“Om de vill ta dig, är det en tidsfråga innan de tar dig“

Ed SnowdenVilken helg det var! Som att titta på en global boxningsmatch av episka mått, där alla möjliga deltagare försöker få in så hårda träffar som bara möjligt.

Det började med den första läckan i engelska Guardian, som också togs upp av The Washington Post. Påståendet var att den amerikanska National Security Administration har skaffat sig direkt tillgång till alla amerikaners fullständiga kommunikationshistorik genom ett nära samarbete med Verizon, Google, Facebook och alla andra tongivande kommunikationsleverantörer.

Det var avslöjandet, signerat journalisten Glenn Greenwald, att  NSA krävde att Verizon kontinuerligt skulle lämna över all sin trafikdata som sparkade igång hela cirkusen. The Washington Post publicerade en PowerPoint-presentation om ett program vid namn PRISM. Programmet skapades 2007 i ett försök att samla och lagra data om alla amerikaner.

Sen började förnekanden trilla in från webbplatserna och tjänsteleverantörerna. De tyckte att avslöjandena var både upprörande och löjliga.

”Vi förser ingen organisation inom den amerikanska regeringen med direkt tillgång till Facebooks servrar.”

”Google har ingen bakdörr åt regeringen.”

Apple: ”Vi har aldrig hört talas om PRISM.”

De sa alla samma sak. De förser regeringen med information enbart på direkta och specifika uppmaningar. Och det är vanligt att de motsätter sig dessa uppmaningar.

Men de skeptiska lade märke till att orden var vägda på guldvåg. Frasen ”direkt tillgång” återkom ständigt. Dessutom, tänk om de har en rättslig skyldighet att ljuga om vad regeringen vet och kan ta reda på? Eller, än värre, tänk om NSA har en öppen dörr till deras tjänster utan att ens de högsta cheferna vet om det?

Är detta enbart paranoia? I så fall gjorde Obama-administrationen allt den kunde för att underblåsa vanvettet, inte genom att förneka eller ta avstånd från spionstaten, utan genom att attackera själva läckan!

”Det oauktoriserade avslöjandet av ett dokument med högsta sekretess från amerikansk domstol hotar att, potentiellt långvarigt och oåterkalleligen, skada vår förmåga att identifiera och möta de många hot som vår nation är utsatt för,” sa James Clapper, direktör för den nationella underrättelsebyrån. Detta gjorde att han fann avslöjandena ”motbjudande” — inte informationen i dokumenten, utan det faktum att det släppts ut!

Clapper anslöt sig till hela byråkratin av kryp som svor att de skulle ta den här läckan. Det bemötandet slog fullständigt slint eftersom den verkade bekräfta att läckan talade sanning, vilket fick cheferna hos tjänsteleverantörerna att framstå som lögnare alternativt dårar.

Människojakten startade.

Sen, plötsligt, slutade den.

Läckan själv, en välartikulerad och övertygande ung herre vid namn Edward Snowden, postade en video på YouTube som satte en ny standard för vad som anses vara ”viralt”.

Detta 29-åriga geni arbetade på Booz Allen Hamilton, en underleverantör till NSA som marknadsför sina tjänster för datainsamling och lagring. Booz, med sina 25 000 anställda, har svängdörrar till säkerhetsstaten – Den förra NSA-chefen arbetar idag på Booz, liksom den nuvarande direktören för den nationella underrättelsebyrån tidigare arbetade på Booz.

Snowden har ingen elitutbildning bakom sig. Han hade varit en programmerarnörd som aldrig brytt sig speciellt om tiden i klassrummet. Han skrev in sig i den amerikanska armén, men blev disillusionerad och hade turen att bli avlagd. Han arbetade sedan åt CIA för att slutligen hamna på NSA. Han stod inte längre ut med det han där såg, det fullständiga intrånget, aggressiviteten, antagandet att informationen om varje medborgare tillhör regeringen.

Så han plockade ut information om PRISM-programmet och NSA:s ambitioner. Sedan slutade han. Sedan läckte han. Blotta hjältemodet i att han, från den tillfälliga säkerheten i Hong Kong, skulle träda fram inför kameran så att hela världen kunde titta är inget mindre än fantastiskt och upphetsande.

I intervjun förklarar han varför han beslutade sig för att röja ”förtryckets arkitektur”. Han bekräftar de allra värsta farhågorna: ”Jag hade definitivt befogenheterna att, från mitt skrivbord, avlyssna vem som helst, dig eller din revisor, eller en federal domare, till och med presidenten …”

Här är den fullständiga intervjun. Man slås omedelbart av att denna underbara unga människa är precis som du och jag, eller kanske som våra söner eller döttrar. Det här är äkta vara. Och hans reaktion på det han såg omkring sig var fullständigt normal. Det som pågick började helt enkelt kännas riktigt obehagligt.

Fråga: Har du tänkt ut en plan?

Svar:  ”Det enda jag kan göra är att sitta här och hoppas att Hong Kongs regering inte lämnar ut mig… Jag är benägen att söka asyl i ett land som delar mina värderingar. Den nation som bäst motsvarar detta är Island. De stod på folkets sida när det gällde frihet på internet. Jag har ingen aning om hur min framtid ser ut.”

”De skulle kunna efterlysa mig via Interpol. Men jag tror inte jag begått ett brott utanför USA:s domäner. Jag tror det kommer vara tydligt att detta är av politisk natur.”

Fråga: Är det troligaste att du kommer hamna i fängelse?

Svar: ”Jag kan inte göra detta utan att medvetet ta risken med fängelse. Du kan inte ta matchen mot världens mäktigaste säkerhetstjänster utan att acceptera risken. Om de vill ta dig, är det en tidsfråga innan de tar dig.”

Fråga: Hur känns det nu, nästan en vecka efter den första läckan?

Svar: ”Jag tycker upprördheten som kommit till uttryck är befogad. Det har gett mig hopp om att vad som än händer med mig kommer resultatet att bli positivt för Amerika. Jag förväntar mig inte att få komma hem igen, fast det är vad jag vill.”

 

När man lyssnar på honom hör man den nya generationens röst. Där finns ingen rädsla. Hans sätt att resonera har en mänsklig kvalitet. Han tror på öppenhet. Han tror att en människa kan göra skillnad. Han har den mänskliga rättigheten att försöka. Han talar med samma röst som Rose Wilder Lane i hennes fantastiska bok The Discovery of Freedom.

Lyckligtvis fick han idag, med samma kommunikationssystem som regeringen uppenbarligen är så hängiven att övervaka, få ut sitt budskap till hela världen, förbi dörrvakter som NSA.

Att kliva ut i öppenheten på det sätt han gör är fascinerande. Han satsar antagligen på att det är ett säkrare sätt än att gömma sig i en underjordisk håla, där han han till slut skulle bli hittad och sedan skjuten. Att gå ut publikt tillåter honom att kontrollera budskapet. Det köper honom den bästa möjligheten att göra skillnad.

Detta är modigt, men han har säker rätt i att det är effektivare och säkrare.

Hans exempel bör tjäna som exempel för var och en som följer floden av avslöjanden och försöker finna en mening i alltihop. En reaktion är att stänga ner funktionerna, att sluta använda Facebook, Yahoo, Google och till och med sin telefon. Man kan fullständigt koppla loss sig från allt modernt. Flytta till Walden och gömma sig tills man dör.

Det är inte rätt svar för mig. Det skulle i själva verket ge segern åt övervakningsstaten. Din livskvalitet skulle gå om intet. Och till vilken nytta? De kan fortfarande ta dig om de vill ta dig. Ett smartare och bättre sätt är att fortsätta använda tjänsterna men komma ihåg det som alla borde ha tänkt på för länge sedan. Internet är ett publikt medium. Om du inte vill bli avlyssnad måste du använda asymmetrisk kryptoteknik via tjänster som Cryptocat och Tor-läsaren.

Snowden sammanfattar själv sitt synsätt: ”Jag tänker inte gömma mig och den jag är för jag vet att jag inte gjort något fel”

Om några månader kommer vi veta mer om hur datainsamlingen går till och hur omfattande den är. Men att någon ska behöva vara chockad över NSA:s mål och metoder är oerhört naivt. Den första stora boken om NSA som röjde deras mål kom ut för 30 år sedan (The Puzzle Palace, av James Bamford). Ingen borde heller gå på att syftet med all denna övervakning är för att ”skydda vår nation”.

Syftet är att skydda staten.

Det borde finnas en Hall of fame för människor som givit enorma bidrag till nationalstatens allt snabbare förfall i den digitala tidsåldern. Julian Assange. Bradley Manning. Cody Wilson. Och nu Edward Snowden. Tiderna då makten kunde röja undan en sådan person är förbi. Idag är denne man antagligen mer populär än någon kongressmedlem. Och alldeles säkert mer populär än sina byråbaserade förtryckare.

Om du vill förstå den rationella, förnuftiga inställningen till sanningssägande trots som formar tanken och livet för en man som Snowden, läs The Discovery of Freedom av Rose Wilder Lane, tillgänglig i ett specialurval hos Laissez Faire Books.

Vänligen,

Jeffrey Tucker.

 

Översättning: Peter Strömberg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *