Harmoni

Bastiat HarmoniFör en tid sedan var jag i en järnaffär och köpte lite järnprylar. Jag betalade handlaren och han gav mig varorna. Båda tackade varandra. Båda var nöjdare än vi var innan bytet. De ekonomiskt litterata vet att alla ekonomiska transaktioner sker frivilligt, ty om inte båda parter känner att de tjänar på det skulle inget byte äga rum. Händelsen var på det stora hela trivial. Liknande byten sker miljontals gånger varje dygn på denna jord. Ändå gjorde den mig faktiskt lite rörd, för jag kom plötsligt att tänka på hur hela vår komplexa civilisation bygger på alla dessa små, till synes obetydliga, frivilliga handlingar.

Något så vardagligt som att skruva en bult i en mutter från järnhandeln föregås av tusentals olika frivilliga transaktioner, så komplexa och sammanflätade att de inte går att bena ut ens under en livstid. Stålet som bulten är gjord av kan med lite ansträngning spåras på sin väg från gruva, till masugn, till bultämne, och slutligen bult. Det är oändligt mycket svårare att spåra historiken för kapitalet som använts i hela tillverkningsprocessen: gruvmaskiner, stålverk, bultmaskiner, transporter, etc. Bara stålverket, till exempel, har byggts med avancerade verktyg och maskiner, vilka i sin tur krävde andra verktyg och maskiner för att tillverkas, och så vidare. Spårar man det tillräckligt långt tillbaka i tiden hamnar man antagligen vid stenyxan, alla verktygs moder.

All denna kunskap, om material, maskiner och processer, finns lagrad hos miljontals olika människor, som var för sig bara begriper sig på sin lilla del. Ingen enda människa kan själv tillverka den minsta skruv. En man gjorde ett tappert försök att tillverka en brödrost “från början”. Det misslyckades fullständigt, trots att han fuskade och tog många genvägar.

Gör tankeexperimentet att vi dokumenterar all kunskap men ersätter alla människor på jorden med läskunniga urtidsmänniskor. Hur lång tid skulle det ta innan de lyckats läsa sig till hur allt ska tillverkas och välståndet åter uppnått vår nivå? Några tiotals år? Hundra år?

Gör sedan tankeexperimentet att vi behåller människorna med kunskapen, men vi tar bort allt befintligt kapital. För att få till stånd ett stålverk måste vi börja med stenyxan. Hur lång tid skulle det nu ta att återuppnå vårt välstånd? Antagligen tusentals år. En enkel stålvals har en mycket ädelt släktträd.

Anta sedan att kunskapen och kapitalet finns på plats, men att hela det ekonomiska produktionsmaskineriet nu ska centralplaneras. Lämplig mängd järnmalm ska utvinnas för att kunna tillverka lämpligt antal bultar, bilar, iPhones, kylskåp, etc. Och koppar, olja, kol, aluminium, skruvar, spikar, trä, plåt, plast, verktyg, maskiner. Det finns givetvis inga “rätta” mängder, men allt ska passa ihop. Det som tillverkas ska vara efterfrågat och användas och inte läggas i stora slöshögar. Inte heller får det uppstå stora brister och underskott. Alla som försökt lösa detta optimeringsproblem har misslyckats.

Om alla produktionsprocesser är omöjliga för en enskild människa att förstå och återskapa så är problemet att centralt planera och samordna hela ekonomin dubbelt, ja tiofalt omöjligt. Det spelar ingen roll hur många analytiker man har, hur många och hur snabba datorer de har. Det förblir omöjligt för ett ändligt antal människor att planera all ekonomisk verksamhet. Och trots att ingen enda människa kan begripa helheten fungerar det. Denna insikt slog mig hos järnhandlaren och jag kände en plötslig ödmjukhet inför mänskligheten, vår gemensamma strävan, och över hur allt fungerar utan att någon enda människa har full koll på helheten.

Carl Menger, den österrikiska ekonomiska skolans fader, förklarade att hela den ofattbart komplicerade ekonomiska verksamheten drivs av konsumenternas samlade önskemål. Det är konsumenternas vilja att betala för bilar och kylskåp som drar järnmalmen ur gruvorna, deras önskan om värme och ljus som bygger elverk, och drar oljan och uranet ur jorden. Ekonomins entreprenörer liknar undervattenvarelser som med sina tentakler känner efter, testar och erbjuder vad konsumenterna kan tänkas vilja ha och därmed skapar nya produkter och länkar i den ekonominska processen.

Det är för mig ett mysterium att det finns människor som på allvar tror de kan planera samhälle och ekonomi. Som tror sig veta vad andra människor behöver och hur det bäst ska göras. Som vet exakt hur mycket ekonomin bör “växa”, vilken mat folk ska äta, hur de ska spara till pension, hur deras barn bäst ska bildas, hur många benbrott som kommer inträffa, hur många ingenjörer som behövs, hur många raketer som bör skickas ut i rymden. Kanske är det deras brist på ödmjukhet inför svårigheten att tillverka en skruv som gör att de kan hålla på och peta i det ekonomiska maskineriet, ömsom kasta grus i det, ömsom hälla olja på det, sparka på det, förbanna det och samtidigt gladeligen åderlåta det. Dessa människor, som uppenbarligen drivs av någon form av hybris, missriktad välvilja, eller ren ondska, befinner sig själva utanför produktionen men anser sig ha rätt att styra, ställa och plundra hederligt, produktivt, folk. De förstår eller bryr sig inte om att frivilliga handlingar är själva grunden för civilisation. Det säger en hel del om hur robust det mänskliga samarbetet är, då det trots alla dessa parasiters idoga kletande bara hostar lite, tar en omväg och tuffar vidare på sin väg att förgylla den mänskliga tillvaron.

Somliga politiska filosofier lever på att uppfinna motsättningar mellan olika grupper i samhället. Till exempel mellan arbetare och företagare, mellan rik och fattig, mellan män och kvinnor, och så vidare. Bastiat förklarade i sin oavslutade uppsats Ekonomiska harmonier (1850) att det inte finns någon motsättning mellan den enskildes strävan och ”samhällets bästa”. Visserligen kan inte alla ens i ett fritt samhälle få allt de vill, men det fria samhället kännetecknas av samarbete snarare än konflikt. En individ kan bara gynna sig själv genom byten, vilka på grund av sin frivilliga natur även kommer att gynna motparten. En företagare behöver sina anställda, de anställda behöver sina arbetsgivare. De fattiga blir rikare när de rika producerar för de fattiga. Säljare behöver köpare, köpare behöver någon att köpa av. Män behöver kvinnor, kvinnor behöver män.

Ett fritt samhälle är ett harmoniskt samhälle. Människor är ömsesidigt beroende, de vet det, och uppskattar det. Handlaren tackar sin kund, och kunden tackar sin handlare. Och ingen vet hur, men allt bara fungerar.


http://www.youtube.com/watch?v=kidWBeyOMA0

15 kommentarer till ”Harmoni

  • En mycket bra artikel! Har själv förundrats över hur komplext det är, hur bra det fungerar och att staten enbart är grus i maskineriet.
    Jag skriver på lager och publicerar långt mindre än hälften, för att skicka in det där det passar. Minns inte om jag publicerat det härt. Nu var detta inlägg så välskrivet att jag inte ens behöver komplettera med mitt alster.

    Jag tror att denna typ av artiklar, kan vara en bra introduktion för ”utomstående”, dvs de som är verkliga etatister, för att det kan få dem att tänka själva och inte känna sig angripna för sin villfarelse…

  • Äh, blev ett litet fel: Skriver på lager, men minns inte om jag publicerat något liknande som det Klaus Bernpaintner skrev, skulle det vara. Egentligen en onödig rättelse, men bara för att slippa onödiga kommentarer…

  • Precis som djuret eller plantan eller svampen i djungeln har noll aning om hur allt det där runtomkring funkar, hur solen rör sig, frukterna mognar, träden växen m.m. Och behöver inte veta det. Bara lösa sin egen uppgift och anpassa sig till eventuella förändringar i det där ”resten” av sånt som finns. Människan har inte heller mer överblick över hur ”allt det där” går till. Vi kan inte ha det. Så man bara köper en bult i butiken för en spänn istället.

    En hjärna kan inte uppleva mer än vad en hjärna kan uppleva. Att försöka veta vad ett helt kollektiv vet, är omöjligt. Informationen om flera hjärnor får helt enkelt inte plats i en enda hjärna. Individen kan inte bli fler än en stycken.

    ”Individ” betyder förresten uppenbarligen odelbar. Vilket ord bör användas för motsatsen som iaf jag alltid syftar på när jag använder ordet individ: ”okollektiviserbar”?

    • Att jmf människan med djur, svampar etc är farligt och fel. Sådant leder till materialism och småningom totalitarianism.
      Finns ingen gräns för vad människan kan veta/förstå; det hör till vår konstitution. Vad är förutsättningen för människans liv är frihet; detta begrepp kan inte förstås om vi tror människan är av naturen. Begrepet visar vår andliga natur.
      Frihet måste råda i individens liv, liksom i närings- och kulturliv; det är något vi kan förstå i takt med att vi evolveras och närmar oss uppfattningen om människans sanna natur.
      Misessällskapet här är ett bra ex på naturlig och sund människoutveckling. Att jämföra oss med svampar, djur etc leder bakåt till en mörk historia.

      • Sorry; ”Frihet är förutsättningen för ett sunt mänskligt liv” menas istället för ”Vad är…”

  • Inga PK-anstrukna har svarat här, som vanligt när det gäller verkligheten.

    En kort Bravo får överdrivna plus, men mitt motiverade ett enda. Vad beror det på? Nej, jag är inte avundsjuk…

    • Jag tror att det beror på att människor, på gott och ont, bedömer texter inte bara på grund av innehållet, utan också beroende på vad författaren har skrivit tidigare.

    • Om man tänker sig att man vill kontrollera detta frivilliga samspel av oändliga överenskommelser och nätverk där trådar kommer till och andra försvinner, är det bara att inse att den enda kontroll som går att göra är att stränga in allt detta. Problemet blir bara att om man stänger in något som ständigt växer, vad händer då? Antingen kvävs det eller exploderar.

  • Men visst går det idag – med it och internet – att bilda frivilliga och gemensamma organisationer, som minskar risktagandet, eliminerar mellanled, optimerar logistiken och minskar transaktionskostnader. När t.ex. far- och morföräldrar i tusental runt om i landet, säljer och överlåter sina befintliga bostäder (bl.a. till barngenerationen), så kan de – såsom prosumenter (beställnings-producerande konsumenter) – exempelvis bilda gemensamma organ – likväl som att entreprenörer och riskkapitalister länge har bildat företag med anställda utförare (arbetare).

    Inte minst för att med råge trygga sin egen pensionstrygghet – likväl som forntida generationer gjort (genom att skaffa många barn). Genom gemensamma organ och tillitsavtal sinsemellan, så kan de långtidsplanera för byggandet av bostäder till barnbarnen (tillsammans med barnen och barnbarnen förstås). Där de då i god tid kanske har 5 – 20 år på sig.

    Med en liten del av var och ens nya brukskapital – när de sålt sina stora bostäder och köpt mindre – så kan de såsom relativt säkra brukskapitalister (som tryggar sin pension när så småningom barnbarnen avbetalar för sitt boende), konkurrera med risktagande spekulanter på ”spotmarknaden” – genom att i god tid och gemensamt köpa upp kommande och växande råmaterialen till husen (skogsfastigheter, nedläggnings-tegelbruk, jordbruksfastiger (för byggnads- och odlingsmark runt husklustren) osv… osv…

    Under tiden kan de som så önskar inom gemenskapen ((med barn och småbarn), jaga, fiska, bygga sommarhus i skogen osv. Såsom prosumenter så beställer de (och planer logistiken mm.) för avverkning av trävirket mm., och som i god tid välpanerat för alla berörda, skickas till sågverk – tork – husfabrik – snickerier osv… För att sedan förtidsplanerat ”köpas” tillbaka med optimal logistik skickas till resp. husklusterområde med pendelavstånd till resp. stadsområde…

    Bruksapital kan ju dessutom användas för att bygga stora segelbåtar, där båtarna i t.ex. oktober med en del av barnen, barnbarnen, gästerna och skörden, slakten, jakten mm. (likt vikingar och flyttfåglar) kryssar längs strandlinjen söderut under 1 – 2 månader och bygger eller hyr liknande i olika sydområden. För att sedan starta resan norrut i mars/april osv… osv…

  • När man läser texter så kan man ibland dras in, som in i en histora. Man ser järnhandlaren och kunden, man ser flödet av tänkande, konstruktion, fabriker, hårt arbete, smart arbete. En konstant uppåtgående rörelse av mänsklighet.. tja harmoni. Varje gång ni ser en text som denna, glädjs mina vänner, glädjs.

    Uno Hansson har gjort det och visar en annan historia. Två fina historier i en tråd. Jag bugar djupt.

  • För att utöka ovanstående tråds etatistsfriande You Tube-framtidssaga? lite mer, så vill nog en del av de tusentals 40-talist-grandparents som överlåtit barnfamiljebostaden och har kapital över, få avkastning tidigare än om tiotalet år när barnbarnen börjar avbetala.

    På You Tube-videon bör det då visas hur en del av de samverkande prosumenterna börjar med att köpa upp ekskogar och bygga vind-/solkraftverk i någorlunda närhet till dessa. Ekskogar som nu ägs av åldrande ensambönder – och där det inte har avverkats på generationer – finns bl.a. nära mitt föräldrahem. Förr användes ekvirke för stora segelfartyg – som numera bör kunna kompletteras vätgasdrift – och som på videofilmsagan ganska omgående visas användbara för kryssningar längs strandlinjen söderut och åter – för att bl. a. presumt leta vinterboendeplats på södra halvklotet.

    Det kan då visas hur elenergin från sol och vind – i form av behovsstyrd lagringsbuffert – använder järnvägslokvagnar – på räls med ca 8 graders? lutning – som kanske via rälståg från ekskog via sågverk och vindkraftspark – är hårt lastade med det tunga ekvirket (under tiden som ekvirket ju ändå skall sol-/vindtorkas).
    http://www.gizmag.com/ares-rail-energy-storage/28395/

    Behovstyrt från båtvarvet vid havskusten så skickas även järnvägsvagnarna lmed last längs sluttningen till närliggande flod där de lastas på pråmar som logistikstyrt flottas under mot båtvarvet samtidigt som lagrad elenergi behovsproduceras längs det sluttande planet ner mot båtvarvet. Förhoppningsvis så behöver på sätt -eller ett myller av andra sätt – alltså inte grandparents vänta på återbäring – och pensionstrygghet – i tio år innan barnbarnen kan börja återbetala. Förhoppningsvis tar det betydligt kortare tid innan kryssningsbåtar in masse kan börja slussas ut från varven.

    Detta kan kanske vara en You Tube-filmsaga för vuxna där även etatistisk välfärdsövertrygghet mer och mer – och steg för steg med alternativa framtidssagor även kan övertyga socialistkramarna till att våga växa upp genom att lämna sargen… eller?

  • Vem – eller vilka – som så vill får naturligtvis kopiera och remixa ovanstående text, och mer än gärna enskilt – eller ned min medverkan – göra filmsagor eller vad som med ovanstående idéer…

    mvh Uno Hansson

  • Denna och liknande filmatiserade framtidssagor? med försök att omskola välfärdskramare m. fl., som av rättvisefascism – i form av att ”alla skall med” samtidigt och från början – bör kanske kunna delfinansieras via Kickstarter – eller annan Crowdfunding…

    När – under historien – har alla varit ense och med på förändringar och nyskapande från början?!?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *