Vad har staten gjort med våra pengar? Del 3: Privat myntprägling

I denna artikelserie publicerar vi hela den svenska översättningen av Murray Rothbards klassiker ”What Has Government Done to Our Money?” Den som är otålig och vill läsa boken direkt kan ladda ner den gratis från vårt bibliotek. Missa inte heller Per Bylunds introduktion till den svenska utgåvan.

7. Privat myntprägling

cover-229x300Idén om privat myntprägling framstår som så främmande idag att den är värd att undersöka noggrant. Vi är vana vid att tänka på myntprägling som en “nödvändighet för suveränitet”. Men vi är trots allt inte bundna vid en “kunglig förmånsrätt”, och den amerikanska föreställningen är att suveräniteten vilar hos folket och inte hos staten.

Hur skulle privat mynttillverkning fungera? På samma sätt som vilken annan bransch som helst, som sagt. Varje myntpräglare skulle tillverka den storlek eller form på myntet som mest tilltalar hans kunder. Priset skulle sättas av marknadens fria konkurrens.

Den vanliga invändningen är att det skulle innebära för många problem att väga eller värdera guldstycken vid varje enskild transaktion. Men vad hindrar privata mynttillverkare från att sätta sin egen prägel på myntet och garantera dess vikt och renhet? Privata myntpräglare kan garantera ett mynt minst lika bra som ett statligt myntverk. Klippta eller avskavda mynt skulle inte accepteras som mynt. Folk skulle använda de mynt vars tillverkare hade bäst rykte för högkvalitativa produkter. Vi har sett att det är just så “dollarn” kom att bli så framstående — som konkurrenskraftigt silvermynt.

Motståndare till privat myntprägling menar att bedrägeri skulle sprida sig som en löpeld. Samma motståndare skulle dock lita på statens myntprägling. Men om staten alls kan litas på så skulle den väl säkerligen kunna anförtros åtminstone uppgiften att förebygga och bestraffa bedrägeri under privat myntprägling.

Staten brukar vanligtvis rättfärdigas med att den förhindrar eller bestraffar bedrägeri, stöld eller andra brott. Men om staten inte klarar av att gripa brottslingen under privat myntprägling, hur tillförlitlig myntprägling kan man då hoppas på om de privata marknadsaktörernas integritet överges till förmån för ett statligt myntpräglingsmonopol? Om staten inte kan anförtros uppgiften att fördriva den sporadiska brottslingen från en fri myntmarknad, varför kan den då litas på om den har total kontroll över pengar, med makt att försämra eller förfalska mynt, eller på andra sätt med fullt rättsligt stöd agera som ensam brottsling på marknaden? Det är givetvis galet att säga att staten måste förstatliga all egendom för att hindra någon från att stjäla egendom. Men samma resonemang ligger bakom avskaffandet av privat myntprägling.

Vidare bygger all modern verksamhet på garantier om standarder. Apoteket säljer en 100 ml flaska medicin; köttförpackaren säljer 1 kg kött. Köparen förväntar sig att dessa garantier är korrekta, och det är de. Tänk också på de tusentals specialiserade och livsviktiga industriella produkter som måste möta väldigt snäva standarder och specifikationer. Köparen av en bult av en viss storlek måste få en i exakt den storleken, varken mindre eller större.

Men trots detta har inte näringslivet brutit samman. Få människor skulle hävda att staten måste nationalisera verktygsindustrin som en del av sin uppgift att säkra standarder som skydd mot bedrägeri. Den moderna marknadsekonomin innehåller ett oändligt antal intrikata utbyten, och de flesta av dem förlitar sig på kvantitets- och kvalitetsstandarder. Men mängden bedrägerier ligger på ett minimum, och detta minimum är i alla fall i teorin åtalbart. På samma sätt skulle det förhålla sig med privat myntprägling. Vi kan lita på att en myntpräglares kunder, och hans konkurrenter, skulle vara väldigt uppmärksamma på alla potentiella bedrägerier rörande myntens vikt eller renhet.

Tillskyndarna av det statliga monopolet på myntprägling har hävdat att pengar skiljer sig från alla andra varor eftersom “Greshams lag” bevisar att “dåliga pengar driver ut bra pengar” från omlopp. Därmed kan man inte förlita sig på den fria marknadens förmåga att förse allmänheten med tillgång till bra pengar. Men denna formulering vilar på ett missförstånd av Greshams berömda lag. Vad lagen i själva verket säger är att “pengar som är artificiellt övervärderade av staten kommer att driva ut pengar som är artificiellt undervärderade”. Ponera till exempel att det finns guldmynt i omlopp som väger ett uns. Antag att vissa mynt efter några års slitage väger 0,9 uns. På den fria marknaden skulle mynten så klart cirkulera till blott 90 % av nya mynts värde, och de förras tryckta nominella värden skulle behöva förkastas. Om något skulle det vara de “dåliga” mynten som drevs ut från marknaden. Men antag att staten dikterade att alla måste behandla de slitna mynten som jämbördiga med nya fräscha mynt och acceptera dem som likvärdiga vid reglering av skulder. Vad har staten i själva verket gjort? Den har med tvångsmedel infört en prisreglering på “växelkursen” mellan de båda mynttyperna. Genom att insistera på en bestämd kvot trots att de slitna mynten borde handlas till 10% rabatt övervärderas de slitna mynten och de nya undervärderas. Som konsekvens kommer alla att använda de slitna mynten och hamstra eller exportera de nya. Att “dåliga pengar driver ut bra pengar” är därmed inte ett marknadsfenomen, utan ett direkt resultat av statliga marknadsingrepp.

Privata mynt har blomstrat många gånger i historien, trots att ständiga statliga trakasserier gjort förhållandena mycket svåra. De första mynten präglades av privata individer och guldsmeder, i enlighet med vad som nära nog är att anse som lag: att alla innovationer kommer från fria individer och inte från staten. Faktum är att när stater först började monopolisera myntpräglingen så bar de kungliga mynten garantier från privata bankirer, som allmänheten tydligen litade på långt mer än staten. Privat präglade mynt fanns i omlopp så sent som 1848 i Kalifornien.

1 kommentarer till ”Vad har staten gjort med våra pengar? Del 3: Privat myntprägling

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *