Konsumtion ger inte tillväxt

consumptionKolumn i Åbo Underrättelser.

 

Jag spenderade jul och nyår i Kalifornien och ett av de stora samtalsämnena i media var huruvida kongressen skulle förlänga arbetslöshetsunderstödet eller inte. Obama har talat varmt för en förlängning med den aning kontraintuitiva motiveringen att förlängt arbetslöshetsunderstöd skapar jobb. Här hemma kritiserar Konsumentforskningscentralens Mika Pantzar ”finanseliten” för oansvarig skrämselpropaganda, vilken har dämpat finländarnas konsumtionsvilja.

Obamas och Pantzar ståndpunkt bygger på den felaktiga premissen att konsumtion skapar tillväxt och arbete. De menar att ju mer vi konsumerar, desto mer växer ekonomin. Många tar det här som en given sanning eftersom den upprepas så ofta av så många auktoriteter. Men om tänker efter en liten stund märker man snart hur ologisk denna ståndpunkt är. Att konsumera betyder ju precis det, att konsumera. Att använda upp något. Att avnjuta något. Att göra slut på något. Varefter detta något är borta. Hur kan det leda till tillväxt? Det kan det inte och det gör det inte heller.

Ta äppelsaft, till exempel. Enligt konsumtionsidén leder ökad konsumtion av äppelsaft till ökad produktion av äppelsaft och därmed mer jobb inom äppelodlingssektorn. Det låter ju logiskt, men var kom den första äppelsaften ifrån? Före det fanns någon äppelsaft kunde ju ingen konsumera den. Om det är konsumtion som driver tillväxt kommer det aldrig att produceras någon äppelsaft, eftersom det inte finns någon äppelsaft att konsumera på grund av att ingen har producerat den ännu.

Obama och Pantzar har alltså fått det hela om bakfoten. Det är frånvaron av konsumtion som möjliggör tillväxt. För att producera äppelsaft måste någon först plantera äppelträd, sedan sköta om dessa träd tills de bär frukt, plocka frukten, pressa saften ur äpplena, hälla upp dem på flaska och sälja saften till allmänheten. Allt detta kräver investeringar, både i form av tid, arbete, råvaror och maskiner. Det kräver kapital, vilket i sin tur kräver sparande, det vill säga att man avstår från konsumtion.

Det är omöjligt att konsumera något som inte har producerats. Ingen kan konsumera äppelsaft förrän den har producerats, men äppelsaft kan produceras utan att någon konsumerar den. Konsumtion är en funktion av produktion. Produktionen måste alltid komma först. Tillväxt är ökad produktion som i sin tur möjliggör ökad konsumtion. Detta är axiomatiskt, men har tydligen gått presidenten och forskningsprofessorn förbi.

När Pantzar klagar på att fler och fler finländare drar ner på konsumtionen är han ute och cyklar. Det är väldigt bra om finländarna i högre grad avstår från konsumtion till förmån för sparande. Det bygger upp kapital som i framtiden kan användas till produktiva investeringar.

Att han dessutom kritiserar den så kallade finanseliten för ”oansvarig skrämselpropaganda” är rena rama vansinnet. Eurokrisen har inte försvunnit någonstans. Liksom USA är Europa totalt beroende av 0-räntor, snart sagt alla EU-länder dras med höga skulder som ökar hela tiden, samtidigt som den demografiska bomben fortsätter att ticka. Det finns alltså all anledning att vara försiktig med sina pengar. Med Janet Yellen som ny chef för USA:s centralbank och beslut om minskade stödköp är framtiden ännu mera oviss.

Försiktighet är en dygd, det har sällan varit mer sant än nu. Att i dessa tider uppmuntra folk att spendera sina sista pengar är höjden av oansvarighet, framför allt när man är en forskningsprofessor som borde veta något om saken.

25 kommentarer till ”Konsumtion ger inte tillväxt

  • Bra artikel. Problemet för socialisten(statstjänsemannen) är att hans inkomst baserar sig på att den produktiva privata sektorn konsumerar sitt produktionsresultat.
    Skatt tas ju ut på olika transaktioner.

  • Vad dessa ekonomer och andra ser, är väl att ”… äppelsaft kan produceras utan att någon konsumerar den!..”

    Vad de däremot inte (låtsas?) se, är väl att saften och produktionsanläggningen kanske görs med lånade (starta eget-?) pengar, som aldrig kommer att kunna betalas tillbaka. Ökad penningmängd, ökade skulder och oanvändbara produktionsanläggningar till skada för alla, och utan nämnvärd nytta för någon.

  • Jag som liten entreprenör sitter här i Sverige och försöker hanka mig fram så gott det går i det här idiotiska systemet. Maktlös, jag kan inte göra någonting åt detta. Det enda jag kan hoppas på är att idioterna i statliga organ inte hittar på något riktigt idiotiskt. Men det brukar dem alltid göra, när man tror att nu kan det väl inte bli tokigare, då hittar de alltid på något riktigt jäkla idiotiskt.

    Minns på 70-talet Palme stod och gastade sitt hat mot företagare. Han sade bland annat; ”Om 50 år finns inget mer privat ägande.” Och svensken röstade på SAP som aldrig förr. Tänk vad enkelt det är att lura och muta människor, så enkelt att ljuga, ge desinformation och propaganda. Staten och det system vi lever i är verkligen livsfarligt.

    Nu kommer med största sannolikhet ”svetsaren och dubbelhakan” ta över så återigen kommer väl kapitalismen och företagare att beskyllas för allt skit de själva har skapat. Sker detta då har jag fått nog och lägger ner min verksamhet omedelbart, och kommer försöka i största möjliga mån leva mitt liv på den svarta marknaden, den fria marknaden.

  • Nu har LO:s ordförande kommit fram till i Davos att det är kollektivavtalet som gjort att Sverige klarar sig så bra under krisen. Om nu någon skrattar ihjäl sig åt det, avsäger jag mig allt ansvar för det.

    • Ja, och för inte så länge sedan sade sig LO vara emot privata vinster inom vården, nu har de vänt 180° och tillåter vinster inom vården. Man ska inte tro på vad politiker säger, vad statliga verk och intuitioner beslutar göra är ofta det rakt motsatta vad politikerna säger sig vilja göra.

      Politik är skådespeleri för massorna, en teater. En väldigt dyr teater.

  • En tanke: Bör man inte göra en åtskillnad mellan Obama/Pantzars teori tagen å ena sidan som en abstrakt princip (som givetvis är huvudlös, precis som du understryker) och å den andra sidan som en beskrivning för hur ett visst ekonomiskt system fungerar, nämligen vårt?

    Hos oss finns de facto tillverkare av äppeljuice som ekonomiskt sett påverkas positivt av att fler konsumerar deras vara, vilket i sin hur leder till att de kan anställa fler personer etc. Obama/Pantzar pratar om vårt system och för mig, med mycket klena kunskaper inom nationalekonomi, framstår det som om de har rätt.

  • Stefan

    Min poäng var att man inte kan konsumera förrän man producerar. Naturligtvis måste varan konsumeras för att ett bolag ska kunna fortsätta sin verksamhet, men den konsumtionen förutsätter att konsumenterna själv har producerat något som möjliggör deras konsumtion.

    Obamas/Pantzars tankefel består i att de tror att konsumtionen kommer först och produktionen sedan, medan verkligheten är precis tvärtom. Det är därför de fokuserar på köpkraft och efterfrågestimulans. Det ligger sedan till grund för ökad låntagning och stora underskott, vilket förstås skapar andra problem.

  • ”efterfrågestimulans” vilket sjukt ord!

    Här är några plattityder till som man hör politikser säga…

    ”Hålla hjulen igång”

    ”Skapa sysselsättning” allstå inte möjlheter för individen.

    Politiker har en skev världsbild och journalisterna är så okunniga så de klarar inte av
    att klä av politikerna på 1 minut med ett par följdfrågor…

  • Sådana här resonemang liknar alltid historien om hönan och ägget. Alla gapar om vem som är bäst och vem det är mest synd om.

    Jag gillar liknelsen med äpplen eftersom det är mitt arbetsområde. Utan konsumtion skulle planerna vara rökta. Trycka upp pengar att låna ut görs väl rätt flitigt i vår bubbelekonomi?

    Även borgerliga politiker och tjänstemän lever på skatt och i sällan skådad omfattning. Samhällsservice kostar och plötsligt kan vi behöva sådant mer än vad vi kan ana och då passar det att stå utanför samhället. Myndigheter och politiker tål att kritiseras, men företagare är knappast några änglar de heller.

    Sedan har vi valfrihet. Det står alla fritt att driva företag – eller inte.

    stimulansåtgärder tål alltid att diskuteras. Tyvärr tenderar subventioner att missbrukas. Det ser vi mycket av nu under den borgerliga regeringen. Skattemedel kan användas på bättre sätt.

  • Hej Bruno!

    Det är just hönan och ägget som det inte är fråga om vad gäller produktion och konsumtion. Produktion kommer alltid före konsumtion, det senare är inte möjligt utan det förra. Man måste producera först för att konsumera sedan. Murray Rothbards berättelse om Robinson Crusoe visar detta på ett ypperligt sätt.

    Att ett givet företag inte kan fortsätta med sin affärsverksamhet om inte kunderna köper företagets produkter är en helt annan sak.

    Ingen säger att företagare är änglar, men sanningen är den att det är företagarna som skapar det välstånd vi som konsumenter njuter av. Det är de som står för produktionen som möjliggör vår konsumtion. De är ungefär så långt bort från politiker och tjänstemän man kan komma och får alldeles för litet uppskattning för vad de gör.

    Typexemplet på det är när anställda klagar på ”dålig lön” och ”dåliga förhållanden”. Nå, utan företagaren skulle de sannolikt inte ha något jobb att klaga på. Det finns en orsak till att antalet lönearbetare vida överstiger antalet företagare. De flesta föredrar säkerheten i en fast anställning framom risken med företagande. Tyvärr glömmer de att det är företagarna som ger dem möjlighet att välja det säkrare alternativet.

    Håller helt med att subventioner ofta missbrukas, det ligger i sakens natur. När X med våld tar pengar från Y för att ge till Z är det knappast förvånande att korruption och missbruk kommer med i bilden.

  • En verksamhet bygger på acceptans från omgivningen. Det måste också finnas kapital. Före produktion borde finnas riskvilligt kapital. Därmed är inte produktionen först. Det är att folk avstår från konsumtion, alltså utebliven produktion, en icke-produktion, som är först, et cetera. Det skrev du egentligen också. För att det inte ska vara hönan och ägget får vi väl gå tillbaka till tiden för första ägandet eller myntet, och det blir väldigt hypotetiskt.

    Däremot kan jag tänka mig att stimulansåtgärder idag främst ska gå till produktion och inte konsumtion. Därmed kan jobbskatteavdraget och liknande skattesänkningar av högern ifrågasättas – jag har svårt att tro att den lönesänkning det leder till skulle effektivt återinvesteras och därmed vara effektiv att skapa tillväxt. Då menar jag inte det finns ett självändamål med vänsterns skattehöjningar. Nåja, bara en tanke.

    Vem som tar från vem kan ifrågasättas, liksom det fria valet. Produktionen tar ytterst från naturen och av människors arbetskraft. Staten tar från produktionen. Service och skydd tillhandahålls av staten. Jag har genom min sjukdom mött åtskilliga egna företagare som drabbats mitt i livet. De vill inte betala skatt men ska ändå ha en massa service, uppenbarligen gratis. Men i sjukdomen är de inte så kaxiga längre.

    Idag är inte anställning tryggt längre. Utan rätt nätverk är man snabbt ute i kylan och kommer inte tillbaka. Här avråder dessutom småföretagarnas förening arbetssökande från att starta eget, eftersom man då tappar skyddsnäten, risken att misslyckas är stor och frågan är om man gör samhället ens en tjänst och vägen tillbaka från botten där man har noll cred kan vara mycket lång, så även representanter för företagare kan vara omtänksamma. Men bakom detta ligger nog en önskan om att även småföretag ska komma till åtnjutande av förmåner. Kanske inte en så dum idé. Då menar jag inte subventioner och bidrag och sådant vänsterkrafs som högern håller på med idag i en väldig röra, utan skyddsnät som liknar dem som löntagare har.

    Generellt saknas en ödmjukhet och beredskap för människors olikhet. Det tror jag är kontraproduktivt. Men vad vet jag. Kanske ett system som bygger på tiggeri är bättre?

  • Det värsta exemplet på vad folk kräver är nog skolan. Man betalar 80% skatt och tror att man kan ställa krav på skolan som konsekvens. Så man lär sina barn inget av värde. Sedan är man förbannad när dom kan just inget.

    Dom skyddsnät som behövs skapas av sparande och i vissa fall försäkringsliknande verksamhet. En totalt fri marknad löser detta såväl som sjukvården.

  • Bruno,

    det är lite oklart vad det är du försöker säga. Det verkar som att du försöker säga emot mig samtidigt som du håller med mig 🙂

    Jag skrev klart och tydligt vad tågordningen är: sparande, kapitalackumulation, investering, produktion och konsumtion. Du tycks också missförstå meningen i hönan-och-ägget. Det uttrycket används när man inte kan säga vad som kom först. I fråga om produktion och konsumtion är det fullständigt klart vad som kom och kommer först. Det är INTE en höna-och-ägg historia.

    Kolumnen var en kritik mot den konsumtionsfokuserade politiken, som utgår från att man måste stimulera konsumtionen på en massa olika sätt. Stimulansåtgärder är alltid av ondo, även om vissa ibland kan vara värre än andra.

    Ju mindre anställda behöver betala i skatt, desto lägre bruttolön behöver det, vilket innebär lägre kostnader för arbetsgivarna. Vad som ofta glöms bort här i Norden är att de höga skatterna på lön innebär höjda lönekostnader för arbetsgivarna.

    Produktion tar inte någonting från någon. När företagare anställer människor ger de dem en möjlighet att delta i produktionsprocessen och på så sätt öka sin egen konsumtion. Det är raka motsatsen till vad staten gör. Om du vill ge dig in i den här diskussionen så får du nog komma med litet mer än svepande påståenden overifierade anekdoter.

  • Så man kommer med svepande anekdoter bara för att man inte håller med. Men gör inte det om man håller med?

    Det var ju seriöst.

    Problemet i Sverige är att skatte- och socialförsäkringssystemet är ett lapptäcke som ingen har överblick över. Ingen vet konsekvenserna av förändringar. Det har visat sig inte längre vara en fråga om vänster eller höger. Att just högern skulle vara alla småföretagares svar på framgång kan diskuteras. Nu i det postdemokratiska samhället handlar det inte längre om partier och hur man röstar, de gamla sanningarna finns inte längre.

    Att produktion är alltings början har föga värde. Industrins kris på 1800-talet sköts på framtiden genom att fattiga fick det bättre – konsumtion. På 1900-talet var kvinnornas frammarsch en räddning, inte minst som konsumenter.

    Nu försöker vi rädda ekonomin i Sverige genom att öka klyftorna, och historien har visat att det inte fungerar.

    Produktion ut i tomma luften är inte värt någonting. Det talar emot produktionsstöd, det ger också en osund ekonomi och snedvriden konkurrens. Produktionsstöd är en väldigt vänstervriden tanke.

    Företagare och deras organisationer och politiska företrädare, som idag rår långt in på vänsterkanten, hävdar företagen och produktion som alltings grund. För att det inte ska bli tomt skryt måste de då medge att det är samhällets grund.

    Det innebär att konsumtion inte bör begränsas. Konsumtion hos välbeställda försvinner i högre grad utomlands och bidrar i mindre grad till sysselsättning och konsumtion. Det gäller även subventioner till företag. Tyvärr.

    Det gör att produktionen inte ska subventioneras. Den ska beskattas. Just för att den är alltings början och därmed utgör samhällets grund.

    Tänker vi tvärtom verkar det menligt på konsumtionen och därmed produktionen. Högern förespråkar ett ojämlikt samhälle utan välfärd men det är att återvända i tiden till de problem som gav industrin och företagen ekonomiska kriser.

    Jag menar inte vänstern har svaren. Det handlar inte längre om vänster eller höger. Renodlat har båda sidor fel.

    Och de som flyr ut i svart marknad har mest fel.

    Jag ser fram mot att entreprenörer slutar bita sig i rumpan genom att skrika efter gratis arbetskraft och skattebefrielse. Det vi behöver är sansade diskussioner om nivåer och framförallt en rensning i skatte- och bidragsdjungeln. Men klarar ni det?

    Ska demokrati och sunt företagande fungera krävs system som alla förstår. Här i Sverige har högern inte hjälpt alls på det planet. Vi måste finna andra vägar än att blint rösta efter gammal vana eller försvinna ut i den informella ekonomin.

    • Först och främst måste var och en ha klart för sig att alla partier i riksdagen är socialistiska partier och inget av dessa partier vill ens se något privat företagande i Sverige i framtiden. Det den s.k. högern vill se och arbetar för är statskapitalistiska företag. Företag som konkurrerar på en fri marknad på exakt samma villkor vill inga partier ha.

  • Just Anders Borg är känd att tvåla till opponenter med name-dropping. Värdet av det börjar vi se resultatet av och det tål att diskuteras.

    Historiska fakta är knappast anekdoter. Den största anekdoten och mest svepande påståbdet, med name-dropping eller inte, är väl just att priduktionen är alltings förutsättning.

    Rycker vi undan en komponfnt faller allt.

    Även produktionen.

    Det visar historien utan att vi måste läsa lärda och svåra och tjocka böcker.,

  • Bruno

    Nej, du kommer med svepande påståenden och overifierade anekdoter för att du kommer med svepande påståenden och overifierade anekdoter som ”Produktion tar från alla” och ”jag har träffat många företagare…”

    Att produktionen är alltings början är en central insikt som tycks ha gått helt förlorad, därav fokuset på konsumtionen, vilket i sin tur lett till en rad andra problem så som minskat sparande, högre skuldsättning och ständigt större roll för staten i samhället. Vad det är för industrins kriser på 1800 och 1900 talen du talar får du gärna förklara närmare.

    Jag håller med om att socialförsäkringssystemet är ett stort problem. Föga överraskande att ett sådant omfattande statligt program skapar problem, med tanke på hur många och starka bidragsberoende intressegrupper det ger upphov till. Återigen skiftas fokuset bort från produktion till konsumtion. Likaledes är produktionsstöd dåliga, då de snedvrider produktionsprocessen på basis av politiska övertygelser.

    Det där med att ”produktionen ska beskattas” verkar vara en rent ideologisk ståndpunkt som inte har någon grund i ekonomisk teori, så det får stå för dig. Det torde knappast vara nödvändigt att i allt för detaljerad grad förklara att och varför jag och de flesta andra här är av annan åsikt, med den skillnaden att vår ståndpunkt har en stark ekonomisk grund.

    Har faktiskt ingen aning vad du menar med resten av dina kommentarer om höger och vänster och Anders Borg. Det har ingenting med mig eller någon här på Mises att göra.

  • Att beskatta produktion är direkt kontraproduktivt. Dessutom djupt omoraliskt att beskatta något som man inte ens vet om det leder till en vinst.

    För att förstå ovan kan vi tänkas oss att vi börjar beskatta idéer. Vi får sedan se hur många människor som vågar komma med en idé, eller om idéer endast ska vara förbehållna de som har råd med ”idé-skatten”.

  • Till Bruno skulle jag vilja lägga till följande:

    För att ett företag ska göra investeringar för att sälja något i framtiden måste företaget veta att det finns pengar hos konsumenterna att köpa för i framtiden. Om konsumenterna väljer att spendera idag och därmed gör slut på pengarna som de kan spendera med i framtiden, vill företaget då investera?

    Förhållandet ovan går att rucka på med hjälp av konsumtionskrediter. Men för eller senare blir de för stora och det blir tvärstopp.

    Politikerna försöker även rucka på detta med hjälp av stimulanser och samhällsinvesteringar (bygga vägar och liknande). Dessa är dock bara konsumtion och ruckar inte på förhållandet ovan. Det enda som sker är att skjuta problemet på framtiden.

    Detta skapar även behov av ännu mer konfiskering av medborgarnas pengar som i sin tur minskar ännu mer på medborgarnas förmåga att ackumulera kapital för investeringar.

  • Bruno,
    Det som krävs för ”tillväxt” (= ökade valmöjligheter för alla) är oinskränkt möjlighetsutrymme för ”sparande, kapitalackumulation, investering, produktion och konsumtion”. Det som rimligtvis krävs för att detta skall kunna fortlöpa i recirkulerande kretslopp, är nyskapande innovativa produktionsökningar.
    Mänskligt arbete (förmåga, lust, motivation, tid osv.) är en begränsad (knapp) resurs. Då de ”inmutade” naturresurserna i ”princip” är ”gratis”, så är mänskligt arbete den enda ”principiella” kostnaden för att recirkulationen skall fortlöpa. Recirkulativa produktionsökningar innebär, att mer och mer och mer av direkt mänskligt arbete, hela tiden kan ersättas av ”återanvändbart” arbete i form av automation (verktygsmaskiner, 3D-skrivare…), datorer, nätstruktur (http, e-post, bitcoin, blockchain…) osv…

    Men en av förutsättningarna för att återkommande nya innovationer skall få ”fotfäste” i verkligheten (…och inte bara i cyberrymden…) är oinskränkt möjlighetsutrymme!!!

    Social, fysisk… individuell och kollektiv trygghet, säkerhet osv… (mot framtida sjukdom, arbetsgivarlöshet… osv…) har rimligtvis en minskande och avtagande marginalnytta!? Du vill väl inte hela tiden – av rädsla – sitta inlåst i ett bepansrat skyddsrum!?

    Samtidigt har rimligtvis ständigt ökad trygghet en ständigt ökande marginalkostnad!! Rimligtvis så löper denna marginalkostnaden amok;… och blir gissningsvis förr eller senare parabolisk DVS, 1/X och där X = trygghetens macroekonomiska marginalkostnad!!!

    Det metoder och system – som de socialetatistiska politikerna använder – för att fåfängt (de slåss ju mot matematiska och ekonomiska väderkvarnar) öka säkerheten mot terrorister och tryggheten för medborgarna, är fortlöpande inskränkningar (genom lagar och förordningar utan att det definitivt och fortlöpande skyddar några några offer!?!) av befintliga och presumtiva möjlighetsutrymmen (går mot noll = katastrof!!!).

  • Ursäkta, det är väl sådär en 60 år sedan som ja läste in det är om paraboliska kurvor. Det jag tänkte på var ju bilden av parbelns kurva, så var jag i hastigheten fick själva formeln ifrån vet jag inte… Tänkte kanske på 1/0 = oändligheten;… i hastigheten!!! Tablå! Det är nog bättre att tänka först och skriva sen… trodde inte att det behövdes…ok, så är det att bli gammal och lat…

  • OK, Försök till förklaring av jag kanske menade med 1/X…
    I ett fritt och oreglerat samhälle där möjlighetsutrymmena inte på något sätt inskräks med hot om våld av en tredje part, så kan riskerna, otryggheten, rädslan… anses vara neutral (1/1) på en fri marknad som sjuder av en myllrande mångfald (kaos!?), där var och en lever på egen risk…

    När då statens klåfingriga reglerings-byråkrat-system försöker reducera riskerna, otryggheten, rädslorna…(X) så att de går mot noll (nollvision) , så går rimligtvis marginalkostnaderna (1/X) mot oändligheten!

    Varför gör dom på detta viset??? Och till vilken nytta???, … som om inte människorna sinsemellan löser det helt själva med ”sharing is caring”. ” att dela med sig är att bry sig om…”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *