Om att rösta : Kommentarsfälten går varma

Det visar sig att våra inlägg gällande röstandets vara eller icke-vara bland libertarianer har lett till en stor mängd debatt bland våra läsare, vilket vi självklart tycker är mycket roligt. Därför tänkte jag lägga lite ytterligare bränsle på brasan, och samtidigt befästa min roll som officiell dysterkvist.

Så som situationen ser ut i Sverige finns det ett antal saker som gör att man kan ifrågasätta röstandet – utöver det faktum att vissa av oss anser det vara omoraliskt. För det första finns det inget att rösta på. Detta har till viss del att göra med hur det svenska parti-systemet ser ut (4%-spärr till riksdagen) men också hur debatten förs i media där huvudsakligen etablerade partier eller partier nära 4%-spärren bereds utrymme i någon större utsträckning. Det är sällan man ser några inlagor från de mindre partier som faktiskt finns. Sedan har vi problemet med en politisk konformitets-kultur[1] – generellt sett tenderar allt som ligger utanför mittfåran att betraktas som lite småskumt, och det är därför det blir en ”skräll” varje gång ett nytt parti tar sig in i riksdagen. Det vore ju annars det mest naturliga i världen att nya partier uppstår och gamla försvinner.

Slutligen finns ytterligare ett problem i form av centralisering. Kommunalt självstyre tycks mig existera huvudsakligen på pappret i Sverige, frånsett vad gäller frågan om att bygga nya badhus, justera skatten en tiondels procent, förbjuda religiösa skol-avslutningar, eller besluta om halal-slaktad skolmat [2]. Då kommunen har en uppsjö med skyldigheter som de knappast kan besluta om själva, så är den huvudsakligen en förlängd arm av statsapparaten. Lägg där till kommunal utjämningsskatt som man kan misstänka infördes just för att glesbygden för alltid skulle vara mutad till tystnad, och bilden blir ännu något dystrare.

Tyvärr är det också så att systemet tenderar att förvandla människor från idealistiska kämpar mot korruption och systematisk byråkrati, till att bli del av samma korruption och byråkrati ganska fort. Utan en stenhård ideologisk övertygelse om vad som är rätt och fel (vilket hittills har saknats bland alla svenska politiker jag hört talas om i modern tid) så blir en röst på en politiker i slutändan mestadels en röst på vilken politiker som helst. Detta är ett långt större problem än att ”fel parti” vinner, ty ”rätt parti” förvandlas ganska omgående till ”fel parti” när det närmar sig makten. ”Nya moderaterna” var knappast något att hurra för när de tillträdde 2006, men det går heller inte att förneka att de är ännu värre nu. Och det är så det går, när makten blir viktigare än idealen. Är det någon som tror att detta INTE skulle ske om ett frihetligt politiskt parti bjöds in till finrummen? Jag tvivlar[3].

Ur min ganska pessimistiska synvinkel ser det ut ungefär såhär : Det är kört. Men man kan för all del ta det med ro, för det är vare sig mer eller mindre kört än det var tidigare. Demokrati fungerar tills den slutar att fungera, och vad vi kan utläsa av historien så kommer den politiska makten över medborgarna öka tills korruption och missnöje till slut förhindrar den från att öka mer, och sedan kommer den pendla fram och tillbaka  tills någonting går sönder såpass mycket så att det inte går att laga inom ramarna för det existerande systemet. Influenser från andra länder kan ”starta om” systemet (t.ex. Väst-Tyskland efter andra världskriget) och en demokrati som rasats kan börjas på nytt. Men det lär bli allt svårare att göra det då nuvarande politiska ideal i hela västvärlden är social-liberal blandekonomi, och det är just den medföljande rättighets- och reglerkulturen som lär orsaka systemets sklerotiska sammanfall denna gång.

Eller så har jag fel (vilket skulle glädja många) och då kan man med fördel försöka skapa ”förändring” genom att rösta in ”rätt” parti. Om demokratin är evig så har man ju ett evigt antal försök på sig, och de stora talens lag kanske indikerar att man förr eller senare lyckas på ren slump. För mig som libertarian är det dock relativt egalt, då jag mer och mer börjar tro att förändringen måste ske i oss själva – även om huvud-delen av befolkningen ser oss som en hög missanpassade upprorsmakare som inte accepterar demokratins upphöjda omnipotens. Man får helt enkelt försöka leva sitt liv så som man finner moraliskt riktigt, och försöka förmå andra att göra samma sak. Skulle förtrycket bli outhärdligt [4] så blir naturligtvis situationen en annan, men när och om det inträffar är svårt att sia om.

Så, skall man som libertarian rösta? Jag tror att man får avgöra det själv. Det har framförts citat av bl.a. Murray Rothbard där han hävdar att det är högst rimligt att försöka rösta och förändra, och att det definitivt inte är omoraliskt. Jag skulle hävda att detta beror lite på vilken världsbild man har. Och kanske till viss del vilka möjligheter som faktiskt finns att förändra genom att rösta. Utan att lägga ord i mun på Rothbard så är jag osäker på om han skulle ha samma åsikt idag, och vad han då skulle stödja. Kanske skulle han vara eld och lågor över möjligheten att försöka förvandla den amerikanska Tea Party-rörelsen till en libertariansk bastion. Kanske skulle han förfäras över vår tids ”ideal-som-slogan”. Det lämnar jag till mer pålästa Rothbard-kunnare att spekulera i.

Personligen ids jag inte längre delta i spektaklet – jag blir bara upprörd över bristen på förnuft i hela proceduren. Med det sagt skall jag bekänna att jag röstade i riksdagsvalet 2010 – på mig själv. Det var den enda kandidat som jag var hyfsat säker på gällande att ta tillvara på mina intressen.


[1] Om någon kunnig läsare kan en bättre synonym uppskattas det.

[2] De sistnämnda två exemplen var en så kallad ”pik” till de makthavare som tycks ha olika problem med religiösa påbud beroende på vilken religion det gäller.

[3] Jag skulle naturligtvis gladeligen bli motbevisad på denna punkt.

[4] Det är både orimligt och meningslöst att hävda att förtrycket är outhärdligt i dagens Sverige, förutom för de som har råkat ut direkt för statliga övergrepp. Det går att bära skattepålagorna och den politiska cirkusen med relativt jämnmod, även om det rent psykologiskt är påfrestande ibland. Självklart betyder det inte att man på något sätt skall acceptera det som pågår, däremot vore det orimligt att säga att vår tid är lika illa som de tidsperioder under vilka människor har dödats helt enkelt för att de sagt emot.


8 kommentarer till ”Om att rösta : Kommentarsfälten går varma

  • Bra artikel svårt att påstå något annat.

    Jag tycker mig ana att man kan se röstandet ur tre perspektiv. Skissar lite på det:

    1. Röstandet i sig moralisk handling.

    Eftersom att röstandet ger legitimitet till det demokratiska systemet bör man avstå från röstandet så att man själv inte blir delaktig i ”synden”.

    2. Röstandet skaper en viss förändring.

    Varför då inte använda den till att göra gott?

    3. Hur ska man se röstandet i förhållandet till det slutliga målet?

  • Det går naturligtvis att starta ett parti som skulle kunna vara extremt t.ex. genom att föra fram frågor som att riksdagen ska halvera antalet platser för att förhoppningsvis halvera alla dumma förslag, ta bort hälften av alla myndigheter i ett slag, börja avskaffa en massa löjliga och onödiga lagar och sänka löneskatten till 0 kr.

    Problemet som jag ser det är att när det partiet stiger in i riksdagen då deltar partiet i att stjäla pengar från arbetande människor med hjälp av våld eller hot om våld.

  • Det här är förmodligen en av de vettigaste misestexterna som jag har sett på ämnet. Själv står jag någonstans mellan lägren. Jag röstar inte längre i riksdagsvalen, just på grund av att det inte finns några alternativ att rösta på och att jag inte har någon lust att ge legitimitet till de nuvarande politikerna. Men om det fanns ett vettigt alternativ och jag hade något skäl att tro att min röst skulle kunna göra skillnad till det positiva så skulle jag förmodligen kunna göra ett undantag. Jag lite svårt för det här fullständigt oförsonliga tänket som man ibland här ser på sidan att det aldrig någonsin skulle vara rätt att rösta oavsett omständigheter.

    Det jag undrar i sådana lägen är om dessa människor även skulle strunta i att rösta om direkta frågor. Exempelvis om vi skulle ha en ny EU-omröstning eller om det imorgon skulle hållas en omröstning om att legalisera narkotika eller tillåta hemskolning.

    • Bra fråga som vi kan behöva ta tag i. Nu får några mer kunniga än mig svara på mina påståenden.

      1. Om jag röstar i en enfrågesak, kommer det då att anses som om jag genom mitt deltagande accepterar en utfall som är tvärtemot min röst?

      2. Om enfrågesaken avser att avskaffa staten, anses det då att jag accepterar att det finns en stat om utfall blir att inte avskaffa staten eftersom jag deltog i valet och dess spelregler så att säga?

      Fråga 2 skulle vara enklare om röstningen blir till en stats fördel, om jag då kan säga att jag väljer att inte delta i staten. Något sådant alternativ har jag inte idag. I princip innebär valet inte att jag har ett fritt val. Skulle fråga vara att delta i staten eller inte delta i staten vore det ett fritt val.

  • Jag har inte observerat det förrän idag… men…
    Revolutionär Kommunistisk Ungdom [ RKU ] har tydligen satt klistermärken på en del av de offentliga papperskorgarna i mitt bostadsområde… där det står:
    HÄR SLÄNGER DU RÖSTKORTET!
    http://www.rku.nu/2014/03/rku-i-kampanj-mot-eu

    Detta – eller något liknande initiativ – vore kanske något att ta efter i samband med det kommande riksdagsvalet?!?

  • Jag har inte observerat det förrän idag… men…
    Revolutionär Kommunistisk Ungdom [ RKU ] har tydligen satt klistermärken på en del av de offentliga papperskorgarna i mitt bostadsområde… där det står:
    HÄR SLÄNGER DU RÖSTKORTET!
    http://www.rku.nu/2014/03/rku-i-kampanj-mot-eu
    Detta – eller något liknande initiativ – vore kanske något att ta efter i samband med det kommande riksdagsvalet?!?

  • Man skulle ju kunna rösta på ”Hennes Kunglig Höghet Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland” bara för skoj skull 🙂

  • Det är oförenligt med frihetligt tänkande att ge sitt stöd till en härskande skara individer som våldför sig på allmänheten. En röst på någon som vill leda denna kollektiva våldsapparat är totalt emot libetarianska principer och sanktionerar demokrati, antagligen det genom historiens sämsta alternativet för skapandet av social sammahållning och välstånd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *