Staten slutar garantera HIV-frihet

Det råder stor upprördhet på nätet över att staten kanske förminskas pyttelite.

– Vi anser numera att spridning av hiv inte bör vara kriminaliserat, säger Jan Albert, överläkare, professor i smittskydd och ansvarig för hiv-sektionen på Smittskyddsinstitutet.

Naturligtvis är det tokfel att medvetet smitta någon med HIV. Men låt oss påminna oss om vad som händer när staten drar sig tillbaka från ett visst område: Människor börjar tänka själva och tar eget ansvar.

Att det är kriminellt att sprida HIV och att detta beivras av staten innebär att staten i någon svag grad garanterar att den som inte är dömd för att sprida HIV är ren. Framför allt innebär det att staten tagit på sig att skydda medborgarna mot HIV. Statens löften är alltid på låtsas, så även här. Jan Albert igen:

– Att spärra in någon ”hiv-man” per år ger en falsk bild av att staten har koll på vilka som sprider hiv och att staten har ett ansvar för att låsa in alla potentiella smittspridare. Men så är det inte. Det är minst lika mycket den enskilda individens ansvar att förstå att oskyddat sex innebär risker.

Eget ansvar och tänka själv är något bra. Det händer inte ofta, men varje gång staten lyckas förminska sig själv gratulerar vi den.

 

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

27 kommentarer till ”Staten slutar garantera HIV-frihet

  • Jag vet inte jag… Vad är skillnaden mellan att våldta eller misshandla någon och att uppsåtligen smitta annan med sjukdom? Är det även bra om misshandel och våldtäkt avkriminaliserades? Känns som fel ände att angripa staten på?

  • Den stora skillnaden är att våldtäkt och misshandel är ett direkt, våldsamt övergrepp som man inte kan värja sig emot. Att bli smittad efter frivilligt könsumgänge är något man i slutändan själv valt eftersom det går att undvika.

  • Klart det går att undvika bli våldtagen eller misshandlad.. Det är ju bara att stanna inlåst i ett rum och aldrig beblanda sig med andra människor.
    Ungefär så dumt tycker jag ditt (och för övrigt proffessorns) resonemang är att det inte ska vara straffbart för någon som medvetet har HIV och har oskyddat sex.
    Klart det är uppenbart att det är förenat med risker att ha oskyddat sex, men vad sänder det ut för signaler om staten skulle ta avstånd från sitt ansvar av gärningsmannen och säga: ”Varsigod, fortsätt du o ligga runt, är folk så dumma så du kan göra det utan skydd får dom skylla sig själva”
    Ska staten då även sluta med subventionering av behandling sjukdomen och de otroliga kostnader som den faktisk innebär för Sveriges skattebetalare i form av sjukvård??
    Håller med dig att desto mindre staten är med och reglerar i saker och ting desto bättre.. Men inte i en sån här fråga!

  • Som jag uppfattade domen så säger den att konkret fara för smittspridning ej förelåg i fallet. Så prejudikatet verkar inte vara att det är lagligt att uppsåtligen sprida smitta.

    Men iallafall, jag köper skillnaden. Man kan väl likna det vid bedrägeri, en liknande straffbestämmelse som kan tas bort med samma argument?

  • Bra beskrivet. Detta är en form av bedrägeri. Och det är inget staten ska blanda sig i. På mises.se anser vi att staten överhuvudtaget inte ska syssla med juridik, men just i fallet bedrägeri är det extra lätt att argumentera det.

    (Artikel på temat är faktiskt på gång och kommer inom kort.)

  • Kom tänka på kanadensiske dokumentärfilmaren Brent Leung som ställer många intressanta frågor om HIV och Aids, och om de politiska och ekonomiska särintressen som finns bland regeringarna över hela jordklotet och inom medicinindustrin. Dokumentären House of Numbers kan ses i sin helhet på youtube:

    http://www.youtube.com/watch?v=-6TPRept178

    Speciellt tankeväckande är intervjun med nobelpristagaren Luc Montagnier:

    http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=PyPq-waF-h4

    Det finns alltid en fara med politiserad forskning.

    Man får väl säga som vänsternissarna i Hoola Bandoola Band: vem i hela världen kan man lita på?

  • Ser fram emot artikeln om bedrägeri, jag måste erkänna att jag har svårt att se varför staten inte ska blanda sig i detta med uppsåtlig HIV-spridning om den nu ändå ska ha monopol på rättsväsendet. Ska man verkligen inte kunna kräva någon kompensation av någon som genom lögner och bedrägeri har fått förgifta en?

    ”Att det är kriminellt att sprida HIV och att detta beivras av staten innebär att staten i någon svag grad garanterar att den som inte är dömd för att sprida HIV är ren.”

    Kanske, men det innebär inte nödvändigtvis att alla kommer att lita på denna garanti. Det är en empirisk fråga. Själv skulle jag aldrig få för mig att ha oskyddat sex med någon jag inte känner väldigt väl, just för att jag inte har någon vidare ljus bild av statens förmåga att skydda mig.

    • Finns ju möjlighet till skadestånd också enligt skadeståndslagen, vid uppsåtligen eller culpöst vållad personskada. Vet inte om dock artikelförfattaren tänker sig att den ersättningsmöjligheten bör finnas kvar.

  • Jag antar att Klaus inte förespråkar någon begränsning av avtalsfriheten så alla eventuella problem skulle ju kunna gå att lösa kontraktsrättsligt. Man får kräva någon form av pant av människor innan man har sex med dem, för att täcka eventuell skada. Dock tror jag inte att jag skulle vilja avkriminalisera smittspridning innan en sådan möjlighet till avtal finns. Ett sådant avtal skulle ju i dagens läge inte stå sig.

    • Ja, fast för det mest sker ju sådant upp mot en vägg efter en het salsa.. Så man kan sätta upp någon form av waiver, typ ett kort som betyder .. ”vi struntar i allt och Kör!”.

      • Bra idé! Och för de som inte vill ”strunta i allt och köra” så skulle uteställen kunna tillhandahålla något form av standrardkontrakt som man kan använda sig av vid tillfälliga sexuella förbindelser. Alternativt krav på HIV-test för tillträde till danslokaler. Ser stora möjligheter här för privata alternativ.

  • Det är väl klart att det är ett brott att medvetet förgifta en annan människa mot deras vilja med en allvarlig sjukdom. Hur kan det inte ses som en aggressiv handling mot en annan människas liv? Det spelar väl ingen roll om det är staten eller en annan del av samhället som står för rättsordningen. Som Kaisa påpekar i första inlägget, detta känns verkligen som fel ända att angripa staten på.

    • Jag tänkte inte skriva här mer, men kände mig tvungen i detta fall. Detta är ett riktigt bottennapp av artikelförfattaren (KP), det absolut sämsta jag läst av honom. Annars är han min favorit. Peter ovanför sammanfattar det bra.

      Min kommentar är denna:

      Spridare av potentiellt dödliga sjukdomar som är medvetna om sitt dödsvapen ska kunna lagföras och de ska inte gå fria. Eller har KP en annan lösning, inte här redovisad?

      Att hålla med staten i detta fall är kontraproduktivt…

      • I Sverige lär fler personer dö av vanligt influensavirus än i HIV så sitta i offentlig miljö och hosta kanske vi borde ta en titt på om det inte borde lagföras.

      • Hur gick det med er expo av personliga vägar? Tja, ni valde blockera mig och därför valde jag att inte berätta min historia.

        Jag gissar att flera av er inte ens skulle ha den position, utan mig. Jag var herr Anarki på 70-talet och du vill inte veta hur mycket det kostade då. Hört talas om Uppsala Bokgille?

      • Jag vill bara belysa att man kan behöva ställa saker och ting i rimlig proportion till skadan. Det är som Klaus skriver längre ner att HIV kan man skydda sig mot jätteenkelt medan det är svårt att skydda sig mot vanlig förkylningsvirus som kan vara dödligt, speciellt för äldre människor. Så vi jagar möss och ser inte elefanten i rummet.

  • Det hela blir bara ett snack om spetsfundigheter. Inse verkligheten att det finns människor i samhället som har HIV och struntar i om de överför det till andra människor. Det finns inget straff som hindrar mig att få HIV om jag har sex med någon som jag inte vet till 100% inte har HIV. Förståndet säger att man använder skydd och vill man inte det så får man stå för sitt beslut att inte använda skydd.

    I princip kan det knytas ann till ovan om att staten inte ska betala för vård av HIV-smittade för med vilken rätt har var och en att strunta i skydd och kanske bli smittad och låta sina grannar betala för sin egen vårdslöshet. Det kan tas i beräkning då det de facto finns personer i Sverige som ingår i ”högriskgruppen” som är villiga att ta risken att få HIV för att det är något som ingår i spelet.

    På samma sätt som skatter användas att motarbeta saker och ting som inte anses bra från statens sida så kan vi motarbeta saker och ting genom eget ekonomiskt ansvar.

  • Det jag tar med mig från denna artikel är att en representant för staten säger att det finns saker dom faktiskt inte kan göra. I det absolut minsta är detta ett possitivt påpekande.

    Det faktum att detta har gått till rättegång tyder på att någon tror att staten skulle kunna göra något åt en person som sprider en sjukdom eller ett gift med vilje. Det skulle vara att hålla inne personen för alltid eller avsluata personen ifråga.

    I ett fritt samhälle, motsvarade pre-judiskKristnaMuslimska-traditionen, vad hade hänt då? Troligtvis hade man för att behålla lugnet i samhället jagat efter personen och avslutat denne. Men man hade knappast ägnat speciellt mycket tid åt en person som fixat sig en sjukdom genom något man gjort själv.
    Lämna barnen till dagis där folk öär sjuka så blir familjen sjuk. Man har fattat det beslutet själv och tar den smällen. Man får ta konsekvensen av vilka man interagerar med.

    FÖ skulle det vara bra med privata initiativ både för waivers och certificat för undersökningar så som vissa bordeller på kontinental-Europa har. Det understyker anledningen till att dessa krogar finns från början.

  • Ingen ända är fel att angripa staten på om man är anarkist dvs, vissa ändor är bara mer obekväma än andra.

  • Om man bjuder någon på en drink med en dos LSD tillräckligt för att göra en människa till en obotligt hjärnskadad grönsak så ser mises.se inget fel med det, antar jag. Man bör veta att en drink alltid kan vara förgiftad oavsett om det är en främling, en bartender eller ens kusin som bjuder på den. Ställ frågan ”vill du ha en överraskning?” till någon om personen svarar ”ja” ta fram en pistol och skjut personen i ansiktet, man bör veta att en överraskning kan vara ett pistolskott, inget mord således. Nej detta är mises.se värsta lågvattenmärke.

    • Självklart ska rättvisa skipas, problem lösas och uppgifter utföras men inte av en skurkorganisation som staten.

  • Förvånansvärt bra drag i det här kommentarsfältet, det är glädjande. Att frågan inte är helt lätt medges.

    Vad gör vi med influensa? Den orsakar betydligt fler dödsfall än HIV. Den kan man dessutom smittas av genom att råka gå förbi någon som hostar, och har man influensa brukar man vara fullt medveten om det. Är det något som borde lagstiftas emot så är det att inte hålla sig hemma när man har influensa.

    Det fina med HIV-smitta är att man kan undvika den genom att välja att hoppa i säng eller ej, eller genom att skydda sig på sedvanligt vis.

    Detta går inte med influensa, varför det är mycket mer angeläget att förbjuda medveten smitta av influensa.

    Lagstifta!

  • Visst, med samma princip som hiv-spridningsförbudet grundar sig på skulle man kunna kriminalisera influensaspridning, detta avstår man väl mest pga av praktiska skäl. Alldeles för många personer bär på influensa-virus i förhållande till hur många som bär på HIV. Sen är vanlig influensa reversibelt, något HIV inte är.

    • Vanlig influensa orsakar fler dödsfall än HIV per år. Således kan den enligt detta mått sägas vara farligare än HIV, och därmed behöva strängare lagstiftning än HIV-smitta. Etc. etc. etc.

      Det är en meningslös diskussion. Denna lag används i princip aldrig och är därmed bara en ”markering”. Det finns så mycket asociala beteenden som kan juridiskt ”markeras” som oönskade. Vilka handlingar som får denna status är tämligen godtycklig.

      Vad detta egentligen leder oss in på är problemet med kodifierad, förstatligad och centraliserad lag som vi ska tala mer om en annan dag.

  • Det blir lite lustigt att kriminalisera förkylningsspridning eftersom det nästan inte går att hitta en gärningsman. Men säkert kan vi nog bränna några miljarder på det och sysselsätta ett antal personer.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *