Argument mot arbetsvärdeteorin

karl-marxJag ska härmed vederlägga påståendet att ”det ekonomiska värdet hos alla varor och tjänster kommer från deras produktionskostnader, och i slutändan från det arbete som lagts ner i deras tillverkning – om det så mäts de timmar, den ansträngning eller den olust* som krävts för att producera varorna och tjänsterna i fråga – och det arbete som lagts ner i deras tillverkning förser dem, nödvändigtvis, med ekonomiskt värde”. Detta påstående är kärnan i arbetsvärdeteorin, en falsk teori som icke desto mindre antagits av anmärkningsvärda tänkare som Thomas Aquinas och Adam Smith, och som använts av Karl Marx för att rättfärdiga socialism.

Sedan ska jag argumentera för att nyttoteorin, som likställer ekonomiskt värde med den nytta som individer får från varor och tjänster, är en överlägsen förklaring av ekonomiskt värde.

Tillbakavisningar av den felaktiga teorin

Vederläggning #1:

Naturligt förekommande värdefulla varor

Det finns ekonomiskt värdefulla varor som nästan inte kräver något arbete alls för att produceras. Dessa varor är givna till människan av naturen, men är fortfarande knappa och ej lika tillgängliga för alla människor. Vilda bär och frukter är ett exempel. Låt oss anta att person X promenerar genom skogen och plockar upp ett äpple som fallit från ett träd. Att plocka upp äpplet krävde nästan inget arbete för X:s del. Det finns inga fler äpplen i närheten. Person Y går fram till X och ber att få köpa äpplet. X kan lätt kräva ett pris för äpplet som vida överstiger det minimala arbete som krävdes för att plocka upp det. Således är äpplets ekonomiska värde mycket högre än det värdet av det arbete som gick åt till att anskaffa det.

Vederläggning #2:

Värdelöst arbete

Det kan finnas aktiviteter som kräver enorma mängder arbete, men som ändå bara ger lite eller inget ekonomiskt värde till någon. Att till exempel gräva en stor grop för hand och sedan fylla igen den kräver hårt kroppsarbete – ändå är nettoresultatet av detta förfarande att ingen har dragit nytta av det.

Vederläggning #3:

Överdriven ansträngning

En arbetare som jobbar hårt för att tillverka varor till försäljning kan ofta lägga ner mer arbete i sin produktion än vad som motiveras av dess ekonomiska värde. Till exempel kan en författare som spenderar åratal på att handskriva ett exemplar av en bok kanske sälja boken för det rådande marknadspriset, men han kommer då att ha lagt ner betydligt mer möda på boken än vad hans avkastning berättigar. Efterfrågan på hans bok räcker helt enkelt inte till för att kompensera honom för hans arbete. Således kan det ekonomiska värdet hos en vara understiga värdet av arbetet som lagts ner i dess produktion.

Vederläggning #4:

Värde utan ansträngning

Ibland kan ekonomiskt värde skapas med endast liten individuell ansträngning, eller ingen alls. En blivande entreprenör kan vara ute på promenad och notera – oavsiktligt – att en vara säljs billigare i en del av staden än i en annan del. Denna spontana observation ger honom möjligheten att – med minimal ansträngning – köpa varorna i den billigare delen av staden och sälja dem i den andra delen för en mellanskillnad, och därmed skapa ett ekonomiskt värde för den delen av befolkningen som överstiger entreprenörens arbetskostnad. Entreprenören skulle även kunna tipsa en annan affärsman om denna affärsmöjlighet, i utbyte mot en del av vinsten – i sådant fall skulle entreprenören endast genom sin idé ha skapat värde som knappt krävt något arbete alls för hans del.

Vederläggning #5:

Olika förmåga

Individer skiljer sig åt i förmåga och färdigheter – en viss individ kan med samma mängd arbete skapa mer ekonomiskt värde än en annan. Antag att vi har två snickare, A och B. A kan snickra ett bord per timme, medan B kan snickra två identiska bord per timme; A och B måste anstränga sig lika mycket för att uppnå detta, och de upplever båda samma olust i sitt arbete. Trots detta så kommer B att tjäna dubbelt så mycket på marknaden som A, allt annat lika, eftersom han producerar dubbelt så många lika värdefulla varor. Mellan olika yrken och produktionstyper kommer skillnaderna mellan individer vara ännu större; en företagsledare – vars idéer samordnar tusentals människors produktiva aktiviteter – kan generera miljontals gånger mer ekonomiskt värde än en vanlig daglönare under samma tidsperiod.

Vederläggning #6:

Incitament

Om det ekonomiska värdet hos en arbetares produktion vore exakt lika med den olust som arbetet innebar, skulle det inte finnas några incitament för arbetaren att producera någonting från första början. Han skulle inte ha någon anledning att göra en ansträngning enbart för att kompensera sig själv för sina kostnader, eftersom han skulle uppnå samma resultat snabbare genom att inte göra något alls. Såvida inte det ekonomiska värdet – och följaktligen den ekonomiska avkastningen – hos en aktivitet överstiger olusten i att utföra den, kommer individer överlag inte att vilja utföra den.

Vederläggning #7:

Olika användningsområden hos köpta varor

Två identiska varor – som båda kräver samma mängd arbete för att produceras – kan ha dramatiskt olika ekonomiska värden. Om en musiker köper en gitarr, kan den generera enorma mängder ekonomiskt värde om musikern själv spelar på den, eller gör en inspelning av musiken han skapar med gitarren och säljer inspelningen. Om gitarren däremot köps av en helt omusikalisk person, kommer den att förbli oanvänd och inte generera samma värde.

Vederläggning #8:

Avtagande marginalnytta

Två identiska varor, båda i samma persons ägo, kan ha dramatiskt olika ekonomiska värden. Till exempel kan en person som besitter två identiska flaskor vatten använda den första för att undvika att dö av törst, och den andra för att tvätta sig själv. Den första flaskan räddade hans liv, medan den andra bara gjorde honom ren. Trots att båda vattenflaskorna krävde en identisk mängd arbete för att framställas, är deras ekonomiska värden – även för en och samma person – inte identiska. Om denne person ombads att sälja sitt vatten, skulle han kanske kräva ett högt pris för den första flaskan, och förmodligen vägra att sälja den sista till något pris alls – förutom om han skulle bli tillräckligt kompenserad för att vara försäkrad om att hans liv skulle fortsätta ändå. Detta illustrerar lagen om avtagande marginalnytta: att en individs värdering av varje ytterligare användningsområde hos en identisk vara kommer att vara mindre än det föregående användningsområdet – under antagandet att individen använder sin första vara till sitt högst värderade användningsområde och ägnar efterföljande identiska varor till att uppfylla sina prioriteringar i fallande ordning.

Nyttoteorin om värde

Efter att ha vederlagt arbetsvärdesteorin, så föreslår jag härmed en överlägsen förklaring av ekonomiskt värde: nyttoteorin, vilken säger att ”värdet hos ekonomiska varor och tjänster är lika med den nytta de skänker de individer som utnyttjar dem”. Istället för att likställa värde med individers kostnader, d.v.s. vad de förlorar på att producera varorna och tjänsterna, kan vi mer exakt likställa det med vad de tjänar på existensen av dessa varor och tjänster – för det är förtjänster som varorna och tjänsterna produceras för att uppnå.

Jag skall visa att nyttoteorin är immun mot de ovanstående vederläggningarna av arbetsvärdesteorin:

Immunitet mot vederläggning #1:

En naturligt förekommande vara som kräver lite till inget arbete att producera kan fortfarande ge nytta till den individ som hittar och använder den; denna nytta är roten till det ekonomiska värdet hos sådana varor och förklarar deras ibland ansenliga marknadspriser.

Immunitet mot vederläggning #2:

Värdelöst arbete – som att gräva en grop och fylla igen den – ger ingen nytta till någon och är därför inte en källa till ekonomiskt värde, enligt nyttoteorin.

Immunitet mot vederläggning #3:

Överdriven ansträngning resulterar i produktionen av varor vars nytta för konsumenterna understiger producentens kostnad i tid, ansträngning och olust. Enligt nyttoteorin står dessa varors värde i exakt proportion till den nytta de ger – oavsett hur mycket arbete som krävdes i deras produktion.

Immunitet mot vederläggning #4:

Liten eller ingen ansträngning – som t.ex. att spontant få idéer eller att notera faktum som kan vändas till individers ekonomiska fördelar – kan skapa enorm nytta för stora mängder människor, trots den ringa ansträngning som var involverad i de initiala upptäckterna. Således förklarar nyttoteorin varför sådana små eller obefintliga ansträngningar kan skapa ekonomiskt värde.

Immunitet mot vederläggning #5:

Nyttoteorin tar hänsyn till skillnaderna i individuella förmågor och säger att handlingars ekonomiska värde är precis lika med den nytta de skänker aktören och andra människor – vilket implicerar att vissa individer kan skapa mer ekonomiskt värde än andra med samma insatser av tid och ansträngning.

Immunitet mot vederläggning #6:

Nyttoteorin kräver att en ekonomiskt produktiv aktivitet genererar nytta som överstiger dess kostnader. Således finns det incitament för att genomföra aktiviteter som skapar värde – eftersom de eftertänksamma och framsynta skaparna av ekonomiskt värdefulla varor och tjänster kommer att kompenseras utöver kostnaden för deras arbete.

Immunitet mot vederläggning #7:

Nyttoteorin tar hänsyn till identiska varors olika värden när de ges olika användningsområden, eftersom den nytta de ger användaren skiljer sig åt beroende på vad de används till.

Immunitet mot vederläggning #8:

Nyttoteorin införlivar lagen om avtagande marginalnytta och förklarar att den högre nytta som ges av de första enheterna av en vara i en individs besittning får den individen att värdera dessa första enheter mer än efterföljande enheter.


* Ordet ”disutility” saknar en etablerad svensk motsvarighet.


Originalartikeln har översatt till svenska av Jon Malmin.

9 kommentarer till ”Argument mot arbetsvärdeteorin

  • Arbetsvärdeteorin är, som alla som läst österrikisk ekonomi vet, ett utmärkt exempel på att nedlagt arbete inte bara kan vara värdelöst utan ha rent negativt värde.

  • Man kan dra arbetsvärdeteorin in i absurdum ganska lätt.
    Vad är värdet av gasa judar?
    Vad är värdet att avfyra atombomber?
    Vad är värdet av etnisk rensning?

  • Jag läste några vederlägganden men inte alla. Men jag vill ändå mena på att du missförstått teorin. Den är svår. För det första är värde och pris två olika saker. För det andra krävs det både nedlagt arbete och ett nyttovärde för att det ska bli en affär så att säga. Precis som du säger vill ingen betala för en grävd grop. Du har inte vederlagt nånting. Nyttoteorin har väl blivit vederlagd av de flesta liberala nationalekonomer? Är det inte marginalnytteteorin som gäller? 6an är rolig också för du missar hela grejen att det finns en person som anställer andra och sedan betalar mindre i lön än vad de producerar. Dvs om arbetaren skulle vilja köpa vad de själva har producerat skulle de inte ha råd. Jag tror nog att de flesta liberaler inser detta också. Har du läst teorin? Av Marx exempelvis?

    • @Andreas : Ja, värde och pris är två olika saker. Det gör tyvärr inte att arbetsvärde-teorin är rätt. Hilferdings klassiska försvar var just detta, problemet är att om vi slutar tala om pris så har teorin ingenting med ekonomiska fenomen att göra – vare sig löner, varupriser, vinster eller annat – utan är enbart en teori om värde frikopplat från ekonomisk interaktion. En ”social teori”, som Hilferding sade. Han misslyckades dock med att förklara varför någon skulle ta hänsyn till en ”social teori” som inte hade något med ekonomi att göra när det gäller ekonomiska förehavanden.

      Att betala mindre lön än någon producerar är högst rimligt, om man nu inte tror att kapital är gratis och att tidspreferenser inte existerar. Arbetaren kan köpa vad han har producerat, förutsatt att han först producerar en egen fabrik och slutar låna kapitalistens.

      Jag har läst Marx, samt Böhm-Bawerk och Hilferdings svar i frågan, och diskuterar gärna det hela. Då får du dock komma med lite bättre argument.

      • Jag inser att faktumet att värde och pris inte är samma sak inte bevisar arbetsvärdesteorin. Men författaren argumenterar utifrån att de båda begreppen är samma sak. Att argumentera som författaren gör tycker jag är skrattretande då det är en komplex teori som behöver studeras ganska noga innan man börjar komma med motbevis. Själv sökte jag på arbetsvärdesteorin just för att lära mig mer. Den här sidan gav mig dock ingenting. Artikeln är full av missförstånd och verkar inte ha greppat grunderna i teorin. Jag diskuterar gärna vidare men min huvudpoäng är just det att artikeln är på en väldigt låg nivå.

  • Ser att du pratar om marginalnytta förresten. Lite luddigt varför det du beskriver skulle motbevisa arbetsvärdesteorin men..

  • När en fackförening argumenterar för att staten ska öka minimilönen för en hel yrkesgrupp, då ser jag det som att de stödjer sig på arbetsvärdeteorin. De håller hela yrkesgruppers löneutveckling på halster genom att vända sig till staten som inte kan värdera efter nyttan genom att argumentera: ”Undersköterskor ska få mer betalt för att…” Istället för att låta lönesättningen blomstra genom att låta patienten/den anhörige/välgörenhetsorganisationen etc. betala den vård patienten ser nytta i.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *