Att försvara det oförsvarbara: Det feta kapitalistsvinet till arbetsgivare

forsvaradetoforsvarbara“Om det inte vore för minimilöner och annan progressiv lagstiftning, skulle arbetsgivarna, eller rättare sagt de feta kapitalistiska utsugande svinen till arbetsgivare, sänka lönerna till den nivå de själva ville. I bästa fall skulle vi tvingas tillbaka till sweatshops, i värsta fall till den industriella revolutionen och innan dess, då mänskligheten förde kamp mot svälten, och ofta stod som förlorare.”

Så ser den allmänna uppfattningen gällande minimilönens fördelar ut. Det kommer dock att visa sig att denna allmänna uppfattning är felaktig, och det är tragiskt. Den förutsätter att det finns skurkar där det inte finns några. Vad uppnår lagen egentligen, och vilka blir dess konsekvenser? Lagen om minimilöner är inte, i slutänden, en arbetslag utan en arbetslöshetslag. Den tvingar inte arbetsgivare att anlita en anställd till minimilön, eller till någon lön över huvud taget. Den tvingar arbetsgivare att inte anställa till vissa lönenivåer, närmare bestämt de under det lagstadgade miniminivån. Den tvingar arbetaren att säga nej till arbeten, oavsett hur gärna han än vill ta ett jobb till en lön under minimilönen. Den tvingar arbetaren, som står i valet mellan ett låglönearbete och inget arbete alls, att välja arbetslöshet. Inte heller driver lagen upp några löner, den tar endast bort de som inte lever upp till kraven. Hur skulle lönerna sättas i frånvaron av minimilönelagstiftning? Om arbetsmarknaden består av många som erbjuder arbete (arbetskraft) och många som efterfrågar arbetskraft (arbetsgivare) tenderar lönen att sättas till det som ekonomer kallar marginalprodukten av arbete. Arbetets marginalprodukt är den intäkt som en arbetsgivare får om han anställer en viss anställd. Med andra ord, om intäkterna stiger med 60 dollar i veckan när arbetsgivaren anställer en arbetare, så är den marginella produktiviteten för den arbetaren 60 dollar i veckan. Den lön som arbetstagaren får tenderar att motsvara arbetarens marginalprodukt. Varför är det så, med tanke på att arbetsgivare föredrar att inte betala arbetstagare nästan någonting alls, oavsett vad han producerar? Svaret är konkurrens mellan arbetsgivare. Antag till exempel att marginalproduktiviteten för en arbetare motsvarar 1 dollar per timme. Om han anställdes för $0,05 per timme skulle arbetsgivaren tjäna en vinst på $0,95 i timmen. Andra arbetsgivare skulle då vara villiga att betala arbetaren mer. Även om de betalade honom $0,06; $0,07 eller $0,104 per timme skulle det fortfarande vara värt det.

Uppbjudningen av lönen skulle stanna på $1 per timme. Först när lönen motsvarade marginalprodukten skulle initiativen för att erbjuda en arbetare högre lön försvinna Men anta att arbetsgivare tillsammans kommer överens om att inte anställa arbetskraft för mer än $0,50 per timme. Det här inträffade under medeltiden, då karteller av arbetsgivare med statens hjälp gick samman för att driva igenom lagar som förbjöd arbete över en specifik maximilön. Sådana överenskommelser kan endast lyckas med statlig hjälp och det finns goda skäl för att så är fallet. I en situation utan karteller anställer arbetsgivaren det antal arbetare som han tror kommer att dra in maximalt med vinst. Om arbetsgivaren endast anställer tio arbetare beror det på att han tror att produktiviteten hos den tionde kommer att vara högre än lönen han måste betala medan produktiviteten hos den elfte kommer att vara en lägre summa.

Om sedan en kartell lyckas sänka lönerna för arbetare med $1 produktivitet till $0,50 kommer varje arbetsgivare att vilja anställa många fler arbetare. Det här fenomenet är känt som avtagande efterfrågekurvor (ju lägre pris, desto mer vill folk köpa). Arbetaren, vars produktivitet i arbetsgivarens ögon låg strax under $1 och därför inte var värd att anställas till det priset, kommer utan problem bli anställd för $0,50 per timme. Det här leder till kartellens första problem. Varje arbetsgivare som deltar i kartellen har stora ekonomiska initiativ att bryta mot den. Arbetsgivarna kommer att försöka ta arbetare från varandra och det enda sättet de kan göra detta på är genom att erbjuda högre löner. Hur mycket högre? Jo, upp till $1 – precis som vi har sett innan och av samma skäl.

Kartellens andra problem är att personer utanför kartellen skulle vilja anställa arbetstagarna för $0,50 per timme, även om det inte var någon som bröt mot kartellen. Det här skulle också driva upp lönerna från $0,50 till $1,00 per timme. Andra, såsom arbetsgivare i kartellfria områden, enskilda hantverkare som förut inte hade råd att anställa, och arbetsgivare som innan endast anställt deltidsanställda, skulle alla bidra till denna uppåtgående lönetrend.

Informationen behöver inte vara fullständig

Även om de anställda själva är okunniga om vilka löner som betalas på andra ställen eller befinner sig i isolerade områden där det inte finns någon alternativ arbetsgivare, så kommer dessa krafter att verka. Det är inte nödvändigt att båda parter i handel har kunskap om alla relevanta villkor. Det sägs ibland att om inte båda parterna är välinformerade kommer det att resultera i att konkurrensen inte fungerar perfekt och de ekonomiska lagarna kommer av någon anledning att sluta gälla. Detta är dock felaktigt. Arbetare har ofta inte övergripande kunskap om arbetsmarknaden medan arbetsgivarna förmodligen är mer välinformerade. Det är allt som är nödvändigt. Även om en arbetare inte känner till alla alternativa arbetsmöjligheter vet han tillräckligt för att ta det jobb som betalar sig bäst. Det enda som är nödvändigt är att arbetsgivaren presenterar sig själv för den anställde som tjänar lägre än sin marginalprodukt, och erbjuder honom en högre lön.

Det här är precis vad som händer naturligt. Arbetsgivarnas egenintresse leder dem ”som av en osynlig hand” till att lokalisera låglönearbetare, erbjuda dem högre löner, och därmed förbättra deras situation. Processen tenderar att höja lönerna till marginalprodukten. Detta gäller inte bara arbetare i städerna utan även de i isolerade områden som inte känner till alternativa arbetsmöjligheter och som inte har råd att flytta, även om de gjorde det. Det är sant att skillnaden mellan lönenivån och produktiviteten hos en lågutbildad arbetare måste vara stor nog att kompensera arbetsgivaren för kostnaden att komma till den anställde, informera honom om alternativa arbeten och betala kostnaderna för att transportera honom dit. Det är den dock nästan alltid och arbetsgivare har länge varit medvetna om det.

De mexikanska säsongsarbetarna är ett exempel på detta. Få grupper har mindre kunskap om arbetsmarknaden i USA och mindre pengar för att flytta till bättre jobb. Arbetsgivare i södra Kalifornien reser inte bara hundratals mil för att hitta dem, de bidrar också med lastbilar och respengar för att transportera dem norrut. Faktum är att arbetsgivare så långt borta som i Wisconsin reser till Mexiko för billig arbetskraft (arbetskraft som tjänar mindre än sin marginalprodukt). Detta är ett tydligt bevis för att obskyra ekonomiska lagar, som de aldrig har hört talas om, faktiskt fungerar. (Klagomål om de dåliga arbetsvillkor dessa invandrade arbetare har kommer mestadels från välmenande människor som är omedvetna om den ekonomiska verkligheten, och från de som inte tycker att dessa stackars arbetare skall behöva arbeta till dessa löner). Mexikanska arbetare själva föredrar lönerna och arbetsvillkoren framför alternativen hemma. (Det märks på deras vilja att år efter år komma till USA under skördesäsongen.) När lönerna höjs med lagens hjälp avskedas arbetare med låg produktivitet.

Det är inte minimilönen som står mellan den västerländska civilisationen och en tillbakagång till stenåldern. Det är marknadskrafterna och det vinstmaximerande beteendet hos entreprenörer som ser till att lönerna inte sjunker under produktionsnivån. Produktionsnivån i sin tur, bestäms av teknologi, utbildning och mängden kapital i ett samhälle, inte av mängden socialt progressiv lagstiftning. Lagstiftning om minimilöner gör inte vad den utger sig för att göra, så vad gör den? Vilka är dess verkliga effekter? Hur kommer den typiske arbetaren att reagera på en lagstadgad löneökning från $1 till $2. Om han redan är heltidsanställd kommer han kanske att vilja arbeta fler timmar? Om han är deltidsanställd eller arbetslös är det nästan säkert att han kommer att vilja arbeta mer.

Den typiska arbetsgivaren kommer å andra sidan att reagera på motsatt vis. Han kommer att avskeda nästan alla de arbetare vars löner han tvingas höja (I annat fall skulle han ha höjt deras löner innan han tvingades till det.). Eftersom han måste hålla produktionen uppe kommer han kanske inte att kunna anpassa sig till situationen direkt, men när tiden går kommer han att ersätta sina oväntat dyra outbildade arbetare med färre, men mer utbildade arbetare och med mer sofistikerade maskiner, så att hans totala produktivitet förblir konstant.

Studenter på nationalekonomiska grundkurser lär sig att när priset sätts över jämviktspriset resulterar det i ett utbudsöverskott. I exemplen, där en minimilön över $1 sätts, blir resultatet ett överskott av arbete, vanligen benämnt arbetslöshet. Den omskakande sanningen är alltså att minimilöner skapar arbetslöshet. Det höga löneläget gör att fler människor vill arbeta, samtidigt som färre arbeten erbjuds.

Minimilönerna skadar

Den enda frågan, öppen för debatt, är hur mycket arbetslöshet minimilönen skapar. Det beror på hur snabbt outbildade arbetare ersätts med utbildade arbetare och maskiner som är lika produktiva. I den amerikanska historien kan vi se att när minimilönerna e gång i tiden höjdes från 0,40 till 0,75 dollar per timme, började hissoperatörer att bytas ut. Det har tagit lite tid, men de flesta hissarna är nu automatiska. Samma sak hände med outbildade diskare. De har blivit, och blir fortfarande, utbytta mot automatiska diskmaskiner, som styrs och lagas av halvutbildade och utbildade arbetare. Processen fortsätter. I takt med att lagstiftning om minimilöner börjar omfatta fler och fler grupper av den outbildade befolkningen, så ökar arbetslösheten hos dessa grupper. Slutligen är det viktigt att inse att minimilönen endast direkt påverkar de som tjänar mindre än minimilönen. En lag som kräver att alla skall tjäna minst $2 har ingen effekt på en individ som tjänar $10. Men innan man antar att minimilönerna endast leder till löneökningar för lågutbildade, bör man fundera på vad som skulle hända om det infördes en minimilön på $100 Hur många av oss har så stor produktivitet att arbetsgivare är beredda att betala $100 för en timme av våra tjänster. Enbart de som bedömdes vara värda så mycket pengar skulle få behålla jobben. Resten skulle bli arbetslösa. Det här exemplet är naturligtvis ett extremfall, men principen som skulle råda om en sådan lag infördes gäller även nu. När lönerna höjs med lagens hjälp avskedas arbetare med låg produktivitet.

Vilka skadas av minimilönerna? De outbildade, vars produktivitet ligger under den lagstadgade minimilönen. Arbetslöshetsnivån för svarta manliga tonåringar uppskattas till 50 procent, det vill säga tre gånger högre än arbetslösheten under depressionen 1933, och den här siffran innefattar inte ens de som har gett upp att söka jobb på grund av den utbredda arbetslösheten.

Den förlorade arbetsinkomsten som detta innebär är bara toppen på ett isberg. Än viktigare är den arbetsträning som dessa unga män skulle kunna få. Om de arbetade för $1 (eller mindre) istället för att vara arbetslösa vid $2 i timmen, skulle de lära sig saker som skulle göra det möjligt för den att öka sin produktivitet och lön över $2 i framtiden. Istället förvisas de till sysslolöshet på gatorna där de endast får lära sig sådant som kommer att ge dem fängelsestraff inom en nära framtid.

De svagas dilemma förvärras

En av de svåraste utmaningarna som möter en svart tonåring är sökandet efter sitt första jobb. Alla arbetsgivare kräver arbetserfarenhet, men hur kan ungdomen få någon om ingen vill anställa honom. Detta beror inte på någon konspiration mellan arbetsgivare för att stänga ute minoritetsungdomar. Det beror på minimilönen. Om en arbetsgivare ändå tvingas betala för arbetskraft med erfarenhet, är det då förvånande att han efterfrågar den sortens arbetskraft? Paradoxalt nog är många svarta tonåringar förmodligen värda betydligt mer än minimilönen, men de är ändå arbetslösa på grund av den. För att bli anställd med en minimilön på $2 räcker det inte att vara värd $2. En arbetsgivare måste också tro att du är värd det, vara beredd att förlora pengar om han har fel och vara beredd att gå i konkurs om han har fel ofta. Med en minimilön kan en arbetsgivare inte ha råd att ta risker, och tyvärr anses ofta svarta tonåringar vara riskabla att anställa. Vid mötet med en tveksam arbetsgivare kunde en Horatio Alger-hjälte erbjuda sig att arbeta för en pyttelön eller för ingenting alls under en period på två veckor. Under denna tid skulle vår hjälte bevisa för arbetsgivaren att hans produktivitet var värd en högre lön. Han skulle också, vilket är än mer viktigt, tillsammans med arbetsgivaren bära risken för att anställa en oprövad arbetare. Arbetsgivaren skulle gå med på det här arrangemanget eftersom han inte skulle riskera mycket. Men Horatio Alger-hjälten behövde inte slåss med en lagstiftning om minimilöner, som gjorde ett sådant förlopp olagligt. Lagen ser till att det finns färre chanser för den svarta tonåringen att bevisa sitt värde på ett ärligt sätt. Minimilönen skadar inte enbart den svarta tonåringen utan även den svarte ghettohandelsmannen eller företagaren. Utan lagen skulle han, till skillnad från sin vite motpart, ha tillgång till en mängd billigt arbete utfört av svarta tonåringar. Ungdomarna skulle vara mer tillgängliga för honom då de tenderar att bo i ghettot och ha lättare att ta sig till arbetsplatsen. Han skulle också otvivelaktigt hysa mindre tvivel gentemot, och ett ha ett bättre förhållande till en svart entreprenör. Då detta är en av de viktigaste sakerna som avgör produktiviteten skulle den svarte arbetsgivaren kunna betala sina arbetare mer än den vite och ändå gå med vinst. Även om minimilönernas effekterna för de unga svarta arbetarna är olyckliga så drabbar en än större tragedi de handikappade inom arbetskraften (de lama, blinda, döva, amputerade, förlamade eller mentalt handikappade). Minimilönen gör på ett effektivt vis det olagligt för vinstsökande arbetsgivare att anställa handikappade människor. Allt hopp om åtminstone en liten möjlighet att klara sig själv omintetgörs därmed. Den handikappade ställs istället inför valet mellan sysslolöshet och offentligt stödda låtsasarbeten som består av triviala aktiviteter som är lika nedslående som sysslolöshet. Att sådana låtsasarbeten stöds av en regering som gör hederligt arbete omöjligt är en ironi som få handikappade skulle finna roande.

På sjuttiotalet kom i USA vissa grupper av handikappade (lätt handikappade) att undantas från minimilönerna. Det är nu därför i arbetsgivarnas intresse att anställa lätt handikappade och de har nu arbeten. Men om man har insett att minimilönen skadar chanserna till jobb för lätt handikappade, borde man då inte inse att det även minskar chanserna för andra? Varför är allvarligt handikappade inte undantagna?

Vilka gynnas istället?

Om minimilönen inte skyddar individen som den är tänkt att skydda, vems intressen upprätthåller den då? Varför drevs en sådan lagstiftning igenom? Bland de mest intensiva förespråkarna för minimilöner finns fackföreningarna. Detta borde ge oss en tankeställare då den genomsnittlige fackföreningsmedlemmen tjänar betydligt mer än minimilönen på $2i timmen. Om han redan tjänar $10, vilket vi har sett, överensstämmer hans lön med lagkraven och påverkas därför inte av minimilönen. Vad talar då för hans starka engagemang för den? Hans omsorg gäller knappast de förbigångna arbetarna – hans svarta, puertoricanska, mexikanska eller indianska bröder. Hans fackförening är till 99,44 procent vit och han motsätter sig envist alla försök från medlemmar tillhörande minoritetsgrupper att gå med i den. Vad beror då arbetarorganisationernas intresse för minimilöner på?

När minimilönen driver upp lönerna för outbildad arbetskraft gör lagen om avtagande efterfrågan att arbetsgivare byter ut outbildad arbetskraft med utbildad arbetskraft. På samma sätt gäller att när en fackförening, som till störta delen består av utbildad arbetskraft, når en löneökning leder lagen om avtagande efterfråga till att outbildad arbetskraft ersätter utbildad. Kort sagt, då utbildade och icke-utbildade arbetare till viss del är utbytbara mot varandra, tävlar de. Det kan mycket väl vara så att 10 eller 20 outbildade arbetare konkurrerar med, och skulle kunna ersätta 2 eller 3 utbildade arbetare samt sofistikerade maskiner, men det råder ingen tvekan om att de utgör ett alternativ, speciellt på lång sikt Finns det något bättre sätt att bli av med konkurrenter än att tvinga dem att höja sitt pris så att de försvinner från marknaden? Finns det något bättre sätt att se till att nästa löneökning inte kommer att fresta arbetsgivare att anlita lågutbildade icke fackligt anslutna svartfötter (särskilt medlemmar i minoritetsgrupper). Taktiken är att få igenom lagar som gör de lågutbildades löner så höga att de inte kan anställas, oavsett hur absurda lönekraven hos fackföreningen är. (Om minoritetsgrupper skulle kunna få igenom en lag som drev upp alla fackföreningsanställdas löner till 10 gånger dess nuvarande nivå, skulle detta knäcka fackföreningarna. Medlemskap i fackföreningar skulle minska drastiskt. Arbetsgivare skulle sparka alla fackföreningsmedlemmar och i de fall där de inte kunde eller inte gjorde detta, skulle de gå i konkurs.) Förespråkar fackföreningar medvetet en sådan skadlig lag? Här bryr vi oss inte om motiven utan enbart handlingarna och dess konsekvenser. Effekterna av minimilöner är förödande. De slår direkt mot de fattiga, de lågutbildade och medlemmar ut minoritetsgrupperna, alltså precis mot de människor som de var tänkta att hjälpa.

Ursprungligen publicerad i Nyliberalen.

17 kommentarer till ”Att försvara det oförsvarbara: Det feta kapitalistsvinet till arbetsgivare

  • Minimilöner driver faktiskt utvecklingen framåt. Inom tillverkningsindustrin uppfinner företagare maskiner som kan ersätta arbetarna. Det har även den fördelen att en maskin kan arbeta mer än 8 timmar per dag, så företagen kan producera mer och tjäna mer och även sälja till lägre priser vilket kommer oss konsumenter till godo.

    Så enligt god politisk intention kan vi höja minimilönerna ytterligare och industrin blir ännu mer automatiserad vilket leder till mindre produktionskostnad som då ökar svenska företags konkurrenskraft på den internationella marknaden.

    Även inom tjänstesektorn kan automatisering införas. Robotar kan ta hand om åldring och sjuka. Robotar kan ersätta många inom detaljhandeln.

    Förmodligen blir fackens nästa stora fråga att förbjuda robotar.

  • En väldig bra artikel det var på tiden. Det var ett tag sen som det var en kanon artikel på mises. Det brukar ju vara en varje vecka i normala fall.

    Men DN och SVD har ju en bara en bra artikel per 6 månader, så mises är ju överlägset bäst fortfarande.

    Göran ditt citat ”Minimilöner driver faktiskt utvecklingen framåt”
    är väl ironiskt antar jag.

    Men man kan jue eventuellt säga att minimilöner är bra för mänskligheten då diktaturer i Kina då kan ta över de jobben som väst har prisat sig ut ur.

    Det intressanta är ju dagens system att exportera låglönejobb ut ur Sverige och importera
    låglönearbetare in till Sverige(som sätts på bidrag). Något säger mig att Sverige kommer bli fattigare i framtiden.

  • Får se hur smarta de är här. Om min text går igenom tidsstämpel 23.30 har den passerat censur-filtret.

    Utvecklar inte min text här innan jag sett att det går. Vem vill vara torsk, där man inte ens är välkommen skriva, men muhammedaner, som inte tycks veta något om sin våldsideologi tycks få sprida sin dynga och ingen tar den kastade handsken…

  • Jag var lite ironisk, men samtidigt är det en del sanning i det för det är ingen slump att industrirobotar har utvecklas. Från början var det nog bara tänkt att de skulle kunna göra simpla saker, men de klarar av mer och mer hela tiden.

    Bara vid klassificering av äpplen efter kvalité tar man 24 foton på varje äpple. Japans satsning på intelligenta robot sker med en baktanke att de ska användas inom Japans åldringsvård.

    • Det är en filosofisk fråga om robotar i åldringvården är bra eller dåligt.

      Jag personligen skulle fördra en ung billig Thaliandska som ger mig fotmassage istället för
      en fotmassagerobot.

      • Nu för tiden finns det till och med robotar som masserar kossor. Jag såg en sådan när jag var på Tekniska museet i Stockholm sist. Riktigt kul sak och den verkade vara populär hos kossorna. Kossorna var på en video så ingen luras att tro att de hade släpat in kossor på Tekniska museet.

  • Jag är numera även blockerad för egna inlägg. Jag har satt ett par timmar på en översättning alla här egentligen skulle platsa i Nikodemus Ungh:s avslöjande om Frakfurtmarxismen, men jag kan inte publicera där.

    Detta är en väldigt lång historia, så begrunda att jag inte orkade rätta svenskan till sist…

    Nåväl, här är det:

    Hittade en text jag tycker är så bra att jag översatt den från engelska med hjälp av Google och så har jag förbättrat den texten, samt försvenskat exemplen.
    Här tittas på den oskrivna koden som är karakteristiskt för många religiösa trossystem. Politisk korrekthet (PK) är inte bara en moralisk kod, det är en religion och ett politiskt aktiv religion såsom de mest kraftfulla etablerade religioner oundviklig i slutändan blir. I PK ingår som väsentligaste innehål att vita människor, och endast vita människor, hålls ansvariga för handlingar av våra förfäder och att vi ärver ”skuld” av våra förfäder och måste sona för det genom att ge intellektuella makt över västerländska samhällen och genom deras recept för vårt samhälle, förlorar vår fortsatta etniska och kulturella existens genom att överlämna det till det ideologiskt vapen som är multirasism. Åtminstone implicit finns förutsägelser om ”Progressivism”, PK kommer förmodligen att leda oss till ettutopisk förlovade land av tolerans, förståelse och fred. Allt detta är naturligtvis baserad på en tro och tron är i religionen politisk korrekthet.
    Den Politiska Korrektheten Mytologi
    Ungefär som varje religion eller övertygelse baserad på politik; i centrum för en sådan tro finns mythos, den grundläggande myten på vilken rörelsen är byggd och dess anhängare identifierar sig med. Denna mythos är det som förenar människorna i tron, det är trossystems centrum, den proklamerade orsaken till dess existens. Alla politiska rörelser, även de som är baserade på religion är maktkamper. De är en manifestation av Nietzsches ”vilja till makt” i en institution. De ger den våg av mänsklig energi och rörelse som driver dem som predikar mythos till en maktposition och genom anslutning, de som deltar i det. En rörelse som en religion bygger på tro på myten, i mytologier finns löften om framtiden, i sitt enande förflutna. Mythos inte bara fångar nu, utan även före och efter. Det är komplett från början till slutet av tiden, från Första Mosebok till Armageddon. Den är i sig, precis som de som utnyttjar det, totalitär i sin räckvidd över tid och rum. Det är också, precis som de som utnyttjar det, inte förankrad i verkligheten utan i fantasifulla ideal som existerar separat från ränker i den fysiska världen.

    PK upprätthåller sin egen mythos som hjälper till att forma den mytomspunna grunden. I centrum av denna mythos finns jämställdhet, frigörelse från naturen, en harmonisk arbetarklass och ett utopiskt samhälle som styrs av intellektuella. ”Det förlovade landet” är dit progressivismen är tänkt att ta oss, där svart och vit, bög och heterosexuell promenerar arm i arm med tillförsikt mot en framtid där historien är avslutad, där stamsystem, girighet och intolerans slutligen besegrats efter en lång klasskamp mot partikularism och auktoritet och där människor är fria att göra vad de vill, när de vill, med vem de vill. Här i denna mytiska framtid har mänskligheten insett att kulturella, rasliga skillnader och könsskillnader bara var inbillade, uppdiktade och propagerade för makttillämpning, och nu är de borta och finns enbart i historieböckerna, som ett dåligt minne. Med kännedom om den totalitära karaktären av PK, skulle det förmodligen vara en framtid där själva begreppet ras skulle ha utrotats från nuet och det förflutna. Män och kvinnor är numera bara enskilda människor som bara råkar ha olika kroppsliga delar, och vita människor är nu bara historia, en godnattsaga för barnen i gamla böcker, målningar på museer och konstiga människor som bor i fjärran regionala avkrokar, långt från upplysta och kosmopolitiska betongdjungler. Det vill säga, om det i denna framtid inte ansetts lämpligt att stryka detta från historieböckerna, för att ge sken av att det progressiva multietniska samhälle alltid har funnits redan från början.

    Vare sig du vill eller inte, detta är den ordinerade framtiden, inbillad av politisk korrekthet. Denna framtid, detta mål som är slutresultatet av ”progressivismen” byggd på dess grundläggande myt att mänsklighetens öde är denna framtid, att vi alla är identiska och måste övervinna naturen och överskrida våra egna individuella nedärvda identiteter. Liksom kristendomen, begär Politisk Korrekthet oss att transcendera vår fysiska existens, för att se till ett högre andligt plan där biologiska verkligheten inte längre existerar och där endast viljan och önskemål i sinnet räknas. Kristendomen har dock det goda omdömet att erbjuda detta i livet efter detta, i en annan värld där faktiskt fysiska realiteter och begränsningar mycket väl inte kan tillämpas. PK som är i opposition till kristendomen, är mer korkad än så. De erbjuder en värld där de överväganden i den verkliga världen och vår identitet är inte längre anses relevant eller nödvändig, utan de erbjuder sitt i denna värld, en värld som styrs av realiteter och lagar i ett universum som inte bryr sig om politisk ideologi. Det kan vara bra att erbjuda en annan värld, med olika lagar där våra handlingar och ansvarsområden räknas för intet, men i denna verklighet, har politisk korrekthet att ta itu med att försöka skapa en utopi baserad på ideal och en förståelse av verkligheten som är motsägelsefullt hur vår värld faktiskt fungerar. PK måste övertyga människor om en omöjlig framtid.

    Det var en gång ett krav på politisk korrekthet att säga att män och kvinnor var identiska på alla sätt bortsett från kroppsliga bihang (fortfarande så PK-Sverige). Att säga att män och kvinnor har olika fysiologi, olika psykologi och medfödda fördomar var kätteri. Den Politiskt Korrekta religionen hade som en del av sin mythos tanken att män och kvinnor är födda fria från varje fysisk uppdelning och skillnad. Detta strider mot verkligheten, och nu har det blivit mer acceptabelt att diskutera skillnaderna mellan män och kvinnor (inte i PK-Sverige). Det är inte längre det förbannade kätteri det en gång var att antyda att män och kvinnor tänker annorlunda, eftersom våra hjärnor är olika, men detta gör de PK oroliga, eftersom dess mythos, är dess förföriska fällor att erbjuda människor frihet från könsroller. Det är också oroande för dem, eftersom om det verkligen påståendet att könsskillnaderna är rent imaginära, tryggt hävdades av utbildade PK-etablissemanget var osanna, då detta skulle kunna gälla rasliga skillnader också. I själva verket erkänns detta redan i antropologi, medicin och kriminalteknik, men det kan inte erkännas officiellt. Som Bob Whitaker säger: ”För att examinera en rättsmedicinsk specialist måste den spy på PK, att det inte finns något sådant som ras. Men för att behålla sitt jobb måste den kunna bestämma rasen av de skadade offer som den bara har fördärvade fragment av.”

    Så skapade trossystem kommer alltid att stiga dem åt huvudet och i konflikt med verkligheten. En förståelse av den verkliga världen är inte något som behöver upprätthållas, det är självklart. Varje trossystem som bygger på verkligheten är också i behov av något underhåll, ingen kraft. Men dessa trossystem, dessa religioner och institutioner som bygger på en skapad mythos måste förlika sig med den fysiska verkligheten. De måste kunna fortsätta att existera trots människor som har dessa idéer upplever en verklighet som är motsatsen. En tro på att män och kvinnor inte har några medfödda skillnader och preferenser måste fortsätta att existera efter att de som uppfostart barn bevittna något annat. Det är inte tillräckligt för en religion att ha en berättelse, en mytologi och sin egen verklighet, måste behålla det, och eftersom det inte bygger på verkligheten och därmed upprätthålla sig själv, krävs det ork för intellektuell energi och användning av våld att fortsätta att existera. Detta är en observerad gemensamhet mellan alla institutionaliserade trossystem, nödvändigheten av att tillämpa energi och kraft för att behålla den, för att övervinna den entropi som annars kan uppstå när de grundläggande myter och idéer faller en efter en på grund av att människor blir medvetna om en motsägeslefull verklighet.

    Kommunismen kollapsade eftersom dess grundläggande myt, att en arbetares paradis skulle skapas när intellektuella styr ekonomin inte längre hade den nödvändiga nivån av energi och kraft som appliceras för att upprätthålla den. Dödsstöten för kommunismen, var dess lovtal skriven långt före 1989. Den skrevs när det blev uppenbart att ett sådant system inte skulle överleva eftersom den var baserad på något annat än verkligheten och var bara dumt. Från denna tid, behövde den kommunistiska regimen kraft och tyranni att hålla systemet vid liv, vilket var strax efter dess genomförande (dödsstöten 1922, min kommentar). Tvärtom hade kommunismen i Östeuropa fängelsestraff oliktänkande, skickade dem som ifrågasatte systemet till omskolningsläger eller Gulag. Den självklara fel på systemet och den snabba insikten att det faktiskt var en bristfällig ideologi möttes med större och större tyranni och auktoritet. Det var känt på förhand att systemet inte kunde fungera, skulle inte fungera, och systemet existerade enbart för makt för partimedlemmar. Men man kan inte säga att det inte fungerade. Jämför detta med dagens moderna PK, vilket är ett liknande sätt, ”dömer” människor till omskolning som bör uttrycka ett icke-politiskt korrekt åsikt eller säga något om Förintelsen som faller isär med de förväntade attityder till det, eller ens fängelse. PK måste använda våld, indoktrinering, massiv propaganda, social kontroll och flykt för att hålla mythos vid liv.

    Syftet med den oskrivna koden i institutioner
    Men hur håller man religionen vid liv och behåller den? Hur kan två Politiskt Korrekta människor delta i samtal som fortfarande är logiskt konsistenta, utan att behöva i samtalet ta upp avvikelserna som motsäger denna konsekvens? Hur kan en person vars trossystem innehåller logiska motsägelser samtala med någon annan, som har samma motsättningar, utan att någonsin behöva erkänna eller åtgärda dem? Detta är verkligen en av de utmaningar med dessa trossystem har en sådan myt. Det är inte bra för en grupp människor, som ansluter sig till detta trossystem, tro på den och dess löfte att prata med varandra och kritisera dessa inkonsekvenser varandra emellan. Detta skulle därför leda till självkritik, och förstörelsen av trossystemet som är källan till identiteten för dem som deltar. Självkritik skulle leda till förstörelse av trossystemet.

    Människor anpassar sig till detta genom en dold hemlig kod, ett outtalade sanning som förstås av alla och sades av ingen. En sådan hemlig kod är en intern förståelse bland troende som aldrig behöver läras ut, bara förstås. Många kristna kommer att säga att Bibeln är Guds ord och kommer att betona vikten av de tio budorden, och beroende på vilken gren av kristendomen, betydelsen av andra uttalanden såsom fördömanden av homosexualitet. Men Bibeln ger också försäljning av din dotter till slaveri och påstår att de som arbetar på sabbaten ska dödas. Skulle någon kristen i denna dag och ålder någonsin vågar föreslå att någon ska dömas till döden för att arbeta på vilodagen? Mycket få skulle, och de som gjorde skulle fördömas av de flesta kristna och även kallas okristligt. Men detta är Guds värld, och precis lika giltiga som andra föreskrifter i Bibeln som de anser är relevant. Men ingen kristen måste spridas som av gudar buden måste följas och respekteras och de som får ignoreras. Men de alla ganska överens. Medlemmarna i en församling behöver aldrig diskutera denna dubbelmoral och behöver aldrig lära ut det eller förklara det. Det är aldrig skrivit, och det finns ingenting i Bibeln själv att fungera som en vägledning för vilka moraliska recept kan ignoreras. Det är en icke-specificerad kod och det faktum att dess outtalade ger den grundläggande myten om religionens styrka den behöver. Som dess outtalade, kan dess osagt, och självkritik genom motsägelse i samtal undvikas. För om en pastor någonsin haft att förklara varför homosexualitet är emot Guds vilja, men att sätta människor till döden för att arbeta på vilodagen är, då den institution, försvagas den (undrar om skribenten förstått skillnaden mellan nya och gamla testamentet? Judarnas onda gud för det utvalda folket och de kristnas ”snälla” gud för alla. Min kommentar). En sådan sak i en framgångsrik religion är aldrig hävdat. Det är identifiering och medlemskap i den religiösa kulturen som skapar förståelse för den oskrivna koden. Vem som helst kan tro på Kristus, men när det gäller att identifiera sig med organiserad institutionaliserad religion, denna acceptans av Kristus som en frälsare kommer sekundärt för att förstå den oskrivna koden, de tillåtna överträdelser.

    PK har i samma anda, politiskt korrekt oskrivna regler. Det finns regler som varje PK, varje västerlänning krävs att följa, men de anges aldrig. För om de är angivna, skulle det faktum att det diskuteras omedelbart avslöja den dubbelmoral, hyckleri och de logiska motsättningar som finns i det Politiskt Korrekta trossystem. Det skulle avslöja externt att politisk korrekthet är något annat än vad det förkunnar sug att vara, är det på många sätt, motsatsen till vad den påstår sig vara. Varje västerlänning ”måste känna” den här koden, men den har aldrig lärts ut, och aldrig explicit undervisad (annat än som ren propaganda vanligt i svenska skolor numera tyvärr, min kommentar). Detta trossystem måste tillåta överträdelser om sin egen tro och moraliska recept förbli externt sammanhängande, och det är dessa tillåtna undantag som snabbt blivit den anledningen ideologin inkomst anhängare. De oskrivna reglerna utvecklas från en nödvändighet förstås av dess anhängare och över tid blir den främsta orsaken till dess existens.

    Det Politiskt Korrekta oskrivna ”koden” måste därför exponeras för att förstöra denna religion. Vad är outtalade skall anges och vad är obildbart måste läras.

    PK säger att ras inte existerar och varje PK-dåre, och i förlängningen, måste varje västerlänning som vill betraktas som ”anständiga” av PK, en för generell social acceptans, även överens. Måste dock samma människor som talar om icke existensen av ras kunna identifiera ”rasism”, en ”ism” som endast kan existera om ras aldrig får diskutera, och några konservativa sätta upp, eftersom de också söker social acceptans av liberaler.
    Likaså måste varje liberal vet att ras existerar under andra omständigheter, till exempel när hävdar att vita människor har begått race brott mot andra folk i världen.
    Den oskrivna koden av Politisk Korrekthet säger att ”ras” bara existerar när det kan användas mot vita människor. När en vit västerlänning skulle motsätta flera racialism och argumentera mot hans eller hennes ras att assimileras ut, varje liberal behöver veta för att hävda att ”ras inte existerar”. Ändra argumentet till ursprungsbefolkningarnas rättigheter, och varje liberal måste veta att behandla ursprungsbefolkningar som en identifierbar etnisk eller rasmässig grupp. Ändra argumentet att ”folkmord”, och race igen är verklig.
    Så ingen är någonsin ”höra” uttryckligen att anti-rasism innebär att vara anti-vita, men det är i hjärtat av den oskrivna koden av politisk korrekthet. Icke-vita har ”hemländer”, vita inte. Icke-vita har ursprungsbefolkningens rättigheter, vita i Europa inte. Icke-vita har etiketter som uttryckligen hänvisar till sin ras, till exempel ”Aboriginal” eller ”Native American” som är rasligt exklusivt, kan vita inte använda märkningar i ett rasligt exklusivt sätt. Uttrycket ”europeiska” bör gälla för alla som bor i Europa, oavsett ras, men ingen Australian automatiskt blir Aboriginal helt enkelt genom att vara född i Australien. En fransk person kan inte hänvisa till ”franska” som en nationell härstamning som är specifik för det franska folket, men en tibetansk eller en Judisk kan. Aboriginal har rätt till en term som identifierar dem som en ras, och detta applåderas av liberaler, men vita som kan försöka identifiera enligt deras rasliga grupperingar är positivt onda. En sådan motsägelse är helt enkelt ”förstås”, om personen är medveten om det eller inte.
    Den oskrivna Politiskt Korrekthet koden har också en hierarki. Rasism trumf sexism. Det är fel av en man att utsätta en kvinna, men det är ännu mer ont för någon att nedvärdera en kultur eller religion på sin behandling av kvinnor, eftersom det är rasism. När Politiskt Korrekthet kommer över en intressekonflikt, det ser helt enkelt upp i hierarkin. Könsstympning av kvinnor är nu sker i Storbritannien på grund av ökat antal afrikaner föra praxis till Storbritannien? Vill vara du ”rasist” och fördöma bruket av hänsyn till kön rättigheter? Nej, eftersom rasism övertrumfar sexism, vara du tyst. Talar du mot Halal och koscher slakt? Återigen nej, rasism övertrumfar djurens rättigheter. Faktum rasism övertrumfar allt annat. Rasism övertrumfar barns hälsa.
    En annan oskriven regel är att om vit överhöghet. Varje liberal måste framgå att alla raser är jämlika i förmåga, var att den västerländska civilisationen bara tur, exploatering och slump, och att alla andra på planeten är lika kunna skapa samma levnadsstandard. Om du skulle säga något annat, skulle du vara en ond rasist av högre ordning. Men som en del av den Politiskt Korrekta koden, är du inte tänkt att tro detta. Den politiskt korrekta koden säger att du säger att raser är jämlika, men du insisterar på att alla och bara vita nationer måste öppna sina gränser till tredje världen för att ge dem en bättre chans i livet. Den politiskt korrekta koden inte kräver, och inte förväntar sig alls, till rikare icke-vita nationer tar i tredje världen, eller andel i den globala bördan av att stödja hela mänskligheten. Den oskrivna koden är att alla raser är jämlika, och att icke-vita bara kunde någonsin hoppas att få vad västerlänningar har, om de flyttar till ett land som skapats och drivs av vita. Den oskrivna koden är att inga icke-vita land bör göra samma bidrag och vidare till detta, kan man inte förvänta sig att någonsin hoppas kunna göra samma bidrag. Har du ”förklara” att en liberal detta? Nej, naturligtvis inte.
    Vänstern i politiken har varit tvungen att skaffa en anti-vit partiskhet, för som en del av Leftism, är rädslan att vita kan vara överlägsen. Det är denna rädsla som vänstern liberaler har, som kör sina anti-vita, anti-västerländska känslor, och ge en grund för den anti-vita partisk dold kod. Liberaler fruktar att verklig jämlikhet mellan raserna inte får hända, och de måste både lägga ner och attackera ”vithet”, stunder som proklamerar jämlikhet mellan raserna. Den oskrivna koden kan liberaler att dämpa deras oro. Antirasismen är ett kodord för anti-vit.
    Den oskrivna koden och konservativa.
    Renown trendspanare Gerald Celente sa träffande att ”liberaler ljuger och konservativa tror”. Många konservativa tycks inte förstå att Liberalism och dess fundament myter Politisk Korrekthet är en religion, och som en religion en så oskriven kod för att behålla sin mythos alive. Ingen liberal faktiskt verkligen tror att ras inte existerar, eftersom de måste också hävda att det existerar när man talar om folkmord mot icke-vita eller Förintelsen. De behöver bara veta när man ska säga att det finns och att det inte existerar. Inga liberaler kan någonsin säga ”Asien för asiater, Afrika för afrikaner, vita länder för alla” eftersom det är den oskrivna koden som måste förbli oskrivna och osagt. Ingen liberal skulle säga att tolerans och ”mångfald är vår styrka” är bara en attack mot vita människor och att anti-rasism är verkligen bara kod för att vara mot vita människor och blundar för andra former av rasism. Liberaler förstår oskrivna koden, och förstå att du aldrig diskutera eller analysera den, precis som ingen troende går till kyrkan och ifrågasätter varför församlingen inte dödar folk för att arbeta på sabbaten. PK, som alla andra mythos, är inte bara sant nu, men hela mänskligheten sedan civilisationen började har varit en kamp för att förverkliga den liberala löftet.
    Men som Celente säger, konservativa tror. Mainstream konservativa tror på politisk korrekthet. Dessa vanliga ”respektabla” konservativa pratar om hur urinvånarna ska bara anser sig ”Australian” och ge upp sin egen identitet. Detta är vad liberaler kräver av vita, men ”respektabla” konservativa tror att detta innebär att det gäller för alla. Detta är vad liberalerna säger kommer att inleda den utlovade ”rasen fri” utopi för framtiden utan ärvda identiteter. Men ”respektabla” konservativa vet inte om den oskrivna koden.
    ”Respektabla” konservativa talar mot Aboriginal privilegium utan att förstå att den liberalism de nu ytligt stödja aldrig någonsin tänkt att ha raslig jämlikhet för alla. ”Respektabla” konservativa kritiserar rasism mot vita efterlyser större ”tolerans” utan att förstå att ”Tolerans” aldrig var tänkt att vara för alla. Ändå fortsätter de att vara förvirrad om varför de attackeras när de talar om invandrare inte ”assimilera”. De förstår inte varför trots Liberalism säger hela tiden blandäktenskap är bra, och att vita ska blanda sig ut om tillvaron, varför säga att icke-vita också borde assimilera sig ut är liktydigt med folkmord. Den ”respektabla” konservativa tar till nominellt värde moral Liberalism, och när de tar det på allvar, de drar vrede och kritik av liberalismen. Förvirrade om hur de kan kallas ”trångsynt” trots att lika högljudd mot nationalister och andra kättare, skrubbskädda de att de gör något som alla liberaler vet att göra, att ta Liberalism på allvar, eftersom dess annonserade.
    De underligheter av Politisk Korrekthet är mycket vettigare när du vet den oskrivna koden. Precis som någon som följer en gammal helig text ”vet” vilka moraliska recept inte är relevanta och vilka är, liberaler ”vet” att deras krav på tolerans, assimilation, öppna gränser och förstörelse av ras och etnisk identitet och traditioner endast gälla vit människor och vita nationer. Liberaler vet när de pratar med varandra, än när de skulle diskutera till exempel inhemska stammar bevara sin identitet och självständighet, är detta något som de borde applådera och uppmuntra, och de vet också sedan när de talar om vita bevara sin identitet och självständighet, att detta är rasism, okunnighet och trångsynthet. Den oskrivna koden säger vitt autonomi dåligt, icke-vit autonomi bra.
    Socialister kan fritt stödja palestinska nationalistiska orsaker och angripa vit nationalist orsaker, och ingen liberal någonsin kritiserat detta, eftersom de vet koden. Till dem som inte förstår politik, verkar detta en motsägelse måste de vara omedvetna om. I berättelsen av kejsarna nya kläder, var och en i publiken både tvungen att erkänna att kejsaren var naken, och säga att han var klädd i de finaste kläder av de finaste fibrerna om bad. Detta var den oskrivna koden, en förståelse för att alla hade, tills den lille pojken talade och visade det.
    Filosofen Slavoj Ž I Z ek stater ett system har som ett villkor för att fungera som sin egen ideologi inte kan tas på allvar. Ideologin får inte tas på allvar, så att systemet allvarligt utsätter sina motsägelser och vad han kallar sin ”dolda back”. Den idealiska ämnet säger han, är en som förstår ironin i systemet och förstår att systemet tillåter överträdelser. Žižek påstår att den verkliga formen av överensstämmelse till systemet, till ideologi, inte identifikation med sin offentliga image, med hur systemet presenterar sig själv, men med den ”dolda omvända”, med de tillåtna överträdelser inom systemet.
    Sannerligen ser vi att sann identifikation med Liberalism inte kommer från motsatta rasism eller stödjer homosexuellas rättigheter. Det finns många själv identifierade konservativa som är lika nitisk i ”anti-rasism” och som för frihetliga ändamål stöder homoäktenskap. Men den anti-rasistiska socialt frihetlig konservativa identifierar med offentligt proklamerade ansikte Liberalism, inte med dess outtalade omvänt, den oskrivna ”koden”. Trots sitt stöd för liberala idéer, deras engagemang för tolerans, betyder det mycket för att de sanna anhängare av systemet, och dessa olyckliga konservativa är dock fortfarande föremål för tecken smutsfläckar, nedsättande uttalanden och anklagelser om trångsynthet. Det finns ingen nivå av tolerans och acceptans som en icke liberal kan träna som kommer att stoppa Politiskt Korrekta liberaler anklagar dem för trångsynthet, rasism och främlingsfientlighet. De är ”ute-gruppen”, den ”andra”, inte för att de avvisar ideologi, men eftersom de inte identifierar sig med sina husdjur överträdelser de inte identifierar sig med den oskrivna koden. De förstår inte att anti-rasism är ett kodord för anti-vit, och om de gjorde det, skulle de vara farliga eftersom de skulle säga så. De gäller dåraktigt raslig jämlikhet för alla raser, ovetande om att man inte behöver använda den till vita. Den argumenterar för kulturell bevarande för alla raser, alternativt förespråkar assimilation för alla, omedvetna om att den dolda koden, är den verkliga källan till identifikation i Liberalism ett hat mot vita. Ett hat som utövas genom de outtalade överträdelser som är tillåtna i Liberal ideologi, nämligen genom att främja ”vit skuld” och tvingar av multi-racialism som ett rasligt och kulturellt destruktiva vapen mot vithet.
    Avslöja koden.
    För att eliminera destruktiva inflytande som det Politiskt Korrekta teokrati som över oss, måste vi avslöja denna dolda kod. Det är makt över människor existerar eftersom det inte diskuteras, eftersom det är oskrivna och outtalade. Så länge det är oskriven och instated, det tjänar det syftet att hålla den Politiskt Korrekta mythos levande. Det, så länge dess oskrivna outtalade och, så länge som dess dolda, låter liberalerna att föreviga deras falska ideologi utan kritik av sina uppenbara brister, eftersom det skyddar dessa brister. Kejsaren var bra med att vara naken, så länge han trodde att alla andra trodde inte att han var naken. Likaså kan liberaler och präster Politisk Korrekthet ange allsköns anti-vit, anti-västerländsk och anti-australiska känslor så länge de tror att alla andra kommer att tro på vad de säger. De kommer att argumentera direkt till vår död och mot dem som vill bevara vårt kulturarv utan skam så länge de tror att alla andra kommer att spela tillsammans med den oskrivna koden.
    Men exponera den koden att kejsaren har inga kläder avslöjas. Nej inte längre offentlig diskussion med liberaler menar att acceptera vad de säger till nominellt värde, men med insikten att deras känslor och idéer har denna oskrivna koden i kärnan. Inte längre måste vi alla låtsas att dess om tolerans, men vi kan nu inse att anti-rasism är verkligen ett kodord anti-vit.
    Så att ta bort oket av politisk korrekthet från halsen måste du tala. Påpeka detta mycket kod till en Politiskt Korrekt liberal när de argumenterar med dig, som du förstår nu varför de har dubbelmoral. Avslöja till världen på grund av att allt de säger oföränderliga slutar vara partisk mot vita och liksom alla andra totalitära trossystem, kommer att misslyckas, oförmögen att hitta energi för att hålla den vid liv.

  • Bra tålis. Det intressanta med PK är att ingen vill leva i visionen. Man vill bara att andra ska leva i den. Det finns ingen som förordar PK som skulle ta sin familj och bosätta sig i RInkeby, Tensta eller Rosengård. Det finns ingen i Rinkeby, Tensta eller Rosengård som skulle vilja ha PK folken ibland sig. De skulle genast börja trakassera PK folken. Döttrarna skulle bli kallade svennehorer med föräldrarnas goda min. De har ju inga slöjor och är därmed besudlade.
    De homosexuella skulle få möta daglig våld ner och käppjagas ut ur området på ett ögonblick.

    PK är bara en virtuell vision och ett moraliskt pekfinger som PK folken använder för att skapa en vi känsla av extra förfining. De sitter tryggt på söder i sin lägenhet som de har fifflat till sig på skattebetalarnas bekostnad och pimplar rödvin och föraktar folket som har betalat notan. De är toppen av parasit-näringskedjan. Ingen av dem har ett produktivt yrke som skulle kunna bära sig utan massiva subventioner från staten, dvs folket.

    • Ursäkta OT: Det finns en hel del svenskar och säkerligen homosexuella i Rinkeby, Tensta och Rosengård, inget av det du beskriver förutom politiskt lagda människors hyckleri, är särskilt nära verkligheten och är mestadels fördomar från ditt håll.

      Jag bor själv i en liknande stadsdel och kan intyga att bilden som målas upp är felaktig. Men jag är inte PK så det är väl därför man blir lämnad i fred 😀

      • Det finns en hel del svenskar och säkerligen homosexuella i Rinkeby, Tensta och Rosengård.

        Aha, du verkar verkligen ha insikt. Du kanske kan rekommendera en bögbar i Rinkeby, Tensta och Rosengård i såfall?

      • Du menar att ”bögbarer” är beviset för att det finns homosexuella i ett område? 🙂

  • @Tålis
    Du har inte fattat att det inte är att du skriver om detta som är problemet. Problemet är att du skriver sönder varje diskussionstråd om alla andra områden med detta. Det är förmodligen i det närmaste ingen annan som uppskattar det. Ta den diskussionen i anslutning till artiklar på det temat eller i forum. Svårare är det inte.

    • Ja hålla sig till ämnet är alltid en bra ide.
      Att spy galla på PK är alltid att hålla sig till ämnet.
      Förövrigt så anser jag att Karthago bör förstöras” (latin: ”Ceterum censeo Carthaginem esse delendam”)

  • Om mises.se inte varit så antipatiska, hade jag skickat in min historia, hur jag kom till insikt om frihet; anarkismen och/eller ministaten. På min tid som barn, var det inte självklart, utan kristendomen hade fortfarande ett stort grepp om tolkningsföreträde. Numera tycks våldsideologin islam ha det, som alla med IQ över 80 kan avfärda. Lika lätt som att skjuta fisk i en tunna.

    Nåväl, jag gissar att flera/några av er inte ens skulle ha en anarkist uppfattning idag, om inte jag som en av de få bedrev motstånd mot kommunismen på sent 60-tal och tidigt 70-tal. Visst, kanske en överdriven förhoppning av min betydelse, för idéer kan alltid återfinnas….

    Jag skriver inte sönder alla trådar, jag har ju knappt skrivit något under sommaren, så hur skulle det ens ha gått till?

  • Sablar jag särskriver inte, utan det skulle ha stått: …ha en anarkistisk uppfattning

    Men jag bjuder på fika om du kommer till helvetet. Vi är nära i Svedala, men jag har förmodligen flyttat innan, så kan inte säkert stå för mitt löfte…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *