Indien och kortsiktigt tänkandes konsekvenser

5 Indian Rupees

5 Indian Rupees

Den som följer världsekonomin och framför allt valuta- och aktiemarknaderna världen över har på senaste tiden kunnat beskåda ett intressant spektakel i Indien. Valutan rasar, börsen rasar, den indiska staten och centralbanken står handfallna och förståsigpåare världen över oroas över att detta spektakel skall sprida sig till fler länder. Liknande situationer kan noteras även i Brasilien och andra s.k. ”emerging markets”. Låt oss då beväpnade med lite sunt förnuft och ekonomisk förståelse försöka bena ut vad som egentligen händer.

När USA för några år sedan beslutade att starta sitt mest fantastiska monetära experiment hittills, med låga räntor, nödpengar till bankerna och ”kvantitativa lättnader”[1] var det många andra nationer som beslutade att dra nytta av det hela. Under illusionen att en stabil valuta var en valuta som höll sin kurs någorlunda stabil mot alla andra valutor så började de flesta andra centralbanker att elda igång penningtryckandet de också.  Dollarn hade under ett antal år stadigt sjunkit mot så gott som alla andra världsvalutor, och efter en rask vändning uppåt under den akuta finanskrisen 2008-09 så fortsatte sedan utförslöpan. Till deras försvar kan sägas att ett antal länder högljutt klagade på att USA engagerade sig i ”valutakrig” genom att sänka värdet på sin egen valuta [2], men detta visade sig mest vara fagert tal – de flesta centralbanker förutom möjligen Europeiska Centralbanken gjorde sitt absolut bästa för att följa med nedåt och pressade ut drivor med nya pengar för att matcha USAs penningproduktion.

Under ett par år efter finanskrisen så blev det åter populärt med investeringar i ”emerging markets”, främst de s.k. ”BRIC”-länderna. Utländskt intresse för dessa länders finansmarknader ledde till en ökad efterfrågan på deras valutor, vilket gjorde att såväl den indiska som andra centralbanker kunde pressa ned räntorna lite till och pressa ut lite mer pengar, för den ökade efterfrågan på deras pengar gjorde att prisinflationen tillfälligt lät sig väntas på. Men säg den glädje som varar för alltid, något som Indien nu får uppleva. Den ”positiva spiralen” orsakad av utländska investeringar och nytryckta pengar har, precis som österrikisk ekonomi förutspår, enbart lett till mer felallokeringar av kapital och att staten kunnat tillfälligt fortsätta leva över sina tillgångar.

Den fallande börsen i kombination med en fallande valuta leder nu raskt till att utländskt intresse i indiska finanstillgångar sjunker, och folk börjar sälja indiska aktier och växla tillbaka sina pengar från indiska rupier till sin egen valuta [3]. Detta leder i sin tur till fortsatta fall i värdet på indiska aktier och rupier, och fler vill sälja, och den nedåtgående spiralen fortsätter därefter tills en rimlig, marknadsmässig omvärdering har gjorts. Ville indiska centralbanken stoppa detta så vore det mycket enkelt. En konsekvent prisinflation i Indien på mellan 5-10% per år talar mycket tydligt för att räntan är för lågt satt – särskilt i ett land som faktiskt har en del kapitaltillväxt och snarare borde ha mild pris-deflation p.g.a. ekonomisk effektivisering. För att stoppa såväl prisinflation som utflöden ur valuta- och aktiemarknaderna är det bara att höja räntan tills penningmängden slutar expandera.

Självklart vill inte indiska centralbanken höja räntan, av samma anledning som ingen annan centralbank vill det – en återgång till en korrekt räntesättning utan inflation innebär oundvikligen en omallokering av tillgångar som kommer innebära en ekonomisk recession med höjd arbetslöshet, sänkta skatteintäkter och allmänt missnöje. Men som vi alla vet måste det göras förr eller senare, och sannolikt så kommer det inom ett par år tvingas på fler och fler länder att välja mellan accelererande prisinflation eller att höja räntan. Det är så den moderna ekonomin fungerar. Det bästa hade naturligtvis varit att aldrig pressa ned räntan under sin naturliga nivå överhuvudtaget, men börjar en nation så är det mycket enkelt för övriga att följa med. Och till olyckskorpar som alltid dyker upp och säger att det inte går att höja räntan om ingen annan gör det för att det kommer stärka valutan och ”döda exportsektorn” så ber jag att få notera exemplet med Schweiz – vars valuta har stärkts nära 7 ggr mot US dollarn de senate 50 åren och trots det har ett handelsöverskott – medan USA som har ”hållit nere” värdet på sin valuta har ett gigantiskt handelsunderskott och sjunkande levnadsstandard.

På det stora hela inget nytt, naturligtvis. Under allt prat om kapitalflöden, ”spekulanter”, dålig rörlighet hos löner, marknadsförtroende och annat som förståsigpåarna svänger sig med så finns alltid samma enkla sanning – manipulerar man räntan och penningmängden så får det konsekvenser. Om man låter bli så kommer marknaden agera på ett relativt sätt mycket stabilt och förutsägbart sätt. Vissa har förhoppningar om att den nya chefen för indiska centralbanken kommer lösa problemen med den indiska ekonomin. Om inflationen upphör och räntan tillåts finna sin naturliga nivå så visst. Men det är det sällan någon vill göra.

[1] Av vissa kallat ”kvalitativa lättnader” då de per definition försämrar kvaliten på valutan som de görs i

[2] Enligt den amerikanska investeraren och ekonomen Peter Schiffs liknelse så går ett valutakrig ut på att döda sin egen arme först

[3] Detta brukar felaktigt kallas ”kapitalutflöden” eller att ”pengar lämnar landet”. Det är dock inte riktigt sant, pengarna och tillgångarna stannar faktiskt kvar i landet det är bara det att många helt plötsligt vill sälja dem och för att hitta köpare så drivs priset på såväl aktier och valuta nedåt.

10 kommentarer till ”Indien och kortsiktigt tänkandes konsekvenser

    • Jag skulle tro att det mest är kulturellt grundat. Dels har de ju sin berömda ”wedding season” när de köper massor av smyckesguld, dels finns vissa hinduiska högtider som också medför stora guldköp. Det medför också en generellt positiv syn på Guld och att staten är mån att uppehålla sin guldreserv, även om den missköter det mesta i övrigt.

      Man skulle kunna tala om en lång tidspreferens som finns medärvd i dessa kulturella institutioner och attityder, men det säger inte något direkt om Indiska statens eller de indiska väljarnas tidspreferenser idag generellt.

  • Det är inte centralbanken i india som köper iallafall.
    http://247wallst.com/investing/2013/04/16/countries-buying-the-worlds-gold/
    Men med indias centralbanks skulle även jag köpa guld om jag var en medborgare i Indien.

    Men nu börjar även centralbanken i India bli sugen på lite hårdvaluta.
    http://www.reuters.com/article/2013/08/29/us-india-economy-gold-idUSBRE97S0IW20130829
    Eventuellt så klara de att lura av medborgarna hårdvaluta mot papper med tryckta bilder på.

  • Det är trevligt att folk kommenterar 🙂

    Vad gäller indiens förkärlek för guld så har även jag fått för mig att det är relativt kulturellt betingat, men sannolikt så bidrar även det faktum att valutan tappar värde såpass fort. Med en inflation på mellan 5-10% så behöver man ganska bra ränta på pengarna för att inte tappa köpkraft – ett rimligt alternativ blir då att köpa guld, särskilt som guldet har stigit i pris de senaste 10 åren. Om den indiska centralbanken slutade inflatera skulle guldet inte stiga lika fort i värde gentemot den indiska rupeen, och rimligen skulle det köpas något mindre guld.

    Jag såg någon beräkning någonstans på hur mycket guld som finns inom Indiens gränser, har tyvärr tappat länken men mycket var det….

  • Apropå guldköp i Indien så har jag läst att staten har infört en hög tullavgift på allt guld som importeras till landet (10%) eftersom de inte vill att folk skyddar sina tillgångar den vägen.

    De har även förbjudit import av guldmynt och tvingar folk att betala med kontanter på den inhemska marknaden.

    Konstigt nog ökar smugglingen utav guld rekordartat in i landet just nu.

    http://www.mauldineconomics.com/ttmygh/never-the-twain

  • Väldigt speciellt att erbjuda en usel produkt, en valuta som inte behåller värdet och sedan försöka hindra medborgarna att använda en valuta som behåller värdet.

    Det är naturligtvis inget brott att importera guld eller att handla med guldmynt.
    Det finns inget brottsoffer.

    • En filosofiskt fråga: Är det valutan som är en dålig produkt eller är det politikerna i Indien som är en usel produkt?

  • Politikerna har konsumerat usel information som socialism och Keynes.
    Deras hjärnor har därmed degenererat så att de föreslår lösningar som gör 1,2 miljarder människor fattigare. Man kan anta att ca 1 miljon människor kommer att betala med sitt liv för detta. 300 miljoner kommer att leva i armod och 900miljoner kommer att vara fattigare.

    10 – 50 miljoner kommer att leva gott på de tryckta papperslapparna.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *