Vad staten är rädd för

Anatomy_Rothbard_300
Ur ”Anatomy of the State”.

Självklart fruktar staten allra mest fundamentala hot mot dess egen existens. Staten kan dö på huvudsakligen två sätt: (a) den blir erövrad av en annan stat, eller (b) genom en revolution där den blir kullkastad av sina egna undersåtar. I korthet, via krig eller revolution. Det finns inget som kan få statens härskare att mobilisera större insatser och propaganda som krig och revolution, de två grundläggande hoten. Som vi tidigare varit inne på får inga medel lämnas oprövade för att mobilisera folket att samlas till statens försvar i tron att de försvarar sig själva. Hur ihålig denna idé är blir tydligt när de som vägrar att ”försvara” sig själva tvingas till att ansluta sig till statens militära gren via värnplikt. Det behöver knappast tilläggas att ”deras egen” stat inte tillåter dem att försvara sig mot detta tvång.

I tider av krig dras statens makt till sitt yttersta. Under parollerna ”värn” och ”nödläge” kan staten utöva en tyranni mot befolkningen som skulle möta öppet motstånd i fredstid. Krig förser staten med många fördelar. Alla moderna krig har ådragit de inblandade folken ett permanent arv bestående av statliga bördor på samhället. Krig bereder också staten med frestande tillfällen att erövra mer land över vilket den kan utöva sitt våldsmonopol. Randolph Bourne hade verkligen rätt i att ”Krig är statens hälsa”, även om krig för en given stat kan leda till såväl hälsa som undergång.

Vi kan testa hypotesen att staten främst är intresserad av att skydda sig själv snarare än sina undersåtar genom att fråga vilken kategori av brott staten är mest ivrig att utreda och straffa, de som drabbar privata medborgare eller de som drabbar staten? Nästan undantagslöst är de grövsta brotten i lagböckerna inte de mot privatpersoner eller egendom utan sådant som utsätter staten för risk, exempelvis förräderi, desertering, smitande från värnplikten, omstörtande planer, mord på härskare samt ekonomiska brott som att förfalska statens pengar eller undvikande av dess skatter. Jämför öven den nit med vilken staten förföljer den som attackerar en polisman med den uppmärksamhet som ges åt överfall på en vanlig medborgare. Märkligt nog är det få människor som störs av den uppenbara motsägelse som bor i denna prioritering av dess egen existens jämfört med hur sagda existens motiveras.

11 kommentarer till ”Vad staten är rädd för

  • De enda gånger som jag känner till där staten faktiskt rullats tillbaka är vid kolonisation av nya områden. Till exempel de anglosaxiska kolonialstaterna eller den fornnordiska kolonisationen av Island. Jag känner inte till något exempel på en revolution som rullat tillbaka staten. Snarast brukar revolutioner följas av att den nya regimen måste ersätta den hävdvunna legitimitet och ”vanans makt” som tidigare regim fick en del av sin legitimitet ifrån med våld. Ett våld som sedan den nya regimen använder till att utöka statens makt än mer.

    • Systemskiftet i Sverige på 1800-talet som lade grund till likhet inför lagen, näringsfrihet, den industriella revolutionen etc kallas ofta den ”liberala revolutionen”.
      Likaledes systemskiftet i Västtyskland efter nazismen och WW2.

  • Den liberala revolutionen skiljer sig dock från andra revolutioner eftersom det var en ide-revolution och inte en våldsam sådan. 1848 års revolutioner blev det t.ex. inget av, utan det var snarare ett långsamt skifte i synen på människan, samhället och lagarna som gjorde att den liberala ”revolutionen” kom till stånd.

    En mycket intressant artefakt i mänsklighetens historia.

  • Med facit i hand så har den liberala ”revolutionen” gett staten mer makt, inte mindre. Våra liv är i princip helt kontrollerade av staten.

    Däremot så är internetrevolutionen verklig och det ska mycket till om staterna lyckas stoppa den. När människor inom några generationer inser hur omoralisk staten är, ja då finns det en chans att vi faktiskt blir av med den för gott. Ja, inte vi, men våra barn. Vi kan bara göra vårt bästa att uppfostra dem i fred och samförstånd.

    • De försöker stoppa internet via upphovsrättslagar och dylikt. Folk förstår dock inte det och det är tveksamt om de någonsin kommer att förstå det. Folk är glada så länge de matas med meningslösa tv-serier. Förlåt min bittra inställning så här på morgonen.

      • Du är förlåten 🙂

        Visst försöker stater upphovsrättslagar, övervakning, förbud mot kryptering osv. att stoppa internet.

        Det är dock svårt att stoppa tillbaka anden i flaskan när man väl släppt ut den. Vi är vana vid ett fritt internet och någonstans går även gränsen för Svenne Banan.

        Visst är befolkningen till stor del sönderpropagerad och tv-flaskmatad men det fina med sanningen är att den är objektiv och universell och därför alltid har en chans att komma till ytan. Det krävs bara att någon utgår från grundläggande principer och tänker rationellt.

        Kultur, däremot, kräver alltid massiv propaganda och indoktrinering för att överleva.

      • Ok; vi har talats vid lite grann tidigare och nu undrar jag vad du menar med ”kultur”?
        Du nämner propaganda och indoktrinering, vilket låter förvridet; möjligen har vi väldigt olika uppfattningar om kulturbegreppet.

        Jag skulle ex säga att det faktum att du är här ute på ett fritt Internet och diskuterar intressanta saker som ex vetenskap, liberalism m m är ett uttryck för kultur.

      • Med kultur menar jag någon som är karaktäristiskt för vissa individer eller grupper av individer och som alltså inte är universellt eller sant i någon objektiv bemärkelse.

        För att få andra att acceptera ens kultur som sanning eller önskvärd måste man därför indoktrinera. Det är inte nödvändigtvis negativt, det handlar bara om att överförandet sker via auktoritet eller på annat sätt utan rationellt resonemang. Att till exempel barn talar samma språk som sina föräldrar är kultur, men det är förstås inte negativt för barnet, utan tvärtom.

        Vetenskap, frihet, sanning, osv. är avsaknaden av kultur, eftersom dessa saker faktiskt är universella. Sedan kan kulturen vara mer eller mindre tillåtande naturligtvis, och vår västerländska kultur tillåter ett stort mått av fritt tänkande. Men tänkandet i sig är inte kultur.

  • Oj; då är vi långt från varandra!
    Kulturen är högst universell och verkligen en objektiv sanning. Kulturen är resultatet av mänskligt handlande/tänkande.
    Förutsättningen för kulturen är (uppenbarligen) mänskligt viljande/tänkande/kännande/moraliserande.
    Kultur är alltså vetenskap, religion, juridik, teknologi, politik (!), filosofi, arkitektur, konst, musik etc.
    Vill inte bli långrandig i detta, men jag ville be dig förklara ditt perspektiv där.
    Hoppas du inte känner dig ”indoktrinerad” av liberalismens idévärld.

    • Men då är det väl mer en definitionsfråga än en skillnad i filosofi hoppas jag.

      Visst är mänskligheten en förutsättning för kultur. Mänskligheten är också en förutsättning för sökandet efter sanning (vetenskap och filosofi). Det betyder inte att vetenskap och filosofi är kultur för att de kräver samma förutsättningar.

      För att reda upp begreppen läser jag på Wikipedia om kultur och där talas det om två olika kulturbegrepp, det humanistiska och det samhällsvetenskapliga. Jag menade väl mest det samhällsvetenskapliga begreppet, socialt överförda levnadsmönster. Jag vet att Wikipedia inte på något sätt är facit, men det är talande att de inte nämner varken vetenskap eller filosofi som kultur.

      Det faktum att vi har kultur är sant, men kulturens innehåll kan man inte ens med god vilja säga är någon sanning.

      Jag vill alltså fortsatt säga att vetenskap och dess resultat inte är kultur, de vetenskapliga sanningarna är sanna oavsett överföring, däremot är inställningen till vetenskap kulturell, framför allt när vetenskap förminskas till förmån för religion.

      Det låter som du på nåt sätt vill ”försvara” kultur. Jag säger inte att all kultur är dålig, till exempel säger jag ju att språk är ett tydligt exempel på nödvändig kultur. Och det finns också mycket kultur som är enbart estetisk och därför inte står i motsättning till sanningen.

      Men sedan finns det kultur som står i konflikt med vetenskap och sanning, och det är denna kultur som kräver mest propaganda och indoktrinering, eftersom det räcker att sätta sig ner och fundera en stund för att inse hur fel den är.

      • Ok; avslutar här med att säga att jag menar alltså att det omvända gäller, alltså att när människan handlar/tänker/vill/känner etc så skapas kultur.
        Vi skapar kultur pga av vår konstitution,, det är vad som kommer av oss.
        Sedan är det så att kulturernas olika karaktärer och människans evolution över tid.

        Jag vet att J Lindblad beskrev indianer på stenåldersnivå och i det fallet kan man nog, med fog, hävda att de inte skapade eller levde kultur.
        De tycktes leva i naturen sas; inte någon trevlig rapport…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *