Den fantastiska felallokeringen

Så fort som centralbanker inflaterar penningmängden via skapandet av krediter eller baspengar kommer fel-allokeringar av resurser att inträffa. Frågan jag tänker försöka besvara är : vad händer om man ägnar mer än två decennier åt att försöka skjuta upp konsekvenserna av dessa fel-allokeringar genom att skapa än mer krediter. Resultatet torde vara intressant för alla som kommer leva i perioden efter världshistoriens största finansbubbla, vilken sannolikt tar slut inom några år.

För att kunna göra en grundlig analys bör vi börja senaste gången som västvärlden – framförallt USA – satt riktigt i klistret. Under 1960- och 70-talet höll amerikanska centralbanken under inflytande från sittande politiker konsekvent ner räntorna och ökade penningmängden för att kunna betala såväl krig som välfärdsprogram[1]. Detta ledde till att Bretton Woods-systemet som varit ankare för världens finanspolitik sedan andra världskriget rasade, och dollarn 1971 släpptes fri från sin guldmyntfot. Konsekvensen blev en längre period av inflation, men under hela 70-talet vägrade politiker och centralbanks-chefer att göra det som krävdes för att stoppa den accelererande inflationen. Slutligen tillsatte president Carter en finansiell insider vid namn Paul Volcker som chef för Federal Reserve när det såg ut som att dollarn och hela den amerikanska ekonomin snart skulle haverera totalt. Resultatet blev en styrränta som toppade runt 19%.

Efter att Volcker räddat dollarn från vad som hade kunnat bli hyperinflation har räntan konsekvent sjunkit i drygt 30 år. Den initiala stabiliseringen ledde sannolikt till en “naturligt” lägre räntenivå. Det dröjde dock inte länge innan efterföljaren Alan Greenspan återigen började knuffa räntorna lägre än de rimligen borde vara. Vi är nu inne på den tredje finansbubblan i följd sedan dess, och frågan är hur länge det dröjer innan alla felallokeringar som byggts upp slutligen måste rensas ut ur systemet – när alla företag som lever på billiga krediter måste omstruktureras, och alla välfärdsprogram, pensioner och finansiella pyramidspel rasar. Det är dock inte främst den finansiella biten jag tänkte försöka avhandla (ty den är ganska välbeskriven i dessa kretsar) utan istället den “real-ekonomiska”. Det är lätt att tala om fel-allokeringar i form av pengar och lån, för vi vet alla hur de slutar – med konkurser och pengar som inte betalas tillbaka. Men vad händer med de reella resurserna?

En viktig sak att göra för att undvika att falla i de vanligaste ekonomiska fällorna är att komma ihåg att pengar inte är något värda om det inte finns något att köpa för dem. Likaledes så innebär de fel-allokeringar av resurser som sker vid räntemanipulering och inflation inte huvudsakligen att det står fel belopp på fel konton och att det är fel förväntningar om framtida utbetalningar av pengar från företag och finansinstrument. Det huvudsakliga problemet är att vi har tillverkat, köpt och sålt helt fel saker, och att den existerande kapitalstrukturen därför inte kan producera det vi faktiskt vill ha i framtiden.

Problemen uppdagas när räntorna går upp, det blir dyrare att omfinansiera förfallande lån, och framförallt när det visar sig att tidigare investeringar inte var motiverade. Ett klassiskt exempel är den stora börskraschen 1929[2]. Trots att den “officiella inflationen” hade varit ganska låg (d.v.s. konsumentpriserna hade inte ökat radikalt) så hade en gigantisk mängd felinvesteringar gjorts p.g.a. kredit-expansion. Effektiviseringar i ekonomin hade gjort att priserna trots en ökande penningmängd inte stigit alarmerande fort, men det förändrade på intet sätt det faktum att stora felinvesteringar gjorts. När dessa sedan skulle likvideras blev det en större nedgång i ekonomisk aktivitet och börsen kraschade. Efterföljande försök att “rädda” ekonomin gjorde det hela än värre.

Den amerikanska ekonomin hämtade sig inte förrän efter andra världskriget, och då hade den privata ekonomin decimerats enormt p.g.a. omställning till krigsindustri och enorma statliga krigsutgifter. Felinvesteringarna rensades dock ut ur ekonomin under 30- och början på 40-talet, och efter kriget såg USA en fantastisk ekonomisk utveckling. Frågan är hur det kommer se ut denna gång. Vi har samma grundproblem – ett gigantiskt skuldberg. Därtill kan vi räkna med att i princip alla finansiella tillgångar och resurser är felaktigt prissatta – de är prissatta efter en imaginär framtid där räntorna är artificiellt låga och vi kan ta på oss en närmast oändlig skuldsättning. Vad borde priserna egentligen vara, d.v.s. utan manipulering av räntor och penningmängd? Det är här det blir intressant, för vi vet nämligen inte, och kan bara gissa.

Det finns en grupp ekonomer och statistiskt intresserade som i ett drygt decennium hävdat att vi kollektivt har gjort en gigantisk felberäkning – och att även om naturresurser inte kommer ta slut så har vi gravt felberäknat hur mycket av dem som finns tillgängliga. Jämför detta med vad österrikisk konjunkturcykel-teori säger om felinvesteringar – t.ex. de klassiska exemplet om husbyggaren som tror att han har mer tegel än i själva verket är fallet, och mitt under projektet blir stående med ett antal halvfärdiga hus och inte nog med tegelsten att bygga färdigt alla. Ofta brukar “österrikare” fnysa åt teorier i stil med “peak oil”, men om vi skulle anta att samma sak gäller energi-råvaror  d.v.s. att vi tack vare artificiellt låga räntor har räknat radikalt fel på framtida tillgång på resurser, så är resonemanget inte helt orimligt.

Som exempel : Olja är numera mycket dyrt att borra upp, eftersom mycket av utvinningen sker antingen på tusentals meters djup i världshaven, eller genom komplicerade processer som “fracking” eller utvinning ur tjärsand. Detta kräver enorma kapitalinvesteringar. Dessa kapitalinvesteringar görs kanske utan större problem idag, när alla räntor är mycket låga – men vad kommer hända med kostnaden för råvaru-utvinning när räntorna faktiskt går upp? När en mycket stor del av kostnaden för utvinningen är den initiala investeringen för att borra en oljekälla eller starta en gruva, så kommer priset påverkas mycket av räntan. För olja och energi-råvaror bör även läggas till det faktum att vid ny utvinning så är EROEI (Energy Returned on Energy Invested) relativt lågt – d.v.s. det behövs en hel del energi-råvaror för att faktiskt utvinna olja och gas. Följaktligen får man därtill en viss “hävstångs-effekt” på energi-investeringar, då en ökning av priset på energi-råvaror gör utvinningen av fler energi-råvaror ännu dyrare.

Självklart borde vi egentligen önska en återgång till “korrekta” räntor, d.v.s. naturliga sådana så snart som möjligt, oavsett vad detta innebär. Att tro att det inte skulle få radikala konsekvenser är dock naivt. Priser på alla möjliga typer av produkter, tjänster och råvaror kommer sannolikt ändras markant när det inte längre går att finansiera saker med billiga krediter. Samtidigt står naturligtvis alla de saker som byggts kvar – världen försvinner inte bara för att felinvesteringarna rensas ur systemet. Att leva under artificiellt låg ränta är en typ av kollektiv illusion, där den sammanlagda bilden av framtiden är kvantitativt fel. Det finns inte så mycket tillgångar som vi vill tro – och uppvaknandet inför denna sanning blir ofta smärtsam. Just denna skärningspunkt mellan ekonomiskt tänkande och miljörörelsens argumenterande om vad som är “hållbart” är mycket intressant – förutsatt att vi erkänner det som österrikisk ekonomi lär måste vi även erkänna att miljörörelse till viss del har rätt. Dock så betyder det faktum att de har rätt i en övergripande fråga inte att de har det minsta rätt vad gäller detaljfrågor, det är snarare så att de precis som resten av oss ofta ägnar sig åt rena gissningar om vad priset och kostnaderna för olika verksamheter “egentligen är” eller “borde vara”.

Det finns ytterligare en aspekt, som människor mycket sällan vill höra nämnas, nämligen att våra konsumtionsmönster är en direkt konsekvens av våra tidspreferenser. Tidspreferenser som många hävdar har börjat stiga markant [3]. Många klagar gärna över “slit-och-släng”-samhället, och vår preferens för billiga produkter med begränsad hållbarhet. Det paradoxala är att många av de som klagar på sådant själv köper exakt de produkter som de klagar över. Skillnaden mellan att köpa ett par skor för 500 kronor som håller i två år, eller ett par för 1000 kronor som håller i 8 år stavas tids-preferenser. Det senare är en investering, som kräver en större initial besparing, och kommer ge en större avkastning längre fram i tiden. En investering som tidigare generationer gärna gjorde, men dagens generationer sällan bemödar sig med. Och vissa må invända att “det finns inga kvalitets-produkter nuförtiden”, men då skall vi komma ihåg att en av de fundamentala principerna för en marknadsekonomi är att det som produceras är det som konsumenterna efterfrågar. Inte det som konsumenterna säger att de efterfrågar, utan det de faktiskt går och köper. Våra konsumtionsmönster blir alltså en reflektion av såväl våra tidspreferenser som våra egentliga moraliska preferenser[4][5].

Konsekvensen av allt detta, av att leva i en artificiellt manipulerad ekonomi, är att vi gör val som inte leder dit  vi tror. Vi må köpa ett stort hus för att det är billigt att låna, men antingen så åker vi själva dit för att vi väljer rörlig ränta och den går upp, eller så åker den som köpte bostadsobligationen med sina pensionspengar dit när det visar sig att levnadskostnaderna i framtiden går upp så att avkastningen inte alls täcker de utgifter denne sedan får. Likaså så åker industrin dit när investeringskostnaderna går upp vid högre ränta, tidigare investeringar inte ger den avkastning som krävs för att täcka kostnaden, artificiell efterfrågan på vissa varor minskar när vi hamnar i recession, och efterfrågan på andra varor ökar när det visar sig att det var de som vi i själva verket behövde. Och den stora frågan som alla bör ställa sig är : om vi har befunnit oss i den kvantitativt största finansbubblan i världshistorien, står vi då inför den kvantitativt största omställningen i världshistorien?

Den dag räntorna går upp på riktigt får vi svaret. Nedräkningen har börjat.


[1] I USA känt som “guns and butter”-politik

[2] Murray Rothbards “Americas Great Depression” är rekommenderad läsning för den som är intresserad av siffrorna bakom bubblan på 20-talet.

[3] För den mest kritiserade och uppmärksammade beskrivningen av detta fenomen rekommenderas naturligtvis Hans-Hermann Hoppes “Democracy – The God that Failed”.

[4] En intressant genomgång av hur det inre moraliska livet förändrats under demokrati finns i “The Servile Mind – How Democracy Erodes the Moral Life” av Kenneth Minogue (Amazon)

[5] För en djupare genomgång av “decivilisations-processen” se https://www.mises.se/2011/04/02/pengar-inflation-och-decivilisationsprocessen/

16 kommentarer till ”Den fantastiska felallokeringen

  • ”EROEI” är ett meningslöst begrepp. Den är förmodligen negativ för att tillverka ett ficklampsbatteri, men det är ändå värdeskapande att göra så. ”Energi” är många väldigt olika slags varor: el i en kabel, diesel i en tank, soluppvärmd luft, en påse socker. Delvis används kärnkraftsel i ledningar för att utvinna olja som är lämpligt som fordonsbränsle och sånt som plaster. Man kan inte fastställa en plastpåses ekonomiska värde genom att elda upp den och mäta värmen som frigörs.

    Eller vad sägs om ”IROII”? Iron Returned On Iron Invested? För en järnmalmsgruva är den positiv, för en koppargruva är den kraftigt negativ. Har man någon insikt om att en ekonomi är komplex, att många olika varor och tjänster används för att producera varandra, så inser man att det är meningslöst att jämföra varje enskild varas input och output isolerat i en produktionsprocess. Och ”energi” har som sagt dessutom mycket heterogena varuformer och kan inte ens jämföras med sig själv på något ekonomiskt meningsfullt sätt.

    Sen vill jag påminna om att det är mycket oklart när räntan kommer att stiga. Det styrs ju politiskt så ekonomisk teori har inte mycket prognosförmåga om den saken. I vissa länder har ränta varit förbjuden i över tusen år. De som har lånat så mycket de kan har gjort mycket goda affärer de senaste 40 åren. De höga skulderna idag gör det mycket svårare att som Paul Volckers höja räntan till 19% för att avbryta stagflationen. En sån ränta kan ändå inte betalas idag, det skulle bara resultera i massiva skuldavskrivningar/konkurser för hushåll, företag och stater. Hyperinflation är nog den politiskt bekvämaste utvägen, det är ju inte ett beslut som fattas uttryckligen och som någon därför behöver ta ansvar för, utan det är en konsekvens av många åtgärder under lång tid som man inte vet när den inträffar. När valutan blir värdelös så förlorar ju också alla skulder (och priser och bokföring och köpeavtal) sin betydelse.

    • Det är väl på det viset att tröskeln när räntan blir för hög sjunker hela tiden. Det sägs att 1 miljon hushåll i Sverige inte längre har råd med sina boenden om räntan stiger över 5%. Regeringen eller Riksbanken lär få slita hårt för att inte nå ett sådant scenario.

      Med tanke på att bostadspriserna stiger ganska bra just nu så bli skulderna högre och förmågan att klara räntorna ännu sämre.

      Det är med andra ord inte långt tills bomarknaden tvärdyker rakt ner i en avgrund.

      • Jag tror att Riksbanken kommer att göra som FED och inte tillåta räntan att stiga. Genom att köpa alla obligationer som finns till 1% ränta, så kan de förhindra högre ränta än så. Vem skulle sälja för 98 när staten bjuder 99 för en obligation som ger 100 om ett år? Att låta röntan stiga vore ett aktivt politiskt beslut som skull eutlösa katastrof för somliga, så det kommer staten absolut inte att göra. Enda möjliga vägen framåt är hyperinflation när de nyskapade pengarna som köper upp alla slags låneförbindelser för 1%, kommer i omlopp i accelererande takt och valutan blir omöjlig att använda.

        Varför inte en lag som förbjuder försäljning av bostad till lägre belopp än vad den köptes för? Det skulle garantera att bostadslånens säkerhet inte försämras…

    • EROEI och liknande meninglösa, men räntan meningsfullt. Vad är ränta då om inte Money Returned On Money Invested?
      Allt som inte styrs av marknaden skaffar bubblor

      • En peng är en peng är en peng. Pengar är en homogen vara. Därför går de att jämföra rakt av med varandra på en linjär skala, ett antal pengar är fler eller färre än något annat antal pengar.

        Energi är däremot extremt heterogent i sina olika varuformer: Solintrålning, druvsocker, en dunk blyfri bensin, en elledning med 230 volt, ett roterande skovelhjul, malm med uraninnehåll o.s.v. Hur väga samman dem och deras värden där och då de används och skapas? Det enda praktiska sättet är att mäta det i priser, då tar man dessutom hänsyn till allt annat i samhället eftersom priser uppstår när människor vill byta grejer med varandra och var och en använder sin unika information om den del av ekonomin som denne känner till, för att fatta beslut om vilket pris att betala eller avstå från att betala.

  • Bra artikel Hans
    Jag har funderat en hel del om det är så att i en skuldbaserat system att kapitalvaror på ett sätt jagar pengarna?
    Eftersom man först skuldsätter sig för att sedan betala tillbaka med arbete och varor.

    Dessutom är det viktigt att erkänna att nya fyndigheter av billiga och lättillgängliga fossila bränslen har minskat i flera decennier.
    Samtidigt som vi inte har hittat någon vettigt att ersätta olja och kol med, åtminstone i de volymer som krävs.
    Det är självklart inte så att den kommer att ta slut, däremot får vi allokera dessa resurser på ett mer ansvarsfullt sätt i framtiden.

  • Egensinnig : Anledningen till att det kan vara värt att tala om EROEI just vad gäller energi-utvinning är för att vi börjar närma oss en punkt där en väsentlig del av kostnaden för att utvinna energi-råvaror är just energi-råvaror (d.v.s. EROEI är ganska lågt). Detta leder, som jag noterar, till hävstångs-effekter för utvinningen av energi-råvaror på ett sätt som inte gäller för utvinning av andra råvaror.

    Det intressanta är dock inte nivån på EROEI utan det faktum att den sjunkit ganska dramatiskt. Skulle den fortsätta sjunka skulle det få ganska dramatiska effekter på priset av energiråvaror.

    Och självklart är det inte så att vi kan säga med säkerhet om, när och hur mycket räntan kommer stiga. Rent naturligt försöker dock räntan nå en nivå där tillgång och efterfrågan på besparingar balanserar. Detta manipuleras sedan genom fractional-reserve banking och skapandet av nya bankreserver från central-bank, men vi vet alla att detta är inflationärt.

    Så visst, hyperinflation är alltid en teoretisk möjlighet, men man skall vara medveten om att även detta innebär stigande räntor. Ganska katastrofalt stigande sådana. I slutändan måste räntan stiga så högt så att real-räntan blir positiv för att stoppa en inflations-spiral. Detta kommer på ett eller annat sätt att hända.

    Och sedan kan man diskutera vad som ”kan” betalas. Mycket ”kan” betalas av många, det är bara inte särskilt roligt. När den kollektiva illusionen om evig rikedom går upp i rök blir många besvikna.

  • Jag måste säga att glidningen här från ”Hayeks triangel” till den grönbruna Lebensraum-myten är vidrig! De har ingenting med varandra att göra. Peakoil är antagandet att en oljekälla utvinns med konstant teknologi. Bara de senaste åren har kommersiella kolvätefyndigheter mångdubblats av rent ekonomiska skäl. Naturgaspriserna i USA har fallt till den i särklass lägsta nivån i världen, detta av juridiska skäl som gör ny utvinningsteknologi lättare att tillämpa där. Kemisk industri investerar nu i ökad produktion av billigare plaster, bildäck, konstgödning där. Peakoilarna har fått lika totalt fel som klimatpanikerna. Verkligheten går dem emot därför att de saknar teori om verkligheten, de har bara en hopfantiserad myt.

    Oljeutvinningskostnaderna *sjunker*! Det är ju det som är det stora i branschen nu, har de missat det? Utvinningskostnaderna har fallit så kraftigt att enorma fyndigheter som shale, deep sea m.m. har blivit kommersiellt lönsamma att utvinna samt att man får ut mer ur gamla källor.

  • Egensinnig : Jag förnekar på intet sätt att teknologin går framåt, och tur är väl det! Jag hävdar heller inte på något sätt att ”olja kommer ta slut” eller att ”vi står inför en katastrof för att oljekälla x eller y tar slut”. Det finns alltid ersättnings-bränslen och möjlighet till energi-effektivisering.

    Vad jag DÄREMOT säger är att förändringar sker i ekonomin hela tiden, och tack vare de gigantiska fel-allokeringar som sannolikt gjorts p.g.a. billiga krediter är det svårt/omöjligt att säga vilka förändringar vi står inför. Det är inte orimligt att tänka sig att världen har investerat för mycket i energi-intensiva processer p.g.a. en felberäkning i den framtida tillgången på flytande kolväten. Det är naturligtvis bara en av en närmast oändlig mängd av teoretiska saker som kan ha hänt p.g.a. den eviga lågränte-politiken.

    Det kan också vara så att vi inte alls har gjort någon större felberäkning just där – världsekonomin är en alltför stor ekvation för att man skall kunna plocka ut en faktor och säga – ”vid ett naturligt ekvilibrium kommer det vara SÅHÄR”.

    Men möjligheten finns, och som jag försöker visa ovan så är det på intet sätt på tvärsen med österrikisk ekonomi. Vad det sedan innebär är en helt annan sak, och troligtvis alltför komplext för att projicera med någon större säkerhet.

    Hur du får det hela till en ”grön-brun lebensraum-myt” vet jag inte, den parallellen gick mig förbi.

  • Lebensraum är idén om att vi måste göra nånting åt att det lever för många människor… därför att resurserna tar slut och klimatet går sönder. Den idén dominerar all politik över hela västvärlden idag.

    De nyskapade betalningsmedlen orsakar bubblor först där de används först. Och de har skapats av staten som spenderat dem på ”gröna” energikraftverk som vind, sol, vågor och förbränning av mat. Där har vi haft en bubbla, och den har brustit på sistone med såna företag i konkurs eller i kris. Fossilbränslebranscherna subventioneras inte av några penningskapande väststater, så de har inte blåsts upp, och mycket riktigt har de inte kollapsat i finanskrisen heller. De står uppenbarligen på mycket mer solid grund.

    Vidare är en bubbla ett penningpolitiskt fenomen. Det har ingenting att göra med verkliga utvinningskostnader eller XROXI där X står för någon isolerad varugrupp, t.ex. ”energivaror”. Du har helt klart förstått hur falsk ränta orsakar felprissättningar i form av bubblor. Men ditt försök att tillämpa det på att förklara fossilbränsleboomen gick snett. Du började förklara den boomen med icke-monetära orsaker, men du tog miste på ekonomiska värden och XROXI-mått. Fossilbränsleboomen i USA är baserad på verkliga reala fundamentala faktorer, ny ingenjörskonst, som har SÄNKT utvinningskostnaderna så att nya fyndigheter blivit utvinningsbara.

    Allt som boomar är inte en bubbla. Bubblor definieras av att de har blåsts upp av penningökning. Bubblan som spräcktes av finanskrisen förblir en bubbla därför att den fortsatt blåses upp med väldiga andetag av centralbankerna, även om den nu bara är trasor som fladdrar.

  • Bra artikel Hans.
    Jag vill påminna att felallokeringar görs varje gång marknadens prismekanismerna inte fungerar. Räntan är bara en av de där priserna. När det gäller oljeprodukter och många andra gruvprodukter är det viktig att påpeka att deras priser är också manipulerade. Det flesta utvinns i länder där staten äger resurserna. De utvinns inte med ekonomisk medvetenhet utan för att finansiera politiska projekt, där kortsiktigheten dominerar framför sparandet. Peakoilare vill att det ska sparas mera resurser till senare. Österrikarna kan förklara dem varför energiresurserna utnyttjas så fel.

    • Oljerika länder subventionerar ofta bensin groteskt, i Venezuela kostar den enligt uppgift inte mer än ett par cent av en dollar litern! Men det är ju inte olönsamt för dem att utvinna olja, de har ju de lättast tillgängliga fyndigheterna. De högsta utvinningskostnaderna med en kombination av ny teknologi och fyndigheter som passerat breakeven de senaste åren, är ju privata företag. Om statsägda oljekällor trappade ned, så skulle de privata uppenbarligen försöka öka i motsavarande mån. Så jag ser inte att statsoljan orsakar överproduktion, snarare tvärtom eftersom statlig oljeutvinning generellt är mindre effektiv, det visar inte minst Venezuela och åtminstone tidigare Ryssland.

      Om peakoljarna tror på vad de själva säger, så borde de köpa oljekällor och vänta med att utvinna dem tills deras Mad Max-scenario inträffar och oljan är mycket dyrare.

      • Hur kan du veta om de är lönsamma? Det kräver att oljan ska säljas till högre pris än utvinningskostnaderna plus underjordsoljans pris. Om staten äger oljan under jord det går inte att veta om det är lönsamt att utvinna den för att den saknar marknadspris.

        En privat företag går break även när den kan betala utvinningskostnader och royalties, då är det ett lönsamt affär till bolaget. Det betyder inte att det är lönsamt att utvinna oljan. Om oljefältet vore privat skulle då ägaren ha möjligheten att tjäna pengar genom att sälja det, utan att behöva utvinna oljan. Många skulle välja att spekulera i oljefält i en fri marknad, även peakoilare, självklart.

        Att tomma ett oljefält är en kapitalförstörelse som i dagslaget är nästan gratis. Det är som att gå till restaurang och vilja betala för kockens arbetstid men inte för köttet.

        Att oljekonsumtion subventioneras är ett annat sak.

      • Det finns privata oljebolag. De utvinner sin olja idag därför att det är mer lönsamt att göra så än att vänta till framtiden. En dag kommer bättre alternativ att konkurrera ut oljan och det som inte har utvunnits kommer då för evigt att lämnas värdelös i underjorden. Om peakoljarna satte handling bakom sina ord så skulle de köpa upp oljefält och låta dem stå tomma tills de blivit helt värdelösa, för deras antagande om att oljan kommer att ”peak:a” är nämligen falskt. Något liknand ehar aldrig någonsin hänt i något sammanhang, och det är logiskt mycket väl förklarat varför det nödvändigvis är så. Men det handlar om ekonomi och sånt bryr sig inga peakoljare om, de kan itne skilja mellan att ta och att skapa.

        Att t.ex. Saudis och Norges statsägda oljeutvinning är lönsam ifrågasätter väl ingen?

  • En mycket bra artikel och jag håller med författaren om det mesta. Men det skulle vara intressant med en analys över varför situationen har blivit som den är. Varför har politikerna sänkt räntorna till till dessa helt ohållbara nivåer, varför trycker man pengar som besatt etc. Jag har själv försökt mig på en analys, som är publicerad på Newsmill.

    http://www.newsmill.se/artikel/2013/04/24/alla-tillverkningsjobb-flyttar-till-asien

    Det vore roligt att få se en analys av författaren om orsakerna till krisen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *