Introduktion till ”Vad har staten gjort med våra pengar?”

För de som missade det publicerade vi igår den svenska översättningen av Vad har staten gjort med våra pengar av Murray Rothbard. Boken har översatts över en längre tid, och en mängd personer har varit inblandade i arbetet.

Joakim Kämpe, Bradley Rimbléus och Stefan Ottosson har varit involverade i översättningen av boken, och Daniel Sjöberg har skapat omslaget och de elektroniska versionerna av boken som ni kan ladda hem gratis i vårt bibliotek.

Per Bylund var vänlig nog att skriva introduktionen till den svenska utgåvan, och det är denna introduktion som vi idag publicerar.

Ett stort tack till alla inblandade, och mycket nöje!

cover-229x300Pengar är en central del i den moderna ekonomin. Oavsett om man personligen anser att pengar är av godo eller ondo, så är det trots allt få som skulle argumentera för att pengar inte utgör en hörnsten i ekonomin. Alldeles oavsett om man befinner sig inom den vänstraste vänster eller den högraste höger – eller någonstans däremellan – använder man nästan utan undantag pengar på nästan daglig basis. Många av oss bär på dem i vardagen, eller litar på att någon annan överför pengar mellan oss och annan part när vi så önskar. Vi eftersträvar som regel pengar och byter bort pengar.

Men vad är pengar?

Ett sätt att svara på frågan är att försöka beskriva det vi idag kallar pengar, det vi har i plånboken och det som vår arbetsgivare sätter in på våra bankkonton. Pengar är papperslappar med unikt och svårligen kopierat mönster, eller runda metallslantar av speciell storlek. De är transaktionsmedel som vi utan tvekan ger upp när vi införskaffar varor och tjänster, och som vi accepterar som lön och betalning, som kompensation för något vi förlorat och gottgörelse för sveda och verk.

Men en sådan beskrivning är egentligen inte speciellt begriplig. Bara den som redan accepterat hur pengar verkar fungera i alla lägen, som nyttjat dem själv och därför vant sig vid att använda dem, kan förstå en sådan beskrivning. En person som aldrig handlat med pengar skulle inte begripa varför någon skulle vilja acceptera gamla papperslappar som gjorts obrukbara av tryck i bläck för någon användbart som en bil, en barnvagn eller en matbit.

Än mindre begripligt blir det när man inser att pengar har olika valörer, men att nedsölade papperslappar i allmänhet är värda mer än metallslantar. Det borde väl egentligen vara rimligt att något stryktåligt och blänkande metalliskt som en tio- eller femkrona borde vara värt mer än en papperslapp med en siffra med flera nollor och någon gammal kung på.

Man kan kanske intuitivt förstå att en större peng är värd mer än en mindre, så numren förtydligar bara varför en stor sedel med siffran 500 är mer värd än en liten sedel med siffran 100. Men den logiken gäller inte alltid, så storleken har uppenbarligen ingen betydelse.

Lägg därtill att i stort sett varje land har sina egna pengar, som inte med enkelhet kan blandas med andra pengar. En papperslapp med 100 i ett land kan vara mer eller mindre värt än papperslappar i andra länder med samma siffra. Varför är en papperslapp med numret 100 i Förenta staterna värt mer än en större papperslapp med numret 500 i Sverige?

En beskrivning av pengar kan inte förstås utan att diskutera pengars funktion. Pengar fungerar som betalningsmedel och de fungerar därför att alla förstår och accepterar dem. Det är så man förstår pengar inom den neoklassiska nationalekonomin. Pengar i sig har inget egentligt värde, utan är ett numerär som man använder för att snabbt och enkelt ingå affärer. Transaktioner har lägre kostnader om man använder pengar, så de har en samhällsnyttig funktion.

Men det verkar vara ett cirkelresonemang att hävda att pengar är pengar för att alla förstår och accepterar dem. Det är sant att i stort sett alla använder dem, men varför? För att de är pengar. Men att vi använder pengar för att de är pengar, och pengar är pengar för att använder dem, gör det knappast mer begripligt. Vi kan nyttja pengar i analyser av ekonomiska frågor för att det är enklare att räkna, men det är ju inte av den anledningen alla accepterar pengar som betalningsmedel.

Inte heller är det för att lagen säger att vi måste acceptera svenska kronor som betalningsmedel i alla transaktioner som sker i Sverige, liksom man i Förenta staterna enligt lag är tvungen att acceptera dollar. Det är inte tillräckligt att lagen säger så. Historien kryllar av exempel där en monark eller statsmakt försökt förmå folket att nyttja ett nytt betalningsmedel, men utan att lyckas. Så för att förstå vad pengar är och varför de används måste vi se till pengars funktion i samhället som helhet liksom den funktion pengar fyller mellan individer i varje transaktion.

Pengars ursprung

Detta är vad Carl Menger (1840-1921), grundare av nationalekonomins österrikiska (kausalrealistiska) skola, gjorde i den numera klassiska essän ”Geld” publicerad 1892.[1] Essän kan till viss del ses som en fortsättning på kapitel 8 i Mengers ekonomiskteoretiska storverk Grundsätze der Volkwirtschaftsvolehre (1871). Kapitlet, som i originalspråk bär titeln ”Die Lehre vom Gelde”, diskuterar pengar ur ett empiriskt perspektiv och går bland annat in i en diskussion kring vilka metaller som ansetts lämpliga i olika kulturer vid olika tidpunkter.

Essän från 1892 erbjuder en mycket noggrannare analys med fokus på pengars ursprung. Menger visar här hur pengar stegvis kan växa fram i ett socialt sammanhang och slutligen bli en institution med egenvärde. Han visar att pengar uppbär och behåller sin funktion som allmänt betalningsmedel för att de har vissa kvaliteter, men framför allt har de en sådan framträdande roll för att de organiskt framträtt som en standard eller spontan ordning till vilken alla aktörer frivilligt och för egen vinnings skull anpassar sig.

Pengar är enligt Menger en vara likt alla andra, men en vara som aktörer från början valt att förlita sig till för indirekt handel. En fiskare och en båtbyggare har mycket svårt att handla med varandra, för båtbyggaren vill sällan på en gång ha så mycket fisk som båtens värde motsvarar. Inte heller vill ugnsmakaren ha betalt i så mycket bröd som motsvarar ugnens värde. Av den anledningen kan fiskaren välja att byta dagens fångst mot andra varor, som är bättre lämpade för att spara över tid, och som båtbyggaren kan tänkas acceptera. Inte minst om dessa varor också accepteras av andra som ersättning.

Förvisso innebär en sådan ordning att olika varor blir bytesvaror på olika platser och hos olika folk. Men en standardisering sker automatiskt när de utsätts för handel med varandra, eftersom det är så kostsamt att syssla med byteshandel.

Mengers essä är en fortfarande välläst analys, som haft stort inflytande på analysen av institutioner i samhället, framför allt deras funktion, evolution och ursprung.

Det är lätt att se att pengar som varor uppbär värde på marknaden. Men steget från snäckskal eller smycken till guld- och silvermynt verkar stort. För att inte tala om steget till papperspengar utan koppling till vare sig varor eller ädla metaller. Och hur pengar erhåller sitt värde som pengar är fortfarande inte tillfyllest förklarat.

Pengars värde och funktion

Friedrich von Wieser (1851- 1926), ekonom i den österrikiska skolans så kallade andra generation, försökte i sin analys av pengars värde och prissättning på marknaden vända på Mengers resonemang och därigenom härleda ursprunget för pengars värde. Wieser såg att priser fluktuerar och att priset imorgon på något sätt bör vara relaterat till priset idag, vilket i sin tur är relaterat till priset igår. Detta samband bör kunna förklara prisets variation. Men resonemanget ser ut att vara utan egentlig förklaring, för om priset idag (vilket implicerar pengars köpkraft) beror på priset igår, som beror på priset i förrgår och så vidare, då finns ingen grund till det värde som marknaden sätter på pengar och andra varor.

Denna problematik löstes av Ludwig von Mises (1881-1973) i Theorie des Geldes und der Umlaufsmittel (1912). Här visar Mises genom det så kallade regressionsteoremet att det faktiskt inte handlar om en oändlig regress. Vid någon tidpunkt måste pengar ha uppstått på det sätt Menger visade, vilket innebär att varan pengar ursprungligen hade ett bytesvärde som endast vara. Däri ligger varans egentliga marknadsvärde. Eftersom pengar också har värde som allmänt accepterat betalningsmedel, har marknadsvärdet justerats uppåt för att motsvara användningen av varan som både vara och pengar.

Marknadsvärdet av pengar justeras automatiskt till den nivå som motsvarar aktörers preferenser. När värdet på pengar går ned kommer fler att välja att använda dem som varor än tidigare – och vice versa – vilket över tid får en stabiliserande effekt.

Mises visade också hur mixtrande med pengars värde kan skapa konjunkturcykler. Speciellt i ekonomier där handel inte längre sker genom direkt byte av varan som agerar pengar, utan där man istället genomför betalningar med hjälp av kvittenser, kan banker eller stater lockas att producera fler kvittenser än det finns täckning för. Detta skapar värde för banken, samtidigt som den utsätter sig för en situation där den inte har täckning för samtliga kvittenser. Men eftersom risken är liten för att samtliga kunder samtidigt kräver inlösen av kvittenserna till den verkliga pengavaran, kan banken drista sig till på detta sätt att skapa pengar ur tomma intet.

Detta får till följd att banken med de nya kvittenserna kan erbjuda mer kredit till investerare, vilket för med sig att sådant agerande i stor skala skapar ett ohållbart ekonomiskt uppsving. Kvittenser utan täckning används som om de hade täckning. Inte förrän det slutligen uppdagas att kvittenserna inte motsvarar verkligt värde, och därför att det saknas kapitalvaror i den utsträckning marknaden justerat priserna till, synas bluffen. Och då står mängder av projekt halvfärdiga tills priserna åter justerats och kapitalvarorna fördelats till de för konsumenterna mest värdefulla projekten.

Mises diskussion 1912 utgör ett enormt framsteg och är därför en hörnsten i österrikisk ekonomisk teori. Först med detta verk fick den österrikiska skolan en fullskalig teori om marknaden som inkluderar pengars funktion och värde. I och med detta formuleras också för första gången det som blir den österrikiska skolans konjunkturcykelteori.

Det är mot denna bakgrund och inom ramen för denna tradition som Murray N. Rothbard (1926-1995) skriver Vad har staten gjort med våra pengar? (1963).

Moderna pengar

Den österrikiska skolans teori om pengar kan tyckas omodern och ovidkommande i våra dagar. Idag finns inga valutor med tydlig koppling till varor, vilket gör att de teorier som utvecklades av Menger, Wieser och Mises förefaller vara irrelevanta. I en värld av pappers- och digitala pengar finns ingen anledning att diskutera varupengars ursprung och värde i byteshandel.

I en värld där man på överstatlig nivå med politiska beslut kan skapa en ny valuta ur ingenting och ge den ett fiktivt värde gentemot andra valutor, som sedan fungerar som betalningsmedel över en hel kontinent, finns ingen anledning att diskutera pengar i den historiska betydelsen. Guldmyntfoten är historia, en ”barbarisk relik” som den brittiske ekonomen John Maynard Keynes uttryckte det.

Vad kan österrikisk ekonomisk teori, mot bakgrund av det vi i mycket korta ordalag diskuterat ovan, bidra med i en sådan värld? Svaret är att österrikisk monetär teori har lösningen på en mängd av de problem vi idag lider av och står inför. Grunden för den österrikiska konjunkturcykelteorin ligger i observationen av pengars verkliga funktion i ekonomin, med särskild betoning på effekten på marknaden av att artificiellt öka kreditgivningen. Den österrikiska teorin om pengar och konjunkturcykelteorin förklarar IT-boomen och -bubblan på 1990-talet liksom fastighetsbubblan på 2000-talet med den efterföljande finanskrisen.

Rothbard sammanfattar i den här korta boken 1900-talets politiska förstörelse av den monetära ordningen, vilken skapat den utsatta situation vi idag befinner oss i. Vår utsatthet ligger inte främst i ekonomiska svängningar eller upprepade kriser, utan i det faktum att vi förlitar oss på pengar som saknar egentligt värde. Den moderna ekonomin bygger på illusionen om att våra pengars köpkraft någonstans bottnar i ett reellt bytesvärde. Men i verkligheten är pengarna i bästa fall papper med trycksvärta – och i värsta fall digitala representationer av ingenting.

När detta till slut uppdagas kommer vi att stå inför en problematik som saknar historisk motsvarighet.

Vad staten har gjort med våra pengar

I boken som du nu håller i din hand utgår Rothbard ifrån den österrikiska synen på pengar och gör tydligt hur den förklarar utvecklingen under det gångna århundradet. Han visar på ett gripande sätt hur värdet på världens valutor konsekvent urholkats genom en medveten politik som syftat till att stärka makten. Rothbard visar med förträfflig tydlighet hur samtliga amerikanska och internationella arrangemang för att kontrollera valutor och handel endast skapat ytterligare problem, vilka för sin lösning till synes fordrat ytterligare politik.

Boken sammanfattar samtidigt och gör förståbara de ekonomiskt avancerade, men trots detta intuitiva och logiska, teorier som utvecklats av österrikiska monetära tänkare som Menger, Wieser och Mises. Läsaren ges en klar bild av vad som hänt, vad det resulterat i, samt får en förklaring till varför det är så. Indirekt blir boken därmed en introduktionskurs i österrikisk ekonomi, med betoning på dess monetära teori, men med tydlig politisk applikation och prägel.

Ytterst få kommer att uppfatta bokens teoretiska kapitel som torra och svårlästa. Långt fler kommer att bli provocerade av slutsatserna – för att inte tala om implikationerna – av Rothbards uppenbart logiska resonemang.

Rothbard var en mästare i att uttrycka sig på ett enkelt och lättfattligt sätt, även om detta antagligen också var en anledning till hans ringa akademiska framgång. Men om ett författarskap kan bedömas efter dess slagkraftighet bör Rothbard tveklöst hamna i topp. Han hade, vilket läsaren snart blir varse, den enastående förmågan att skriva på ett lättfattligt sätt med ett enkelt språk, men ändå utan att textens mening blir lidande. Få skriver i så klara ordalag och utan krumbukter som Rothbard. Det är väldigt få som har förmågan att samtidigt uttrycka sig så enkelt och tydligt, så utmanande men ändå kraftfullt och logiskt stringent. Detta präglar samtliga Rothbards verk.

Även om Rothbard skrivit mycket som är klart läsvärt och intressant, så är det få av hans verk som har påverkat så många som denna korta men kärnfulla skrift. Här visar han hur oerhört viktigt det är att ha grundläggande kunskap om monetär ekonomi och politik för att kunna uttyda vad det är som sker i världen och vad vi har att vänta av framtiden. Men han gör samtidigt klart att det varken behöver vara tråkigt eller betungande att skapa sig en sådan förståelse.

Vad har staten gjort med våra pengar? är kolossalt lättillgänglig men samtidigt både skrämmande och fascinerande läsning. Boken är ett sant mästerverk. Den är ett måste i varje tänkande människas bokhylla. Och bör snarast läsas pärm till pärm.


[1] Den engelska översättningen, av C. A. Foley och med titeln ”On the Origins of Money”, publicerades samma år i Economic Journal.

4 kommentarer till ”Introduktion till ”Vad har staten gjort med våra pengar?”

  • Stort tack för denna översättning! Mkt fint arbete!
    S 68 tredje stycket dock ”avvänjde” inte ”avvände”.

  • Ytterligare en kommentar : s. 71, andra stycket anges ”tio miljoner dollar” i samma mening som ”100 miljoner dollar”, dvs en olycklig blandning av siffror och bokstäver.
    Tack än en gång för denna översättning och det fina arbetet!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *