Ekonomin bakom ObamaCare

6587Ludwig von Mises deklarerade i slutet av sitt verk Human Action att den primära medborgerliga plikten var att lära sig hur ekonomin fungerar. Den amerikanska befolkningens växande missnöje med Patient Protection och Affordable Care Act – allmänt känd som ObamaCare – illustrerar på ett tydligt sätt Mises poäng. Ingen borde egentligen bli förvånad över att miljoner av amerikaner kommer att förlora sin nuvarande sjukvårdsförsäkring (undertecknad inkluderad), för det är ett utfall som har varit uppenbart hela tiden. Vidare så är det enkelt att bli road av problemen med healtcare.gov, men de är ju mer av en bagatell i sammanhanget och de verkliga problemen med ObamaCare ligger mycket djupare än en icke-fungerande hemsida.

ObamaCares grundläggande struktur

The Affordable Care Act  (ACA) undertecknades  formellt den 23e Mars, 2010 och innehåller flera olika bestämmelser som börjar verka under olika faser ända fram till 2020. I den här artikeln så finns det fyra viktiga punkter av ACA som vi kommer att fokusera vår uppmärksamhet på:

  • Försäkringsgivarna är rättsligt skyldiga att tillhandahålla försäkringar till alla sökande oavsett deras sjukdomshistoria och de måste dessutom använda sig av ett speciellt klassificeringssystem när de utformar försäkringspremierna. Detta innebär att försäkringsgivarna främst  måste basera premierna på geografiskt läge och ålder snarare än på kön och tidigare sjukdomsförhållanden.
  • Sjukförsäkringspolicys måste leva upp till miniminormerna om ”grundläggande sjukvårdsförmåner”, vilket inkluderar ett avskaffande av försäkringsbolagens tak för utbetalningar av ersättningar både årligen och på livstid.
  • Alla är skyldiga att teckna en sjukvårdsförsäkring med vissa undantag för religiösa grupper och de människor som inte bedöms klara av att finansiera en. Statligt subventionerade och reglerade marknadsplatser med en uppsättning av standardiserade sjukvårdsplaner tillhandahålls för att bistå resurssvaga individer.
  • Ett förordnande för arbetsgivare gör det straffbart för företag med 50 eller fler anställda att inte erbjuda sjukvårdsförsäkringar för deras heltidsanstälda, dvs de som jobbar 30 eller fler timmar per vecka.

 

Lagarnas avsedda följder

Det finns anledningar bakom de olika bestämmelserna ovan vilka ytligt sett kan framstå som förnuftiga, i alla fall om du inte känner till speciellt mycket om hur ekonomi fungerar. Det är uppenbart att det innan införandet av den nya lagen fanns miljoner av människor utan sjukvårdsförsäkringar. Fastän många av dem var unga och friska – och kanske ansåg att de klarade av att riskera att vara utan en – så fanns det givetvis många som ville ha en försäkring men som inte hade möjlighet att teckna en, antingen på grund av priset eller en direkt motvilja från försäkringsbolagens sida på grund av deras tidigare åkommor.

Givet att staten ville bestämma att försäkringsgivarna skall tillhandahålla täckning till alla sökare så var det nödvändigt att upprätta speciella regler för vilka premier de kunde ta ut och vilka miniminivåer som skall gälla för de olika sjukvårdsplanerna. Hade man inte upprättat några regleringar så hade försäkringsbolagen kunnat säga ”Fair enough, president Obama, vi kan självklart erbjuda en försäkring till alla sökande – till och med till de med utvecklad hjärncancer. Det är bara det att den årliga försäkringspremien för folk med hjärncancer kommer att ligga på 2 miljoner dollar och taket för våra utbetalda ersättningar kommer att ligga på 100 dollar per år. Är det några som vill teckna en försäkring? Vi är mer än glada att följa dina nya bestämmelser.”

Vi fortsätter ned längs listan, så låt oss nu reflektera över den individuella skyldigheten för i stort sett varje amerikan att teckna en sjukvårdsförsäkring. Anledningen till detta beslut är att försöka undvika vad som kallas för ett ”snedvridet urval”. Om försäkringsgivarna var tvungna att tillhandahålla försäkringar till alla sökande – oavsett deras sjukdomshistoria –  samtidigt som människor fick behålla friheten att välja om de ville ha en försäkring eller inte, så skulle de privata sjukvårdsföretagen väldigt snabbt gå i konkurs. Friska människor skulle kunna avsluta sina försäkringar och spara in mycket pengar på att slippa betala premierna och sedan teckna en ny försäkring närhelst de blev sjuka. Detta kan liknas vid att människor skulle ha möjligheten att köpa en bilförsäkring efter det att bilen hade råkat ut för ett missöde; det är uppenbart att det inte hade fungerat att erbjuda försäkringar till någon under sådana förhållanden.

Men givet att staten kommer att bestämma att – praktiskt taget – alla individer tecknar en sjukvårdsförsäkring så var det oumbärligt att erbjuda subventioner och andra mekanismer som säkerställer att beslutet över huvud taget är genomförbart.

Slutligen så skall det påpekas att förordnandet som gör det straffbart för arbetsgivare att inte tillhandahålla sjukvårdsförsäkringar till sina heltidsanställda endast har en skenbar verkan och att syftet med implementeringen främst var att minska störningarna i systemet. Många människor fruktade nämligen att arbetsgivarna under frånvaron av denna bestämmelse skulle avskaffa sina anställdas ordinarie sjukvårdsförsäkringar och säga åt sina anställda att skaffa en statligt finansierad sjukvårdsförsäkring istället. Anledningen till att denna bestämmelse endast gäller större företag (50 eller fler anställda) och att endast heltidsanställda (de som jobbar 30 eller fler timmar per vecka) omfattas är för att det skulle vara orimligt och rent kontraproduktivt att införa sådana kostsamma krav – som skulle innebära tusentals dollar årligen per arbetare – på små företag eller till och med på större företag med många deltidsanställda.

Lagarnas oavsiktliga men fullständigt förutsägbara följdverkningar

Vi ser nu många av de oönskade konsekvenserna av ACA. Dessa beskrivs just som ”oavsiktliga”, men detta adjektiv är egentligen missvisande eftersom att dessa utfall var högst förutsägbara och i själva verket så varnade också många frimarknadsekonomer för dessa konsekvenser i debatten innan dessa lagar infördes. Cynikerna kan rättmätigt spekulera i att i alla fall vissa av förespråkarna av ACA kände till att utfallet skulle vara ohållbart och att stora delar av befolkningen därefter skulle höja rösterna för ytterligare federal intervention i sjukvårdssystemet.

Det mest uppenbara resultatet är en stor höjning av försäkringspremierna för många människor när dessa beslut är fullt infasade. Den största smällen kommer att drabba de platser som just nu erbjuder en speciell typ av försäkringar som bara täcker det mest nödvändiga, s.k. ”katastrofförsäkringar” med höga självrisker och låga ersättningstak.  Enligt den här artikeln från CNN så uppskattar tjänstemän i Florida att premierna på en ”silver”-försäkring skulle stiga med någonstans från 7.6 till 58.8 procent, medan tjänstemän i Ohio uppskattade en genomsnittning ökning på 41 procent.

Även om den officiella, nominella, summan som vissa individer betalar för deras sjukvårdsförsäkringar går ner, så är den egentliga frågan huruvida detta uppväger ökningen av skatterna som är nödvändig för att täcka alla nya subventioner till fattiga individer som inte har råd att finansiera sin egen försäkring. Ta ett kliv bakåt och se den stora bilden: Under ACA så kommer plötsligt miljoner av människor att belasta sjukvården mer än vad de gjorde förr. Det finns ingenting i den nya lagen som kommer att trolla fram fler läkare, sjukhus eller magnetkameror. Amerikaner i gemen kommer att få betala för detta på ett eller annat sätt. Statens ökade ansvar för sjukvården kommer rentav att kunna användas för att rättfärdiga av staten påtvingade sjukvårdsransoneringar i framtiden – vilket till och med Paul Krugman bekräftar när han fräckt öppnar upp för ökade skatter och moms samt införandet av sk ”death panels”.  (Klicka på länken om du inte tror mig.)

”Men presidenten lovade ju att jag skulle få behålla min sjukvårdsförsäkring”

Ett annat förutsägbart utfall är att många amerikaner inte kommer att ha möjligheten att behålla deras tidigare sjukvårdsförsäkringar. Miljoner av amerikaner som köpte sjukvårdsförsäkring på enskilda marknaden (dvs. inte genom deras arbetsgivare) kommer att upptäckta att deras försäkring inte lever upp till kraven i ObamaCare. För att hålla priset på försäkringspremierna nere så har många relativt unga och friska egenanställda individer tecknat dessa tidigare nämnda ”katastrofförsäkringar ” med höga självrisker.* Dessa typer av försäkringar är alltså inte längre tillåtna. Enligt den här artikeln från Forbes så uppskattade Obamas tjänstemän redan 2010 att 93 miljoner amerikaner hade en sjukvårdsförsäkring som inte skulle vara tillåten under ObamaCare.

Jobbförluster

Bortsett från höjda avgifter (och slutligen statlig ransonering av sjukvård) så är en annan nackdel med ACA att många jobb kommer att försvinna. Här är till exempel ett e-mail som en ekonom skickade till Greg Mankiw på Harvard:

”I och med införandet av ACA (The Affordable Care Act) så varslar dessa institutioner sina deltidsanställda lärare om att deras undervisning kommer att begränsas till tre klasser. På vårt universitet så kommer detta sannolikt att leda till att 20-25 procent av undervisningen i nationalekonomi ställs in, och jag antar att andra områden kommer att uppleva liknande effekter. Studenterna är inte fullt medvetna om situationen och många kommer att bli förvånade över att deras önskan om en collegeutbildning nu påverkas av behovet att undvika det fulla införandet av ACA.”

Till och med vissa ledare i arbetarrörelsen erkänner den förödande verkan som ObamaCare kommer att ha på arbetare när de protesterar och hävdar att det skulle ”rasera fundamentet av den 40-timmar långa arbetsveckan”.

Det här är, som man brukar säga, inte raketfysik. Om staten är tvungen att tvinga arbetsgivare att tillhandahålla en förmån till deras anställda så innebär det att dessa inte är lönsamma ur ett ekonomiskt perspektiv; för i ett sådant fall så hade arbetsgivarna redan gjort det frivilligt som ett led i deras mål att attrahera kompetent arbetskraft. Så om denna kostsamma och olönsamma bestämmelse endast tillämpas på företag med 50 eller fler anställda och bara gäller de anställda som jobbar heltid, så bör vi inte bli förvånade om vi upptäcker att företag plötsligt slutar att växa när de har uppnått en personalstyrka om 49 anställda och/eller att de börjar begränsa de anställdas arbetstid till 29 timmar per vecka.


* ”Catastrophic Insurances ”, även känt som ”High Deductible Health Plans”. Dessa försäkringar har låga premier men istället högre självrisker vilket innebär att kostnaden för löpande läkarbesök och läkemedelskostnader istället blir högre. Denna försäkring är populär bland unga och friska individer som kanske inte behöver uppsöka sjukvården regelbundet och är främst tänkt att ge ett bra skydd mot höga kostnader vid mer allvarliga åkommor. Översättarens anmärkning.


Originalartikeln har översatts från engelska av Isak Svanberg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *