Första lektionen – Sinne, materialism och människans öde

marxDe fösta fem lektionerna i denna föreläsningsserie kommer att handla om filosofi och inte om ekonomi. Filosofi är viktigt eftersom alla, oavsett om de vet om det eller inte, har en definitiv filosofi, och det är deras filosofiska idéer som styr deras handlingar.

Dagens filosofi är Karl Marx filosofi. Han är vår tids mest inflytelserika person. Karl Marx och hans idéer – idéer som han varken uppfann, utvecklade eller förbättrade, men som han kombinerade till ett system – är idag allmänt accepterade, även hos många som bestämt hävdar att de är anti-kommunister och anti-Marxister. I en ansenlig omfattning är många människor, utan att de vet om det, filosofiska Marxister, även om de använder andra namn för sina filosofiska idéer.

Dagens Marxister pratar om Marxism-Leninism-Stalinism. I Ryssland idag skrivs det otaliga volymer om Lenins och Stalins bidrag. Men systemet förblir som det var i Karl Marx dagar; Marxismen är i själva verket satt i sten. Lenins enda bidrag de förolämpningar han hivade över sina meningsmotståndare; Stalin bidrog inte med någonting alls. Det är således tveksamt om man kan kalla dessa bidrag ”nya” när vi inser Marx viktigaste bidrag till denna filosofi publicerades 1859.[1]

Det tar lång tid för idéer att erövra världen. När Marx dog 1883 var hans namn i stort okänt. Ett fåtal tidningar rapporterade, på ett par rader, att Karl Marx, författaren av diverse böcker, hade avlidit. Eugen von Böhm-Bawerk publicerade en kritik av Marx ekonomiska idéer[2] 1896, men det var först 20 år senare som folk började se på Marx som en filosof.

Marx och hans filosofiska idéer dominerar vår tid. Det sätt som aktuella händelser och historia tolkas på, likväl som filosofiska skrifter, noveller, teaterpjäser, och så vidare, är i stort Marxistiskt. I mitten av allt detta har vi den Marxistiska teorin om historien. Från denna filosofi lånar vi termen ”dialektisk”, vilket appliceras på alla hans idéer. Men det är viktigare att inse vad Marxistisk materialism innebär.

Materialism har två olika betydelser. Den första är rent etisk. En materiell människa är enbart intresserad av materiella saker – mat, dryck, husrum – inte av konst, kultur, och så vidare. I denna betydelse är majoriteten av alla människor materialister. Den andra innebörden har att göra med en speciell grupp av lösningar som föreslås till ett grundläggande filosofiskt problem – relationen mellan, å ena sidan, det mänskliga sinnet eller själen, och den mänskliga kroppen och kroppens fysiologiska funktioner å andra sidan. Olika svar på dessa frågor har presenterats – bland annat religiösa svar. Vi vet att det finns en koppling mellan kropp och sinne; kirurgin har bevisat att vissa hjärnskador för med sig vissa förändringar hos det mänskliga sinnet. Men materialister av denna andra variant förklarar att alla manifestationer av det mänskliga sinnet är en produkt av kroppen.

Bland dessa filosofiska materialister finns det två stycken skolor:

A. En skola ser människan som en maskin. Denna materialistiska maskinvariant hävdar att dessa problem är mycket enkla – den mänskliga ”maskinen” fungerar precis som alla andra maskiner fungerar. Fransmannen Julien de La Mettrie skrev en bok som innehöll denna idé, Man, the Machine; och idag vill många människor fortfarande förklara det mänskliga sinnets hela funktion, direkt eller indirekt, som om de vore mekaniska funktioner. Se till exempel i Encyclopedia of the Social Sciences. En av dess medarbetare, en lärare vid New School for Social Research, säger att det nyfödda barnet är som en Ford, redo att köra. Kanske det! Men som maskin kan inte en nyfödd Ford köras av sig själv. En maskin åstadkommer inget, gör inget, av sig själv – det är alltid människor eller ett antal människor som åstadkommer något med hjälp av en maskin. Någon måste styra maskinen. Om människans funktion upphör så upphör också maskinens funktion. Vi måste fråga denna professor, ”Vem är det som styr maskinen?”. Svaret skulle rasera hela denna materialistiska doktrin.

Folk talar också ofta om att man ”matar” maskinen, som om den var vid liv. Givetvis lever den inte. Ibland säger folk även att maskinen får ett ”nervöst sammanbrott”. Men hur kan ett objekt utan nerver drabbas av ett nervöst sammanbrott? Maskindoktrinen har upprepats gång på gång, men den är inte särskilt realistisk. Vi behöver inte diskutera den eftersom det inte finns någon seriös människa som verkligen tror på den.

B. Den fysiologiska doktrinen som förts fram av den andra gruppen materialister är viktigare. Doktrinen formulerades ursprungligen på ett primitivt sätt av Ludwig Feuerbach och Karl Vogt i Karl Marx tidiga dagar. Idén var att tankar och idéer ”helt enkelt” är hjärnsekret. (Alla materialister använder termen ”helt enkelt”. Det betyder endast ”jag vet att det är så, men jag inte förklara det”). Idag vet vetenskapsmän att vissa patologiska tillstånd orsakar en viss typ av sekret, och att vissa sekret orsakar viss hjärnaktivitet. Men dessa sekret är kemiskt sett likadana för alla människor i samma situation och under samma förhållanden. Idéer och tankar är dock inte samma för alla människor i samma situation eller under samma förhållanden; de är annorlunda.

Idéer är för det första inte materiella. För det andra producerar inte samma externa faktum samma reaktion hos alla. Ett äpple föll en gång från ett träd och träffade en ung man [Isaac Newton]. Detta kan ha hänt många unga män tidigare men i denna speciella instans resulterade det i att denna unga man kunde utveckla vissa idéer.

Men folk har inte alltid samma tankar då de ställs inför samma fakta. I en skola lär sig till exempel vissa medan andra inte lär sig. Människor skiljer sig åt.

Bertrand Russel ställde en gång i tiden frågan, ”vad skiljer människor från stenar?” Han svarade att det inte fanns någon skillnad annat än att människor reagerar på mer stimuli än stenar. Men det finns faktiskt en skillnad. Stenar reagerar i enlighet med ett definitivt mönster som vi kan veta; vi kan förutse vad som kommer att hända med en sten om den behandlas på ett visst sätt. Men alla människor reagerar inte likadant då de behandlas på ett speciellt sätt; vi kan inte etablera sådana handlingskategorier för människor. Även om många människor tror att fysiologisk materialism är en lösning leder det oss alltså i själva verket endast in i en återvändsgränd. Om det verkligen var lösningen på problemet skulle det innebära att vi i varje skeende skulle kunna veta hur alla andra skulle reagera. Vi kan inte ens föreställa oss vad konsekvenserna skulle bli om vi visste vad alla andra skulle göra.

Karl Marx var inte en materialist av den förstnämnda skolan – maskinskolan. Men den fysiologiska idén var väldigt populär under hans livstid. Det är dock svårt att veta exakt vad som influerade Marx eftersom han var väldigt hatisk och avundsjuk. Karl Marx hatade Vogt, som förespråkade fysiologisk materialism. Så fort materialister som Vogt började prata politik sade Karl Marx att de hade dåliga idéer; det betydde att Marx inte gillade dem.

Marx utvecklade vad han trodde var ett nytt system. Enligt hans materialistiska historietolkning är det de ”materiella historiska produktionskrafterna” som är grunden till allt. Varje steg av de materiella produktionskrafterna motsvaras av en definitiv uppsättning produktionsrelationer. De materiella produktionskrafterna bestämmer produktionsrelationerna, det vill säga vilken typ av ägande och egendom som existerar i världen. Och produktionsrelationerna bestämmer i sin tur den så kallade överbyggnaden. I Marx terminologi är kapitalism och feodalism produktionsrelationer. Båda dessa skapades av nödvändighet av en uppsättning materiella produktionskrafter. 1859 sade Marx att nya materiella produktionskrafter skulle producera socialism.

Men vad är dessa materiella produktionskrafter? På samma sätt som Marx aldrig förklarade vad en ”klass” var förklarade han aldrig vad de ”materiella produktionskrafterna” var. Efter att noggrant ha gått igenom hans verk kan jag dra slutsatsen att Marx med de materiella produktionskrafterna avser verktyg och maskiner. I en av hans böcker, ”Filosofins elände”, skriven på franska 1847, säger Marx att ”handkvarnen ger ett samhälle med feodalherrar– ångkvarnen ett med industrikapitalister”.[3] I andra böcker skrev han att det skulle uppstå andra maskiner som skulle ge upphov till socialism.

Marx försökte undvika den geografiska framstegstolkningen eftersom detta synsätt redan hade motbevisats. Vad han sade var att ”verktyg” var framstegens grund. Marx och [Friedrich] Engels trodde att nya maskiner skulle utvecklas som skulle leda till socialism. De gladdes åt varje ny maskin i tron att det innebar att socialismen var nära stundande. I den franska boken från 1847 kritiserade han de som lade vikt vid arbetsdelningen; han sade att det som spelade roll var verktygen.

Verktyg faller dock inte från himlen. De är ett resultat av idéer. För att förklara hur idéer uppstår sade Marx att verktygen, maskinerna – de materiella produktionskrafterna – återspeglar sig själva i människornas hjärnor. Det är på detta sätt som idéer uppstår. Men verktygen och maskinerna själva är ett resultat av idéer. Innan det kan finnas maskiner måste det dessutom finnas arbetsdelning, och innan det kan finnas arbetsdelning måste vissa idéer ha utvecklats. Dessa idéers ursprung kan inte förklaras genom något som enbart är möjligt i ett samhälle som i sig själv är ett resultat av idéer.

Termen ”materiella” fascinerade människor. För att förklara förändringar hos idéer, tankar och i alla de saker som är ett resultat av idéer, reducerade Marx allt till teknologiska idéer. Han var dock inte ensam i att göra detta. Till exempel hade Ludwig Ferdinand von Helmholtz [1821 – 1894] och Leopold von Ranke [1795 – 1886] tolkat historien som teknologins historia.

Det är historievetenskapens uppgift att förklara varför specifika uppfinningar inte omsattes i praktiken av människor som hade all fysisk kunskap som krävdes för deras konstruktion. Varför utvecklade till exempel inte de antika grekerna järnvägen trots att de hade den tekniska kunskapen?

Så fort som en doktrin blir populär förenklas den på ett sådant sätt att den kan förstås av massorna. Marx påpekade i sin bok från 1847 att historien om fabriker och verktyg utvecklades oberoende av varandra. Enligt Marx verkar hela den mänskliga historiens rörelse vara en resultat av utvecklingen av de materiella produktionskrafterna, verktygen. Med verktygens utveckling förändrar samhällets konstruktion och som en konsekvens av detta allt annat också. Med allt annat menade han överbyggnaden. Marxistiska författare, som skrev efter Marx, förklarade allting i överbyggnaden som beroende av specifika förändringar i produktionsrelationerna. Och de förklarade allt i produktionsrelationerna som ett resultat av förändringarna av verktyg och maskiner. Detta var en vulgarisering, en förenkling, av den marxistiska doktrinen som Marx och Engels inte var helt och hållet ansvariga för. Det är sant att de skapade en massa nonsens, men de är inte ansvariga för allt nonsens som skrivs idag.

Vilket inflytande har denna marxistiska doktrin på idéer? Filosofen René Descartes, som levde på det tidiga 1600-talet, trodde att människan hade ett sinne och en tankeverksamhet, men att djur enbart var maskiner. Marx sa, så klart, att Descartes levde i en period där ”manufakturperioden”, dvs. verktygen och maskinerna, var sådana att han var tvungen att förklara sin teori genom att säga att djur var maskiner. Albrecht von Hailer, en schweizare, sade samma sak på 1700-talet- Mellan dessa två män levde La Mettrie, som också förklarade människan som en maskin. Således var Marx påstående att idéer var ett resultat av specifika verktyg och maskiner tillhörande en specifik tidsålder, enkelt att motbevisa.

John Locke, den välkända empiriska filosofen, utropade att allt i människans sinne kom från sensoriska upplevelser. Marx säger att John Locke var en talesman för borgerlighetens klassdoktrin. Detta leder till två olika härledningar från Karl Marx verk: (1) Den tolkning han gav Descartes är att han levde i en tidsålder där maskiner introducerades och att han på grund av detta förklarade djuren som maskiner; och (2) den tolkning han gav John Lockes inspiration – att den kom från det faktum att han var en representant för borgerlighetens klassintressen. Här har vi två inkompatibla förklaringar till var idéer kommer ifrån. Den första av dessa två förklaringar, i meningen att idéer har sin grund i materiella produktionskrafter, det vill säga verktyg och maskiner, är oförenlig med den andra, nämligen att det är klassintressen som bestämmer idéer.

Enligt Marx tvingas alla – av de materiella produktionskrafterna – att tänka på ett sådant sätt att resultatet visar hans klassintressen. Du tänker på det sätt som ditt ”intresse” tvingar dig att tänka; du tänker i enlighet med ditt ”klassintresse”. Ditt ”intresse” är något som är oberoende av ditt sinne och dina idéer. Ditt ”intresse” existerar i världen utanför dina idéer. Som en konsekvens av detta är skapandet av dina idéer inte sanningen. Innan Karl Marx framträdde fanns ingen ”sanning”. Det tänkande som folk producerat i det förflutna var alltid ”ideologi” och inte sanning.

I Frankrike beskylldes alla problem i Frankrike på de så kallade ”les idéologues”. 1812 besegrades Napoleon. Han lämnade armén i Ryssland, återvände ensam, incognito, och dök i slutet av december 1812 upp i Paris. Där lade han skulden på det som hade hänt med hans land på de ”idéologues” som hade påverkat landet.

Marx använde ordet ideologi i en annan betydelse. Enligt Marx var en ideologi en doktrin som hade sitt ursprung i tankarna hos medlemmarna i en viss klass. Dessa doktriner var av nödvändighet inte sanningar, utan endast uttryck för den relevanta klassens intressen. Givetvis skulle det någon gång i framtiden uppstå ett klasslöst samhälle. En klass – arbetarklassen – kommer att bereda vägen för det klasslösa samhället. Dagens sanning är proletärernas idé. Proletärerna kommer att avveckla alla klasser och sedan kommer den Gyllene Tidsåldern, det klasslösa samhället, att uppstå.

Marx kallade Joseph Dietzgen en proletär, men Marx skulle ha kallat honom borgare om han hade vetat mer om honom. Officiellt stödde Marx alla Dietzgens idéer, men i sin mer privata brevväxling med Ferdinand Lasalle uttryckte han vissa reservationer. Det finns ingen universell logik. Alla klasser har sin egen logik. Men givetvis är det proletärernas logik som är framtidens sanna logik. (Dessa människor blev för övrigt upprörda då rasisterna tog över samma idé, och påstod att de olika raserna hade olika logik, och att det var ariernas logik som var den sanna logiken).

Karl Mannheims kunskapssociologi växte ur Hitlers idéer. Alla tänker i ideologier – det vill säga falska doktriner. Men det finns en klass människor som är särskilt privilegierade – Marx kallade dem för ”oberoende intellektuella”. Dessa ”oberoende intellektuella” är privilegierade eftersom de kan upptäcka sanningar som inte är ideologi.

Denna idé om ”intressen” är enormt inflytelserik.  Först och främst, kom ihåg att denna doktrin inte säger att människor agerar och tänker i enlighet med det som de tror är deras intressen. För det andra, kom ihåg att de anser ”intressen” vara oberoende av människors tankar och idéer. Dessa oberoende intressen tvingar människan att tänka och agera på ett speciellt sätt. Som ett exempel på det inflytande som denna idé har på vår tids tänkande kan det vara värt att nämna en amerikansk senator – inte en demokrat – som sade att folk röstar i enlighet med sina ”intressen”; han sade inte att de röstade i enlighet med vad de trodde var deras intressen. Det är detta som är Marx idé – antagandet att ”intressen” är något specifikt och skiljt från en persons idéer. Denna klassdoktrinsidé utvecklades först av Karl Marx i det Kommunistiska Manifestet.

Varken Engels eller Marx var proletärer. Engels var väldigt rik. Han hade en flickvän som han ansåg vara för lågt stående för att gifta sig med. Hon dog, och hennes syster blev hennes efterföljare. Han gifte sig till slut med systern, men endast då hon var döende – endast två dagar före hennes död.

Karl Marx tjänade aldrig mycket pengar själv. Han mottog pengar som en regelbunden krönikör i The New York Tribune. Men han finansierades nästan uteslutande av sin vän Engels. Marx var inte en proletär; han var son till en välbeställd advokat. Hans fru, Jenny von Westfalen [1814 – 1881], var dotter till en högt uppsatt prussisk Junker. Och Marx svåger var chef över den prussiska polisen.

Således befann sig dessa två människor, Marx och Engels, som påstod att det proletära sinnet var annorlunda från det borgerliga sinnet, i en prekär situation. På grund av detta inkluderade de en passage i det Kommunistiska Manifestet som förklarade att “då tiden är kommen kommer vissa medlemmar av borgerligheten att ansluta sig till de uppstigande klasserna”. Men om det är möjligt för vissa människor att befria sig från lagen om klassintressen, då är lagen inte längre en generell lag.

Marx idé var att de materiella produktionskrafterna ledde människor från ett steg till ett annat, tills de till slut nådde socialismen, som var både slutet och toppen av allt. Marx sade att socialismen inte kunde planeras i förväg; historien skulle ta hand om det. Som Marx såg på saken var de som försökte beskriva hur socialismen skulle fungera ”utopister”.

Socialismen besegrades intellektuellt redan då Marx var aktiv i sitt skrivande. Marx besvarade sina kritiker genom att säga att de som motsatte sig hans idéer var ”borgare”. Han sade att det inte fanns någon mening i att bemöta sina motståndares argument. Det enda som krävdes var att visa på deras borgerliga bakgrund. Och eftersom deras doktrin endast var borgerlig ideologi var det inte nödvändigt att bemöta den. Detta innebar att ingen borgare någonsin skulle kunna skriva något positivt om socialismen. Således var alla sådan författare noga med att bevisa att de var proletärer. Vid denna tidpunkt kan det vara värt att nämna att även den franska socialismens fader, Saint-Simon, härstammade från en välkänd familj som bestod av hertigar och grevar.

Det är helt enkelt inte sant att uppfinningar utvecklas eftersom människor söker efter praktiska tillämpningar och inte sanningar.

När Marx publicerade sina verk dominerades det tyska tänkandet av George Willhelm Friedrich Hegel, som var professor vid Berlins universitet. Hegel hade utvecklat doktrinen om historiens filosofiska evolution. I vissa aspekter var hans idéer annorlunda från, till och med raka motsatsen till, Marx idéer. Hegel var den person som förstörde det tyska tänkandet och den tyska filosofin i mer än ett århundrade. Han hittade en varning i Immanuel Kant som sade att historiens filosofi endast kan skrivas av en person som har modet att låtsas som att han ser världen med Guds ögon. Hegel trodde att han hade ”Guds ögon”, att han visste historiens slut, och att han visste Guds planer. Han sade att Geist (sinnet) utvecklar sig själv och manifesterar sig själv under den historiska evolutionens lopp. Av denna anledning är historiens lopp oundvikligen framsteg från mindre tillfredsställande förhållanden till mer tillfredsställande.

1825 sade Hegel att vi hade nått ett underbart tillstånd. Han ansåg att det Prussiska kungadömet under Friedrich Wilhelm III och den Prussiska kyrkan var det sekulära och andliga regerandets perfektion. Marx sa, likt Hegel innan honom, att historien existerade i det förflutna, men när vi väl uppnått ett tillfredsställande tillstånd kommer historien att upphöra. Således antog Marx det Hegelianska systemet, även om han använde sig av de materiella produktionskrafterna istället för Geist. De materiella produktionskrafterna går igenom olika stadier. Det nuvarande stadiet är väldigt dåligt, men det finns en sak som talar till dess fördel – det är det nödvändiga preliminära stadiet för den perfekta socialismens framträdande. Och socialismen är precis runt hörnet.

Hegel kallades för den prussiska absolutismens filosof. Han dog 1831. Hans skola tänkte i termer av vänster och höger. (Vänstern gillade inte den prussiska staten eller den prussiska kyrkan). Denna distinktion mellan vänster och höger har använts sedan dess. I det franska parlamentet satte sig de som inte gillade kungens regerande på den vänstra sidan i samlingssalen. Idag vill ingen sitta på den högra sidan.

Ursprungligen, det vill säga innan Karl Marx, betydde ”höger” de som stödde representativa regeringar och medborgerliga rättigheter, till skillnad från den ”vänster” som stödde kunglig absolutism och avsaknaden av medborgerliga rättigheter. De socialistiska idéernas framträdande förändrade dessa termers betydelse. Vissa på ”vänstersidan” har öppet talat om sina åsikter. Till exempel var Plato ärlig då han sa att han tyckte att en filosof borde regera. Och Auguste Comte sade att frihet var nödvändigt i det förflutna eftersom det gjorde det möjligt för honom att publicera sina böcker, men nu när dessa böcker hade publicerats fanns det inte längre något behov av frihet. Och på samma sätt talade Etienne Cabet om klasser av böcker – dåliga böcker, som skulle brännas; mellanbra böcker, som skulle korrigeras; och de återstående ”bra” böckerna. Av denna anledning rådde det en stor förvirring gällande vilka medborgerliga rättigheter som skulle tilldelas den socialistiska statens medborgare. Detta eftersom de marxistiska idéerna inte utvecklades i de länder som hade medborgerliga rättigheter utan i de länder som inte hade medborgerliga rättigheter. Nikolai Bukharin, en kommunistisk författare som levde i ett kommunistiskt land, skrev en pamflett 1917[4] där han skrev att kommunisterna krävde pressfrihet eftersom de var i opposition och behövde denna frihet för att kunna ta makten. Men nu när kommunisterna hade makten fanns det inte längre något behov av sådana medborgerliga rättigheter. [Bukharin åtalades och dömdes senare till döden i utrensningsrättegångarna i Mosvka, mars 1938]. Om Bukharin hade var en amerikansk kommunist skulle han sannolikt fortfarande ha varit vid liv och fri att skriva fler pamfletter om varför frihet inte behövs.

Dessa egenheter i den marxistiska filosofin kan endast förklaras av det faktum att Marx, även om han bodde i Storbritannien, inte pratade om förhållandena i Storbritannien, där han upplevde det som att medborgerliga rättigheter inte längre behövdes, utan snarare om förhållandena i Tyskland, Frankrike, Italien och så vidare, där medborgerliga rättigheter fortfarande behövdes. Således ser vi att distinktionen mellan höger och vänster, som hade en betydelse i den franska revolutionens dagar, nu för tiden helt saknar betydelse.


[1] [A Contribution to the Critique of Political Economy (Moskva: Progress Publishers, 1859).]

[2] [ ”The Unresolved Contradiction in the Economic Marxian System” i Shorter Classics of Eugen von Böhm-Bawerk (South Holland, Il.: Libertarian Press, 1962 [1896; Eng. Trans. 1898]), s. 201-302]

[3] [“Le moulin à bras vous donnera la société avec le souzerain; le moulin à vapeur, la société avec le capitaliste industriel.” Karl Marx, Misère de la philosophie – The Poverty of Philosophy (Paris och Bryssel, 1847), s. 100.]

[4] [”The Russian Revolution and Its Significance”, The Class Struggle, Vol. 1, nr. 1, Maj-Juni, 1917]


Denna artikel är ett utdrag ur Marxism Unmasked, av Ludwig von Mises, och har översatts till svenska av Joakim Kämpe.

4 kommentarer till ”Första lektionen – Sinne, materialism och människans öde

  • Er framläggning är ju något vinklad, eller ja, med tanke på vilken sida jag hamnat på så är det väl inte så förvånande. Nu har jag inte läst hela artiklen, det måste påpekas, har bara läst en del där ni förklarar materialismen. Jag har inte ens läst Marx originaltexter, men kan direkt säga att er beskrivning inte ger en rättvis bild av vad det innebär. Men om detta är ett utdrag från en av Ludwig von Mises artiklar kan man förstå att det blir många fel, då han säkert inte var förtrogen med Marx teorier och den tanketraditionen (alternativt ideologiskt bländad och inte ville förstå).

    Den materialism som Marx framlade i sina teorier var ju en där de materiella förutsättningarna skapar medvetandet. Det är omständigheterna i livet; din livsstil, din status, hur du blir bemött i samhället, om du är fattig eller rik etc som avgör ditt medvetande, hur du tänker och ser på världen. Medvetandet uppstår ur erfarenheterna man har i en materiell värld kort sagt. Marx såg detta i motsats till att medvetandet ”bara fanns där”, som given av Gud eller någon världssjäl.

    Man kan säga att medvetandet uppstår ur naturen, därmed så uppstår vissa behov varpå man förändrar naturen för att tillfredsställa dessa behov, men när man då förändrar naturen så förändras även medvetandet och nya behov uppstår.

    Denna förklaring kan vara något deterministisk, att människan helt och hållet är en produkt av sitt livs omständigheter. Max Weber var en sociolog som ifrågasatte detta och visade på att det fanns exempel på där det motsatta skedde, där idéer snarare gav upphov till materiella strukturer, där medvetandet föregick det materiella. Det finns forskning som stödjer båda dessa positioner, så det handlar nog inte om ett antingen eller, utan snarare om när, hur, var.

  • Nu vet jag inte vad kritik om ohederlig återgivning från någon som ”inte läst hela artiklen” [sic] och heller ”inte ens läst Marx originaltexter” är värd, men att österrikare skulle vara dåligt förtrogna med marxism och marxistisk teori är utan tvekan en halmgubbe. Se t ex Oskar Langes uttalande om Mises kritik mot centralplanering; det var knappast så att marxister och socialister ansåg att Mises var ute och cyklade.

    I övrigt finns den bästa och fortfarande mest förödande kritiken av Marx ekonomiska teori, som givetvis skrevs av en inflytelserik österrikare, att läsa t ex här:

    http://www.marxists.org/subject/economy/authors/bohm/

    • Nu bortsåg jag visserligen från att jag läst några av hans mest inflytelserika bidrag i utdrag i mina studier, har inte läst hans texter i sin helhet dock. Hur som helst, i mina studier har jag bland annat fått läsa om Marx historiska materialism där begreppet definieras och används på ett sätt som är betydligt mer utvecklad och komplex än i denna artikel.

      Nu har jag för övrigt läst hela artikeln, om det nu än är värt något. 😉

  • Alla som refererar någon annans verk är i slutändan tvungen dra vissa gränser för hur detaljerad återgivningen skall vara, om denne inte vill återpublicera hela det ursprungliga verket. Jag ser överlag inga konstigheter med Mises representation av marxismen. Självklart är det kul om någon kan påvisa direkta felaktigheter, men jag misstänker att ett antal sådana försök redan har gjorts, så om man inte har en särdeles revolutionerande ide tror jag att det huvudsakligen går att lita på att den kritik som går att göra av Mises arbeten överlag har gjorts.

    Sedan kan man ju för all del försöka sig på en Hilferding om man tycker det är kul, men mer än torr akademisk humor lär det ju inte bli.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *