Sokrates om huruvida man bör lyda staten

Det finns mycket att lära av (eller åtminstone om) de gamla grekerna. Efter att ha fått tag på Platons samlade skrifter i nyöversättning av Jan Stolpe (6 delar) så dröjde det inte mer än drygt 50 sidor innan jag hittade den första paragrafen som kan vara av intresse för libertarianer.

Vi har alla hört argumentet ”om du inte gillar staten kan du väl flytta?”. Detta är, som det visar sig, inte ett nytt argument. Skillnaden på de gamla grekernas tid var att det fortfarande fanns obebodda områden dit man i teorin kunde flytta. Ur ”Kriton” kommer följande utdrag :

”Tänk efter nu, Sokrates”, fortsätter kanske lagarna, ”om vi har rätt i att det är orätt att göra det som du nu tänker göra mot oss. Vi som fött, närt och fostrat dig och gett dig och alla andra medborgare del av allt gott vi har kunnat, vi förklarar likväl offentligt att varje athenare som har upptagits som medborgare och tagit kännedom om det offentliga livet och oss lagar, han har rätt att lämna staten om han så vill och ta med sig sina tillhörigheter. Men den av er som stannar och ser hur vi sköter rättskipningen och handhar staten i allt övrigt – honom anser vi då ha ingått en överenskommelse med oss i praktiken om att han ska utföra vad vi befaller (…)

Denna argumentation har Sokrates med Kriton, som tycker att han skall fly undan sitt dödsstraff, medan Sokrates hävdar att det som är rätt och riktigt är att han stannar och tar sitt straff – trots att han anser sig oskyldig. Som libertarian är det intressant att notera att problemet är välbekant – det territoriala monopolet som staten hävdar vad gäller rättsskipning. Att flytta är acceptabelt, secession otänkbart.

Huruvida det var mer eller mindre en vanföreställning att det var staten som ”fött, närt och fostrat” människorna då än nu låter jag vara osagt – uppfattningen att så var fallet fanns likväl då som nu. Som har noterats om den senare antika perioden då Rom stod som världens mittpunkt – kanske var det de som flydde ”till barbarerna” som gjorde rätt. Staten är inte civilisationen, vare sig då eller nu. Hade den varit det så hade den i vilket fall inte dödat Sokrates.

4 kommentarer till ”Sokrates om huruvida man bör lyda staten

  • När man läst Platons samlade skrifter förstår man varför A.N. Whitehead skrev att västerlandets filosofihistoria består av fotnoter till Platon.

  • Vet inte om det är jag som är trögfattad, men lagstyre (av någon anledning brukar begreppet ”rule of law” på svenska översättas till rättsstat, fastän det inte nödvändigtvis innefattar en stat) fanns väl enligt konventionell historieskrivning innan staterna?
    D.v.s. alla anarkosamhällen har haft en process för tvistlösning?

    Men det är intressant att se Sokrates diskutera det sociala kontraktet. Det var alltså inte Rousseau som uppfann det?
    http://www.libertyclassroom.com/you-signed-a-social-contract/

  • Rousseau skall vi diskutera någon gång. Men det finns inte mycket vänligt att säga om honom….

    Självklart har alla samhällen någon form av lagar, även om det är i form av tradition och inte en statsmakt. Likaledes kan man naturligtvis hävda att Sokrates då han valde att leva i Aten gjort sig skyldig att acceptera vad lagen sade (vilket han ju gjorde).

    Det som är intressant är att Sokrates hävdar sig vara oskyldig, men ändå ser det som sin plikt att ta sitt straff (för något han inte gjort), enbart för att lagen säger så. Han vägrar till och med landsflykt, för att han anser sig vara moraliskt tvingad att göra vad helst lagarna säger, även om han anser det fel. Och det är väl just att denna typ av resonemang fanns redan då som är så intressant – om konsekvent libertarian så vägrar man acceptera lag som inte är rättfärdig. Sedan kan man självklart argumentera att om man befinner sig inom en jurisdiktion får man vara beredd på att agera i enlighet med dess lagar, och inte kräva sina egna preferenser.

    För Sokrates var det otänkbart att vara någon annan stans än i Aten, och att han skulle ha några rättigheter utöver det som Atens lagar tillskrev honom var otänkbart. Det är väl kanske där jag inte håller med riktigt – och hävdar att skriven lag är något som måste vägas mot ett försök till upprättande av objektiv rätt (även om det är praktiskt omöjligt).

    Samt det faktum att valet redan på den tiden stod mellan att flytta eller acceptera vad överherrarna sade.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *