Svenska frihetskämpar, förena eder! Bli Patreon

Är sparande dåligt för ekonomin?

6547Våra far- och morföräldrar menade att det fanns ett värde i sparsamhet, men många av deras barnbarn håller inte med.

Detta har att göra med att kulturella och ekonomiska värderingar har förändrats dramatiskt under de senaste generationerna tack vare att den politiska eliten och mediaeliten har övertygat människor om att sparande är något vi inte behöver längre. Idag har sparsamhetsbegreppet urholkats på grund av de Keynesianska ekonomernas inflytande och förespråkande av statligt spenderande och höga konsumtionsnivåer.

“Välståndsökningen, som vanligen anses vara beroende av de rikas återhållsamhet [sparande], är mer sannolikt ett hinder för den”, enligt John Maynard Keynes i The General Theory of Employment, Interest and Money.

“Ju dygdigare vi är, ju mer bestämt sparsamma, ju mer obstinat ortodoxa beträffande våra nationella och personliga finanser, desto mer måste våra inkomster sjunka”, skriver han. “Sparande”, skrev Keynes i sin Treatise on Money, “är en handling som den individuella konsumenten genomför och som består av den negativa handlingen att avstå från att spendera hela sin inkomst på konsumtion”.

Men sparande är, trots det Keynes säger, inte “negativt”. Det är uppskjuten konsumtion. ”De stora producerande länderna är det stora konsumerande länderna”, skrev Benjamin Anderson i Economics and the Public Welfare. Än viktigare är det faktum att höga nivåer av sparande kommer att leda till högre produktivitet, vilket kommer att gynna våra barn och barnbarn, något som klassiska och österrikiska ekonomer har förklarat.

“Vi är våra förfäders lyckliga arvtagare, vars besparingar har ackumulerat de kapitalvaror som vi använder i vårt dagliga arbete”, skrev Ludwig von Mises i Human Action. Sparande är, i slutändan, konsumtion, enligt Detlev Schlichter i Papperspengars kollaps. ”Då vi åsidosätter vissa resurser för att möta finansiella konsumtionsbehov, investerar vi dem”.

Hursomhelst är det de Keynesianska idéerna som dominerar Obama-administrationen och massmedia. De flesta politiker, inklusive republikaner som ofta låtsas vara förespråkare av sparsamhet, är Keynesianer. Det är för att politiker, oavsett om de har studerat Keynes eller inte, älskar billiga pengar. De flesta njuter av att spendera skattebetalarnas pengar. De tror att det är på detta sätt man vinner val.

Den Keynesianska dominansen har lett till dramatiska ekonomiska och kulturella förändringar. Dessa förändringar har pågått under långt tid. Exempelvis har USA gått från att vara en nation med en av de högaste sparnivåerna under 1920-talet till att ha en av de lägsta nivåerna av alla de stora I-länderna.

Men bestraffningen av det sparande som är grunden till produktion, och bättre verktyg som gör arbetarna mer effektiva, har skadat nationens förmåga att växa och klarar inte av att anställa miljontals arbetslösa ungdomar. Det är för att Keynesianism, enligt dess moderna uttolklare, förhärligar konsumtion. Det är tron att statligt spenderande kombinerat med låga sparnivåer leder till permanenta högkonjunkturer.

Keynesianer menar att det är statens uppgift att hålla igång högkonjunkturen genom att spendera. De påstår alltså att det är konsumtion, inte tillgång, som är grunden i en framgångsrik ekonomi.

Mainstream-media för okritiskt detta budskap vidare, att det är konsumenten och inte producenten som utgör den största delen av ekonomin. Politikerna nickar instämmande.

I takt med att ekonomin började sakta in under 2006 uppmanade president Bush alla amerikaner att “shoppa mera”. Newsweek hade en artikel för flera år sedan där de uppmanade amerikanerna att “Sluta spara omedelbart”.

Denna filosofi mot sparande är mer än bara dålig makroekonomi. Det är den doktrin som har tagit över det ekonomiska tänkande, som i populärmedia numera domineras av Keynesianska ekonomer som Paul Krugman. I Krugmans senaste bok, End This Depression Now, förklarar han varför tillväxtnivåerna är så låga. Det är för att administrationen inte har varit tillräckligt Keynesiansk. Han beklagar sig över Obamas “otroligt otillräckliga” stimuluspaket.

Keynesianer av alla färger uppmanar alltid folk, och särskilt staten, att spendera mera. Resultatet av denna förändringar har blivit mer än bara siffror. Det har också förändrat hur folk ser på hur de förbättrar sina liv. Medelsvensson trodde att man genom sparsamhet, hårt arbete och disciplin kunde spara sig till ett bättre liv. Det är han som är offret av denna förändring. Keynesianska ekonomer och mainstream-media utmålar ofta sparare som själviska människor.

Även den gemonsnittlige personen som lever i en hyresrätt i ett dåligt område måste betala skatt på den futtiga 500-lapp han har på kontot. Denna anti-sparmentalitet förvånar folk från nationer där sparande fortfarande anses vara något positivt.

En före detta handelsminister fick frågan av sin japanska motpart under 1970-talet, “snälla förklara för mig varför ni har de högsta skatterna på det som ni kallar ’oförtjänt inkomst’. Vi har alltid tagit för givet att inkomst från sparande är det folk mest av allt förtjänar. Det är hårt arbete att spara, eller hur?”

Miljontals baby boomers gör inte detta hårda arbete. De har få eller inga besparingar. Hur kan Keynes och hans efterföljares felaktiga politik ge dem en rimlig levnadsstandard?

USA:s personliga sparnivå har minskat med 56 procent de senaste 50 åren, från 1963 till 2012, enligt 2013 Economic Report of the President. Den personliga sparnivån var i genomsnitt enbart 3.8 procent mellan 2003 och 2012. Det är en enorm minskning jämfört med perioden 1963-1972 då den var 8.7 procent. Men det är faktiskt värre än så. Sedan slutet av förra året har den personliga sparnivån minskat ytterligare, ända ner till 2.5 procent i Mars och April.

Till och med president Obamas ekonomiska rapport, som ju visar att sparnivåerna är låga, medger att den återhämtning som började för fyra år sedan är svag. Återhämtningen är, enligt presidentens rapport, långsammare än tidigare återhämtningar.

“Från 1960 till 2007 har USA:s ekonomi haft 7 lågkonjunkturer, och den årliga ökningen av real BNP under de första 12 kvartalen efter dessa lågkonjunkturer var 4.2 procent”, står det i rapporten. “I kontrast till det, under de första 12 kvartalen efter den senaste lågkonjunkturen som började det andra kvartalet 2009 har den årliga ökningen av real BNP varit 2.2 procent. Tre år av återhämtning  har inneburit en kumulativ ökning av real BNP som är 6.3 procentenheter under det genomsnittliga värdet för de andra lågkonjunkturerna som inträffat efter 1960”.

Under tiden så bestraffas sparare för sin sparsamhet. Centralbankens politik innebär att de nästan inte får något alls i ränta.

Anmärkningsvärt nog föreslår president Obama, i samma rapport, något som Keynes sannolikt skulle ha applåderat: han föreslår att sätta ett tak på pensionsutbetalningar. Tydligen håller Keynes med om att sparande är en ”negativ handling”.

Vissa menar att denna sparfientliga politik borde förändras. Då jag intervjuade Dave Camp, som arbetar i det amerikanska representanthuset, menade han att en bättre skattelagstiftning krävdes, en som gynnar sparande istället för att bestraffa det. Detta skulle enligt honom leda till mer innovation, jobbskapande och högre löner.

“När arbetare ser att deras löner börjar stiga igen”, tillade han, “kommer de att bättre kunna fatta beslut som bäst gynnar familjens finansiella behov – vilket innefattar att bygga upp sitt sparande”.

Men det betyder inte nödvändigtvis att Camp och de andra politikerna har förkastat Keynes. Det finns gott om republikaner som – medvetet eller omedvetet – har visat sig själva vara filosofiska följeslagare av Keynes. Och Camp, som arbetar med att försöka göra om skattelagstiftningen, borde fundera på en logisk lösning: att ta bort alla skatter på sparande och investeringar för att att upphäva årtionden av destruktiv ekonomisk politik.

Det skulle sannolikt visa sig vara det absolut viktigaste beslutet för generationen arbetslösa ungdomar. Det skulle också visa sig vara kritiskt för deras föräldrar som närmar sig pensionsåldern och ser sin levnadsstandard sjunka.

Trots den Keynesianska tron hos vår politiska och mediala elitär vi skyldiga våra far- och morförälrar att ännu en gång lära oss vikten av att spara


[Originalartikel]

Svenska frihetskämpar, förena eder! Bli Patreon

3 kommentarer till ”Är sparande dåligt för ekonomin?

  • Det behövs verkligen en ekonomisk kollaps så stor att pensionärer idag får gå ut och jobba för att överleva. Först då kanske folk förstår att det är viktigare att ha en egen trygghet i sparande än att lämna bort den till en illusion.

  • Det är flera faktorer som spelar in här:

    1) Staten tar in skatt på transaktioner och har ett enormt intressa av att folk inte sparar.
    2) Folk med lån är mera fogliga än folk som har ett egetkapital.
    3) Långsiktigt ägande är numera en saga blott i väst. Alla strävar efter att maximera nästa kvartalsrapport och sedan hoppa vidare till nästa bolag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *