En kritik av koldioxidskatten

Ingen skatt är så omtyckt som koldioxidskatten. Människor i alla läger försvarar denna skatt; miljöpartister och moderater, liberaler och socialister, nationalekonomer och miljövetare.

Men skatten är dömd att misslyckas. Den kommer inte alls att åstadkomma det anhängarna hoppas på. Koldioxidskatten skjuter snett och är irrelevant för den som vill lösa det verkliga problemet.

Vad är då problemet som skatten påstås lösa? Koldioxidskattens försvarare redogör sällan för detta på ett tydligt sätt. Vissa säger att miljöproblemen måste väck, men detta skäl måste vi snabbt avfärda. All mänsklig interaktion med naturen är miljöförstöring på något vis. Hade man inte byggt någonting i Stockholm så hade miljön varit mycket “bättre”, eftersom den varit mer som den var förut. Men alla inser förstås att det hade varit en katastrof om en hel stad inte funnits.

Mer vanligt förekommande är idén om att skatten skapar en optimal nivå av koldioxidutsläpp. Denna kan motiveras med att man måste balansera mellan miljöförstöring som människor önskar, och miljöförstöring som inte är värd sina skadeverkningar.

Det är här skattens sympatisörer snubblar rejält. En fråga kan nu ställas som knäcker hela koldioxidskatten: hur ska staten sätta ett pris som motsvarar denna avvägning mellan önskad miljöförstöring och oönskad?

Nationalekonomer kan inte göra det. Hur ska de veta vad människor önskar? Hur ska de kunna avgöra om människor föredrar ytterligare lite tillväxt, eller en bevarad naturmiljö? Det går inte. Det är unmöglich, som österrikaren skulle ha sagt.

Detta problem är av precis samma karaktär som de problem alla kommandoekonomier ställs inför. Priser bestäms helt godtyckligt utan någon relation till människors preferenser. Frågor som “hur många skor ska produceras i Sverige?”, “hur tjock ska spiken vara?”, “vad ska ett kilo potatis kosta?” är av samma slag som “vad ska priset vara på ett ton koldioxid?”. En koldioxidskatt minskar nog utsläppen, men det finns ingen garanti för att samhällets välfärd ökar.

Det finns en idé om att bara man sätter ett pris på miljön så löser sig alla problem. Men pengapriser fungerar inte så, de kan inte bara “sättas”. Om de verkligen ska vara värdefulla måste de få bildas på en fri marknad utan våldsamma ingrepp.

Trots att vi ständigt omges av priser och att så gott som alla beslut vi fattar beror på olika prisbildningar kan vi väldigt lite om priser. En konsekvens av denna brist på kunskap är oförmågan att skilja mellan priser som sätts av staten, och priser som bildas på en marknad.

—————————————

Vad för funktion fyller priser i en marknadsekonomi?

Pelle erbjuder sig att sälja en chokladkaka för fyra kronor. Om Lisa värderar en chokladkaka högre än fyra kronor kommer hon att gå med på utbytet och bytet kommer att ske. Om de upprepar dessa utbyten kan man säga att ett pris har etablerats på fyra kronor för en chokladkaka.

Skulle Pelle ändra sig och istället värdera en chokladkaka till mer än fem kronor, och Lisa fortfarande skulle vara beredd att betala det högre priset, så skulle priset stiga. Av denna till synes triviala genomgång har vi visat att priser är uttryck för individers personliga preferenser. Det blir givetvis mer komplicerat i en ekonomi med fler aktörer, men principen kvarstår. Det som har höga priser är värderat högre än det med lägre priser, av konsumenterna i samhället.

Vad fyller priser för funktion i en statligt planerad ekonomi?

I en sådan ekonomi är det politiker och byråkrater som sätter priset. De kan bestämma sig för att en chokladkaka ska kosta tre kronor. Om staten använder sina tvångsmedel för att uppehålla det priset kommer det att bli det nya priset. Det kommer vara möjligt att köpa en chokladkaka för tre kronor.

Men det finns en fundamental skillnad mellan detta pris och marknadspriser, detta pris har ingenting att göra med individers önskemål. Det har bara att göra med politiker och experters önskan.

Precis samma sak gäller för statlig påförda priser på koldioxid, skor och gud vet vad.

—————————————

Planekonomi är dumt. Skatt är fel. Koldioxidskatt är, ja ni fattar.


Se även Interventionismens misslyckande, av Ludwig von Mises.

Ursprungligen publicerat på här.

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

10 kommentarer till ”En kritik av koldioxidskatten

  • Ok. Bra argument alla. Men, ta följande hypotetiska exempel. Jag köper en villatomt på Färingsö ( ~40 km nordväst om stockholm) på 2500 m2 för 850 000 kr. Sedan erbjuder jag mig på den internationella marknaden att slutförvara giftiga industrikemikalier. Jag gräver ner dessa på min villatomt. Dessa förgiftar grundvattnet, förstör omgivande bönders produktion och tvingar omgivande boende att börja köpa flaskvatten istället för deras enskilda vatten.

    Någonstans kommer ett kollektiv att behöva utkräva de kostnader individer eller företag åsamkar kollektivet. Personligen tror jag växthuseffekten är nonsens uppfunnen av ondskefulla statister i syfte att förslava sina medmänniskor med statligt tvång. Men även så. Våra handlingar åsamkar ibland vår omgivning kostnader. Dessa kostnader måste realiseras. Annars kommer hela världen bli ett ”tradgedy of the commons”?

    • Om du påstår att du inte tror på växthuseffekten kan du lika gärna säga att du inte tror på solen. Jag förstår dock ifall du är skeptisk till modeller och påståenden från ”experter” om vad som kommer att ske i framtiden.

      Jämför man med problemet med ozonhålet så verkar det som att man nu reagerar i förväg, eftersom ”miljömedvetenheten” har ökat? Men det är bara en känsla, Sverige kanske var ledande och proaktivt då också.

    • Äger någon det omliggande? Isåfall kommer samhället att ta skada av dina utsläpp, eftersom det skadar dessa människor och kränker deras egendomrätt. Om detta är fallet kommer det att kunna hanteras på en fri marknad.

      Äger ingen det omliggande? Då är det inte heller någon som kommer att ta skada, eftersom att det inte bor någon där då. Om man bor där så har man antagligen homesteadat (någon får gärna ge ett bra svenskt ord på detta) vattnet man dricker.

  • Det känns lite som att denna artikel undviker själva problemet som det brukar formuleras. Att exemplifiera prisbildning på chokladkakor är inget problem, eftersom det finns en tydligt definierad äganderätt till chokladkakan. Med klimatet är det inte lika enkelt, eftersom ingen ”äger” atmosfären och det är svårt att se varför någon skulle vara intresserad av att äga den, om den inte är gratis att underhålla. Samtidigt skadas alla av växthuseffektens negativa påverkan, om vi nu köper skatteivrarnas resonemang för diskussionens skull.

    Det stämmer att koldioxidskatten är ett klumpigt och godtyckligt pris på utsläpp, men å andra sidan har jag inte hört särskilt många förutom neoklassiska nationalekonomer hävda att en koldioxidskatt kan skapa den ”optimala” mängden utsläpp. Oftast är argumentet att utsläppen måste sänkas, punkt. Trist om de skulle understiga en teoretisk ”optimal” mängd, men det är viktigare att vi inte drunknar när alla isar smälter, typ.

    Så länge miljöfolket inte påstår att de vill skapa en ”optimal” nivå av utsläpp kan vi inte angripa dem genom att förklara varför interpersonella nyttojämförelser är felaktiga. Finns det inget ekonomiskt argument för att koldioxidskatten inte ”fungerar” för att sänka mängden utsläpp, återstår bara andra former av argument mot skatten än de ekonomiska.

    • Ingen kan äga atmosfären, men man har rätten att inte få sin egendom kränkt pga någon annans handlingar. Jag tror att miljöproblem, och växthusgaseffekten om den finns, hanteras bäst på en fri marknad. Om du är intresserad av detta rekommenderar jag Murray Rothbards ”Law, Property Rights, and Air Pollution”, Hans-Hermann Hoppes ”The Rationale for Total Privatization” och Walter Blocks ”Environmentalism and Economic Freedom”.

      Men min artikel är främst tänkt att vara en kritik av koldioxidskatten, snarare än ett försvar av den fria marknaden. I miljödebatten tvingas hela tiden den fria marknadens förkämpar att stå till svar för den fria marknaden på varje punkt, medan man helt ignorerar att den statliga lösningen är totalt godtycklig.

      Angående din sista kommentar så stödjer sig ofta miljövänstern på nationalekonomiska argument. Ibland så blandar de och för just den sakens skull löd meningen ”Men alla inser förstås att det hade varit en katastrof om en hel stad inte funnits” i ett tidigare utkast ”Men alla inser förstås att det hade varit en katastrof om en hel stad inte funnits, till och med de värsta miljökämparna eftersom att de annars hade varit för en brutalt mycket högre skatt”.

  • Koldioxidskatten är huvudsakligen en attack på den västerländska civilisationen och för att staten/stater vill tillskansa sig mer makt & pengar på undersåtarnas bekostnad. Dessutom tillkommer flera överstatliga organisationer som vill roffa åt sig och ta ut globala skatter för ändamålet vilket bl.a. är FN:s våta dröm.

    Förfogandet över rikligt tillgång till billig energi är kanske det viktigaste fundamentet för vårt välstånd. Det är därför det angrips med bl.a skatter och ”satsning” på byte till dyra samt dåliga energislag från stenåldern; bioenergi och vind. CAGW är ett påhittat globalt problem för att öppna upp för globala hittepå ”lösningar”, för global diktatur.

    Annars är ökad CO2-halt i atmosfären huvudsakligen positiv, så det är ur miljösynpunkt helt fel med skatt, om nu någon skatt skulle kunna vara bra för något…

  • Jag tror inte problemet i detta fallet har med bristande kunskap om att centralbestämda prisers förankring i människors preferenser att göra. Denna okunskap finns, men jag tror du missar målet här.

    Istället har det införts koldioxidskatt för att det sägs att vi människor har fel preferenser visat i handling. Det är därför staten måste träda in och prissätta, för att korrigera individernas brist. Jag antar att denna felaktiga preferens visas på genom att forskare säger att vi lever över vad planeten tål, samt som tidigare påpekat, hänvisar man till public goods-teori.

    Du har rätt i att lösningen på problemet är privat ägande och att miljöförstöring är ett utmärkt exempel på vad som händer när den inte respekteras. Samtidigt, i en tid där man inte tror på privat ägande som lösning och där luften just är allmänt ägt, ligger det nära till hands att ta till skatt, kvoter och annat för att försöka lösa problemen som uppstår.

    • Ett problem vi har i dagens samhälle är att folk jobbar för mycket. Därför motverkar vi det med höga skatter på arbete, eller?

      Dessutom kan höga skatter på CO2 medföra att vi får farligt låga nivåer av CO2 eftersom allt levande är beroende av CO2, så vi ska vara försiktiga med att minska på CO2.

      Kostnaden i pengar vid stigande medeltemperatur är försvinnande små i jämförelse med de kostnader som skulle uppstå vid en sänkning av medeltemperaturen.

      Jag ser framtidens scenario framför mig där vi desperat försöker höja medeltemperaturen och FN:s samlade ”experter” diskuterar vilka gaser vi ska släppa ut för att höja medeltemperaturen.

      Som sagt vad: en gång i tiden odlades det vindruvor på Grönland.

  • Om vi tar Sveriges påverkan på växthuseffekten så är den i den närmaste lika med noll. Är det då vettigt att lägga på en skatt som innebär sämre möjligheter för svenska företag att sätta priser enligt den fria marknadens princip, dvs. priser som folk accepterar?

  • Vill man försvara en skatt då måste man svara på frågan om hur mycket skatt som kan tas ut. Går det bra att beskatta 70% som idag? Går det att ta ut 80%, 90%, 100%, 110% eller till om med mer (bara att låna pengar)?

    Ett problem koldioxidskatten är att den skatt som kommer in kommer att läggas på något. I takt med att koldioxidutsläppen minskar och skatten minskar måste denna skatt ersättas med en annan skatt som kan dra intäkter till alla de saker som staten har finansierat med koldioxidskatten. De nya skatter som då införs kan vara totalt kontraproduktiva om nu koldioxidskatten varit produktiv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *