Böhm-Bawerks kritik av exploateringsteorin

1680Den österrikiska ekonomen Eugen von Böhm-Bawerk är känd bland ekonomihistoriker för den fantastiska boken History and Critique of Interest Theories (1884). Innan han gav sin egen förklaring av räntefenomenet (i den andra volymen som gavs ut 5 år senare) klassificerade och motbevisade Böhm-Bawerk alla tidigare förklaringar av räntefenomenet.

I mina egna klasser i ekonomisk historia ber jag mina studenter att läsa flera av Böhm-Bawerks kritiska texter. Detta har inte så mycket att göra med att jag är orolig att någon av mina studenter kanske håller den (felaktiga) ståndpunkten som texten behandlar, utan snarare så att Böhm-Bawerks argument är väldigt pedagogiska . Nybörjaren kan lära sig mycket om ekonomi bara genom att läsa Böhm-Bawerk.

I denna artikel kommer jag att fokusera på Böhm-Bawerks kritik av exploateringsteorin.

Exploateringsteorin

Exploateringsteorin skulle lika gärna kunna kallas den socialistiska ränteteorin, men Böhm-Bawerk valde att kalla den exploateringsteorin eftersom det är mer precist. Böhm-Bawerk börjar med att förklara att många olika författare har fört fram olika versioner av exploateringsteorin, men han bestämmer sig för att fokusera på Rodbertus och hans teori, eftersom denna var tydligast och mest sammanhängande.

Rodbertus exploateringsteori baserar sig i sin tur på arbetsvärdeteorin, där värdet på en vara bestäms av mängden (totalt) arbete som lagts på dess produktion. Det faktum att kapitalisterna år efter år konsumerar produkter trots att de inte utför något eget arbete är endast möjligt för att arbetarna kollektivt får mindre betalt än den fulla produkten av deras arbete. Mekanismen varmed detta möjliggörs är privat egendom; kaptialisterna befinner sig i en position där de kan tvinga arbetarna att acceptera de orättvisa lönerna eftersom arbeterna annars skulle svälta. I Rodbertus egna ord:

Eftersom det inte kan finnas någon inkomst, förutom sådan som kommer från arbete, beror en avkastning som överstiger arbetskostnaden på två stycken nödvändiga förutsättningar. För det första kan det inte finnas någon avkastning om inte arbetet åtminstonde producerar mer än vad som krävs för att fortsätta arbetet. För det är omöjligt att erhålla en regelbunden inkomst utan att göra något arbete om det inte finns en sådan marginal. För det andra kan det inte finnas någon avkastning om det inte existerar sådana institutioner som berövar arbetarna denna marginal, antingen helt eller delvis, och ger den till andra som inte arbetar själva. För naturen är beskaffad så att arbetarna i början äger sin produkt. Att denna marginal helt eller delvis slits från dem och ges till andra är resultatet av juridiska faktorer. Precis som lagarna från början är i koalition med makten, så äger denna omfördelning endast rum genom ett kontinuerligt tvång. (Rodbertus, citerad i Böhm-Bawerk s.252-53)

 

Böhm-Bawerks kritik av Rodbertus

Böhm-Bawerks första invändning mot Rodbertus är hans användande av arbetsvärdeteorin. Det är helt enkelt inte sant att varor får sitt värde från den totala mängden arbete som används för att producera dem. Böhm-Bawerk för fram en mängd argument för att visa detta men arbetsvärdeteorin har motbevisats i andra artiklar så jag kommer inte gå in på det här.

Efter att ha motbevisat arbetsvärdeteorin, som Rodbertus exploateringsteori vilar på, skriver Böhm-Bawerk,

För att inte dra otillbörlig fördel av Rodbertus första fel ska jag, på de resterande sidorna, föra fram mina argument på ett sådant sätt att alla konsekvenser av detta fel elimineras. Jag kommer att anta att alla varor enbart produceras genom arbete och naturens fria krafter … utan att blanda in några naturliga råvaror som har ett bytesvärde. (Böhm-Bawerk s. 262)

Med andra ord kommer Böhm-Bawerk nu att visa att även om vi begränsar oss till tillfällen då arbetet är den enda knappa resursen som används i produktionen av en vissa vara kommer exploateringsteorin ändå att vara felaktig.

Arbetaren betalas sitt “fulla värde”!

Ironiskt nog börjar Böhm-Bawerk med att acceptera den socialistiska grundsatsen: Han håller med om att arbetaren borde betalas sitt arbetes fulla värde. Men exploateringsteoretikerna begår ett fatalt misstag då de applicerar denna princip:

Det helt och hållet korrekta påståendet att arbetaren borde erhålla det fulla värdet av sitt arbete kan tolkas till att betyda att han borde få hela det nuvarande värdet av sitt arbete nu eller hela det framtida värdet i framtiden. Men Rodbertus och socialisterna hävdar snarare att arbetaren borde få hela det framtida värdet nu. (Böhm-Bawerk s.263-63)

När vi väl har erkänt att nutida varor är högre värderade än framtida varor – att folk hellre skulle erhålla 1000 kronor eller en pizza idag än 1000 kronor eller en pizza om 50 år – visar denna tvetydighet att exploateringsteorin helt och hållet är felaktig. Rodbertus förklaring av ”överskotssavkastning” – dvs. det faktum att kapitalisten får mer av att sälja produkten till konsumenterna än den totala mängd som han har betalat till arbeteren som producerat den – är inte exploatering. Det är snarare baserat i det faktum att arbetaren betalades innan den slutliga produkten kunde säljas till konsumenterna. Det är tidsskillnaden som förklarar inkomstskillnaden.

Ett exempel

Som alltid illustrerar Böhm-Bawerk sitt generella argument med specifika exempel för att övertyga den otillfredsställda läsaren. Han vill att vi ska föreställa oss en ångmaskin som tar fem års arbete att producera, och som har ett slutligt pris på 5500 kronor. Anta att en arbetare arbetar fem år i sträck för att producera en sådan maskin. Hur mycket bör arbetaren få betalt? Det uppenbara svaret är 5500 kronor, dvs. den fulla produkten av arbetet. Men notera att arbetaren endast kan betalas denna ”fulla” summa om han är villig att vänta fem år.

Ponera att vi har en mer realistisk situation, där arbetaren istället betalas årligen? Mer specifikt, anta att arbetaren endast arbetar i ett år, och sedan förväntar sig att få betalt. Hur mycket ska han erhålla? Böhm-Bawerk svarar:

Arbetaren får rättvist betalt om han får betalt för allt det han har arbetat för att att producera fram till denna punkt. Om … han har producerat en ofärdig malmhög … kommer han att behandlas rättvist om han erhåller … det fulla bytesvärdet som denna hög malm har just nu. (s. 264)

Men vi måste föra frågan vidare: Vad exakt är priset på denna malmhög? Gör vi en ytlig analys kan vi komma fram till att eftersom arbetaren (än så länge) har producerat en femtedel av de arbete som krävs för att skapa ångmaskinen borde arbetaren få en femtedel av ångmaskinens bytesvärde, dvs. 1100 kr. Men Böhm-Bawerk skriver:

Det är fel. 1100 kronor är en femtedel av priset av en färdigställd, nutida, ångmaskin. Men det som arbetaren har producerat fram till nu är inte en femtedel av en färdig maskin utan endast en femtedel av en maskin som kommer att färdigställas om fyra år. Och dessa två saker skiljer sig åt, inte som någon sorts verbalt, sofistiskt, hårklyveri, utan det är själva sakerna i sig som skiljer sig åt. Den första femtedelen har ett värde som skiljer sig åt från den andra femtedelen, på samma sätt som en färdigställd nutida maskin har ett annat nutida värde än en maskin som kommer att vara tillgänglig först om fyra år. (s. 264-65)

Eftersom nutida varor värderas högre än framtida varor följer det att en femtedel av en maskin som kommer att levereras om fyra år värderas lägre än en femtedel av en nutida ångmaskin. Såldes kan arbetaren inte betalas 1100 kronor för det första arbetsåret om han insisterar på att få betalt i förskott och inte är villig att vänta tills maskinen färdigställts och sålts. Om vi antar en ränta på 5 procent kommer arbetaren ungefär att få betalt 1000 kronor för det första arbetsåret.

Arbetaren kan alltid välja att låna ut sina löner till ränta

Böhm-Bawerk för fram ytterligare ett argument i ett försök att övertyga skeptikern. Om det fortfarande finns något tvivel på att arbetaren behandlas rättvist då han endast betalas sin marginalprodukts diskonterade värde (dvs. 1000 kronor) istället för marginalproduktens potentiella nutida värde, poängterar Böhm-Bawerk att arbetaren är fri att låna ut sin lön till den gällande räntan på 5 procent. Efter fyra år kommer arbetaren att ha 1200 kronor (om vi bortser från ränta på ränta), [1] och då finns det ingen orsak till att hävda att det institutionella ramverket tvingar arbetaren att erhålla mindre än det fulla värdet av hans bidrag.

Om arbetaren är villig att vänta tills produkten av hans arbete har förädlats till en säljbar produkt så kommer han att få det ”fulla värdet” som socialisterna kräver. Men om arbetaren inte är villig att vänta utan kräver att hans arbete, som inte kommer att producera en konsumerbar vara förrän i framtiden, betalas i förskott i form av nutida varor, då måste han vara villig att betala för det.

Slutsats

Böhm-Bawerks bevis att exploateringsteorin är felaktig är värdefull, inte enbart som en kritik av en felaktig doktrin, utan också som en lysande framställning av den subjektiva värdeteorin. Även professionella ekonomer skulle tjäna mycket på Böhm-Bawerks analys eftersom han för fram många subtila poänger som jag inte har inkluderat i denna artikel. Oavsett vad man tycker om Böhm-Bawerks egna ränteteori så är en genomgång av History and Critique of Interest Theories tid väl spenderad.


[1] Detta kan verka förvånande för den som trodde att svaret snarare skulle vara 1100 kronor. Men detta är också felaktigt, och orsaken till detta illustreras av ett exempel där fem arbetare tillsammans producerar ångmaskinen (s. 268).


För vidare läsning:

Klassanalys enligt den Österrikiska och den Marxistiska skolan av Hans-Hermann Hoppe

En kritik av Böhm-Bawerks tidspreferensteori av Ludwig von Mises


Originalartikeln har översatts från engelska.

8 kommentarer till ”Böhm-Bawerks kritik av exploateringsteorin

  • Super bra artikel. Artiklarna på Mises.se blir bara bättre och bättre för varje dag.
    Jag vet inte var ni hittar guldkornen. Korrekt information är makt och inflytande för individen.

    Det är omöjligt för staten att gömma undan korrekt information numera pga IT-revolutionen.

    Finns det möjlighet att starta en skola i Sverige med utgångspunkt i liberalismen?

  • Kritiken är i och för sig helt riktig, men det största bidraget till skillnaden mellan arbetarens lön och produktens framtidsvärde är väl ändå kapitalkostnaden för de maskiner som används vid tillverkningen? Framför allt i vårt högkapitaliserade samhälle.

    Å andra sidan är det också anledningen till att man kan få högre lön som arbetare i en fabrik än inom den relativt okvalificerade tjänstesektorn (typ städning, servering, o.dyl, där man inte har någon kapitalkostnad att tala om, varken i maskiner eller humankapital). Eftersom marginalvärdet på arbete är högre i fabriken har man också möjlighet att betala ut högre löner för att locka arbetare från lågkapitalsektorer.

    • Kritiken är i och för sig helt riktig, men det största bidraget till skillnaden mellan arbetarens lön och produktens framtidsvärde är väl ändå kapitalkostnaden för de maskiner som används vid tillverkningen? Framför allt i vårt högkapitaliserade samhälle.

      Det är sant att kapital(varor) gör arbete mer produktivt och därmed skapar skillnad. Men kapital är i sig producerat genom arbete, vilket måste inkluderas i beräkningen. Arbetsvärdeteorin, om man ska vara rättvis, inkluderar det totala arbete som krävs för produktion. Om en snickare tillverkar ett hus måste man inkludera också tillverkningen av det timmer och de hammare som används.

      Så den skillnad i produktivitet hos arbetet som utförs i slutfasen och som uppkommer genom användning av kapital inkluderas i arbetsvärdeteorin. Den verkliga skillnaden uppgår därmed till marknadsmässig ersättning för väntande (ränta) och risktagande (profit).

      • Risktagandet är något som socialister verkar glömma i alla sina kalkyler. Bara i exemplet ovan med ångmaskinerna glöms bort att om det tillverkas 10 ångmaskiner så kanske en inte blir såld. Ska arbetarna då betala tillbaka sin lön? Ska den arbetare som tillverkade den 10:onde ångmaskinen avstå sin lön eller ska alla 10 arbetare avstå en del?

        Jag läste vänsterpartiet i Botkyrkas förslag om hur husen i Alby ska räddas från utförsäljning till en riskkapitalist. Den bygger i stort på att husen har låg belåning så de kan tas upp mer lån på dem. Det är även bra enligt vänsterpartisterna för räntan är låg. Inom fastighetsbranschen kalkylerar man kostnaderna utefter en bestämd ränta och inte efter vad den faktiska räntan är för dagen. Således är den verkliga räntan (den kalkylerade) och skillnaden mellan dagsaktuell ränta en risk, som vänsterpartisterna antingen inte är medveten om eller inte vill låtsas om.

      • Ja, om man inkluderar kapitalkostnaden (som arbete) så är ju arbetarens del av den färdiga varan mindre ju mer kapital som används vid produktionen. Trots det får arbetaren i en kapitalstark industri högre lön än vad arbetaren i en kapitalsvag industri får. Den som förespråkar exploateringsteorin borde alltså egentligen förespråka lägre löner för arbetare i kapitalstark industri, eftersom deras bidrag till produktens värde är lägre än lönen de får.

  • Egentligen är exploateringsteorin ganska komisk då den socialiserade staten enkelt tar 70% av produktionsresulatet från arbetaren. Snacka om utsugning av arbetaren.

    Men socialismens effekter på världen är inte komiska och socialismen lever konstigt nog starkare än någonsin efter sovjetuinionens kollaps.

  • Ett annat problem med exploateringsteorin är att i länder där den ekonomiska utvecklingen nått längst är lönenivåerna p.g.a de avancerade produktionsmetoderna alltid högre än i länder där man står på en låg ekonomisk utvecklingsnivå. Om man därför sätter stort värde vid exploateringsteorin som Marx utvecklade är högre lönenivåer i högutvecklade länder än i lågutvecklade länder ett uttryck för en högre form av rättvisa.

    Därför kan man alltid retas med socialister genom att påpeka att löneskillnaderna i världen är rättvisa och, om de vore trogna sin teori, skulle de faktiskt kräva mer till arbetarna i de utvecklade länderna än till arbetare i utvecklingsländer. Detta brukar de inte vilja hålla med om utan där tror de på utjämning på rent moralistiska grunder. Därför kan man alltid anklaga socialister för att de stödjer exploateringen av arbetare som förlorar ”det fulla värdet av sitt arbete” till en parasitär vet-bäst-klass som vill skänka bort arbetares löner till människor som inte förtjänar det.

    • Ja, de där blir lite lustigt. Hur mycket tar en produktionsägare av en arbetares arbete? Det blir några procent. Jämför det med hur mycket staten tar av arbetarens arbete.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *