Vad har staten gjort med våra pengar? Del 4: Den “rätta” mängden pengar

I denna artikelserie publicerar vi hela den svenska översättningen av Murray Rothbards klassiker ”What Has Government Done to Our Money?” Den som är otålig och vill läsa boken direkt kan ladda ner den gratis från vårt bibliotek. Missa inte heller Per Bylunds introduktion till den svenska utgåvan.

8. Den “rätta” mängden pengar

cover-229x300Vi kan nu ställa oss frågan: vad utgör samhällets penningmängd och hur används denna mängd? Vi ställer i synnerhet den eviga frågan: hur mycket pengar “behöver vi”? Måste penningmängden regleras med hjälp av något sorts “kriterium”, eller kan det lämnas till den fria marknaden?

Först och främst är samhällets totala penningmängd, eller utbud av pengar, vid varje given tidpunkt det existerande penningmaterialets sammanlagda vikt. Låt oss för stunden anta att endast en vara har ställning som pengar på den fria marknaden. Låt oss vidare anta att denna vara är guld (även om vi skulle kunna ha tagit silver eller till och med järn; det är upp till marknaden, och inte oss, att bestämma vilken vara som bäst lämpar sig för användning som pengar). Eftersom pengar är guld är den totala penningmängden den totala vikten av allt guld i samhället. Guldets form spelar ingen roll — om inte kostnaden för vissa omformningar är större än för andra (t ex att tillverkning av mynt kostar mer än att smälta dem). I så fall kommer marknaden att välja någon av dess former som pengar för bokföring, och de andra formerna kommer att få antingen en rabatt eller ett påslag beroende på deras relativa kostnader på marknaden.

Förändringar av den totala guldmängden kommer att styras av samma orsaker som förändringar för andra varor. Ökningar kommer att orsakas av utökad gruvproduktion; minskningar av slitage, industriell användning, etc. Eftersom marknaden kommer att välja en beständig vara till pengar, och eftersom pengar inte förbrukas i samma takt som andra varor — utan används som bytesmedel — kommer den årliga nyproduktionens andel av den totala mängden tendera att vara relativt liten. Förändringar i den totala mängden guld kommer således i allmänhet att ske mycket långsamt.

Vad “borde” utbudet av pengar vara? Alla möjliga kriterier har förts fram: att mängden pengar borde förändras i förhållande till befolkningen, med “handelsvolymen”, med “varuproduktionen”, så att “prisnivån” hålls konstant, etc. Det är sannerligen inte många som har föreslagit att beslutet ska lämnas till marknaden. Men pengar skiljer sig från andra varor i ett väsentligt faktum. Att inse denna skillnad ger oss en nyckel till förståelsen av monetära frågor.

När tillgången på vilken annan vara som helst ökar innebär denna ökning en vinst för samhället; det är skäl för allmän glädje. Fler konsumentvaror innebär högre levnadsstandard för alla; fler kapitalvaror innebär upprätthållen och höjd levnadsstandard i framtiden. Upptäckten av ny bördig mark eller naturresurser leder också det till höjd levnadsstandard, nu som i framtiden. Men hur är det med pengar? Gynnar en ökning av mängden pengar även det allmänheten i stort?

Konsumentvaror används av konsumenter; kapitalvaror och naturresurser förbrukas i tillverkningen av konsumentvaror. Men pengar förbrukas inte; deras funktion är att agera bytesmedel — att möjliggöra för varor och tjänster att lättare färdas från en person till en annan. Alla dessa utbyten görs i penningpriser. Så om en teve byts mot tre gram guld säger vi att “priset” på teven är tre gram. Vid varje given tidpunkt kommer alla varor i ekonomin att bytas mot särskilda guldkvoter eller priser. Som sagt är pengar, eller guld, den gemensamma nämnaren för alla priser.

Men hur är det med pengar? Har pengar ett “pris”? Eftersom ett pris bara är en byteskvot är det helt klart att så är fallet. Men i det här fallet är “priset på pengar” en rad av oändligt många byteskvoter för alla marknadens olika varor. Föreställ dig därför att en teve kostar tre gram guld, en bil sextio gram, en limpa bröd 1/100 gram och en timme av Jones juridiska tjänster ett gram, och så vidare. “Priset på pengar” kommer då att vara en hel rad av alternativa utbyten. Ett gram guld kommer att vara “värt” antingen 1/3 teve, 1/60 av en bil, 100 limpor bröd eller en timme av Jones juridiska tjänster. Priset på pengar är alltså penningenhetens “köpkraft” — i detta fall ett gram guld. Det säger vad grammet kan köpa eller ge i utbyte, precis som en teves penningpris säger hur mycket pengar en teve kan ge i utbyte.

Vad avgör priset på pengar? Samma krafter som avgör alla priser på marknaden — den vördnadsvärda men evigt sanna lagen: “tillgång och efterfrågan”. Alla känner till att om tillgången på ägg ökar så tenderar priset att falla; om köparnas efterfrågan på ägg ökar, tenderar priset att stiga. Detsamma gäller för pengar. En ökning av tillgången på pengar tenderar att sänka dess “pris”; en ökning av efterfrågan på pengar tenderar att höja det. Men vad är egentligen efterfrågan på pengar? I fallet med ägg vet vi vad “efterfrågan” betyder; det är den mängd pengar som konsumenterna är villiga att spendera på ägg, plus ägg som behålls och inte säljs vidare av leverantörer. På samma sätt betyder “efterfrågan” i fallet pengar de olika varor som erbjuds i utbyte mot pengar, plus de pengar som hålls i kassa och inte spenderas över en viss tidsperiod. I båda fallen kan “utbudet” syfta på den totala mängden av varan på marknaden.

Vad händer då om mängden guld ökar, men efterfrågan på pengar ligger kvar på samma nivå? “Priset på pengar” faller, dvs penningenhetens köpkraft faller längs hela linjen. Ett gram guld kommer nu vara värt mindre än 100 limpor bröd, 1/3 teve osv. Omvänt stiger guldets köpkraft om tillgången på guld minskar.

Vad blir effekten av en förändring av penningmängen? Vi följer ett exempel från David Hume, en av de första ekonomerna, och frågar oss vad som skulle hända om en god fe stoppade pengar i folks fickor, handväskor och bankvalv över natten, och på så sätt fördubblade mängden pengar. I vårt exempel fördubblade hon magiskt mängden guld. Skulle vi vara dubbelt så rika? Självklart inte. Det som gör oss rika är ett överflöd av varor, och det som begränsar detta överflöd är knappheten av resurser: det vill säga mark, arbete och kapital. Att öka mängden mynt trollar inte fram sådana resurser. Vi kanske känner oss dubbelt så rika för stunden, men det enda vi gjort är att vi har spätt ut penningmängden. Allt eftersom allmänheten skyndar sig att spendera sina nyligen upptäckta rikedomar kommer priserna att fördubblas, väldigt grovt räknat — eller i alla fall stiga tills efterfrågan är mättad och pengarna inte längre bjuder mot sig själva på existerande varor.

Därmed ser vi att även om en ökning av mängden pengar sänker priset, precis som när tillgången på vilken vara som helst ökar, innebär inte denna förändring — till skillnad från när det gäller andra varor — en samhällsvinst. Allmänheten i stort blir inte rikare.

Medan nya konsument- eller kapitalvaror höjer levnadsstandarden höjer nya pengar endast priserna — dvs späder ut sin egen köpkraft. Orsaken till detta är att pengar endast är användbara för sitt bytesvärde. Andra varor har olika “reala” användningsområden, så fler konsumentbehov tillfredsställs när deras utbud ökar. Pengar har bara nytta för potentiella byten; deras nytta ligger i bytesvärdet, eller “köpkraften”. Vår lag — att en ökning av penningmängden inte skapar någon samhällsvinst — bottnar i pengars unika användning som bytesmedel.

En ökning av penningmängden späder alltså bara ut effekten av varje guldgram; en minskning av mängden pengar ökar å andra sidan köpkraften för varje gram guld. Vi når den häpnadsväckande sanningen att det inte spelar någon roll vad mängden pengar är. Vilken mängd som helst fungerar precis lika bra som någon annan. Den fria marknaden kommer helt enkelt att anpassa sig genom att förändra guldenhetens köpkraft, eller effekt. Det är poänglöst att mixtra med marknaden för att påverka vilken penningmängd den väljer.

Här kanske penningplaneraren invänder: “Okej, givet att det är meningslöst att öka mängden pengar, är då inte guldbrytning ett slöseri med resurser? Borde inte staten hålla penningmängden konstant och förbjuda ytterligare brytning?” Detta argument kan tyckas rimligt för dem som inte har några principiella invändningar mot statlig inblandning, även om det inte skulle övertyga en fast besluten frihetsförespråkare. Invändningen missar dock en viktig poäng: att guld inte bara är pengar utan också oundvikligen en vara. En ökning av mängden guld kanske inte skapar någon monetär vinst, men den skapar en icke-monetär vinst — dvs den ökar mängden guld för konsumtion (smycken, lagningar i tänder, och liknande saker) och produktion (industriarbete). Guldbrytning är således inte alls samhälleligt slöseri.

Vi drar därför slutsatsen att avgörandet av penningmängden med fördel lämnas till den fria marknaden, precis som med alla andra varor. Utöver frihetens allmänna moraliska och ekonomiska fördelar gentemot tvångsmedel gör ingen dikterad mängd pengar jobbet bättre, och den fria marknaden lägger produktionen av guld på en nivå som överensstämmer med dess relativa förmåga att tillfredsställa konsumenters behov i förhållande till övriga produktiva varor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *