I de blindas rike

Det heter att i de blindas rike är den enögde kung. Men det förutsätter ju ett visst ontologiskt förhållningssätt, dvs att verkligheten är vad den är. Så är inte alltid fallet. Det är i alla fall inte alltid klart vad det är man ser, trots att man ser det. Speciellt om det handlar om statistik. Så är fallet med nationalekonomi, där allehanda medicinmän med överdriven koncentration stirrar på de statistiska tebladen. Man kan lätt läsa in vad man vill se när tebladen flyter förbi, precis som man kan undvika de mest basala och uppenbart sanna samband om statistiken för tillfället verkar visa på något annat.

Så är fallet när nationalekonomer ger sig i kast med konjunkturanalyser och utfärdar rekommendationer för ekonomisk politik. De enögda förefaller se mindre än de blinda, men de är ändå utnämnda till kejsare. Deras nakenhet är tydligen inte uppenbar.

Jag läser i SvD Näringsliv en artikel med rubriken ”Man kan ha stramat åt för kraftigt”. Föga förvånande är det ytterligare en artikel som består av ett hopkok av uttalanden från särskilt utvalda ”experter” som uttalar de vanliga keynesianska dumheterna.

LO-ekonomen Hållö uttalar förhoppning om att Angela Merkel efter valet börjar spendera, för väljarna verkar kräva en åtstramningspolitik och utan en sådan blir inte Merkel omvald. Så kan det kanske vara. Uppenbarligen är ”vanligt folk” (väljarna) bättre ekonomer än ekonomerna.

Konjunkturinstitutets generaldirektör Dillén uttalar sig om att det finns risk för att Spanien tagit i för hårt med åtstramningarna. Vad de gjorde innan de tvingades spara förtäljer inte historien.

Internationella valutafonden IMF har i något tillfälle nämnt att man på många håll kan behöva lätta på svångremmen.

Vad har dessa gemensamt utöver att de föreslår en återställarsup som lösning på baksmällan? Svar: de har inte gjort några som helst uttalanden om varifrån krisen kommer, vad som orsakade den, eller hur detta kan informera oss om hur den bör lösas. Istället ser man blint på nästa månads siffror och uttalar vad man bör göra för att hyfsa till statistiken på (mycket) kort sikt.

Det är med andra ord uttalanden mot bakgrund av Marx tro att marknaden har inneboende kontradiktioner, Keynes uttalande om ”djuriska andar” och allehanda hokus pokus. Antagligen skulle dessa herrar skriva under på det oerhört märkliga uttalandet på Yahoo! Finance att den ekonomiska debatten är över – Paul Krugman vann. Endast någon fast i ett keynesianskt tänkesätt skulle utropa efter ett fåtal år att vi redan sett de långsiktiga effekterna av politiken. Och samma person skulle förstås också utropa att det inte finns någon anledning till krisen annat än bristande stimulans från staten när alla plötsligt och utan anledning håller på pengarna, vilket gör att lösningen på alla problem alltid är att trycka mer pengar, samt låna mer när sedelpressarna inte kan producera snabbt nog.

Det är en konstig värld vi lever i. Om det fanns någon journalist som gjorde sitt jobb skulle de fråga dessa herrar, som så gärna uttalar sig om vad staten måste göra för att rädda oss, vad de tror var anledningen till krisen. Det hade varit intressant, men de hade antagligen svarat med någon slags goja om att vi nu måste hantera krisen, inte hur den blev till; att anledningen till vår nuvarande situation är irrelevant. Och där har de en poäng – för de vet inte varifrån kriser kommer. Inte heller vill de ta reda på det eller diskutera det, för då kommer det att bli klart att deras ”medicin” är anledningen till att vi hamnat i sådan dyster sits. För innan krisen gjorde staterna precis vad ”experterna” hävdar att de måste göra för att komma ur den.

3 kommentarer till ”I de blindas rike

  • Jag kan nog svara på vad dessa herrar sagt om orsaken till krisen, ”marknaden hade fått alltför fria tyglar, ohämmad kapitalism skapar kriser och nu måste staten gå in och städa upp”.

  • Jag tror, dessvärre, att du har helt rätt, Patrik. Det är så man ska tycka. Fast det många inte förstår är att det inte är en vetenskaplig syn – det är politiskt. Man utgår ifrån diverse scenarier som är politiskt betingade snarare än ser till hur det fungerar. Och istället riktar man kritik mot t ex österrikare om att vi är ideologiska. Skrattretande.

    Nu ska man ju inte sticka under stol med att mängder av österrikare är libertarianer och/eller frimarknadsvänner. Men det finns ju inget inom österrikisk ekonomi som säger att marknaden ”fungerar”. Att fungera utgår ifrån ett specifikt värde som på något sätt bör åstadkommas och upprätthållas, utifrån vilket marknaden utvärderas. Antingen så fungerar den (åstadkommer värdet), eller så gör den det inte. Det är så keynesianer ser det: marknaden (den empiriska, reglerade) åstadkommer inte full sysselsättning, så den ”fungerar” inte.

    Men nationalekonomisk vetenskap kan inte göra sådana uttalanden. Vi kan inte säga huruvida marknaden ”fungerar”, utan endast förklara vad som pågår samt hur dessa processer påverkas av inre (endogena) förändringar och yttre (exogen) påverkan. Att marknaden de facto fungerar i betydelsen att den inte omedelbart rasar ihop och imploderar är ju uppenbart, men det är också det enda som österrikare kan säga om dess ”funktion”. Samt hur individers handlingar påverkar och leder till en viss fördelning av resurser – och varför.

    Keynesianer blandar alltid ihop korten och injicerar värderingar och allehanda ”mål” för marknaden som är irrelevanta ur vetenskaplig synvinkel.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *