Gatukeynesianer

euriot-300x200Enligt en undersökning gjord av tidningen Figaro är det endast 17% av fransmännen som tror att 2014 kommer att bli ett bra år, men faktum är att året började väldigt bra för Frankrike. Under nyårsafton satte förortsungdomarna i Frankrikes banlieues endast eld på 1064 bilar, vilket var ett hundratal färre än förra året. Hur kan man inte kalla detta för framsteg? Frankrikes inrikesminster gratulerade landets 57000 poliser som arbetade under natten för deras preventiva arbete (en bil färre per polisiman sattes i brand), men han ville fortfarande inte publicera antalet brända bilar i Frankrike under året eftersom han var rädd för att det skulle uppmuntra ungdomarna till att försöka bräcka rekordet. Ja, ungdomen är sannerligen människans idealistiska vårtid.

Man kan även välja att se på det än mer optimistiskt och jämföra antalet bilar som brann med antalet bilar som inte brann. Detta ger mer perspektiv åt siffrorna. Ungefär 19999000 bilar brann inte i Frankrike under nyårsnatten, vilket motsvarar 99,995% av dem. Är det inte på detta sätt som man borde presentera siffrorna på för att stärka befolkningens moral? Istället för mordfrekvens borde vi redovisa icke-mordfrekvensen. Resultatet skulle visa sig väldigt bra för de flesta europeiska länder: ungefär 99.999% av människorna mördas inte under ett givet år.

Vi borde alltid komma ihåg historien om Sovjetunionens utrikesminister, som när han fick frågan av en soldat i publiken han talade inför huruvida det var sant att det fanns mer bilar i USA än i Sovjet, svarade, ”Ja kamrat, men i Sovjetunionen har vi fler parkeringsplatser”.

Men vi får inte vara för optimistiska i vår tro att denna typ av optimism kan ingjutas på detta sätt eftersom nästan all sorts statistik kan tolkas på ett annat sätt. Om vi till exempel ser på hela spektaklet med Keynesianska ögon utgör minskningen av antalet brända bilar i Frankrike en förändring i fel riktning. Alla vet att den europeiska ekonomin befinner sig i en svacka och lider av en brist på aggreggerad efterfrågan. Statliga utgifter kan inte brygga gapet eftersom stater, likt den franska staten, har haft ett underskott i 40 år. Om de ökade sina utgifter ytterligare skulle det resultera i ytterligare en skuldkris (om man nu kan säga att den första kristen någonsin försvann).

Nej, lösningen kan endast komma från verklig tillväxt; det vill säga, från den privata sektorn. På grund av Frankrikes urgamla diregismiska ekonomiska kultur har de anklagats för att sakna ekonomiskt initiativ. (En stor amerikansk tänkare anklagade dem till och med en gång i tiden för att de saknade ett ord för ”entreprenör”). Detta förklarar varför ambitionen hos många fransmän är att bli en functionnaire, en offentlig tjänsteman.

Men detta sätt att se på fransmännen står i bjärt kontrast till det initiativ som förortsungdomarna visade. Eftersom de uppenbarligen har läst Krugmans kolumner i New York Times har de övertygats om att Frankrike lider av en kronisk brist på efterfrågan, och de har helt enkelt bestämt sig för att stimulera efterfrågan genom att bränna bilar. Och kan man egentligen stimulera efterfrågan på ett bättre sätt? De grovt räknat 40000 bilar som sätts i brand per år (som jag har sagt tidigare vet ingen exakt hur många det rör sig om) bidrar med arbete åt tusentals människor. Bilarna måste ersättas, vilket betyder att tillverkningsindustrin uppmuntras; tjänsteindustrier som sälj- och försäkringsindustrin stimuleras också. När herr Sarkozy 2005 kallade det gäng som gjorde uppror för ”avskum” borde han i själva verket tackat dem för deras Keynesianska framsynthet.

Men det var herr Chirac, som var president på den tiden, som var den verkliga hjälten. Med stor vishet deklarerade han att försäkringsbolagen, vars policy tidigare hade varit att inte ersätta skador som var ett resultat av civila upplop, revolution, och krig, att de från och med nu (och i just detta fall, retrospektivt) var tvungna att ersätta detta. Genom detta spred han den Keynesianska välsignelsen över hela landet. Det var ju det enda rättvisa; kostnaderna och förmånerna skulle delas lika. Som grädde på moset påverkade inte detta statsskulden på något sätt. Detta var helt enkelt det optimala sättet att stimulera ekonomin på, och det var inte enbart effektivt, utan det var själva essensen av frihet, jämlikhet och broderskap.

Tyvärr måste jag meddela er om att den franska staten, som uppenbarligen helt och hållet saknar fantasi, inte har uttnyttjat denna ekonomiska stimulansmetod som förortsungdomarna så osjälviskt delade med sig av 2005. Istället för att uppmuntra dessa ungdomar har den gjort sitt allra bästa för att avskräcka dem genom att till exempel placera ut poliser över hela landet och arrestera alla som sysslar med dessa ekonomiska stimulanser. Vissa av dem straffas till och med vilket vidare avskräcker just den sorts entreprenöriella aktivitet man borde tacka dem för.

Den brittiska staten gjorde samma misstag 2011 under Londonupproren. Till att börja med gjorde polisen i sann Keynesiansk anda ingenting. Tänk bara på hur fantastiskt den brittiska ekonomin skulle stimulerats om denna laissez-faire-attityd hade fortsatt! Men istället förtrycktes och fängslades dessa gatukeynesianer. Detta var exakt lika dumt som när man i Sovjetunionen försökte att stoppa den svarta marknaden, som var orsaken till att den sovjetiska ekonomin alls fungerade.

Bakunin påpekade för länge sedan att den destruktiva driften är en kreativ drift. I vårt nuvarande tillstånd i Europa, där staterna inte längre kan öka sina skulder utan att det skulle få de allra värsta ekonomiska konsekvenserna, är det också en nödvändig drift. Det finns helt enkelt inga alternativ. Välorganiserade upplopp, som förstör privat men inte offentlig egendom, är således vägen framåt för den europeiska ekonomin. Plundringen som följer kommer dessutom leda till att minska det gap som nyligen har uppkommit mellan de rika och de fattiga i europa, och således gynnar det även den sociala rättvisan. Och, om jag får tillägga, det kommer att vara ett spektakel för hela familjen.


Originalartikeln har översatts till svenska av Joakim Kämpe.

8 kommentarer till ”Gatukeynesianer

  • Vad säger man, eller jag, om denna artikel? När dårskapen firar dagliga triumfer år ut och år in, kan jag gissa att denna satir inte går hem hos andra än ett fåtal. De riktigt korkade kan förmodligen hålla med om analysen…

    Dock kunde man låta bli att skriva ”förortsungdomar” när vi vet vilken sort det är som är förövarna och det är inte den ursprungliga befolkningen, utan huvudsakligen muhammedaner som beter sig precis som hemma…

  • Är det verkligen satir? Ironiskt, förvisso, men den som tar texten på allvar blir rikligen belönad med insikter om vansinnets historia.

    Textens befriande humor stämmer dessutom till eftertanke. Även den klentrogne skulle kunna upptäcka att Keynes inte hade så rätt som man i allmänhet påstår, och få ett gott skratt på köpet.

  • Jag skulle tro att de som blir omvända hade tankarna inom sig och en artikel som denna kan bekräfta de tankarna. De som är ideologiska inom någon annan riktning eller har en total hjärntvättning från skola och media fnyser nog bara om sådan här tankegångar.

  • Det här är ett mycket bra exempel för att ge perspektiv på keynsianismen, såvitt en lekman som jag kan bedöma. Och inte alls svårt att använda argumentet hemma heller. Tackar.

  • En stor del av den svenska levnadsstandarden bygger på neutralitet i två krig. Konsten att ha en fungerande industri när krigförande länder har bombats sönder och inte har den industri som behövs för att återuppbygga. Ska vi fixa ett försprång i tävlingen om världens högsta levnadsstandard och EUs lägsta arbetslöshet genom att starta ett nytt världskrig som vi kan vara neutrala i?
    Reaktionära företagsledare beklagar sig över att kärnkraften ska skrotas. Det är ju skrotningar som driver välståndet. 40 000 franska bilar är jämförelsevis otillräckligt, oavsett vilken religion som ska äras.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *