Svenska frihetskämpar, förena eder! Bli Patreon

Vad har staten gjort med våra pengar? Del 1: Handel och utbyte

I denna artikelserie publicerar vi hela den svenska översättningen av Murray Rothbards klassiker ”What Has Government Done to Our Money?” Den som är otålig och vill läsa boken direkt kan ladda ner den gratis från vårt bibliotek. Missa inte heller Per Bylunds introduktion till den svenska utgåvan.

I. Inledning

cover-229x300Få ämnen inom nationalekonomi är så tilltrasslade och förvirrade som pengar. Det diskuteras överallt om huruvida penningpolitiken borde vara åtstramande eller expansiv, om centralbankens och regeringens roller, om olika varianter av guldmyntfot osv. Borde staten pumpa in eller föra ut pengar ur ekonomin? Vilken del av staten? Borde den uppmuntra kreditgivning eller hålla tillbaka? Borde vi återgå till guldmyntfot? Hur snabbt i så fall? Dessa och otaliga andra frågor ställs till synes utan slut.

Kanske bottnar den stora mängden åsikter om pengar i människans tendens att vara “realistisk”, dvs. att endast studera nuvarande politiska och ekonomiska problem. Om vi helt och hållet fördjupar oss i vardagen slutar vi att göra fundamentala avgränsningar eller att ställa de verkligt grundläggande frågorna. Snart glöms de grundläggande frågorna bort, och godtycklighet ersätter principfasthet. Många gånger behöver vi få perspektiv och ta ett steg tillbaka från våra vardagsbekymmer för att förstå dem bättre. Detta gäller i synnerhet vår moderna ekonomi, i vilken sambanden är så komplexa att vi måste isolera endast ett fåtal viktiga faktorer, analysera dem, och sedan spåra deras verkan i den sammansatta världen. Detta var syftet med “Robinson Kruse-ekonomin”, ett av den klassiska nationalekonomins favoritverktyg. Analysen av Robinson Kruse och Fredag på en öde ö, ett teoretiserande som av kritikerna anses irrelevant i vår moderna ekonomi, fyllde faktiskt en viktig funktion: den belyste de grundläggande axiomen för mänskligt handlande.

Av alla problem inom nationalekonomi är pengar kanske det mest tilltrasslade, och kanske det område där det är viktigast att vi skaffar oss perspektiv. Pengar är dessutom ett område där århundraden av statliga ingrepp gjort det väldigt svåröverblickat. Många människor — många ekonomer — som annars stödjer den fria marknaden ändrar sig plötsligt när det kommer till pengar. Pengar är annorlunda, hävdar de envist; de måste tillhandahållas och regleras av staten. De ser aldrig statlig kontroll över pengar som ett ingrepp i den fria marknaden; en fri marknad för pengar är otänkbar för dem. Staten måste prägla mynt, utfärda sedlar, definiera “lagliga betalningsmedel”, skapa centralbanker, pumpa in och föra ut pengar ur ekonomin, “stabilisera prisnivån”, etc. Historiskt sett var pengar bland det första som staten kontrollerade, och sjutton- och artonhundratalets marknadsliberala “revolution” gjorde inte så stort avtryck på det monetära området. Så det är på tiden att vi riktar uppmärksamheten till ekonomins livgivande blod — pengar.

Låt oss först ställa oss frågan: Kan pengar organiseras enligt frihetsprincipen? Kan vi ha en fri marknad för pengar, precis som för andra varor och tjänster? Hur skulle en sådan marknad se ut? Och vad har olika statliga regleringar för effekt? Om vi föredrar den fria marknaden inom andra områden, och vill avskaffa statliga angrepp på person och egendom, så är vår viktigaste uppgift att undersöka hur en fri penningmarknad skulle fungera.

II. Pengar i ett fritt samhälle

1. Värdet av utbyte

Hur uppstod pengar? Robinson Kruse hade helt klart inte något behov av pengar. Man kan inte äta guldmynt. Inte heller Kruse och Fredag, som kanske utbyter fisk mot timmer, behöver bry sig om pengar. Men redan när samhället växt sig större än ett fåtal familjer finns förutsättningar för att pengar ska uppstå.

För att förklara pengars funktion måste vi gå ännu längre tillbaka och ställa oss frågan: varför ägnar vi oss åt utbyten över huvud taget? Utbyte är grunden till våra ekonomiska liv. Utan byten skulle det inte finnas någon egentlig ekonomi och praktiskt taget inget samhälle. Ett frivilligt utbyte uppstår helt enkelt för att båda parter förväntar sig att tjäna på det. Ett utbyte är en överenskommelse mellan A och B om att byta den enes varor och tjänster mot den andres. Båda tjänar självklart på bytet eftersom var och en värderar det han tar emot högre än det han ger ifrån sig. Låt säga att Kruse byter några fiskar mot timmer. Då värderar han de timmerstockar han “köper” högre än de fiskar han “säljer”, medan Fredag tvärtom värderar fiskarna högre än timret. Ända från Aristoteles till Marx har människor felaktigt trott att ett byte visar på någon slags likvärdighet — att om en tunna fisk byts mot tio stockar så finns det någon sorts underliggande “likhet” mellan dem. I själva verket utbyttes produkterna just för att varje part värderade dem olika.

Hur kommer det sig att utbyten är så universella bland människor? Det beror i grund och botten på naturens stora variationsrikedom: skillnader hos människor och naturtillgångars olika placering. Alla människor har olika uppsättningar färdigheter och begåvningar, och varje bit mark har sina egna unika egenskaper, sina egna utmärkande resurser. Byten beror på detta externa och naturgivna faktum av mångfald; vete i Kansas mot stål från Minnesota; någons medicinska tjänster mot en annans fiolspelande. Specialisering låter var och en utveckla sina bästa färdigheter och låter varje region utveckla sina egna särskilda resurser. Om ingen kunde byta med andra och varje enskild människa tvingades till fullständig självförsörjning skulle de flesta av oss utan tvekan svälta ihjäl, och resten skulle nätt och jämnt lyckas hålla sig vid liv. Utbyten är livsblodet inte bara för vår ekonomi, utan för själva civilisationen.

2. Byteshandel

Men direkta utbyten av användbara varor och tjänster skulle knappt räcka för att hålla en ekonomi ens över en primitiv nivå. Sådana direkta utbyten — eller enkel byteshandel — är knappt bättre än ren självförsörjning. Vad beror det på? För det första skulle man bara kunna producera väldigt lite. Vad skulle Jones betala med ifall han lejde några arbetare för att bygga ett hus? Med delar av huset, eller med byggnadsmaterial de inte hade någon användning för? De två grundläggande problemen är “odelbarhet” och att behoven inte stämmer överens””. Om Smith alltså har en plog han skulle vilja byta mot ett flertal olika saker — låt säga ägg, bröd och en kostym — hur skulle han då bära sig åt? Hur kan han ta isär plogen och ge en del av den till en bonde och en annan del till en skräddare? Även när varorna är delbara är det i allmänhet omöjligt för två byteshandlare att hitta varandra vid rätt tidpunkt. Hur kan A, som har ägg att sälja, sammanföras med B, som har ett par skor, om A vill ha en kostym? Föreställ dig sedan problemet för en ekonomilärare, som måste hitta en äggproducent som vill köpa ett antal ekonomilektioner för sina ägg! Helt uppenbart är alla former av civiliserad ekonomi omöjliga under direkt byteshandel.

3. Indirekt byteshandel

Men genom att prova sig fram upptäckte människan den väg som gör en kraftigt expanderande ekonomi möjlig: indirekt byteshandel. Under indirekt byteshandel säljer man inte sin produkt direkt mot en vara man själv behöver, utan mot en annan vara, som man i sin tur byter mot den vara man vill ha. Vid första anblicken kan detta verka klumpigt och omständligt. Men det är faktiskt detta underbara instrument som låter civilisationen ta form.

Ta fallet med bonden A som vill köpa skor av B. Eftersom B inte vill ha hans ägg letar han reda på det B faktiskt vill ha — låt säga smör. A byter sedan sina ägg mot C:s smör, och säljer smöret till B i utbyte mot skorna. Först köper han smöret, inte för att han vill ha det själv, utan för att det låter honom komma över sina skor. Plogägaren Smith kommer på samma sätt att sälja sin plog mot en vara som är lättare att dela upp och sälja vidare — låt säga smör — för att sedan byta delar av smöret mot ägg, bröd, kläder, etc. I båda fallen står smörets överlägsenhet — orsaken till att dess efterfrågan överstiger den för ren konsumtion — att finna i dess högre säljbarhet. Om en vara är mer säljbar än en annan — om alla är säkra på att den kommer att vara enklare att sälja — blir den ännu mer efterfrågad eftersom den kommer att användas som bytesmedel. Den kommer att vara det medel en specialist kan använda för att byta sin produkt mot en annan specialists varor.

På samma sätt som det finns en stor mängd färdigheter och resurser i naturen så finns det även en stor variationsrikedom i olika varors säljbarhet. Vissa varor är mer vitt efterfrågade än andra, några lättare att dela i mindre enheter utan att de förlorar i värde, vissa mer hållbara över tid, vissa enklare att transportera över stora avstånd. Samtliga fördelar bidrar till att öka säljbarheten. Det är klart att de mest säljbara varorna gradvis kommer att väljas som bytesmedel i varje samhälle. Allt eftersom de väljs som bytesmedel stiger efterfrågan på dem ytterligare tack vare denna användning, vilket leder till att de blir än mer säljbara. Resultatet är en självförstärkande spiral: högre säljbarhet ger ökad spridning i användning som betalmedel, vilket ger ännu högre säljbarhet, osv. Till slut används en eller två varor som allmänt bytesmedel — i nästan alla varuutbyten — och dessa kallas pengar.

Historiskt sett har många olika varor använts som bytesmedel: tobak i det koloniala Virginia, socker i Västindien, salt i Abessinien, boskap i antikens Grekland, spikar i Skottland, koppar i forntida Egypten, samt sädeskorn, pärlor, te, snäckskal och fiskkrokar. Genom århundradena har två råvaror, guld och silver, framkommit som pengar genom konkurrens på marknaden och trängt undan andra varor. Båda är unikt säljbara, efterfrågas i stor omfattning som smycken och är oöverträffade även vad gäller övriga nödvändiga kriterier. Silver, som det finns större mängder av än guld, har på senare tid ansetts passa bättre för mindre transaktioner, medan guld ansetts lämpa sig bättre för större transaktioner. Oavsett varför så är det viktiga att den fria marknaden har funnit att guld och silver utgör de mest effektiva pengarna.

Detta förlopp: den kumulativa framväxten av ett allmänt bytesmedel på den fria marknaden — är det enda sätt som pengar kan uppkomma på. Pengar kan inte uppkomma på något annat sätt, varken genom att alla helt plötsligt bestämmer sig för att skapa pengar ur något oanvändbart material, eller genom att staten kallar bitar av papper för “pengar”. För inbäddat i efterfrågan på pengar finns kunskapen om penningpriserna i det omedelbara förflutna; till skillnad från direktanvända konsumtions- eller produktionsvaror måste pengar ha haft redan existerande priser som lade grunden till efterfrågan. Men det enda sätt detta kan inträffa på är genom att börja med en användbar vara under byteshandel och sedan lägga efterfrågan som bytesmedel till den tidigare efterfrågan för direkt användning (dvs för utsmyckning, när det gäller guld). Staten är därmed oförmögen att skapa pengar åt ekonomin; de kan bara uppstå i fria marknadsprocesser.

Här uppstår en ytterst viktig sanning om pengar ur vår diskussion: pengar är en handelsvara. Att lära sig denna enkla lärdom är en av världens viktigaste uppgifter. Alltför ofta har folk pratat om pengar som någonting antingen mycket mer eller mycket mindre än detta. Pengar är inte abstrakta redovisningsenheter, skilda från konkreta varor; de är inte värdelösa polletter som endast kan användas för byten; de är inte “fordringar på samhället”; de är inte garanter för en stabil prisnivå. Pengar är helt enkelt en handelsvara. De skiljer sig bara från andra varor genom att de i första hand efterfrågas som bytesmedel. Men bortsett från detta är pengar en vara — och som alla varor har de en existerande mängd och efterfrågas för köp och innehav, osv. Som med alla varor bestäms deras “priser” — uttryckta i andra varor — av samspelet mellan den totala mängden, eller utbudet, och den totala efterfrågan för köp och innehav bland människor. (Folk “köper” pengar genom att sälja sina varor och tjänster för dem, precis som de “säljer” pengar när de köper varor och tjänster.)

Svenska frihetskämpar, förena eder! Bli Patreon

1 kommentarer till ”Vad har staten gjort med våra pengar? Del 1: Handel och utbyte

  • Problemet är att 97% av Sveriges pengamänd inte ens finns.
    Hur kan ett system fungera med saker som inte ens existerar och hur kan banker tjäna pengar på att låna ut saker de inte har?

    Inte undra på att de vill ha alla pengar digitalt på kort hit o dit. Systemet kraschar idag om 3.00001% tar ut sina pengar. Då är vi i 2008 igen: Det finns inga pengar att låna ut.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *