Den långa väntan

En vanlig reaktion till insikten om att det finns allvarliga konstruktions-fel i delar av det finansiella systemet är att börja fundera på när det är dags att ducka och vänta på ett världsomspännande brak. Vissa av oss stack yrvakna upp huvudet 2008 och började fundera på hur en ekonomi egentligen fungerar, och varför det verkade som den just bestämts sig för att sluta göra det. Överlag följde nyhetsrapporteringen under 2008 och tidigt 2009 ett närmast klassiskt thriller-mönster. Indikationer om att något är fel, utan mer specificerat. En oroväckande ökning av antalet ”incidenter” bland finansbolag, vilket sedan eskalerade från Augusti 2008 och ledde till ett crescendo av apokalyptiska prediktioner. Därefter följde ett än mer hysteriskt åtgärdsprogram från myndigheter och central-banker världen över. För den som inte var insatt i ekonomi var det minst sagt skräck-injagande. Vad jag har förstått så gällde samma även för många som var insatta, eller åtminstone trodde att de var det.

Men låt oss backa bandet lite. Vad som hände var inte – som ofta hävdas – att en större mängd amerikanska banker råkade ge lån till kunder som inte kunde betala tillbaka. Det huvudsakliga problemet var en hysterisk kreditexpansion av såväl Federal Reserve som Europeiska Centralbanken, och tillsammans med detta en gigantisk kreditpyramid uppbyggd av banker och investment-banker, där marginalerna var så gott som obefintliga. Serie-konkurserna som hotade när finanspyramiden föll samman berodde inte egentligen på paniken – utan på att marknaden helt plötsligt började prisa in konkursrisk igen. Det naturliga hade varit om samtliga amerikanska investmentbanker, och ett par av de vanliga bankjättarna hade gått i konkurs. Det hade definitivt lett till en sundare ekonomisk politik på sikt.

Istället blev det statliga åtgärder, nollränta och ”bail-outs”. Men allt detta vet vi redan. Frågan jag egentligen är intresseras av är denna : Var är vi nu, fem år efter finansvärldens största fiasko på åttio år? Blir det någon hyperinflation och valuta-kollaps? Blir det inställning av betalningarna från större stater? Är det dags att börja fundera på att bli självförsörjande bonde? Skall guldet var inhandlad och nedgrävt? Stugan inköpt och försedd med konserver? Jag hörde till de som trodde att svaret började luta åt ja. Nu hör jag till de som tror att saker inte riktigt är så enkla. En civilisation faller inte över natt.

Låt oss slänga en blick på ett par av världens mest missköta ekonomier. Argentina och Venezuela duger som exempel[1]. Livet är inte behagligt i dessa länder – brist på grundläggande varor, pengar som kollapsar i värde med jämna mellanrum, förtryckande regimer som försöker behålla kontrollen genom att spela på klass-skillnader, yttre fiender och allsköns propaganda. Argentina har upplevt flera hyperinflationer, och Venezuela är i de begynnande stadierna av en hyperinflation just nu. Argentina har periodvis infört förbud mot att växla pengar till utländsk valuta, begränsningar av hur stora uttag man får göra och liknande ekonomisk repression. Dessa länder får exemplifiera gränsen för hur mycket man kan misshandla ett ekonomiskt system innan allt går åt skogen – just för att de ligger precis på gränsen till kollaps.

Kommer vi se liknande saker i fler länder? Säkert – men det är faktiskt en bit dit. Som Rothbard noterade [2] så är det vanligt att folk, när de inser hur saker står till börjar tro att galopperande inflation kommer hända imorgon[3]. Sådant händer dock inte övernatt. Venezuelas pris-inflation som just nu befinner sig någonstans mellan 50-100% tog ett bra tag att bygga upp. De senaste 15 åren har prisökningarna pendlat mellan 15-35% årligen, vilket långsamt har utarmat ekonomin tills den till slut når en punkt där produktionen minskar och priserna ökar i den takt att folk börjar överge valutan. Argentina har en liknande historia. De argentinska myndigheterna har hävdat en inflation de senaste 5 åren mellan 5 och 10 procent, men gissningar på den egentliga pris-inflationen ligger snarare på 15-25%. Någon form av tröskel tycks nyligen ha uppnåtts, och inflationen har nu stigit upp mot 40%[4].

Både Argentina och Venezuela kan i teorin förhindra valutakollaps genom att helt enkelt sluta expandera penningmängden. Detta kommer dock innebära kraftiga nedskärningar av statliga utgifter och att stora mängder pengar som används för att muta befolkningen med kommer försvinna. Huruvida detta är politiskt möjligt återstår att se.

Västvärlden är inte, trots sina brister, en sydamerikansk banan-republik. Det finns fortfarande en uppfattning om behovet av en relativt sund finanspolitik[5], vilket just nu förhindrar denna typ av olyckor. Varje gång vi hamnar i ”undantagstillstånd” som under finanskrisen så försvinner självklart lite av fundamentet för sund finanspolitik – varje gång staten tar sig frihet till ”extraordinära åtgärder” så kommer vi lite närmare en normalisering av dessa. Att vi fortfarande har i princip nollränta i västvärlden är ett talande bevis på detta.

Är det ”game over” vid nästa kris? Sannolikt inte – åtminstone inte om man menar på samma sätt som Zimbabwe (och snart möjligen Venezuela och Argentina). Även om länderna i västvärlden i slutändan eventuellt kommer köra sina ekonomier i sank, så kommer vi längs vägen ditt först se stora statliga underskott, en penningpolitik som är ännu mer oansvarig än nu, och till slut ökande hastighet på prisuppgångarna. Jag tänker inte argumentera för att det inte kan hända – däremot tror jag inte längre att det är nära förestående. Även en halv-fri ekonomi har en viss motståndskraft. Följaktligen tror jag inte (längre) på någon snar kollaps av de större världsvalutorna . Den japanska yenen är sannolikt den som ligger sämst till just nu tack vare att den japanska staten har skulder motsvarande mer än 200% av BNP. Euron kan i teorin brytas upp kommande år, men det kommer knappast innebära en hyperinflationär katastrof för de centrala länderna. För det krävs rent krasst ännu mer oansvarig politik.

Innebär detta då att allt är lugnt? Självklart inte. Den typ av penningpolitik som förs idag måste antas leda till stora felinvesteringar i ekonomin, och inom sinom tid kommer detta att börja påverka ekonomin ännu mer än det redan gör. Men det är en process, och inte något som händer imorgon. Det kan säkerligen finnas både bank-krascher, djupa ekonomiska nedgångar, spruckna bostadsbubblor och statsskulds-problem i vår framtid. Men det betyder inte att civilisationen är över. Rom vare sig byggdes eller ruinerades över natt.


[1] Ett antal afrikanska länder skulle kunna ha tagits som exempel, men dessa ekonomier är jag mindre insatt i, och de består till så stor del av jordbruk att det är svårt att räkna dem som industrialiserade ekonomier. Länder som Nordkorea är relativt hopplösa att jämföra med, då den typen av bisarra slav-läger inte går att räkna som en reell ekonomi.

[2] Video här : https://www.youtube.com/watch?v=n3X8DSPj_jg

[3] Så även undertecknad – det faktum att vi inte haft någon valutakollaps ännu går rakt emot allt jag förväntade mig för bara ett par-tre år sedan

[4] Billion Prices Project : http://www.inflacionverdadera.com/?page_id=362

[5] I frasen ”relativt sund finanspolitik” skall betoningen läggas till fullo på ordet ”relativt”, då det på intet sätt insinueras att någon nominellt sund finanspolitik bedrivs någonstans i hela världen. Det är denne författares åsikt att begreppet ”sund finanspolitik” är mer eller mindre en oxymoron. Orden ”sund” och ”politik” är i princip omöjliga att kombinera i en mening utan att orsaka skrattsalvor, vredesutbrott eller bevis för att den som sa det söker en politisk karriär.


8 kommentarer till ”Den långa väntan

  • Vad bra med en artikel som manar till sams och måtta och att sätta saker i rätt perspektiv. Om det nu är rätt perspektiv, förstås. Men riktningen i artikeln är likafullt nyttig, för mig. Jag tittar ju till exempel på allt som Peak Proseprity publicerar och de förutspår domedag varje månad mer eller mindre.

  • Peak Prosperity är inte alls dåligt (jag kollar på det ibland), men de skickar prognoser för långt in i framtiden. Det är ganska populärt (jag har gjort det många gånger men försöker sluta) att extrapolera trender linjärt ut i framtiden, men tyvärr är det ju inte så enkelt.

    Detta är ju egentligen exakt det informations-problem som Hayek pratar om – det går lika lite att planera som att förutspå en framtid som beror på så många variabler som vår värld.

    Sedan har jag märkt, även hos mig själv, att man som libertarian ibland i smyg hoppas att saker skall gå riktigt åt helvete för att en förändring skall komma till stånd. Jag är dock inte säker på att jag tror det fungerar så. Förvisso har många samhällsförändringar varit resultatet av extraordinära situationer, men det betyder ju tyvärr inte att alla extra-ordinära situationer leder till bra samhällsförändringar. Även dåliga kan ske.

    Framförallt har jag dock så sakteligen börjat inse att världen är för stor för att man skall kunna sitta och hoppas på ”förändring”. Världen ändras – visst – och vi kan knuffa den lite i olika riktningar, men de större historiska skeenden vi ser tycks drivas av närmast geologiska krafter.

    Så, detta får räknas som min första svagt positiva och relativt sansade artikel. Jag lovar att återgå till domedagspredikan så fort sommaren är över 😉

  • Jag har konstaterat att vi alltid kommer styras av samvetslösa, makthungriga hycklande lögnare. Det bästa är att i möjligaste mån ignorera dem och bygga ett så bra liv jag kan trots politiken. Och att lyda deras lagar när det är nödvändigt för att de inte skall skada mig ännu mer än de gör till vardags.

  • Till exempel, en gång i tiden kanske jag blivit upprörd när jag läste att ekonomistyrningsverket utbildar 36 kommissarier i jämnställhetsintegrering i det nationella sekretariatet för genusforsknings regi.
    Numera konstaterar jag bara förnöjt att när staten ägnar sig åt trams sänker den sin förmåga att förtrycka oss medborgare.

  • Bra artikel. Hur ser det ut med dollarn då? Den kan väll knappast tillåtas inflateras lika mycket som exempelvis Venezuelas valuta, på grund av dess ställning som världsvaluta.

    • Joel : I teorin är självklart allt möjligt. Dollarn har en viss internationell efterfrågan som ger stöd – även om dollarns andel av centralbanksreserver har minskat senaste 15 åren. Om vi ser på nuvarande inflation av dollarn så gäller följande :

      1 ) Inflationen av centralbankspengar (monetary base) är helt hysterisk MEN det mesta av dessa pengar tycks bankerna bara låta ligga hos Federal Reserve

      2 ) M1 (d.v.s. avistainlåning och papperspengar) pendlar mellan en tillväxttakt på -5% till +20%, d.v.s. alldeles för mycket (stabilt runt 0% vore sunt), men inte hyperinflationära siffror

      3 ) MZM (Money Zero Maturity) pendlar huvudsakligen mellan 0-10% årlig tillväxt.

      4 ) AMS (Austrian Money Supply), som kanske är det mätetal man borde kolla mest på har flaxat ganska hej vilt (https://mises.org/content/nofed/chart.aspx?series=TMS) senaste åren.

      Summan av det hela är lite svårläst, men bevisligen finns ingen hyperinflation i dagsläget, och sannolikt inträffar ingen i närtid. ShadowStats brukar citera existerande pris-inflation till runt 8-10%, själv är jag lite skeptisk.

      Vill man mäta prisuppgångarna så är Billion Prices Project en relativt bra källa. Min GISSNING gällande ett rimligt mått på prisuppgångar är att man tar existerande CPI i USA, och tar bort ändringarna som Boskin Commission gjorde på 90-talet, vilket skulle innebära att priserna stiger med runt 1.5% mer än vad som officiellt sägs.

      Sedan är det naturligtvis så att pris-inflation inte säger mycket om den monetära inflationen – vi lever i en tidsålder av produktivitets-ökningar som motverkar en hel del av prisökningarna.

      De elakaste konsekvenserna av inflation i dagsläget är att de på ett mycket omoraliskt sett omfördelar välståndet i samhället.

      Ett mycket långt svar på en mycket kort fråga.

  • Saken är den att så länge som världstrenden är positiv när det gäller liberalistering från socialismens bojor så kommer världen inte kollapsa. I och med att hela Ryssland och asien har lämnat socialismen för gått så kommer världen vara bättre trots att USA och Europa blir mera socisalistiskt. På sikt så kommer naturligtvis USA och Europa mista sinn unika position i världen och bli lika utfattiga som Detroit blev på 30 år.

  • Intressant artikel! Jag tror det enkla svaret är att det är mycket svårt att sia om framtiden.
    Något som är lurigt är hur fort man vänjer sig vid saker. Tex om man backade några år och berättade för någon att vi nu skulle ha konstant nollränta och ett enormt penningskapande, skulle de skaka på huvudet.
    Det faktum att många stora paniker som har skett i historien gått ganska fort, säger att det kan gå fort den här gången också. Jag gillar Richards lavinliknelse, dvs att obalanserna är inbyggda och en liten snöflinga kan sätta igång raset.
    Att guld nu dessutom mer eller mindre konstant befinner sig i backwardation är ju inte heller något tecken på stabilitet.
    Dock tror jag din lite ”lugnare” framtidsutsikt är bra för hälsan. Det är inte bra för blodtrycket att var och varannan dag förbereda sig och sina kära för kollaps 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *