Att försvara det oförsvarbara: Profitören

forsvaradetoforsvarbaraUnder lång tid har profiter[1] och det mesta som har med dem att göra fått kritik. Anledningarna till kritiken är dock inte speciellt klara. Många olika argument kan särskiljas. Det vanligaste är att profiter, till skillnad från andra inkomstkällor såsom lön, hyra eller till och med ränta (betalning för tidsrisk), är oförtjänta. Det finns inget ärligt arbete bakom förtjänsten. Många människor förstår inte processen bakom profiten och antar att det pågår något otillbörligt. ”Det är inte rättvist att man kan tjäna pengar utan att behöva arbeta för dem.”

Utsugning
Ett annat argument mot profiter, och speciellt mot ocker (oförsvarbart höga profiter), är att sådana profiter armar ut resten av befolkningen. Man föreställer sig att det bara finns en begränsad mängd rikedom tillgänglig och om profitörerna får en större del av den blir det mindre kvar till oss andra. Därför är profiter inte bara ”oförtjänta”, de skadar faktiskt folk genom att ta rikedom ifrån resten av samhället. Det framstår också för många som om profiter tjänas genom att dra fördel av andra människors svagheter. Det här den tredje typen av argument och de representeras av det hånfulla uttalandet att profitörer tjänar pengar på ”andras olycka”. När förtjänster görs på grund av att andra saknar information eller kunskap blir angreppen på profitörer särskilt kraftfulla. Och om kunderna är fattiga är det ännu mer föraktfullt att tjäna pengar på dem.

Det vanliga försvaret av profitörer är inte speciellt bra. Det har ofta begränsats till att påpeka att (1) profiter är patriotiska och att kritisera dem är oamerikanskt och kanske till och med kommunistiskt[2]; (2) profiterna är inte speciellt stora i vilket fall som helst; och (3) profiter används, i många fall, till välgörande ändamål. Det är ganska uppenbart att dessa argument inte är speciellt hållbara. Man måste betrakta funktionen profiter har i den moderna ekonomin för att kunna försvara den uråldriga och ärofyllda sysselsättningen att vara profitör.

Driftiga entreprenörer
Först och främst, profiter tjänas av entreprenörer som ser och utnyttjar möjligheter andra människor inte ser. Vad möjligheten är varierar men entreprenören erbjuder alltid utbyten som alla parter tycker att de vinner på och som inte hade ägt rum utan entreprenören. I typfallet upptäcker entreprenören en prisskillnad – jordgubbar kostar 25 kr/l i Skärholmen och 45 kr/l på Stureplan. Så länge prisskillnaden är större än kostnaden för entreprenören att transportera varan (transport, försäkring, skador, etc.) kan han erbjuda två affärer. Han erbjuder sig att köpa jordgubbar i Skärholmen för lite mer 25 kr/l och han erbjuder sig att sälja jordgubbar på Stureplan för strax under 45 kr/l. Om han kan hitta villiga säljare och köpare så tjänar alla på transaktionen. Säljarna får mer betalt, köparna får billigare jordgubbar och entreprenören har gjort sig en nätt liten profit.

Tid är pengar!
Förutom direkta skillnader i pris kan det också finnas skillnader i pris över tid. Ta pingisbollar till exempel. Tänk på alla faktorer som behövs för produktionen – land, arbete och kapital – som finns inbakade i de färdiga pingisbollarna. Dessa faktorer är varor i sig själva och har därför egna priser. Om man räknar in tiden det tar att producera bollarna finns det tre möjligheter, (1) det finns ingen prisskillnad mellan faktorerna och bollarna; (2) det finns en skillnad och priset på faktorerna är högre än bollpriset; (3) det finns en skillnad och priset på faktorerna är lägre än bollpriset.

Om det inte finns någon prisskillnad kommer entreprenören inte att agera på marknaden. Om priset på faktorerna är relativt högre kommer entreprenören att se till att de inte används i produktionen. Det vore ren kapitalförstöring att ödsla produktionsfaktorer på en vara som blir mindre värd än faktorerna själva. Entreprenören kanske säljer sina aktier i friman som producera bollarna. Eller om han inte har några aktier i firman kan han göra en blankningsaffär[3]. Om entreprenören istället tror att priset på faktorerna är lägre än priset på bollarna kommer han att antingen köpa aktier i företaget eller böja producera pingisbollar själv.

Att ta risker
Den tredje typen av möjlighet entreprenören kan utnyttja involverar inga prisskillnader. Denna typ handlar om varor som inte har producerats ännu och därför inte har något pris. Tänk på sparkcyklar innan de tillverkades eller uppfanns. Det fanns ingen garanti för att allmänheten skulle acceptera dem eller att de skulle bli populära. I sådana här fall känner, tror eller anar entreprenören att det finns något, som ingen annan kanske ens har funderat över, som konsumenter skulle uppskatta om de bara visste att det existerade och övertygades om dess förträfflighet. Då blir entreprenören vårdnadsgivare åt idén, han tar hand om den genom de olika stegen i dess utveckling. Uppfinning, finansiering, reklam och alla de andra nödvändiga stegen för att en idé ska en kommersiell framgång.

Nu när vi har gått igenom några sätten en entreprenör kan agera på kan vi utvärdera resultaten av att söka profiter. Ett resultat är uppenbart, insamlingen och spridandet av information. Ett dramatiskt exempel är varor som inte produceras ännu men som vi har sett så sprider entreprenören information i mer vardagliga sammanhang också. I sin jakt på profit tar entreprenören med sig information om prisskillnader till marknaden, både om direkta skillnader och skillnader som ligger i framtiden.

Information är en vara
Den här informationen har alla berörda parter nytta av. Utan den skulle folk i Skärholmen äta jordgubbar som de hellre hade sålt om de hittat någon som ville betala mer än 25 kr/l. Folk i Skärholmen skulle bara inte vetat om att det finns folk på Stureplan som är beredda att betala 45 kr/l. Och det skulle finnas folk på Stureplan som inte skulle äta några jordgubbar för att de trodde att det inte gick att få dem billigare än 45 kr/l. När det faktiskt gick.

Marknadens belöning
Profitören sprider naturligtvis inte den är informationen som en lärare eller politiker skulle ha gjort det. Han håller föreläsningar eller reser runt och skriker ut sitt budskap. Faktum är att när han är färdig med sitt arbete så behöver varken folket i Skärholmen eller folket på Stureplan veta om att det existerar en prisskillnad. Vad profitören har gjort är att se till att effekterna av informationen om prisskillnaderna märks. Profitören sprider inte informationen, han sprider jordgubbarna, vilka inte hade blivit allokerade på det sättet om informationen inte funnits på marknaden. Det är således helt sant att profitören tjänar pengar på andra människors avsaknad av information. Om all relevant information var tillgänglig skulle entreprenören bara kunna tjäna ytterst lite pengar på att transportera jordgubbar från Skärholmen till Stureplan. Men även om det är sant är det knappast förkastligt. Vem som än säljer produkter måste sälja dem till kunder som saknar dem. Att avsaknaden beror på bristande kunskap gör inte avsaknaden, eller behovet, mindre verkligt. Profitören ”utnyttjar” den bristande kunskapen hos sina kunder på samma sätt som bonden ”utnyttjar” hungern hos sina kunder. Genom att tillhandahålla det kunden saknar.

Entreprenörens profit görs därför inte på någon annans bekostnad. Det är inte sant att det måste finnas förluster någonstans i ekonomin som är lika stora som entreprenörens vinster, eftersom det inte är sant att entreprenören inte skapar någonting. Entreprenören skapar faktiskt någonting. Han skapar möjligheten till samarbete mellan olika och ofta vitt åtskilda grupper. Han är en mäklare eller mellanhand i möjligheter. Det är hans uppgift att se till att ömsesidigt fördelaktiga affärsmöjligheter inte missas. Att den typen av verksamhet skulle betraktas som oärlig är helt utan grund.

Förutom att tillföra marknaden information eller effekterna av information, förser profitören marknadsaktörerna med valmöjligheter de inte annars skulle ha haft. Då profitören erbjuder helt nya produkter på marknaden är detta uppenbart. Men samma sak gäller för prisskillnader över tiden. Detta då samhället tjänar på att resurser inte slösas på slutprodukter som har mindre värde än resurserna själva. De resurserna kan användas till att producera värdefullare slutprodukter, det vill säga produkter som konsumenterna har mer nytta av.

Man bör komma ihåg att alla affärer med entreprenörer är helt frivilliga. De som gör affärer med en profitör kan precis lika gärna låta bli helt eller vända sig till någon annan. Om de handlar med profitören är det därför att de tror att det är lönsamt för dem. De kanske ångrar sig senare och önskar att de betalt mindre eller fått mer. Men påverkar inte det faktum att vid tidpunkten för affären så var profitörens erbjudande lönsamt för alla parter. Detta är viktigt argument för profitörens rättfärdigande. Det är ett argument som till exempel inte kan användas för statliga transaktioner eftersom de inte är helt frivilliga.

En annan egenskap hos profiter är att så fort de uppstått på en marknad, så minskar sannolikheten för att de skall kunna uppstå igen. Framgång hos en profitör gör det svårare att lyckas nästa gång. När ett tillfälle att tjäna profiter har identifierats och utnyttjats av en entreprenör så har han fullbordat sin roll på marknaden. Precis som en kringresande predikant måste entreprenören dra vidare för att frälsa nya själar. Skulle prisskillnaden uppstå igen strax därefter kommer entreprenören dock att återvända.

Profiten som incitament
Entreprenörens incitament för att samordna informationen i ekonomin är, naturligtvis, profiten som han hoppas tjäna. Han lever under konkurrensens enkla och strikta regler. Är han framgångsrik och tjänar pengar så håller han ihop ekonomin och minskar prisskillnader. Men misslyckas han och köper när han borde sälja och säljer när han borde köpa, så kommer han att förlora pengar. Ju mer han gör fel desto svårare blir det för honom att fortsätta. Vi kommer aldrig att få en perfekt marknad helt utan defekter men den mekanism som ständigt förbättrar ekonomin och sållar ut dåliga entreprenörer borde uppskattas av alla på marknaden.

Ovan har vi kanske lyckats försvara profiter men vi har inte sagt något om ocker. Det är viktigt att nämna ocker eftersom många människor hävdar att måttliga profiter kanske är fördelaktiga för samhället men extrema profiter, ocker, är endast skadliga.

Ordet ocker har alltid haft en negativ konnotation. ”Profit” och ”Jag hatar den jäveln” blir ”ocker” på samma sätt som ”principfast” och ”Jag tycker annorlunda” blir ”envis”. Det finns inget motsvarande ord för en löntagare som får en extremt hög lön, kanske därför att den allmänna opinionen föredrar höga löner framför höga vinster.

Ocker bör hyllas
Bortser man från semantiken så borde det vara så att om profiter är fördelaktiga för samhället så borde ocker vara ännu mer fördelaktigt. Möjligheten att tjäna profiter uppstår när något är fel i ekonomin, människor missar fördelaktiga affärsmöjligheter. Realiseringen av dessa profiter indikerar att felet håller på att åtgärdas (entreprenörer för samman jordgubbsmarknaderna i Skärholmen och på Stureplan).

Eftersom möjligheten att tjäna profiter visar att något är fel i ekonomin så visar möjligheten till ocker att det finns ännu större fel. Och om vanliga profiter indikerar att felen åtgärdas så indikerar ocker att felen åtgärdas med rasande fart. Istället för att betrakta vanliga profiter som acceptabla och ocker som exploaterande, kan vi se det som att ju större profiter och mer ocker desto mer görs för att ”laga” ekonomin. En analogi ifrån läkekonsten skulle kunna vara att om plåster är bra för att de skyddar ett sår, är gips ännu bättre för det skyddar en allvarligare skada. Det vikigaste försvaret för profiter baseras på principen om politisk frihet. Det finns två grundläggande sätt att sköta en ekonomi på. Det första är med frivilligt och decentraliserat, med konkurrens och vinstincitament. Det andra är tvingande och centralstyrt, med produktionsdirektiv och order från en ekonomisk diktator. De två sätten är extremer och alla ekonomier är en blandning av de två.

Planhushållningens paradoxer Planekonomin är enkelheten själv, de ekonomiska ledarna bestämmer helt enklet vad som skall produceras, av vem och för vem. I motsats till detta är den frivilliga marknadsekonomin mycket komplicerad. Alla individer måste bestämma sig för vad de skall göra och hur de skall göra det. Incitamentet är nöjet varje individ får ut av arbetet och av vad han kan byta till sig för arbetet. Istället för att en ledare styr ekonomin, så styrs den av möjligheten att tjäna pengar och risk att göra förluster.

Beakta då paradoxen i att de som kritiserar profitörer och hela marknadsekonomin ofta är förespråkare av decentralisering och individens personliga rättigheter.[4] Men när de attackerar profiter och ocker attackerar de inte bara individens rätt att välja på marknaden, utan också grunden för frihet i alla aspekter av vårt liv. I sina attacker på profiter och ocker är de inte bättre än despoter och diktatorer. Om de fick som de ville skulle profiter vara strängt reglerade eller helt olagliga och tvingande kollektivism skulle ersätta dem. Individuell frihet skulle dränkas i en tidvåg av order och direktiv ovanifrån. Individen kan inte vara fri om hennes ekonomiska existens regleras av dekret från en diktator vars påbud inte kan överklagas. Om du får sparken, en anställd säger upp sig, en kund slutar handla hos dig eller en leverantör vägrar leverera i en marknadsekonomi så finns det andra chefer, anställda, kunder och leverantörer. Men om samma sak händer i en planekonomi finns det inga alternativ. Avvikelser, egenheter och icke-ortodoxa övertygelser tolereras inte.

Sexuell profit är tabu Förespråkare av mänskliga rättigheter har en brilliant och verkligt human åsikt när det gäller sexuell frigörelse – ”allt är tillåtet mellan samtyckande vuxna och (implicit) ingenting är tillåtet om det inte är mellan samtyckande vuxna”. Men de vägrar att applicera den ståndpunkten på något annat än sexuell frigörelse! I synnerhet vägrar de att använda argumentet inom ekonomin. Men denna humana maxim borde användas inom alla områden, för alla övertygelser och läggningar, både profitörer och perversa, entreprenörer och fetischister, börshajar och sadomasochister. Att excentriker, kufar och den sortens människor orättvist ses ned på är min fasta övertygelse. Och det är likadant med profitörer, de föraktas på lika lös grund när de i verkligheten gör samhället en tjänst genom sin existens.

En sista kritik av profiter och fri ekonomi är att för länge sedan, i ett jordbrukssamhälle när ”livet var enklare,” var kanske marknadsekonomin praktisk. Men i dag räcker inte det som fungerade för bönder och småskaliga handelsmän. I vårt komplexa industrisamhälle kan vi inte låta individer med sina oförutsägbara infall styra saker och ting. Vi behöver en starkt centralstyrd ekonomi utan profiter.

Marknadens villkor
Detta är en utbredd uppfattning. I vissa sällskap anses den vara helt självklar. Men en analys av profiter som visar dess starka samband med avsaknaden av information pekar åt det andra hållet. Profiter är ett ovärderligt incitament för att samla information och sprida effektrena av den på marknaden. Denna avsaknad av information och hur den utnyttjas kan ses som ett tecken på ”en högt utvecklad modern, industriell ekonomi”. Därför borde profiter och profitörer bli mer värdefulla för ekonomin desto komplexare ekonomin är. För i en sådan ekonomi är informationen som automatiskt tillhandahålls genom tillgång och efterfrågan oumbärlig. Ekonomisk diktatur är, om det någonsin är det, vilket det inte är, lämpligt endast i en enkel ekonomi som kan hanteras av en grupp byråkrater.

Staten ger ond profit
Till sist, en klar och skarp gräns måste dras mellan profiter som tjänas på marknaden och profiter som tjänas genom statliga bidrag och subventioner. På marknaden sker alla transaktioner frivilligt. Därför blir alla profiter resultatet av frivilliga val av aktörerna och beror därför på behov i ekonomin. Följaktligen visar möjligheten till profiter att det finns ett behov och den realiserade profiten att behovet håller på att tillfredställas på en fri marknad. Detta är inte sant på en marknad som inte är fri. Profiter i en blandekonomi (en ekonomi med inslag av både marknadsekonomi och planekonomi) kan uppkomma på grund av att konkurrens förbjuds. Till exempel skulle en importtull öka efterfrågan på inhemska varor vilket skulle öka profiten på dessa. Men den ökade profiten beror inte på att profitören har tillfört information till marknaden eller att han har tillfredställt några behov. Snarast är det tvärtom och sambanden mellan profiter och välfärd gäller därför inte längre.

[1] Jag använder här profit för att särskilja det från vinster som inte bara syftar på företagarvinst. Se eng. profit.
[2] Ett argument man alltför sällan hör här i Sverige.
[3] Han säljer aktier som han inte har idag. Vid ett senare tillfälle köper han tillbaka dem billigare när det visat sig att produktionen inte är lönsam och aktiepriset sjunkit p.g.a. detta.
[4] Vanligare i USA än i Sverige.

Ursprungligen publicerad i Nyliberalen.

2 kommentarer till ”Att försvara det oförsvarbara: Profitören

  • Bra artikel. Socialdemokraterna och vänsterpartiet, dvs socialister har levt gått på att odla myten om den elaka profitören som de måste skydda medborgarna emot.

    Samtidigt så har de skadat ekonomin katastrofalt och fortsätter att göra så.
    Som tur är så kommer överbefolkningen tvinga fram effektivare ekonomiska system till slut.

    De socialistiska systemen bryter alltid samman när folk börjar svälta.

    • Två frågor till socialister som de aldrig besvarar:

      1) Var går gränsen för hur mycket skatt som kan tas ut?
      2) Hur motiveras människor att skapa något eller prestera sitt bästa om ekonomiskt incitament fattas?

      Ron Paul fick en fråga om varför rika inte ska betala mer i skatt än andra. Jag tycker han besvarade frågan bra när han sade något i stil med att alla rika och företag som blir rika på stöd från staten förtjänar inte att betala låg skatt men alla rika som har skapat något och arbetat hårt och gett folk arbete förtjänar inte att bestraffas genom högre skatter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *