Felaktigheter om Österrikisk apriorism

butthurtIgår publicerade Bleeding Heart Libertarians ett högst olyckligt inlägg som attackerade de österrikiska ekonomernas extrema apriorism. Attacken fokuserade på en icke namngiven ”österrikisk snubbe”, men ingenstans förklarades eller förtydligades Mises egen position – man misstänker att Mises också anses vara en ”extrem aprioristiker”.

Jag bad Jeffrey Herbener på Grove City College att svara på attacken:

På Bleeding Heart Libertarians avfärdar Jason Brennan Ludwig von Mises uppfattning om a-priorikunskap genom att reducera det till ett påstående från någon ”österrikisk snubbe” om skillnaden mellan handling och beteende. Mises själv menade att man kan ha kunskap om mänsklig handling utan att man lär sig det genom erfarenhet. Det konceptuella ramverk som vi använder för att förstå innebörden av mänsklig handling är känt a-priori. Mises menar till exempel att mål och medel är en del av sinnets kategoriska struktur och i sig själva nödvändiga för att vi ska inse att de rörelser som observeras, dels aktörens egna och dels andras, är mänskliga handlingar, det vill säga ett försök att uppnå mål genom användandet av medel.

Eftersom alla människor har ett mänskligt sinne av samma kategoriska struktur är denna a-priorikunskap om mänsklig handling universell. Den är sann för all mänsklig handling. Kunskap om mänsklig handling som vi lär oss genom erfarenhet är beroende på person, plats, tid och omständigheter. För Mises är således den relevanta distinktionen den mellan universell kunskap om mänsklig handling och kontingent kunskap.

Mises gav det område som hade att göra med universell kunskap namnet ”ekonomisk teori”. Det område som blandar universell och kontingent kunskap kallade han för ”ekonomisk historia”.

Mainstream-ekonomer förkastar dock Mises distinktion och menar istället att ”ekonomisk teori” har att göra med formella modeller som används för att skapa testbara hypoteser. En överlägsen teoris hypoteser tillbakavisas sällan medan en underlägsen teoris hypoteser tillbakavisas ofta. Beteendeekonomer har påpekat för de neoklassiska ekonomerna att vissa av modellernas hypoteser, modeller som förutsätter ”rationella ekonomiska aktörer”, tillbakavisas alltför ofta. För att korrigera detta använder sig beteendeekonomer istället av modeller som innefattar ”inte helt rationella ekonomiska aktörer”.

Oberoende av vad man tycker om detta sekteristiska käbblande inom mainstream har det inget som helst att göra med ekonomisk teori i Misesiansk anda. Det mänskliga handlandets universella aspekter håller oberoende av de kontingenta aspekterna. Oavsett om en person väljer ”rationellt” i neoklassisk mening eller ”inte helt rationellt” i beteendeekonomisk mening, återstår det faktum att en mänsklig handling innebär ett val. Och val är en universell aspekt av mänsklig handling.

Man argumenterar inte mot Mises uppfattning om ekonomisk teori genom att påpeka att den inte tar hänsyn till det mänskliga handlandets kontingenta aspekter. Dessa hör istället till ekonomisk historia.

[Originalartikel]

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

6 kommentarer till ”Felaktigheter om Österrikisk apriorism

  • Om man skulle kunna lära sig någonting av historien vore det att socialliberaler aldrig kan förstå praxeologin.

    • Läste på en politikers blogg att praxeologin inte kunde förenas med fördelning av välståndet och att politikers uppgift är att rätta till den ojämna fördelningen. Politikern i fråga har hållit på med politik i 40 år. Jag kan förstå om det man sysslat med i 40 år i princip kan omkullkastas med några meningar som definierar praxeologi.

      Rent ironiskt. Innebär politisk omfördelning att via skattepengar ta från de med låga inkomster och ge till de med goda kontakter hos politikerna?

      • Det är inte ironi utan en exakt definition. Det enklaste upplägget är detta.
        Hävstångseffekten medför att de som har tillgångar kan belåna sig och få en hävstångseffekt på sitt eget kapital. Problemet med hävstångseffekten är att den verkar
        i motsats i sämre tider. Det medför att man får en hävstångseffekt på förlusten.
        Staten går därmed in som garant och trycker pengar i sämre tider för att de med tillgångar inte ska göra en förlust. Systemet suger ut folket omärkligt under goda tider och har bara den lilla problemet att staterna skuldsätter sig snabbt över öronen i sämre tider. Det är ju inget stort problem mot att kompisarna ska göra en personlig förlust på sitt huvdlösa satsande av belånat kapital.

  • Måste säga att jag tycker den här specifika debatten är något misslyckad då ingen egentligen svarar på vad den andra säger på ett tydligt och meningsfullt sätt.

    • @Christian

      Jag håller med.

      Kan någon förklara för en oskolad vad själva argumentet mot Praxeologin var i kritiken? Jag förstod inte eller var det så att det inte fanns något argument utan endast ett kategoriskt avfärdande utan egentlig botten.

  • Jag skulle säga att den huvudsakliga kritiken av detta slag mot praxeologi, är att den inte tar hänsyn till folk som inte agerar rationellt. Och eftersom den inte gör det är den en väldigt begränsad teori.

    Men det missar poängen eftersom man i kritiken använder sig av ett neoklassiskt rationalitetsbegrepp, vilket i någon mening handlar om en vinstoptimering. Om man inte uppnått en vinstoptimering, har man inte agerat fullt rationellt.

    Hursomhelst, huruvida folk agerar rationellt eller irrationellt i neoklassisk eller beteendeekonomisk bemärkelse är fullständigt irrelevant för praxeologi, eftersom rationalitet i österrikisk bemärkelse enbart betyder att människor strävar efter att uppnå mål genom användandet av medel.

    Som Mises själv säger, ”Human action is necessarily always rational”. Neoklassiker, och vissa österrikiska ekonomer som verkar vilja använda samma rationalitetsbegrepp som neoklassikerna, menar att detta är ett felaktigt påståendet av Mises. Och det är det också, om vi använder oss av det neoklassiska rationalitetsbegreppet.

    Det är dock inte felaktigt om man använder sig av det österrikiska rationalitetsbegreppet. att medel används för att uppnå mål.

    Edit:
    I samma artikel där Mises förklarar att allt agerande av nödvändighet är rationellt agerande, förklarar han även att ”[m]otsatsen till handlande är inte irrationellt beteende, utan ett reaktivt svar på stimuli hos den del av kroppens organ och instinkter som inte kan kontrolleras av den berörda personens vilja”

    samt ,
    ”De praxeologiska och ekonomiska lärorna är giltiga för alla mänskliga handlingar utan hänsyn till deras underliggande motiv, orsaker och mål. Det mänskliga handlandets slutliga värderingar och yttersta mål är givna för alla sorters vetenskapliga undersökningar; de är inte öppna för vidare analys. Praxeologi behandlar vilka sätt och metoder som väljs för att uppnå dessa yttersta mål. Dess syfte är medlen, inte målen.”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *