Att försvara det oförsvarbara: Den som inte ger till välgörande ändamål

forsvaradetoforsvarbaraVi tycks alla vara övertygade om att det är en god gärning att ge pengar till välgörenhet. Det kan också benämnas dygdigt, passande, gott, rättvist, respektabelt, altruistiskt eller älskvärt. På samma sätt möts vägran att ge pengar till välgörenhet med förakt, hån, tvivel och förskräckelse. En person som vägrar ge till välgörande ändamål ses helt enkelt som avskyvärd.

Denna sociala uppfattning understöds av legioner av tiggare, välgörenhetsdamer, präster och andra ”behövande” grupper. Att ge uppmuntras från predikstolarna och av media, av medlemmar i Hare Krishna, tiggare, blomstermänniskor, majblommeförsäljande barn, krymplingar, hjälplösa, utfattiga och nedslagna.

Att ge till välgörenhet är inte fel i sig. När det är ett frivilligt beslut, fattat av ansvarstagande vuxna, strider det inte mot individuella rättigheter. Trots detta finns det faror med välgörenhet och starka skäl att vägra ge pengar till den. Dessutom finns det allvarliga brister i den moraliska filosofi på vilken välgörenhet baseras.

Välgörenhetens problem Ett av de största felen med välgörenhet och en av de viktigaste anledningarna att vägra delta i den är att den hotar mänsklighetens överlevnad. Enligt Darwins princip om ”survival of the fittest” kommer de organismer som är mest lämpade att leva i en viss miljö att väljas ut på naturlig väg (genom att visa en större förmåga att leva till fortplantningsålder och därigenom ha större chans att få avkommor). Ett resultat är på lång sikt en art vars individer har större överlevnadsförmåga. Det här innebär inte att de starka ”utrotar” de svagare, vilket har påståtts. Det innebär bara att de starka kommer att vara mer framgångsrika än de svaga när det gäller att föra arten vidare. Kort sagt, de med mest förmåga fortplantar sig och arten utvecklas.

Vissa hävdar att lagen om naturligt u rval inte är giltig i en modern civilisation. Kritiker pekar på maskiner med njurfunktioner, öppen hjärtkirurgi och andra vetenskapliga och medicinska genombrott och hävdar att Darwin’s överlevnadslag har ersatts med modern vetenskap där människor med sjukdomar och genetiska fel, som förr ledde till en tidig död, idag lever vidare och reproducerar sig.

Detta visar dock inte att Darwins lagar är ogiltiga. Moderna vetenskapliga framsteg har inte ersatt Darwin’s lag, de har bara ändrat de specifika omständigheterna under vilka den skall appliceras. Förr kunde det typiska hotet mot mänsklig överlevnad vara ett skadat hjärta eller dåliga njurar men i och med uppkomsten av moderna medicinska möjligheter torde medicinska problem bli allt mindre viktiga som naturlig urvalsgrund. Vad som istället kommer att bli mer och mer viktigt är förmågan att leva på en befolkad planet. Dåliga överlevnadsegenskaper skulle kunna vara allergi mot rök, [inte i Morgan Johanssons Sverige, övers. anm.] dålig argumentationsförmåga eller övervikt. Sådana egenskaper tenderar att minska en persons möjlighet att överleva till vuxen ålder. De minskar också personens chanser att upprätthålla en situation (äktenskap, arbete) där reproduktion är möjlig. Om darwinistiska lagar tillåts verka självständigt kommer troligen sådana negativa drag att försvinna. Om välgörenhet utövas kommer dessa skadliga egenskaper istället att föras över till nästa generation.

Medan den här sortens välgörenhet onekligen är skadlig, när den är privat, begränsas dess utbredning av en sorts darwinistisk lag som gäller givarna. De kommer, vare sig de inser det eller ej, att omfattas av en syn som kallas absolut inkomstjämlikhet.

Självdestruktiv altruism

Som ni minns innebär denna moral att det är en plikt för dem som har mer att dela med sig till dem som har mindre. Adam som har $100, delar med Richard som bara har $5 genom att ge Richard $10. Nu har Adam $90 och Richard $15. Man skulle kunna tro att Adam nu har följd reglerna i fördelningsfilosofin men filosofin lär att det är alla människors plikt att dela med sig till de som har mindre och Adam har fortfarande mer än Richard. Om Adam önskar handla rätt enligt principen att den starkare bör hjälpa den svagare kommer han vara tvungen att dela med sig till Richard en gång till. Delande kan sluta först när Richard inte längre har mindre än Adam.

Doktrinen om absolut inkomstutjämning, som är en naturlig konsekvens av principen att man skall hjälpa de som har det sämre, kommer inte att tillåta någon att ha högre eller lägre välstånd än det som den mest hjälplösa individen förmår uppbringa. Därmed står principen utan tvekan direkt i motsats till den naturliga ambitionen att förbättra sin situation. De troende slits mellan två helt skilda sätt att se på saker och resultatet kan naturligtvis inte bli annat än hyckleri. På vilket annat sätt skulle man kunna beskriva människor som säger sig praktisera filosofin om att hjälpa de svagare och fortfarande har välfyllda skafferier, TV- och stereoapparater, örhängen och fastigheter samtidigt som människor i många delar av världen svälter. De hävdar dogmatiskt att de brinner för jämlikhet men hävdar ändå att sitt egna välstånd inte går i motsats till detta.

En vanlig förklaring är att ett visst mått av välstånd är nödvändigt för att givarna ska behålla sina jobb som gör det möjligt för dem att ge till dem som har mindre. Naturligtvis måste välgöraren upprätthålla sin egen förmåga att hjälpa andra. Han hjälper ingen genom att dö av svält.

Den rike välgöraren anser sig befinna sig i en position som kan liknas vid en slav som ägs av en rationell slavägare. Slaven måste åtminstone ha ett minimum av hälsa och bekvämlighet innan han eller hon kan producera något för ägaren. Den välgöraren har på samma sätt förslavat sig själv för dem han önskar hjälpa. Han använder det han behöver för att kunna hjälpa sin nästa på bästa sätt. Enligt det här argumentet är hans välstånd och levnadsstandard endast till för att öka eller bibehålla sin ekonomiska förmåga att hjälpa de som är mindre framgångsrika än han.

Hyckleri som norm

En välgörare som lever i en vindskupa skulle möjligen kunna tala sanning när han förklarar sina ägodelar på det här sättet, men hur är det med den genomsnittlige personen som anser sig praktisera principen om att de starka ska ge till de svaga – tjänstemannen som tjänar $17000 om året och bor i en bostadsrätt i New York City? Det går inte att på allvar tro att hans ägodelar är nödvändiga för hans produktivitet, särskilt inte när dessa ägodelar skulle kunna säljas för pengar som skulle kunna hjälpa de behövande.

Istället för att vara en välsignad handling kan bidragandet till välgörenhet ha skadliga effekter. Dessutom är den moralteori, på vilken välgörenhetstanken grundar sig späckad med motsägelser och skapar hyckleri hos dem som utövar den.

Ursprungligen publicerad i Nyliberalen.

28 kommentarer till ”Att försvara det oförsvarbara: Den som inte ger till välgörande ändamål

  • Att köpa sig en bostadsrätt eller villa är således en egoistisk handling som går ut över sämre bemedlade människor i vårt samhälle.

  • Den som hjälper en alkoholist att få tag på alkohol eller en narkoman att få tag på narkotika erbjuder välgörenhet som är direkt skadlig.

    Lite mindre uppenbart är till exempel bistånd eller socialbidrag. Även om det skulle ges som frivilliga donationer så passiviserar det ofta mottagaren när det inte finns några krav på motprestation.

    Man kan också titta på föräldrar som ”curlar” sina barn. Är det bra för barnen?

    Ge en man en fisk så får han mat för en dag. Lär honom att fiska så får han mat för resten av livet.

  • Välgörenhet är positivt och en naturlig frivillig process som borde premieras och marknadsföras mera.

    Det som är bra är att det är individen som selektivt ger till dem som de vill.

    Det är ofta som jag inte ger till välgörenhet. Exempelvis så ger jag aldrig till rumäner som har kört genom halva europa för att tigga pengar på gatorna samtidigt som männen stjäl som korpar.

    Att hjälpa en medmänniska som har haft otur är en självklarhet och är inte en välgörenhet utan en investering i mänskligt kapital. Den som är rikast på mänskligt kapital är lyckligast och därmed även rikast.

    Samla fiatvaluotor på hög är direkt destruktivt.

  • Så Walter Block tycker det är omoraliskt att hjälpa människor genom välgörenhet? Således BÖR icke produktiva människor (som inte har något att erbjuda på marknaden) helt enkelt dö sin naturliga död. Då är han alltså social-darwinist?

    Eller säger han bara ATT lagen om det naturliga urvalet får ett förändrat utfall om man i en kultur idkar välgörenhet. Men i så fall säger han ju ingenting, för varje förändring i kultur gör att andra egenskaper premieras i det naturliga urvalet.

    Självklart är det bra att frivilligt ge. Marknadslogiken säger ju att båda parterna i (den frivilliga givaren och den frivilliga mottagaren) bytet, båda får det bättre, annars hade det inte skett.

    Ska Block av alla plötsligt säga att de som deltar i bytet inte vet sitt eget bästa eller att det leder till ett sämre samhälle? Det låter som en kritik av den frimarknads-ekonomi han själv förespråkar.

  • Jag vet inte riktigt vad Block är ute efter när han fiskar i darwinismen. Det borde vara upp till var och en om man är intresserad av mänsklighetens fortlevnad eller inte.

    Däremot kan ju även fria val vara dåliga (även om man trodde att de var bra). Därför är det bra att peka på konsekvenser av alltför frikostig välgörenhet.

    Om man bara ger till välgörenhet för att döva sitt samvete (som man fått genom felaktiga moralteorier som propageras runt omkring en) så kan det vara en hjälp på vägen att inse att man hjälper folk bäst genom att kräva motprestationer.

    Man hjälper folk bäst genom att tillföra så mycket värde som möjligt till samhället. Och man tillför värde i en marknadsekonomi genom att tjäna pengar.

    Jag förstår inte vad som är destruktivt med att samla fiatvalutor på hög?

  • ”Ett av de största felen med välgörenhet och en av de viktigaste anledningarna att vägra delta i den är att den hotar mänsklighetens överlevnad.”

    Lite långsökt och troligen helt fel.

    Långsökt. Nej jag tänker inte ge något för att jag är rädd att min givmildhet försvagar arten
    människan. Han är farligt nära att ta fram bössan och göra processen kort med alla som behöver hjälp.

    Helt fel: Arten människan har blivit starkare då vi har empati och altruistisk känner glädje av att hjälpa andra människor som inte har haft lyckan med sig.

    • Att känna glädje av att hjälpa andra människor, är väl mera av en sund, spontan och trivial egoism (egennytta) än av någon sorts skuldmedveten altruism! Elvis Presley var väl på så sätt en typiskt givmild egoist. Att spontant dela med sig av sitt överflöd för att uppnå en lycka-/nyttokänsla har sina begränsningar, men en skuld-/tvångsdriven altruist blir väl aldrig nöjd. Är det inte det som altruism innebär? För en någorlunda frisk människa finns det väl bara olika subjektiva grader av egoism/egennytta.

  • Ja, jag förstår verkligen inte vad en kritik av frivillig välgörenhet har att göra i en bok om libertarianism. Att såga det på grund av att det hindrar ”det naturliga urvalet” måste innebära att det finns ett gemensamt mål som urvalet bör uppnå, och som libertarian och i synnerhet österrikisk ekonom måste Block begripa att det är nonsens.Och att påstå att det ”hotar mänsklighetens överlevnad” är ju helt enkelt inte sant.

    Walter Block älskar att chockera och säga kontroversiella saker, och han har varit öppen med att det är hela syftet med boken: En slags chockterapi för paternalister och moralister, ofta med starka ekonomiska argument som grund. Men frivillig välgörenhet kan aldrig stå i motsats till en fritt samhälle, så det finns ingen anledning att skrämma bort nyfikna läsare med sådan här socialdarwinism. Helt klart det sämsta kapitlet i boken.

  • Detta var inte en av Blocks bättre texter. Undrar om han fortfarande tycker såhär idag. För den som vill läsa ett avfärdande av denna sociala darwinism rekommenderar jag Rothbard (vem annars?): http://library.mises.org/books/Roberta%20A%20Modugno/Murray%20N%20Rothbard%20vs%20The%20Philosophers%20Unpublished%20Writings%20on%20Hayek,%20Mises,%20Strauss,%20and%20Polanyi.pdf s. 49 börjar hans brev som rätt smidigt avslutar detta.

    Sedan finns det ett till problem med den här texten och det är att Block ignorerar den subjektiva värdeteorin. Om folk som tog emot pengar inte skulle få det bättre av pengarna, då skulle de såklart inte ta emot pengarna.

    • Nej, det ska förstås mycket till för att gå emot den subjektiva värdeteorin.

      Tyvärr är det så att det är svårt att långsiktigt uppfylla sina mål eller att ens sätta upp långsiktiga mål. Mitt exempel med barn som skäms bort av sina föräldrar visar det tydligt. Inte bara har de svårt att klara sig själva om flödet från föräldrarna skulle strypas, de verkar också i allmänhet vara olyckliga.

      Jag menar heller inte att den som idkar välgörenhet gör någonting omoraliskt, däremot bör man tänka på att om man ger välgörenhet mer eller mindre permanent utan att kräva någon form av motprestation så gör man mottagaren beroende av hjälpen istället för att låta dem klara sig själva. Man gör dem alltså förmodligen en otjänst. Trots att de villigt tar emot pengarna.

      Att temporärt hjälpa någon som har hamnat på obestånd på grund av otur eller liknande är något annat än att systematiskt pumpa in pengar i människors liv. Det som vi idag kallar för trygghet och jämlikhet och välfärd. Det leder till att permanenta deras situation som bidragsberoende genom att göra tröskeln högre för att ta sig ur sin situation.

      • Nej, jag håller inte med. Personens godkännande reflekterar (eller innebär) att personen tror att pengarna ger större nytta för den än vad de skadar. Den värderar helt enkelt pengarna högre än möjligheterna att någon gång bli överraskad av att bli av med dem.

        Du kan säga ”jag vet bättre än dig, det här är inte bra för dig”, på samma sätt som en politiker kan förbjuda narkotika. Men det enda du vet är vad som är bra för dig, inte vad som är bra för någon annan.

      • Ja, men vad människor tror kommer att leda till störst nytta är inte alltid det som leder till störst nytta.

        Det är klart att jag kan veta vad som är bra för någon annan. Jag kan till exempel se tvångsbeteende och säga att det där beteendet stämmer inte överens med personens mål, rent objektivt.

        Jag kan säga att ”jag vet bättre än dig, det här är inte bra för dig” och ha rätt.

        Men det är inte samma sak som att jag har rätt att tvinga min vilja på någon annan, naturligtvis, så din jämförelse med politikern som vill förbjuda narkotika är inte relevant.

        Här talade vi ju om min rätt att låta bli att idka välgörenhet, och vilka skäl man skulle kunna ha att låta bli. Till exempel att man vill hjälpa människor att nå sina mål.

  • Det här är nyckeln. Jag citerar norpan och håller med !!!!

    Norpan – ”Att temporärt hjälpa någon som har hamnat på obestånd på grund av otur eller liknande är något annat än att systematiskt pumpa in pengar i människors liv. ”

    Personligt engagemang är konstuktivt.
    Statlig engagemang är destrukttivt.

  • Jag tycker Block har många intressanta poänger. Att bara försöka förstå fenomen och effekten av dem utan att blanda in moralism är alltid bra, tycker jag. Nu blandar han ju tyvärr in moralism iallfall, fast baklänges så att säga.

    Något som jag tror kommer få helt oöverskådliga effekter är att vi sedan 160 år eller så eliminerat vår arts narturliga spädbarnsdödlighet. Lär få/ha fått massiv påverkan genetiskt. Exempelvis kanske det kan förklara de höga nivåerna av allergi i sverige?

  • Nä Klas, ”naturlig spädbarnsdödlighet” är inget att sträva efter och upphävandet torde ha noll eller nära noll förklaring till allergi. Aborter av helt friska foster, torde ha större påverkan…

    Artikeln är tramsig, och kanske passar en amerikansk publik bättre? Det är inte ett dugg oförsvarbart att inte ge något till ”välgörande” ändamål ,när de flesta skattebetalare rånas av svenska staten på större delen av sina inkomster och dessutom med en ohyggligt ökad risk för att bli rånad av statens importerade slödder.
    Personrånen har ökat med ca tre tiopotenser sedan jag var liten, oftast med en ”pensionsräddare” som förövare. Bara i Malmö (Sveriges mest berikade stad) begås fler (upp till 10 ggr fler) personrån per år, än i hela Sverige när jag var barn.

    Själv ger jag inget till tiggare, annat möjligen än en spark, och inget till andra ”välgörande” ändamål. Det är välgörande för mig, min plånbok och samhället i stort…

  • @Tålis
    Hur vet du det? Om vi under 200 000 + år haft ett tillstånd där 33% av oss dör innan vårt första levnadsår, är inte det en massiv gallring av det genetiska materialet? Jag har svårt att tro att det här inte skulle påverka evolutionen?
    Och för att förtydliga, jag strävar inte efter någonting. Jag funderar på vad som ÄR, inte vad som BÖR vara. Jag är ingen politiker.

  • Väldigt oliberalt att fundera på vad låg spädbarnsdödlighet gör med det männkliga kollektivet på sikt. Alla sållar bland annat genetik när de väljer sin partner. Det behövs inget mera och inget mindre.

    • Oliberalt att fundera och försöka förstå oss människor och de villkor vi existerar under? Alltså, artikeln tog ju upp precis den här sortens frågeställningar? Oavsett vad för politiskt system och oavsett vad för samhällsordning du strävar efter så är det vi människor som är byggstenarna och som upprätthåller eller skyddar systemet. Att förstå vad vi är och hur vi fungerar är alltid relevant, tycker jag. Om du fördömer vissa funderingar som oliberala så kommer du att fundera mindre, förstå människan sämre och ha mindre chans att uppnå den samhällsordning du strävar efter. Och framförallt, om du lyckas förändra samhället och inte har förstått människan så kommer du skapa en samhällsordning som är anpassad för vad vi människor inte är. Att förstå oss människor är det viktigaste av allt.

      • Samtidigt har PerQ rätt i att resonemanget inte har så mycket med liberalism att göra (även om jag tycker att ”det är oliberalt att fundera” var ett läskigt uttryck). Hela artikeln är ju faktiskt socialdarwinistisk eller vad man skall säga.

        Men jag kan inte låta blir, jag tycker helt enkelt bara att det är tillfredsställande att försöka förstå saker. Kan vara att jag ambushade litet med spädbarnsdödligheten som är något jag funderat på länge och det här är ju en sida där männisor vågar fundera?

        Jag tycker analysen i artikeln är intressant men att moralismen är knäpp, varför kan inte människor nöja sig med att analysera? Varför måste alla komma med moraliska pekpinnar? Säga vad som skall göras? Oftast är det svårt nog att förstå hur saker fungerar, att börja säga vad man skall göra innan man har förstått verkar inte som någon bra ide?

      • Ja fundera och kommunicera är aldrig oliberalt i sig hur fel eller oliberal tanken än är 🙂

        Självklart så påverkar tekniska framsteg genetiken, det var väl PerKQ PK-tänk som fick honom att tro att du faktiskt förespråkade sållningen istället för att förstå att du istället funderade kring den.

  • Det ena ger det andra. Man kan gärna fundera på genetik privat. JAg tycker dock att mises.se ska hålla sig långt borta från genetik tänkande. Om inte annat för att det är
    en klar gåva till riktig PK och socialister.

    • En bra poäng rent taktiskt kanske. Några invändningar dock:
      -Socialister kommer alltid hata dig ändå? Libertariansimen hotar ju deras makt och deras försörjning och deras världsbild?
      -När du säger ”Det ena ger det andra”, blir inte kontentan att du vill skydda dig från kunskap? Bör inte ditt perspektiv vara tillräckligt verklighetsförankrat för att inte bli hotat av verkligheten?
      -Den här artikelserien går ju ut på att ”Försvara det oförsvarbara”. Om du inte kan fundera här, var kan du göra det då? Libertarianismen har ju faktiskt också förlorare, inte bara vinnare? Att upphäva allmänt finansierd sjukvård är väldigt svårt att bära, även om det är det bästa för de flesta människorna. Det kommer också innebära många människors död och mycket mänskligt lidande. Att avskaffa socialtjänstens tvång kommer innebära att vi andra inte kan göra någonting när föräldrar missbrukar sina barn. Att det också innebär att socialtjänstens övergrepp i vårt namn kommer upphöra och att det är viktigare, ja, det är väldigt svårt att komma ihåg och krävs mod och ödmjukhet när man ser lidande och övergrepp? Om vi behöver önsketänkande för att vår ideologi skall fungera, då är inte vår ideologi så mycket att ha? Väl? Så uppfattar jag i vart fall den här artikelserien, ”att försvara det oförsvarbara”.

  • Alla som har läst historien vet att genetik, socialdarwinsm och fascimsen går hand i hand. Genforskning är däremot bra. För PK och socialister så är man fascist för att man vill begränsa staten men de vet egentligen bättre.

  • Det finns en objektiv verklighet. Att utforska vad den är leder inte till någon speciell politisk åsikt.
    Det mesta jag lär mig leder till libertariansim. Därför att jag genuint vill välja själv. Därför att jag förstår att olika människor värderar olika saker. Därför att jag förstår att jag inte har livets facit, ens för mig själv, än mindre för någon annan.

    Alltså, om du funderar på ditt resonemang. Leder inte det i förlängningen till bokbål?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *