten representeras av Stockholm. Där placeras ämbetsverk och myndigheter för hur Sverige ska styras. Folk får jobb där. De som jobbar där ska servas med mat och hemtjänster. Restauranger finns. Städbolag jobbar så att de sliter ut kvasterna. Skatterna går till att avlöna detta i Stockholm. Där finns jobben. Huspriserna trissas upp ju fler företag som flyttar dit då det går enklare att tjäna pengar på en större marknad. Lilla Simrishamn duger bara på sommaren. Då bor ju en del rika stockholmare där i hus som blivit dyra för att sossarna menat att folk skulle skatta för inkomster de inte hade men kunnat få om de sålt!

      Om styrandet decentrialiseras kommer folk att flytta med myndigheter och ämbtsverk. Svansen av tjänster kommer at i motsvarande mån att flytta med. Priserna på fastigheter kommer att sjunka i Stockholm. De kommer stiga i regionstäderna men det är nog allt enklare att bygga nytt där det finns expansionsmöjligheter.

      Mer makt åt regionerna, mindre åt staten, ja! Men det finns nog ändå allt skäl att hålla samman riksenheten men då på ett sätt att det klart framgår att man inte suger ut landet för att gagna byråkratin som samlats i en enda stad där också de statliga kulturinstitutionerna samlats som Dramaten m fl i en lång radda jag inte ska trötta dig med att rada upp.

      Mycket av det ni menat är statligt är inte statligt. En lång rad trygg- och försäkringslösningar är i själva verket sådana som man får fixa själv privat. I vissa fall agerar ekonomiska intresseorganisationer för att utnyttja stordriftsfördelar, mängdrabatt, åt medlemmar. Inget fel i det. Motsatsen.

  • @Dan

    Det krävs ingen stat för att upprätthålla en rätt. Det är där du är fastlåst. Gränsen för statens makt går vid dess utraderande. Staten behövs inte. Stat och rätt är inte synonymt. Den statliga rätten är förtryck.

    • Det kan betonas, att lag och rätt fanns innan staten.

      De skandinaviska tingen var inga lagstiftande församlingar. Lag stiftades inte, snarare upptäcktes den. Våra landskapslagar var med andra ord, lag utan lagstiftning.

      Hannes H Gissurarson skriver i boken ”Island – arvet från Thingvellir”:

      ”Lagen var till sin natur byggd på samverkan snarare än tvång; den var uttryck inte för någon individuell vilja, utan för en långsamt framväxande social och moralisk konsensus om individers ömsesidiga anpassning. Lagen var ett medium genom vilket människor kunde kommunicera, inte något verktyg i händerna på en statsmakt.”

      Detta var ingen unik skandinavisk uppfattning, utan liknade den som var förhärskande i det medeltida Europa, som historikern RW Southern beskriver det:

      ” The hatred of that which was governed, not by rule, but by will, went very deep in the Middle Ages, and at no time was this hatred as powerful and practical a force as in the latter half of the period…. Law was not the enemy of freedom: on the contrary, the outline of liberty was traced by the bewildering variety of law which was evolved during the period…. High and low alike sought liberty by insisting on enlarging the number of rules under which they lived.”

      Eddan berättar, att gudarna håller ting vid världsträdet.

      I våra skandinaviska ting ser vi så att säga att de himmelska förhållandena flyttat ned i närmiljön. ”Ske din vilja, så som i himmelen så ock på jorden” som det sägs i bönen fader vår.

      Bytingsplatsen i Davinde på Fyn, intressant nog under ett träd:
      http://fynhistorie.dis-danmark.dk/node/30110

      • @ Halsingen

        I landskapslagarna kan man läsa vad människors liv är värda. Människor ifrån andra landskap var inte värda lika mycket. Det fanns en rad strafformer som väl inte är så trevliga.

        Men vi ser här ett nordiskt alternativ till islam och sharialagstiftningen. Muslimerna menar ju att sharia är den rätt som finns uttryckt i Koranen och som sedan supplerats med hadither (sayings of the prophet) och av sunna (doings of the prophet). Jurister har sedan systematiserat detta i konkreta lagsamlingar.

        Viktigt är att betona att sharia inte är bestraffningen. Det är själva etiken i Koranen som är sharia och denna ska sedan tillämpas. Att påföljderna kan ändras med ändrade förhållanden liksom att själva normerna kan ändra innebörd följer av att, så som profeten Muhammed påpekade, eller rättare som profeten Muhammed formulerade inspirerad av Gud via ärkeängeln Gabriel.

        Landskapslagarna traderades först muntligen. På 600-talet har det kanske existerat ett embryo till vad som sedan kom att bli landskapslagarna.

        Vi hade kunnat tänka oss ett scenario sådant att tingen behöll sin makt. Att man fortsatte se rätten som gudagiven. Att de normer som fanns supplerades med nya som hade karaktären av utfyllande och kompletterande tilläggsföreskrifter.

        Visst, en teokratisk rätt kräver ingen stat utan den apparat som tillämpar rätten kommer att identifieras som staten av utomstående betraktare!

        Din uppfattning att staten inte är nödvändig, Halsingen, är alltså riktig.

        Jag tror det är möjligt att ersätta statens normer med företags normer om det i avtalet för samfärdseln mellan dessa skrives in normer för hur alla förpliktar sig att uppfylla miljökrav och på hur man ska behandla medmänniskan.

        Vi lär behöva gudomlig vägledning.

        Staten kan göra det lite enklare, men visst den kan med lögn och förtryck göra livet till ett helvete för många, det har vi sett talrika exempel på, något som det knappast ligger i låt oss säga en livsmedelsproducents intresse att göra.

      • @ Dan
        Vilken är ”den apparat som tillämpar rätten” som du menar skulle identifieras som stat?

        Då det inte fanns någon stat, var det släkten som säkrade att tingets domar och beslut blev verkställda.

    • @ Patrick Sellman

      Vad är staten? Det är inte staten som sådan jag betonar måste finnas utan vissa uppgifter sådana att då de utförs kommer utomstående att betrakta någon organisation som staten.

      Men jag vill hålla dörren öppen för liberaliserande lösningar. Människan är god i sig och när den tekniska utvecklingen möjliggör en effektiv produktionsapparat kan tiden närma sig då människan utnyttjar denna för att skaffa sig föda och samtidigt utföra ett miljövärn.

      Det är ju en sanning vi svårligen kan förneka att fattiga stater som har ett desperat behov av pengar knappast är de som värnar miljön mest.

    • @ Halsingen

      Det är de som menar att tinget är ett organ man måste följa, rätta sig efter. Denna statsmakt var svag och var en furstemakt. Sverige bildades då dessa konsoliderade en stat genom att underkasta sig EN konung. Vi har Alsnö stadga som ett bevis på detta.

      De stormän som upprätthöll tinget och som gjorde att tinget hade kompetens över alla i landskapet kom att vara den statsmakt som fanns.

      Staten växer fram organiskt kring den segrande gruppen då olika stormän strider om makt i området.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *