Företagarföraktet

Kolumn i Åbo Underrättelserentrepreneurs

 

Nu har regeringen gett sitt tredje och sannolikt sista förslag till nya dividendskatteregler. Förslaget är inte bara ett uttryck för de negativa attityder som finns mot företagare, det visar också hur fullständigt frånskilda våra lagstiftare är från den verklighet som vi vanliga medborgare måste leva i.

I en artikel skrev Kauppalehti (29.8) att dividender nu kan beskattas på tre olika sätt:

  1. Lindrad kapitalskatt (högst 150,000 EUR och högst 8% av nettoförmögenheten)
  2. Lindrad och icke-lindrad kapitalskatt (Över 150,000 EUR men högst 8% av nettoförmögenheten)
  3. Både kapitalskatt och förvärvsinkomstskatt (över 8 procent av nettoförmögenheten)

Men det är faktiskt värre än så (släng er i väggen, svenska 3:12 regler). På grund av den progressiva kapitalskatten kan varje alternativ delas i två underalternativ: kapitalinkomstdelen beskattas antingen i sin helhet med 30% eller delvis även med 32%. I alternativ 3 tillkommer även den progressiva förvärvsinkomstskatten. Och så var det där med att kapitalinkomstdelen är 85% skattepliktig till den del den överstiger 150,000 EUR, medan förvärvsinkomstdelen är 75% skattepliktig.

Syftet med ändringen är att skärpa dividendbeskattning, frågan är varför. Läser man vad finansministeriets arbetsgrupper skriver i sina redogörelser och reformförslag, eller lyssnar på Urpilainens retorik, eller utsätter sig för Helsingin Sanomats propaganda, får man ingen positiv bild av företagare. I stället problematiserar man skattefria eller skattelindrade dividender, eftersom företagare kan omvandla lön till lindrigare beskattad kapitalinkomst.

Låt vara att entreprenörerna har grundat sina företag i vilka de har satsat både egna och lånade pengar, burit all risk, jobbat utan övertidsersättning, sjunkpenning eller semester i vetskapen att de är de sista som får några pengar om det blir något över. Lönerna till anställda betalas först, sedan leverantörerna och finansiärerna. Först därefter kan företagaren ta ut några pengar. Det ska vi strunta i enligt hela det politiska och byråkratiska etablissemanget, ansenlig andel av intelligentian och tydligen en hel del av väljarna

Det vi ska fokusera på är att företagare ibland tar ut dividend i stället för lön och att de på så sätt ibland kan uppnå lindrigare beskattning. Det är det som är det viktiga. Inte det faktum att det är företagarna som betalar de löner vars beskattning finansierar välfärdssamhället (5,3 miljarder euro), som genom sin omsättning genererar statens momsintäkter (17 miljarder euro) och som förstås betalar bolagsskatten (2,4 miljarder euro). Därtill kan läggas acciserna (6,9 miljarder euro). Siffrorna är tagna från statens egen budget för 2014 och inkluderar alltså inte skatterna som betalas till kommunen.

Inte nog med det. I samtliga fall är det företagarna som sköter om skatteuppbörden. Det innehåller och betalar in sina anställdas och sina bolags förskottsskatter. Det är företagen som uppbär, deklarerar och betalar momsen, det samma gäller för acciserna. Staten behöver inte göra något själv, bara tacka och ta emot. Fast tacka gör staten förstås inte.

Om vi ska ha något som helst hopp om att kunna behålla ens en del av den välfärd och höga levnadsstandard som vi har vant oss med måste vi radikalt ändra vår inställning till företagare och företagande. För vem vill starta eget eller ta över ett existerande företag när man hela tiden svartmålas av både pressen och politiker och straffas med ständigt ändrande och ständigt strängare skatter? Inte många. Och vem är det då som ska skapa framtidens jobb?

2 kommentarer till ”Företagarföraktet

  • En sak som jag är förbaskat trött på att mötas av hela tiden är stämpeln att jag är en fuskare när jag säger att jag är egenföretagare.

    Efter det kan samma person som anser att jag är en fuskare klämma till med en uppmuntran att jag ska dra av något jag köper på företaget även om saken inte ingår i företagets verksamhet.

    Det var ett jäkla gnäll i en svensk tidning när nya 3:12 reglerna ska införs i Sverige som innebär att en person som har mindre än 4% av aktierna i ett småföretag som personen arbetar i måste beskatta avkastningen på aktierna med som inkomst och även betala arbetsgivaravgift på dem. Kommentarer ansåg att det var skattesmitning att inte betala full stöldavgift.

    Med hjälp av skygglapparna kan dessa personer inte se att det går bra att arbeta på ett stort företag och där äga mindre än 4% av aktierna och bara betala kapitalskatt. Så arbetar man på det lilla företaget är man brottsling men inte om man arbetar på Ericsson.

    Alla dessa skattetalibaner glömmer bort att om man omvandlar lön till aktieutdelning så försämrar man samtidigt sin egen pension och sjukersättning (med reservation för att man investerar sin aktieutdelning på ett bättre sätt än staten förvaltar pensionspengarna vilket kan vara en anledning till att ta ut aktieutdelning i stället för lön).

    Vad jag anser vara viktigast som skattetalibanerna glömmer bort att med ett ekonomiskt incitament där de anställda direkt är med och delar på företagets framgångar gör att företaget utvecklas och anställer mer folk och således bidrar till mer inkomster till staten och en minskad arbetslöshet.

    Rent principiellt enligt skattetalibaner är det bättre att en person betalar så mycket skatt som möjligt som går till två arbetslösa än att den som har arbete betalar lite mindre i skatt och de två arbetslös har ett jobb.

    Att betala skatt har fått ett egenvärde och nyttan är av underordnad betydelse.

  • Man upphör aldrig att förvånas över den gränslösa fräckheten. Aldrig skär parasiten så breda skivor av brödet, som när det inte tillhör honom själv!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *