Vad har staten gjort med våra pengar? Del 2: Pengars egenskaper och fördelar

I denna artikelserie publicerar vi hela den svenska översättningen av Murray Rothbards klassiker ”What Has Government Done to Our Money?” Den som är otålig och vill läsa boken direkt kan ladda ner den gratis från vårt bibliotek. Missa inte heller Per Bylunds introduktion till den svenska utgåvan.

4. Fördelar med pengar

cover-229x300Uppkomsten av pengar var till oerhörd nytta för människosläktet. Utan pengar — utan ett allmänt bytesmedel — skulle ingen egentlig specialisering kunna förekomma, inga ekonomiska framsteg utöver en torftig och primitiv nivå. Med pengar upphör alla de problem med odelbarhet och “behovsöverensstämmelse” som plågade samhället under byteshandel. Nu kan Jones hyra arbetare och betala dem med … pengar. Smith kan sälja sin plog i utbyte mot enheter av … pengar. Penningvaran är delbar i små enheter och allmänt accepterad av alla. Således säljs alla varor och tjänster för pengar, och pengarna används sedan för att köpa andra eftertraktade varor och tjänster. Tack vare pengar kan en utförlig “produktionsstruktur” ta form, där mark, arbetskraft och kapitalvaror samverkar till att föra produktionen vidare i varje led och erhålla betalning i form av pengar.

Införandet av pengar innebär ytterligare en stor fördel. Eftersom alla utbyten görs i pengar, och alla bytesförhållanden uttrycks i pengar, kan man jämföra alla varors marknadsvärden med varandra. Om en teve går för tre gram guld och en bil går för sextio gram guld, så kan alla se att en bil är “värd” tjugo teve-apparater på marknaden. Dessa byteskvoter är priser, och penningvaran fungerar som gemensam nämnare för alla priser. Det är först när penningpriser införs på marknaden som en civiliserad ekonomi kan växa fram, eftersom det bara är dessa som låter affärsmän kalkylera ekonomiskt. Dessa kan nu avgöra hur väl de tillfredsställer konsumenternas behov genom att jämföra sina produkters säljpriser med produktionsfaktorernas inköpspriser (deras “kostnader”). Eftersom samtliga priser uttrycks i pengar kan affärsmännen avgöra om de går med vinst eller förlust. Sådana kalkyler vägleder affärsmän, arbetare och markägare på marknaden i jakten på penninginkomst. Endast sådana kalkyler kan allokera resurser till deras mest produktiva användningsområden — till de användningsområden som bäst kommer att tillfredsställa konsumenternas behov.

Många läroböcker menar att pengar har många funktioner: som bytesmedel, bokföringsenheter, eller “värdemätare”, “värdebevarare”, etc. Men det borde stå klart att alla dessa funktioner bara är konsekvenser av den huvudsakliga funktionen: den som bytesmedel. På grund av att guld är ett allmänt medel har det överlägsen säljbarhet, kan lagras för att användas som medel i framtiden såväl som nu, och alla priser uttrycks i enheter av det. Eftersom guld är ett allmänt varumedel för alla byten kan det tjäna som bokföringsenhet för nutida och förväntade framtida priser. Det är viktigt att förstå att pengar inte kan vara en abstrakt bokförings- eller fordringsenhet annat än till den grad de tjänar som bytesmedel.

5. Den monetära enheten

Nu när vi har sett hur pengar uppstod och vad pengar gör kan vi ställa oss frågan: hur används penningvaran? I synnerhet, vad avgör mängden, eller utbudet, av pengar i samhället och hur utbyts det?

För det första handlas de flesta materiella varor i viktenheter. Eftersom vikten är det som särskiljer en materiell handelsvara så handlas de i enheter som ton, pund, uns, korn, gram, etc. Guld är inget undantag. Guld handlas i viktenheter, precis som andra handelsvaror.

Givetvis gör det ingen skillnad för ekonomen vilken storlek på den gemensamma enheten som handeln använder. Ett land med metersystemet kanske föredrar att räkna i gram, medan England eller Amerika kanske föredrar att räkna i korn eller uns.

Alla viktenheter kan räknas om till varandra; ett pund motsvarar sexton uns; ett uns motsvarar 28,35 gram etc.

Om vi antar att guld är det som väljs ut till pengar, är storleken på den guldenhet som används för beräkningar oväsentlig. Jones kan sälja en rock för ett gulduns i Amerika, eller för 28,35 gram i Frankrike; båda priserna är identiska.

Allt det här kan verka övertydligt, om det inte vore för att mycket av världens misär hade kunnat undvikas om man till fullo hade förstått dessa enkla sanningar. Till exempel betraktar nästan alla pengar som abstrakta enheter av något slag, knutna till ett visst land. Även i länder med “guldmyntfot” tänkte folk på liknande sätt. Amerikanska pengar var “dollar”, franska vara “franc”, tyska var “mark”, etc. Samtliga var förvisso kopplade till guld, men alla sågs som suveräna och oberoende, vilket gjorde det enkelt för länder att “hoppa av guldmyntfoten”. Men alla dessa namn var endast namn för viktenheter av guld eller silver.

Det brittiska “sterlingpundet” betecknade ursprungligen ett viktpund av silver. Och dollarn då? Dollar var från början det vedertagna namnet för ett silvermynt på ett uns som en böhmisk greve vid namn Schlick tillverkade på 1500-talet. Greven av Schlick levde i Joachims dal, eller Joachimsthal. Grevens mynt blev vida kända för sin enhetlighet och renhet och kallades i folkmun för “Joachims thalers”, och till slut kort och gott för “thaler”. Namnet “dollar” växte med tiden fram ur “thaler”.

På den fria marknaden är således de olika enheternas namn helt enkelt definitioner av viktenheter. Före 1933, när vi “hade guldmyntfot”, brukade folk säga att “guldpriset” låg “fast på tjugo dollar per uns guld”. Men detta var ett farligt och missvisande sätt att se på pengar. Faktum är att “dollar” definierades som namnet på 1/20 uns guld (grovt räknat). Det var därför missvisande att tala om “växelkurser” mellan olika länders valutor. “Sterlingpundet” “växlades” egentligen inte mot fem “dollar”. Dollarn definierades som 1/20 gulduns, och sterlingpundet var vid den tidpunkten definierad som namnet på 1/4 gulduns, och handlades helt enkelt för 5/20 gulduns. Dylika växlingar och ett sådant virrvarr av namn var självklart förvirrande och förledande. Hur det uppstod visas i kapitlet om statens trixande med pengar nedan. På en helt fri marknad skulle guld helt enkelt handlas direkt som “gram” eller “uns”, och förvirrande namn som dollar, franc etc skulle vara överflödiga. Därför kommer vi i denna avdelning att behandla pengar som om de handlades direkt i termer av uns eller gram.

Utan tvekan kommer den fria marknaden att välja den storlek till gemensam enhet som är mest praktisk. Om platina var pengar skulle det sannolikt bytas i bråkdelar av ett uns; om järn användes skulle det bytas i pund eller ton. Storleken gör självklart ingen skillnad för ekonomen.

6. Pengars utformning

Om den monetära enhetens storlek eller namn gör liten ekonomisk skillnad, så gör inte heller dess form det. Eftersom varan är pengarna följer det att hela den mängd av metallen som är tillgänglig för människan utgör världens penningmängd. Det gör ingen egentlig skillnad vilken form metallen har vid en given tidpunkt. Om järn är pengar, då är allt järn pengar, oavsett om det finns i tackor, klumpar eller inbäddat i specialiserade maskiner. Guld har använts som pengar i sin råa klimpform, som gulddamm i säckar och till och med som smycken. Det borde inte vara förvånande att guld eller andra pengar kan användas i många olika former, eftersom den avgörande egenskapen är dess vikt.

Det stämmer förvisso att vissa former ofta är mer praktiska än andra. Under de senaste århundradena har guld och silver brutits ner till mynt för mindre och vardagliga transaktioner, och till större tackor för större transaktioner. Annat guld omformas till smycken och andra ornament. Alla omformningar kostar dock tid, ansträngningar och andra resurser. Att utföra detta arbete kommer att vara en normal affärsverksamhet, och priser för denna tjänst kommer att sättas på det vanliga sättet. De flesta håller med om att det är legitimt för smyckessmeder att skapa prydnader från rent guld, men förnekar ofta att samma sak gäller för tillverkning av mynt. Men på den fria marknaden är myntprägling i allt väsentligt som vilken annan affärsverksamhet som helst.

På guldmyntfotens dagar trodde många människor att mynt på något sätt var mer “riktiga” pengar än vanligt opräglat guld (tackor eller andra former). Det är sant att mynt handlades till högre priser än tackor, men detta hade inte att göra med någon mystisk egenskap i själva mynten, utan för att det kostade mer att tillverka mynt från tackor än att smälta tillbaka mynten till tackor igen. På grund av denna skillnad värderades mynten högre på marknaden.

1 kommentarer till ”Vad har staten gjort med våra pengar? Del 2: Pengars egenskaper och fördelar

  • Det vore intressant att veta hur mycket sparade värden som har stulits från spararna
    genom mänklighetens historia genom fiat valutor och inflation.

    2% inflation innebär att staten har stulit 78% av förmögenheten på 72 år.
    Det är kanske är ett bra straff till dem som har pengarna i madrassen (eller på ett bankkonto som är samma sak)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *