Problemen börjar på Lärarutbildningen

Igår publicerades Pisas rapport om resultaten i skolorna. De svenska skolresultaten sjunker lavinartat. Dessa resultat sjunker dels på grund av invandring från tredje världen. Barn till invandrare tenderar att i större utsträckning än svenska barn sakna det nödvändiga sociala, kulturella och ekonomiska kapital för att konkurrera med svenska barn. Detta kan förklara de bristande resultaten hos första och möjligen andra generationens invandrare men det förklarar inte varför svenska barns resultat sjunker.

Den första anblicken av lärarutbildningen

När du kliver i lärarutbildningens klassrum finner du att det påminner om ett klassrum på en mellanstadieskola – vilket kanske framförallt syns på två attribut. På väggarna hänger det barnteckningar och stolarna och borden ser ut som något som påminner om ett lågstadium. Borden är stora och fyrkantiga och runt om dessa står barnstolar placerade. Klassrummet är anpassat för lek och prat snarare än att lyssna på en utbildare. Studenterna är inte där för att utbilda sig till lärare. Deras närvaro syftar till att ge lärarutbildarna en meningsfull sysselsättning och agera som provdockor för progressiv pedagogisk idealism. Detta manifesteras i gruppövningar, lekar och underliga diskussioner sällan förankrade i litteraturen. Förekommande seminarieuppgifter och examinationsuppgifter är att läsa barnsagor högt i klassrummet, förtroendeövningar eller lekar så som ”kast med liten boll”, vilket innebär att studenterna sitter i en ring och kastar en röd boll till varandra. – Jag heter Anna, vad heter du? Litteraturen som läses vid lärarutbildningen kan liknas vid något hämtat från Arlandas pocketshop. Det är populärvetenskapligt och politiskt. Den gemene uppfattningen hos undervisande lärare vid lärarprogrammen är inte att deras uppgift skall stimulera till upplysning och kunskapsackumulation. Istället skall studenterna socialiseras i vänsterradikalism och liberalism med betoning på de moraliska aspekterna av pedagogiken snarare än de validerat praktiska metoderna. De flesta som har studerat vid ett lärarprogram är smärtsamt medvetna om att salstentor sällan existerar. Du examineras genom grupparbeten eller genom korta PM.

Howard Gardner  och den vänsterradikala pedagogiken

Den främsta pedagogen enligt lärarutbildningen är den vänsterradikala psykologen Howard Gardner. Gardner är mest känd för sin teori om multipla intelligenser vilken författades i boken ”Frames of Mind – The Theory of Multiple Intelligences” (1983). Enligt Gardner finns åtta olika intelligenstyper. Dessa är

  1. Lingvistisk intelligens
  2. Musikalisk intelligens
  3. Visuell/spatial intelligens
  4. Kroppslig/kinestetisk intelligent
  5. Social intelligens
  6. Interpersonell intelligens
  7. Logisk-matematisk intelligens
  8. Naturintelligens

Gardners teori om multipla intelligenser är naturligtvis problematisk eftersom det råder en samvariation mellan intelligenser. Således, har du ett högt IQ i dess klassiska bemärkelse tenderar du att göra bra ifrån dig i andra sammanhang också. Det slående i Gardners teori är dock hur dessa intelligenser implementeras i den praktiska pedagogiken. En tillämpning av Gardner författas av Lars Lindström, professor i pedagogik i ”Boken om pedagogerna” (2007). En populär bok på de svenska lärarprogrammen. Lämpligen tar Lindström ”demokrati” som ett exempel för hur man stimulera barn med estetisk intelligens. Han skriver (sid 224):

”Elever kan studera hur svenska valaffischer utvecklas från kosackvalet till idag och sedan göra egna affischer somt alar om hur de vill att samhället skall förändras, de kan diskutera innebörden av regeringsformen krav på ”respekt för alla människors lika värde” och därefter göra en utställning eller sätta upp en pjäs om barnens rätt i samhället; eller de kan sjunga kungssången (”Ur svenska hjärtans djup”) och jämföra den med ”Folket bygger landet” ur Ulf Lundells dubbelalbum.”

Förutom att detta stycke vittnar om Lindströms vänsterradikala politiska jargong uppstår det en relevant fråga. Hur får man barn med annan intelligens än matematisk-logisk intelligens att lära sig matematik? Innebär det att dessa barn skall dansa och sjunga på dessa lektioner istället för att lära sig att räkna? Eller är det så att konstintresserade barn enbart skall lära sig den konstnärliga aspekten av ett val men inte hur man arbetar fram matematiskt grundade valanalyser?

John Dewey och den liberala pedagogiken

Den progressiva liberalen John Deweys teorier om lärande i klassrummet har under 1900-talet haft mycket stor påvekan på svensk undervisning. Gunnar Sundgren, professor i pedagogik beskriver Deweys syn på skolan i samma bok (sid 92).

Skolan är höggradigt specialiserad, ensidig och trångsynt hävdar Dewey. Den domineras så gott som helt och hållet av en medeltida förståelse av vad lärande är. Den talar för det mesta bara till den intellektuella sidan av vår natur, vår inneboende vilja att lära, att samla information och ta kontroll över lärandets symboler.

Deweys pedagogik beskrivs senare av Gunnar Sundgren. Detta artikuleras på följande vis (sid 103-104):

Jag menar att skolan, som en central instans för demokratin, borde söka sin legitimitet i det medborgerliga samtalet snarare än i det teknisk-vetenskapliga förnuftets spridning till snart sagt alla livets områden. (…) Tvärtom borde överskridandet kunna ske med utgångspunkt i den förståelsen. Undran inför naturen, samhället och människan och hennes kultur bör vara det som präglar studier och samtal och i en reformerad skola, inte som huvudsakligen präglas av en teknisk-vetenskaplig logik. Strävan borde vara att upprätta förståelse av och ömsesidig dialoger kring livets villkor och mening. Klokhet, gott omdöme och levnadsvisdom snarare än boklig lärdom skulle då vara centrala mål.

Vi finner att klokhet, gott omdöme och levnadsvisdom är viktigare än intellektuell kunskap. Uppenbarligen skall utbildning varken innehålla böcker och teknisk-vetenskaplig logik. Är det då så konstigt att så många svenska ungdomar varken kan läsa, skriva och räkna? Vidare, detta är inte kunskaper men egenskaper. Traditionellt har denna uppgift ligga på föräldrarna. Om vi bortser från att invandringen från tredje världen påverkar skolresultaten negativt på grund deras brist på socialt, kulturellt och ekonomiska kapital kan vi konstatera att John Dewey och Howard Gardners forskning fördärvat det västerländska och i förlängningen det svenska skolsystemet. Det är således tacksamt att lärarstudenter sällan är intresserade av att läsa litteraturen. Annars hade de inkorporerat dans i matematiken, självrättade prov och liberal demokrati i sina blivande klassrum. Det är uppenbart för de flesta att detta skulle leda upplösning av samhällsordningen i ett mikroformat.

Den verkliga skolan

Naturligtvis kan inte dessa socialpsykologiska liberala och vänsterradikala teorier som lärs ut på lärarprogrammet appliceras i klassrummet. Detta förstår antagligen de flesta som gått i skolan. Om lärarutbildningarna hade haft inflytande över skolan skulle stora delen av de svenska barnen sakna de mest basala kunskaperna. I den ”verkliga världen” spelar det inte så stor roll hur mycket pedagogisk teori du läser. Du behöver ingen lång högskoleutbildning eller exceptionella teoretiska kunskaper om pedagogik för att bli en duktig lärare. Det är inte utan anledning som många skolor drivs av religiösa organisationer, kloster och kyrkor och de fungerar mycket bra.

Finns det en politisk lösning?

Det är en stor samhällskostnad att låta människor studera så lång tid på universitet för ett arbete som sällan ger en speciellt god lön eller goda karriärmöjligheter. En kortare utbildning och färre universitet skulle ge högre genomströmning och med all sannolikhet duktigare lärare eftersom konkurrensen hårdnar. Ett av de blocköverskridande politiska målen är att utbilda fler lärare. Denna vision delas också av universiteten och fackförbund. Det finns förvisso vissa lärarkategorier där det råder brist men överlag är det balans på marknaden. Om lärarstudenterna i större utsträckning hade bemödat sig med att ta sig igenom sin utbildning hade vi haft massarbetslöshet bland lärare. Det är alltså på grund av ren inkompetens och ideologisk övertygelse som arbetsmarknaden för lärare är någorlunda balanserad. Rimligtvis kan vi utgå ifrån att om vi fick färre utbildningsplatser på lärarprogrammen skulle också kvalitetén på lärarstudenterna höjas och marknaden reglera lärarnas löner uppåt. Om detta kombinerades med att värdegrundspedagogik, genusvetenskap och liberal vänsterpedagogik fick lämna lärarutbildningar samt att obefogade ämnen lämnade skolan skulle vi antagligen få till stånd en fungerande skola för svenska barn inom en överskådlig framtid.

3 kommentarer till ”Problemen börjar på Lärarutbildningen

  • Jag lyssnade på ”Ring P1” i morse. Det ringde in man som var civilingenjör i kemi som hade utbildat sig till lärare. I hans specialarbete hade han undersökt hur elever väljer utbildning och yrke. I huvudsak väljer elever samma utbildning och yrke som sina föräldrar.

    Detta får mig att reflektera över att speciellt socialister som är så kritiska till ett kapitalistiskt system inte själva ser till att deras barn väljer utbildning och yrke som gör att de kan förändra arbetsplatser från toppen.

    I stället verkar de genom bl.a. fackföreningar, som bl.a. påstår att de vet exakt hur en arbetsplats och ett företag ska verka. Lustigt nog kan jag bara minnas alla de fiaskon facket har gjort när de har försökt att ”leka” företagare.

  • En intressant text som dock borde ha korrekturlästs innan den publicerades. Citaten är slarviga och det finns en del oformligheter i texten som skadar läsupplevelsen. Skolans problem ska jag inte ens försöka mig på att förklara och lösa. Det fria skolvalet har inte fungerat på det viset att undervisningsnivån och resultaten stärkts. Många föräldrar tillåter sina barn att själva välja utbildning. Det har bland annat lett till att gymnasieskolor utbildar sminkintresserade tjejer till kosmetologer utan chans till jobb efter avklarad utbildning. Andra ungdomar väljer skola efter var han eller hon får de bästa prylarna på köpet (ofta en laptop).

    Kanske ska denna mångfald accepteras. Själv anser jag att det råder en utbildningshysteri i Sverige och många andra länder. Faktum är många yrkesinriktade program på gymnasiet skulle kunna slopas helt. Istället för elever ska masa sig igenom en treårig handelsutbildning för att sedan börja jobba på ICA eller sälja snask i en kiosk så skulle 15-åringar kunna ta dessa jobb direkt efter avslutad grundskola. Jag tror att de stora livsmedelskedjorna och andra företag skulle kunna ge dessa femtonåringar en mer relevant och praktisk utbildning än vad gymnasiernas handelsprogram ger.

    Om sedan dessa personer vill läsa upp sina betyg för att gå vidare till högre utbildning kan de göra det senare i livet. En äldre kusin till mig började jobba direkt efter högstadiet. Sedan läste han på Komvux in gymnasiekompetens på ett år. Som han förklarade för mig var det i 25-årsåldern en baggis att få högsta betyg i alla samhällsorienterade ämnen. Allt som krävdes, sa han till mig, var att man då och då läst en dagstidning. När jag tänker tillbaka på vad som lärs ut på gymnasienivå så tror jag det stämmer rätt väl. Matematik och naturvetenskap förhåller det sig lite annorlunda med. Men vad som lärs ut i de ämnena på andra program än det naturvetenskapliga programmet är nog så basalt att den som brukar titta flitigt på Vetenskapens värld därigenom inhämtar sin gymnasiekompetens i ämnet naturkunskap.

  • ”Detta får mig att reflektera över att speciellt socialister som är så kritiska till ett kapitalistiskt system inte själva ser till att deras barn väljer utbildning och yrke som gör att de kan förändra arbetsplatser från toppen.”

    Socialismen är så stark i Sverige att om viljan fanns skulle socialisterna kunna skjuta till det kapital som krävs för grunda arbetarägda och demokratiskt styrda företag. Den S-märkta rörelsen torde inte ha några som helst problem med att stampa fram ett antal hundra miljoner eller rent av några miljarder för att grunda sådana spjutspetsföretag för att så att säga visa vägen för det övriga näringslivet. Sådana experiment har dock den socialistiska rörelsen, vis av erfarenhet kanske, inte vågat sig på i modern tid. Robert Owen gjorde vissa tappra försök: http://en.wikipedia.org/wiki/Robert_Owen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *