Att hyvla hårstrån

Om man en gång tagit steget ut ur den högst inskränkta ”låda” som partipolitiken och den så kallade höger-vänster-skalan av politiskt samtycke innebär, så framstår käbblet som så oerhört småaktigt, patetiskt och pinsamt. Nästan uteslutande rustar endera sidan för krig mot den andra under förvissningen om att det är krig – på principiell basis. Och ”alla” håller med. För är man mitt uppe i hårklyveriet så framstår den ständigt krympande höger-vänster-skalan som en heltäckande, allomfattande beskrivning av objektiva ändpunkter och allt däremellan.

Ur ett befriat perspektiv (befriat från denna illusion) blir det ständiga käbblet och bejakandet av identiteter och ideal – som måste uppfattas som så oerhört olika – mest pinsamt och tragikomiskt. Som i dagens SvD när ledarsidan klyver hårstrån på ett helt annat sätt och därmed ska peka ut den etatistiska vänstern som yttrandefrihetsfientliga. Det går inget vidare, men de som sällar sig till den ”borgerliga” kanten ser säkert en milsvid skillnad mot den ”extrema” vänsterns ständiga iver att i yttrandefrihetens namn förbjuda åsikter som man anser är fel eller skadliga eller som inte på rätt sätt gagnar den Rätta Åsikten.

Ledarskribenten Ivar Arpi skriver (syftandes på Ali Esbati):

På ett sätt har han rätt: Gränsen ska dras mot dem som förespråkar våld och aktivt motarbetar det öppna samhällets spelregler. Men Esbati och Linderborg går mycket längre än så. De förespråkar inte inskränkningar i yttrandefriheten i juridisk mening, men hävdar att utrymmet i offentligheten ska krympa så våldsamt att inte ens en liberal som Jasenko Selimovic får plats. Detta är själva definitionen av tolkningsföreträde. Det är inte censur, men en urvalsprincip så snäv att endast de ideologiskt rättrogna tar sig igenom.

Givetvis är det rätt att kalla Linderborg och Esbati för kålsupare och falska förespråkare för öppenhet och frihet. Men vad betyder egentligen att ”[g]ränsen ska dras mot dem som förespråkar våld och aktivt motarbetar det öppna samhällets spelregler”? Är det inte också godtyckliga begränsningar av yttrandefriheten? Enda skillnaden är att dessa är baserade på andra värderingar, men slutsatsen är likafullt att staten ska upprätthålla begränsningar av yttrandefriheten.

Men är det så konstigt att man inte kan inkludera våld i ett samtal? Det förstör ju möjligheterna för samtalet som sådant.

Visst, men vi talar inte om handgemäng – vi talar om yttranden om handgemäng. Yttrandefrihet handlar ju om en frihet att yttra, inte en frihet att slå. Men att tala om slag hör till den förra kategorin, inte den senare.

Och ska man dessutom inte få argumentera mot (aktivt motarbeta) samhället som det ser ut idag (ni vet, det alltmer slutna, övervakade och förtryckta, som vi ändå med rosig blick talar om som ”öppet”)? Vad är det för vits med yttrandefrihet om man inte får kritisera den rådande ordningen?

Jag ser helt enkelt inte den principiella skillnaden mellan ”höger” och ”vänster”. Det är samma hårklyverier som vanligt, vilka endast kan uppfattas som oerhört extrema och likaså viktiga om man låter sitt sinne vara tryggt fjättrat i den berömda lådan.

Men kan man inte försvara Arpi genom att säga att han faktiskt inte talar om tal om våld, utan om våldet i sig? Nja, han säger ju ”förespråkar” (argumenterar för, vurmar för), inte slår.

Precis som vänsteretatister vill högeretatister ha yttrandefrihet bara så länge det gagnar dem, men inte längre. Enda egentliga skillnaden är att den liberala högern (förvisso en kontradiktion) är mer tolerant för oliktänkande än den bokstavstrogna vänstern. Men bägge vill, när allt kommer kring, ha godtyckliga begränsningar – för att ”skydda” det goda från det onda, som om det onda alltid vore starkare och mer övertygande.

Och det är väl här de har rätt: om de tillåter en seriös diskussion om frihet och statens verkliga begivenhet, då riskerar de att korthuset rämnar och vi står utan en stark, auktoritär centralmakt. Hu, så hemskt.

11 kommentarer till ”Att hyvla hårstrån

  • Jag reagerade själv på artikeln i SvD och den konstiga gränsdragningen och hur godtycklig den var. Glöm heller inte bort att det i Sverige är straffbart att i meddelande till allmänheten uppmana till ohörsamhet mot myndighet.

  • Hej!

    Jag tror inte på särskilt många inskränkningar i yttrandefriheten. Om man manar till våld mot olika grupper tycker jag att det är över gränsen. Men det måste också vägas in i vilken kontext det är sagt. Det är skillnad på att i radio basunera ut att man ska ”mörda kackerlackorna”, som i Rwanda. Och att i ilska skriva något på facebook. Har tidigare skrivit om yttrandefrihetens tillstånd i Sverige här: http://magasinetneo.se/artiklar/den-konstgjorda-toleransen/

    Och kritiserat hetslagar här: http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.1028155-ivar-arpi-hetslagar-slar-mot-alla

    Då skrev jag: ”Åsikter försvinner inte som genom ett trollslag bara för att de förbjuds. Staten bör straffa lagöverträdare som på allvar hotar och förtalar individer, vilket andra lagar redan sköter. Staten ska inte ha rätten att diktera vilka tankar som är tillåtna respektive förbjudna. Även de plumpa, enfaldiga och motbjudande bör få uttrycka sig i offentligheten. Demokratin stagnerar utan öppenhet. Yttrandefrihet är inte bara till för dem vi älskar mest, utan även för dem vi helst vill ska hålla tyst.”

    Det tycker jag fortfarande.

  • För att parafrasera: ”Min åsikt är att man bör bruka våld mot de som förespråkar bruk av våld.”

    Är det okej om jag slår dig på käften?

  • Det stora problemet med att argumentera för en ”begränsad yttrandefrihet”, om än en ytterst lite begränsad, är att man då öppnar upp för en tävling om vem som har rätt. Är vänsterns begränsningar av yttrandefriheten värre än högerns? Det är naturligtvis inte trevligt om någon agiterar för våld – men var drar man då gränsen? Vilka av följande uttalanden borde förbjudas :

    1 ) Jag hoppas xxxx dör
    2 ) Jag hoppas xxxx blir ihjälslagen
    3 ) Jag hoppas någon slår ihjäl xxxx
    4 ) När någon slår ihjäl xxxx kommer jag skratta
    5 ) Jag vet att det är en tidsfråga innan xxxx blir ihjälslagen p.g.a. sina åsikter

    Inget av detta är något en anständig människa skulle uttala om det inte är bortom uppenbart att det inte är menat allvarligt – men frågan kvarstår – vart drar vi då gränsen? Vems gränsdragning är ”rätt”?

    Korrekt åtgärd mot den typen av beteende är DISKRIMINERING inte juriska åtgärder. Antingen föreligger ett hot om våld, och då är det ett brott, eller så gör det inte det, och då finns det inget som är rimligt förutom att tillåta det. Hets mot folkgrupp, ärekränkning och liknande lagar är helt godtyckliga, och öppnar bara för att man dömer folk för sina åsikter.

    Tilläggas skall att det är tröttsamt att behöva försvara idioter och imbecillers rätt till att säga dumheter och vidrigheter, men antingen så tror man på yttrandefrihet eller så tror man på ”statligt sanktionerade yttranden”.

  • Stort tack till Ivar Arpi för att han svarar direkt här på bloggen. Och, faktiskt, för att han över huvud taget svarar. Tror faktiskt ingen annan i media har ens kommit på tanken tidigare…

    När det gäller frihet känner den inga begränsningar, för varje begränsning är dess omedelbara och okompromissbara motsats. Många talar om ett sluttande plan. Det är möjligt att det finns ett sådant, men det sluttande planet börjar i så fall först efter den avgrund som utgörs av första begränsningen. Huruvida det sedan anses bli lite bättre eller lite sämre är inte särdeles intressant för den som ser friheten som princip.

  • Tja Hans, alla dina fem punkter är helt ok för mig, när det gäller Klåfinger. De ger ju sig själva ut på arenan och förväntar sig att vi ska skita i hur illa de beter sig och gödslar våra pengar på allehanda parasiter. Vad är det för fel att önska deras död? Tillfriskna lär de inte göra…

  • ”Magiskt tänkande” passar väl på dig JE! Ingen utan småbarnstänkande kunde komma på ditt förslag!
    För att förtydliga för typer som Jonas Ek: Det är lätt att önska livet ur drägg; massmördare mfl. Det är inget man lägger ner tid på annat än ett par tiondelar av sekunder…

    Dock var HP otydlig. Menade han vanliga människor och kanske särskilt på en blogg som denna? Dock var jag tydlig! Givetvis skulle jag aldrig önska livet ur vem som helst, och ingen som skriver här! Borde jag ens behöva skriva det senare?

    • Det var du som lade fram magiskt tänkande själv tidigare och jag är övertygad om att du lägger ner mer än tiotals sekunder på hat.

  • Ja, jag skrev ”magiskt tänkande”, en gång men det betyder inte att du kan använda det fritt! Handlar om betydelse och sammanhang, men det fattade du inte som vanligt…

    Resten lämnar jag därhän, din förmåga att misslyckas i allt är redan väl dokumenterad här ifall du skulle skylla på annat…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *